onsdag 24 september 2008

Den svenska monarkin.

I Norge heter folkpartiet Venstre. Jag blev nyfiken på hur det norska partiet Venstre ställer sig till monarkin mot bakgrund av att liberala journalister i Sverige ibland tar upp frågan här. På Venstres hemsida hittade jag det här: "Venstres prinsipielle syn er at i en liberal stat skal ingen posisjoner gå i arv. Eventuell avvikling av kongedømmet må forankres i folkeavstemming." Det betyder två saker. För det första att Venstre principiellt är emot att positioner i samhället kan gå i arv. Det andra är att de understryker att en eventuell avveckling av kungariket skall först avgöras och förankras genom en folkomröstning. Ett ödmjukt parti alltså.

Lars Adaktusson skriver i en krönika "Medierna förlöjligar den svenska monarkin" i SvD att: "Många har genom åren konstaterat att det är något märkligt med mediernas förhållande till monarkin. 68-generationens ideologiska kamp och medievänsterns tänkande har präglat bilden av kungahuset – och gör så fortfarande."

Detta skall man se i kontrast till detta: "År efter år är allmänhetens förtroende större för monarkin än för andra samhällsfunktioner – samtidigt lever erfarna medieförträdare i föreställningen att den journalistiska trovärdigheten kan ifrågasättas hos den som intervjuar landets statschef."

Här konstaterar Adaktusson att det svenska folket har större förtroende för kungahuset än för andra samhällsinstitutioner och samhällsfunktioner i Sverige. Samtidigt skulle han ha förlorat i trovärdighet, enligt andra journalister, om han intervjuade kungen i ett TV-program. Är den svenska journalistkåren möjligen något inkonsekvent ibland? De som skall bevaka oss andra!

13 kommentarer:

Dag Bremberg sa...

Margit, javisst är journalistkåren inkonsekvent. Men det beror på att det inte är en kår, i den meningen att alla ska tycka lika.
Själva grundtanken med medierna i vårt demokratiska system är ju att det ska vara mångfald.
Tyvärr är det ofta så att de dominerande medierna jagar i flock. Ett annat problem är att det på vissa orter inte längre finns någon konkurrens (t ex i Strängnäs).

Att det skrivs kritiskt om monarkin i Sverige är väl för väl. Tänk om det var tvärtom!
(Jag kan avslöja att i svenska tidningar rapporteras det numera om allt, med undantag endast för vissa pinsamheter rörande kungafamiljen.)
Att vanligt folk har större tillit till den stabila monarkin än till banker eller kvällstidningar eller politiker är väl inte konstigt.
Sen är det en helt annan fråga om man anser att det är demokratiskt att makt går i arv.
(Lars A må vara proffsig i TV, men att han driver sina personliga politiska åsikter gör att han inte åtnjuter någon större respekt.)

Margit Urtegård sa...

Hej Dag.

Du skriver att du kan avslöja att i svenska tidningar rapporteras det numera om allt, med undantag endast för vissa pinsamheter rörande kungafamiljen. Det har du säkert rätt i, som journalist vet du mera om detta än vad jag gör.

Men, du påpekar samtidigt att de ofta jagar i flock och det oroar mig och det borde nog oroa andra också.

Att jag skrev den här artikeln var för att jag äntligen tog mig tid till att kolla upp vad systerpartiet till folkpartiet i Norge tycker i den här frågan. Något jag länge har tänkt att göra då Aron Lund med flera på Kurren har varit negativa om monarkin i flera år. Kommer ihåg när Aron skrev om kungahuset i en krönika för många år sedan och flera skrev arga insändare om att de skulle säga upp prenumerationen på tidningen om de inte slutade skriva negativt om monarkin.

Jag hade precis läst Lars Adaktussons artikel när jag sökte på Venstres hemsida och två flugor blev ett:-).

