lördag 13 december 2008

Ha en trevlig Lucia!

Tärnorna Yeska och Margit.
















Vi var tre tärnor i aktion på Bokia i Strängnäs i dag. Här har två av oss tagit oss en välförtjänad kafferast. Vill med denna lilla artikel och bild önska alla mina läsare en trevlig och fridfull Lucia!

fredag 12 december 2008

En timme med Pär Nuder (s).

Pär Nuder (s) och Margit Urtegård.
















I dag kom Pär Nuder (s) till bokhandeln i Strängnäs för att under en timme signera sin bok "Stolt men inte nöjd". Det kom inte så många kunder under den timmen Nuder var där, så jag kunde obehindrat prata i lugn och ro med honom. Vi pratade om allt ifrån köttberget, hans bok, Jens Stoltenberg, Gro Harlem Brundtland, feminism, klassfrågan och skillnaden mellan norsk och svensk politik. Nuder gav ett mycket intelligent, sympatiskt, vänligt och trevligt intryck. Det känns som jag har haft äran av att träffa en statsman av hög klass och stor integritet. Nu har jag en signerat bok, som jag skall läsa med stort intresse.

tisdag 9 december 2008

To norske gutter på Malta!

Margit og Ole Jacob. Morten og Margit. När jag skulle på språkkurs på Malta i november så hade mitt resbolag gjort ett litet fel, jag kom till Malta på en lördag och kursen startade först måndagen efter. Tidigt en lördag stod jag där på mitt hotell på Malta, mitt bagage stod kvar i Frankfurt. Den skulle komma först nästa dag. Jag var tvungen att leta mig fram till närmaste köpcentrum för att handla mindre varma kläder, det var över 25 grader varmt och jag var klädd för svensk november! Tandborste inhandlades också. När jag gick mot mitt hotell, funderande på hur jag skulle få tiden att gå, två dygn ensam på en ö där jag inte kände någon, hur skall detta gå, jag som är så sällskapssjuk av mig; då såg jag de, to norske gutter! Jag hade sett de på flygplatsen i Frankfurt, jag hade hört de tala med varandra så jag visste att de var norrmän. Mitt på gatan, på Malta, gick jag fram till de två stiliga herrarna och sa: "Og her kommer det to norske gutter også, hallo, hva gjör dere her?" De berättade att de hade åkt till Malta tillsammans för att ha semester. Fru och hund hade fått stanna hemma. Under de sista fyra åren, hade de två åkt på semester till olika delar av världen. De var goda kompisar sedan skolan. Ole Jacob skulle köpa badbyxor och jag frågade om jag fick hänga på dem. Det fick jag så gärna. Jag köpte en bikini, min låg ju i Frankfurt. Vi slutade dagen med att äta middag tillsammans. De följde mig gentlemannamässigt tillbaka till mitt hotell. Dagens gutter har mycket att lära av dessa gentlemen. Vi avtalade att träffas tidigt nästa dag. Vi spankulerade runt på Malta tillsammans hela söndagen, som riktiga turister. På måndagen började ju jag mitt hårda liv; i skolbänken på språkskolan! Fast vi träffades flera gånger till ändå. De spelade golf en dag, gick på museum någon dag medan jag pluggade och slet!:-). Deras sista kväll på Malta bjöd de mig på en fantastisk middag med gott vin på en underbar restaurant. Jag berättade för mina klasskompisar att nu skulle jag möta mina to norske gutter. Jag prejade alltså två norska män på gatan; de såg ju trevliga ut. Som vanligt hade jag rätt, min människokunskap är stor, jag tar sällan fel på folk. En och annan groda eller padda har jag dock mött under mitt liv, men de allra flesta jag har valt till vänner står sig gott fortfarande; som ett riktigt gott årgångsvin. På skolan hade de mycket roligt åt det här, hur jag hade träffat på mina två norska herrar. De tyckte jag var helgalen; men på ett positivt sätt! Hei Ole Jacob och Morten, når dere leser det her; Tusen takk for sist. Jeg er kjempeglad for at jeg traff dere, det var kjempekoslig og kjempemorro. Håper dere kommer hit til våren. Stor klem fra meg til dere.

Smarta feminister!

Lotta Snickare och Margit Urtegård.
















Den här fantastiska, kloka och medvetna kvinnan, Lotta Snickare, höll också föredrag i lördags på riksdagshuset för Liberala Kvinnor. Under programpunkten "En särskild plats i helvete för kvinnor som inte hjälper varandra", talade Lotta med stor inlevelse. Jag kan ge henne en lista på kvinnliga politiker i Strängnäs kommun, som gärna käkar andra kvinnor till frukost, tänkte jag för mig själv när jag lyssnade till Lotta. Det upplever nog inte män så ofta; det att möta människor som du känner vill klösa ögonen ur skallen på dig! Det gör vi kvinnor!

Lotta har tillsammans med Liza Marklund skrivit boken "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Den har jag köpt och lusläst, köp den! För alla Er som inte har förstått att det finns strukturer i samhället, såkallade könsmaktstrukturer, köp den! Läs den och bli upprörd. Fundera sen på om du vill göra något åt saken eller bara tänka på dig själv och skita i alla andra; dina systrar! Av egoistiska skäl så är det nämligen så att många kvinnor låter bli att se de här könsmakstrukturerna; "det drabbar ju inte mig (tänker de)".

Lotta pratade om tre typer. Den första typen ser inte problemet alls; särskilt biologisterna, som antagligen har fått mjölk i huvudet. Den andra gruppen ser att det finns orättvisor beroende på kön, men är inte beredda att göra något åt saken; då det inte drabbar de själva. Många kvinnor förlitar sig på att om de är söta, gulliga och håller sig väl med grabbarna så blir de automatiskt med i gutteklubben. Glöm det tjejer, ni kommer aldrig att bli trebenta om ni inte gör en könsoperation. I bastun får du inte heller komma in, i alla fall inte när de viktiga sakerna skall diskuteras. Den tredje gruppen är de som är medvetna om problemet och är beredda att kämpa för att göra skillnad. Det är vi det, smarta feminister, som har genomskådat det hela och är modiga nog att kämpa för våra systrar, våra mödrar, våra döttrar och hela mänskligheten!

"Det måste finnas kvinnor, modiga och behjärtade nog att våga stå för en mening även om den inte är populär, men som kanske är ämnad att prägla en kommande tid." Elisabeth Tamm (1880-1958).

Just det, någon undrade varför jag hade gått med i Liberala Kvinnor? Jag är ju strängnäspartist. Det här med förtryck och diskriminering av kvinnor är ett globalt problem, det är därför svårt att göra så mycket åt problemet här lokalt. Jag kommer därför att arbeta med de frågorna via Liberala Kvinnor. Folkpartiets kvinnoförbund är det mest aktiva och konstruktiva kvinnoförbund här i Sverige. Därför var det naturligt för mig att välja just dem. Jag är ju feminist och mycket stolt över det dessutom!

söndag 7 december 2008

En dag med Birgitta Ohlsson (fp).

Margit Urtegård och Birgitta Ohlsson (fp) i förstakammarsalen.
















Gårdagens evenemang med Liberala Kvinnor i Stockholm öppnades av dess förbundsordförande Birgitta Ohlsson (fp) under programpunkten: "Var e brudarna?" Direkt när hon, med sin starka men ändå ödmjuka entusiasm, började tala kände jag att jag hade valt rätt aktivitet för denna tidiga och regniga decembermorgon; vilken kvinna! Jag har träffat Birgitta Ohlsson tidigare och jag hoppas få äran att se och prata med henne vid flera tillfällen.

I dagens DN söndag får vi läsa "En dag med Birgitta Ohlsson". Då har jag fått två dagar med henne denna helg, tänker jag. Då har jag fått kvinnokraft och kvinnoglädje i stora portioner, så att jag klarar kämpa vidare ett tag till! Hon säger till DN (081200), rörande USA: "Det finns en speciell vitalitet i USA. Jag tror jag skulle gilla bättre att vara politiker där. I USA är det positivt att ha idéer, sticka ut och vilja förändra. Här hemma får man inte förhäva sig, inte vara stolt över att man syns och hörs. I svensk politik skall man helst tona ned sig själv." Det har hon helt rätt i, men det rör i första hand oss kvinnor, vi skall inte synas eller höras.