Sen skriver svenska journalister likadant, det enda man kan se är om de lutar åt vänster eller höger politiskt, annars är de tråkigt likformade i sitt tänk. Där är det inte mycket mångfald minsann. Hela högen skall vara så förbannat politiskt korrekta att man nästan mår illa. Tänk själva, har man lust att säga till de. I min värld är det klin umulig (totalt omöjligt) att en hel yrkeskår kan vara så lika.

MVH Margit

lena alun sa...

Vem granskar medierna och journalisterna? Det är ett STORT demokratiskt problem och medias makt är oerhört större än politikers och myndigheters.

När läser vi kritiska artiklar om medierna? Det är svt public service med tv-avgiften möjligen som ständigt ifrågasätts. Men sällan enfalden -jagandet i flock.

Det finns en misstro med journalistkåren hos en del fritänkare. De flesta sväljer nog
dock propagandan och opinionensbildningen utan ifrågasättanden. Vi har t ex den vita, västerländska, homosexuella medelålders mannens norm som dominenande utgångspunkt.

Idag reagerade jag på Aktuellt som hade ett repotage om hur svenska folket nu börjar konsumera mindre och efterfråga billigare produktalternativ.

Men det har ju vi i utanförskapet, som är så många(!), fått göra i två år nu. Avstå och jaga det billigaste med en ständig malande oro för hur det ska gå med privatekonomin.

Mediamakten bryts tack och lov nu av internet och tvingas rannsaka sig. Samtidigt som de får nya intressanta infallsvinklar från oss som står utanför.

Varför journalister inte får driva personliga politiska åsikter har jag lite svårt att förstå. Det innebär ju att de tvingas driva någons annans. Då blir det ett demokratiproblem med i praktiken JA-sägare.

lena alun sa...

Oj, jag skrev den homosexuelle mannen. Den heterosexuelle ska det vara. Det betyder att de homosexuellas existensberiggande och rättigheter har fått så mycket utrymme nu i media att jag av farten skrev fel för att ordet heterosexuell idag kanske är mindre vanligt är homosexuell?

Det var faktiskt vad jag upplevde under prideparaden. Målet är uppnått. De homosexuella har accepterats av samhället i stort!

Anonym sa...

Dag!

Du skriver att Lars Adaktusson "driver sina personliga politiska åsikter" och det "gör att han inte åtnjuter någon större respekt".

Med hänsyn till hur folkopinionen ser ut i den här frågan alldeles oavsett var Du och jag står, menar Du således att en journalist som driver en mening som avspeglar folkflertalets inte borde åtnjuta respekt därför att folkflertalets mening inte överensstämmer med somliga journalister?

Jag tyckte Adaktussons artikel var mycket träffsäker.

Margit Urtegård sa...

Hej "Kvinnodemokrat"

Du skriver: "Varför journalister inte får driva personliga politiska åsikter har jag lite svårt att förstå. Det innebär ju att de tvingas driva någons annans. Då blir det ett demokratiproblem med i praktiken JA-sägare."

Jag har inte klurat färdigt om det är bra eller dåligt att journalister inte får eller skall driva personliga åsikter i media. Men, det är i alla fall det nästan hela bunten gör. Titta på Alex Voronov t e x, om han hade frågat sina läsare om vad de vill se mera av, inte sjutton skulle de ha svarat att de vill läsa mera om Ryssland eller Ukraina. Voronov brinner för dessa länder, helt förståligt, men skall han bedriva sitt arbete för att Ryssland skall bli demokratiskt här i Kurren, som vi betalar för? Kanske, kanske inte. Jag har som sagt inte funderat färdigt.

MVH Margit

Margit Urtegård sa...

Hej Mats.

Jag gillade också Adaktussons artikel, som du säger mycket träffsäker. Mera sådant skulle jag vilja se i media, artiklar som säger något.

Klem
Margit

Anonym sa...

Jo, det är sant. Journalister får ha profilfrågor. Bara de inte strider mot tidningsutgivarens politiska åsikter och mål.