Åsa Kroon Lundell, universitetslektor Örebro Universitet, talade på Liberala Kvinnor om just det här med media och kvinnliga politiker. Hon berättade om sin forskning under temat: "Söt, ledsen, manhaftig eller galen - media och kvinnliga politiker". Hur porträtteras kvinnliga politiker? Tänk på det när ni läser om kvinnor i tidningar framledes. Kvinnor framställs oftast som prinsessor, tokstollar eller häxor.

Alice Bah; en stjärna bland stjärnorna!

Alice Bah och Margit Urtegård.





















I går var jag i riksdagens förstakammarsal i Stockholm. Liberala Kvinnor arrangerade en dag för sina medlemmar; en dag fullspäckad med fantastiska föredragshållare. Temat var makt, möjligheter och mod. Alice Bah var en av dessa strålande, starka kvinnor som gav oss mod och hopp. Hennes personliga föredrag var helt outstanding. Förståelsen, sympatin och genklangen från publiken lät inte vänta på sig; vi skrattade igenkännande från början till slut. Det var befriande att lyssna till Alice. Jag är mycket tacksam för att jag åkte på denna heldag bland systrar och bröder i riksdagshuset; vad annat nyttigt kan man göra en lördag?! Tusen tack Alice!

Alice Bah: "If you can dream it, you can do it!"

torsdag 27 november 2008

Familjen Urtegård/Wennerberg.

Benjamin, Pontus, Emil, Margit och Margarita.
















I juni i år blev Emil Zacharias Urtegård konfimerad. Det var en stor dag. Solen sken och släkten från Norge fanns här. Jag längtar till sommaren!

tisdag 25 november 2008

Liberala Kvinnor.

En bild från vackra Malta.
















Föreningsmänniska som jag är har jag alltid varit med i flera olika föreningar. Nu har jag gått med i Liberala Kvinnor. Birgitta Ohlsson (fp) är ordförande i Liberala Kvinnor, som är folkpartiets kvinnoförbund, men man måste inte vara medlem i folkpartiet för att vara med i Liberala Kvinnor.

"Är du också förbannad? Öppna ögonen. Världen ser olika ut om du är kvinna eller man. En majoritet av världens allra fattigaste är kvinnor. En minoritet av världens parlamentsledamöter är kvinnor. Kvinnor könsstympas, våldtas, hedersmördas och säljs. Även i vårt land lever orättvisorna. Kvinnor har mindre pengar i plånboken. Kvinnor tar det största ansvaret för hem och barn. Kvinnor är underrepresenterade som ledare. Kvinnor misshandlas i nära relationer. Kvinnor får sämre vård. Föråldrade könsroller hindrar individers utveckling. Det är som att gå omkring i för trånga skor. Det är inte fötterna som är för stora utan skorna som är för små. Det går att förändra." Hämtat från: www.liberalakvinnor.se

fredag 21 november 2008

Stor säkerhet i Egypten.

Två av hotellets många vakter och jag.
Här sitter jag mellan två av alla säkerhetsvakter på vårt hotell i Egypten. Kort tid innan vi kom till Egypten hade 16 turister blivit kidnappade på en turistort nära oss. Fast vårt hotell från utsidan såg ut som ett enormt fängelseområde så kändes det helt OK att det var så. Lika bra att vara på den säkra sidan i ett av världens fattigaste länder. Egypten är det tredje fattigaste landet i världen. Islamifieringen som pågår för fullt i landet påverkar också. Det finns fundamentalister som inte vill ha turister dit. Då blir turisterna ett terrormål. Här har jag frågat vakterna om det är OK för dem att Emil fotograferar de tillsammans med mig. Det var inga problem. När jag spontant sträckte fram min hand för att flytta på deras walkie-talkie apparat kände jag deras vakna hökblickar träffa mig. Emil såg det också och hann fånga detta på bild. När de insåg att jag inte skulle röra en av deras "leksaker" slappnade de av och kunde lugnt le in i kameran:-).