Jag beundrar för närvarande Barbro
Hedvall på DN och Schyman sedan länge för de drivs av hjärtat och sin egen sanning även om de skulle hamna i motvind och snålblåst.

Visa, starka kvinnor som tagit sig igenom klimakteriet och är ovärderliga för mig.

Tänk att Gudrun Schyman får sitta
i en timme i Tv 8 på söndagens bästa sändningstid säsong efter säsong och prata jämställdhet och kvinnofrågor.
Fantastiskt, men tragiskt att det inte har kunnat ske i svt eller TV 4.

Barbro Hedvall sa att det finns ingen trovärdig minister i vår nuvarande regering. Strongt! Hon avspeglar vad många av oss som är allianspolitikens förlorare upplever. Då tänker jag inte i termer av ekonomi, utan i respekt och inlevelse för pensionärer, ensamstående föräldrar, funktionshindrade och asylsökande.
Tänker också på de homosexeulla som får vänta på att kristdemokraterna ska ge upp sina
uråldriga värderingar kring parrelationer.

Göran Perssson fick härja i tio år tills väljarna sa stopp. Alliansen förlorar nästa val om de inte självkritiskt rannsakar opinionsmätningarnas Icke godkänt.

Tänk om medierna kunde bidra med lite intellktuell redbarnhet och driva samhällsutvecklingen effektivt framåt.

Tack och lov finns blogglänkar till
ledar- och debattsidorna så att jag kan få näring för mitt samhällsengagemang.

Lena Alun (g) som i gud

Anonym sa...

Rubrik: "Den svenska monarkin"

Äntligen tänkte jag, vi får en diskussion om kungahusets vara eller icke vara.
Döm om min förvåning när det handlar om journalisters inkonsekvens.

Fel rubrik Marit !!!

Annars har ju Venstre en sund inställning förutom det där med folkomröstning.

Förstår inte svenska folkets "gullande" med kungahuset.
Helt obegripligt !!!

Tänk vilket liv det blev om statsministerposten blev permanent och ärvdes av statsministern barn.

Då skulle vi skrika diktatur på gatorna. Även ni som idag försvarar kungahuset !!!

(s) forever

Anonym sa...

Fel rubrik Margit !!!, menar jag.

(s) forever

Dag Bremberg sa...

Mats, jag syftade inte på Adaktussons åsikter om monarkin. Visst får han ha dem - oavsett vad folkflertalet tycker om monarkin och kungahuset (vilket jag skiljer på, Margit).

Jag menade att som nyhetsreporter på SVT, med uppdrag att vara saklig och opartiskt, så var han inte alltid det. Han var heller inte alltid så påläst och kanske ibland lite naiv, ansågs det blad andra journalister.
Nu låter det här som synpunkter om en person, vilket jag vill undvika, men jag menar alltså enbart hur yrkesuppdraget sköttes då.

Sen kan man konstatera att det finns många fler journalister som ibland låter politiska uppfattningar lysa igenom. Inte lätt att undvika.
Så kanske ska vi
skrota idén om opartiska journalister. Bättre att de är tydliga med vilket perspektiv de har.
Vad gäller ledarskribenter på EK/ST så har de förstås en "liberal" utgångspunkt, men det är viktigt att de kan kritisera alla partier och alla regimer. Så verkar det fungera för närvarande; att sen vissa retas upp då och då är väl naturligt.

Anonym sa...

På begäran;

"(g) som i Gud" vann tävlingen årets varumärke i Almedalen 2008.

Den Världsvida Kyrkan gjorde ett försök att ta tillbaka sin röst i samhällsdebatten och lyckades.

Då jag vill stå något politiskt oberoende för närvarande väljer jag partibeteckningen (g) för att understryka att det är gud som
leder mitt politiska arbete. Inte partipiskor och valvinnade strategier. Jag drivs av det goda, det rätta och det sköna.

Lena Alun

Anonym sa...

Hej Lena !

Det sköna får du utveckla när vi träffas nästa gång...

"lillen"