Vänskap.

Margit och Marije.





















När man som mest behöver det så kommer de; de små vänliga hälsningarna via mejl, telefon och sms eller via den gamla goda "snigelposten", som gör en så gott. I dag fick jag mejl från min väninna i Tyskland och hon skickade mig det här kortet som togs på henne och mig framför en "bikupa" på Malta; här gjordes honung en gång i tiden. Marije har en syster boende i Sverige, så när hon kommer för att besöka henne så kommer hon att hälsa på mig i Strängnäs också. Det ser jag fram emot. Marjie var tillsammans med mig en mycket flitig deltagare på salsakursen på Malta.

torsdag 20 november 2008

Jeronimo Gonzalez.


















Här är pappan till min dotter Margarita. Vi träffades på Lanzarote 1985. Han var då 26 år och jag 18 år. Margarita föddes 1986. Jeronimo är en underbar människa och är en god vän av mig och min familj. Margarita har varit på Lanzarote många gånger och träffat sin pappa. När hon var liten åkte jag dit med henne flera gånger. För ett år sedan åkte hon dit ensam och stannade där ett par månader.

tisdag 18 november 2008

Ryck upp dig mamma!

Emil och mamma i Bulgarien 2007.

















Tid för pedikyr i Egypten 2008; fotograf är Emil.
















Dagen D är över, jag är mör i hela kroppen och mitt hjärta är krossad, men jag är vid gott mod. Mina vänner har ställt upp till 100 procent i dag. Tusen, tusen tack till alla Er, mina underbara vänner, I love you all!

När min son, Emil, kom hem från skolan gick jag fortfarande runt i morgonrock och kände mig helt värdelös. Synen av min älskvärda son gjorde mig gott och jag sa till honom att jag skulle rycka upp mig och göra middag åt oss. Han svarade: "Bra mamma, ryck upp dig!" Han log sitt bästa leende och gav mig en kram. Vad hade livet varit utan dessa underbara och roliga barn?

måndag 17 november 2008

Någon som behöver bikta sig?

Margit i en biktstol på Malta.





















Jag hittade en biktstol i en kyrka på Malta. Där jag sitter brukar prästen att sitta. Biktstolen är vanligen tredelad, som den är här: Prästen sitter i mitten avskiljd från de biktande av ett galler och mottar bikten från de troende som knäböjer i de yttre avdelningarna. Nu är jag protestant och inte katolik, så jag har aldrig biktat mig. Men, det var kul att testa prästens stol.

Sir Winston Leonard Spencer Churchill.

Sir Winston Leonard Spencer Churchill och jag!
















På Malta finns allt. I Valetta hittade jag denna staty av Winston Churchill. Jag hoppade in bredvid statyn, där man definitivt inte fick gå, och min norska vän Ole Jacob tog bilden. Var ju tvungen att komma nära för att det skulle bli en bra bild:-).

lördag 15 november 2008

Passerat 40 000; tack till alla mina läsare!

Margit inuti en katakomb på Malta.
















Innan jag åker till Eskilstuna, på fest hos mycket goda vänner, vill jag åter igen tacka alla mina läsare. Har i dag passerat 40 000 besökare. Tusen, tusen tack till alla Er som väljer att besöka min blogg. Utan Er ingen debattglädje och då hade det heller inte varit särskilt entusiasmerande och givande för mig att fortsätta blogga. I love you all!

I´m back in town!

En "kanontur" på Malta!
















Efter tre veckor på resande fot, boende i en resväska, skall det bli oerhört skönt och dejlig att vara hemma ett bra tag innan jag åker ut på nya äventyr igen. Jag tänkte att blogga från Malta, på engelska faktiskt. För det första för att det inte finns ä, ö och å på tangentbordet där nere och för det andra för att jag ju befann mig på en kurs i engelska. Då Peppe, Jeppe eller vad han nu hette på död och liv skulle ha synpunkter på det, så lade jag ner det projektet. Jag har i stället njutit av min språkkurs på Malta och allt vad det innebar/innehöll. Mycket prat, skratt och lite verkstad, skulle nog många vilja kalla det. Men, så är det inte, vi har jobbat hårt.

Jag har haft det otroligt roligt på kursen. Nu skall alla intryck smältas och lagras. Alla mejladresser skall läggas in i datorn och bilder sparas. Vänner från "all over the world" finns i mitt hjärta och i min själ. Jag är lyckligt lottad som har fått vara med om denna spännande kulturresa på Malta. Med stor tacksamhet och ödmjukhet skall jag bära dessa erfarenheter, kunskaper och minnen med mig vidare i mitt liv. I morgon skall jag berätta mera. Nu skall jag sova några timmar i min egen säng. Borta bra, men hemma bäst!

tisdag 4 november 2008

A report from Malta.

Hello everybody. Here comes a little report from Malta. The weather is nice here and I go around in summer clothes.

Yesterday was my fist day at the english school here in Malta. In my study group we are people from all over the world, Denmark, Russia, Argentina, Norway, Finland, China, France, Slovakien and Austrien.

Yesterday evening my friends and I were on a salsacourse in a pub, it was very funny. Then we danced all through the night. I got myself a dancing partner from Sicily, they knew how to dance I can promiss you! Tonight I will go to this salsacourse again. Study during the day and dancing in the evening, thats how my life is now for two weeks along.

I live in a little hotel, with only thirty rooms. We are like a little happy family. The people from Malta are very friendly and sweet. Malta has a very dramatic, exiting and long story behind.

fredag 31 oktober 2008

Vår egyptiska vän Emad.

Emad Mohammed och Emil.
















Emad Mohammed och jag.
















Våran absoluta mest strålande solstråle under vår semestervecka i Egypten var utan tvekan, Emad Mohammed, han kommer vi aldrig att glömma. Hans goda och varma leende kan få vem som helst, vart som helst och när som helst att känna värmen och glädjen sprida sig i hela kroppen. När vi kom till restaurangen frukost, lunch och middag stod servitören Emad där väntande för att visa oss till bordet han hade reserverat för oss. Emil och Emad tävlade om att vika servetter snyggast. Emad lärde Emil att göra en ros av servetten. Vi hoppas verkligen att Emad är kvar på Soma Bay nästa gång vi kommer dit.

"Don´t ever feel that you are alone - there is always somebody there for you to reach out to." Laine Parsons


VÄNNER ÄR TYSTA ÄNGLAR

Vänner är tysta änglar som lyfter oss på våra fötter
när våra vingar har problem att komma ihåg hur man
flyger.

Bo Grapenskog

Egypten; "The mans world"!

Jag och sonen Emil i Egypten.
















Sent i går kväll hämtade min man Pontus mig och sonen Emil på Arlanda. Vi kom hem från vår resa i Egypten, där vi hade bott fem mil söder om staden Hurghada. Efter en vecka med bad, snorkling och sol var vi nöjda och belåtna. Egypten är ett spännande land att åka till. Emil, som är ett socialt geni, fick lätt kontakt med många av de egypterna som arbetade på hotellområdet. Ett område som mest påminde om ett stort anstaltsområde med säkerheten och allt. Vi fick även nya svenska vänner. Vi träffade en trevlig familj från Gränna. Emil som lätt påverkas av andra språk och dialekter talade med småländsk accent när vi åkte hem i går:-).

Islam är landets huvudreligion och präglar den egyptiska kulturen och vardagslivet. Islam introducerades i Egypten ca 640 e Kr och förändrade det då kristna samhället. Omkring 90 procent av landets befolkning är muslimer. 8-9 procent av befolkningen är (ortodoxa) kristna och de kallas för kopter. Förutom en kvinna som arbetade i hotellreceptionen samt ett par kvinnor som arbetade på hotellets spa-anläggning så fanns det uteslutande män bland de anställda på det stora hotellområdet. När jag frågade om varför det var på detta viset, fick jag till svar att det var för långt för kvinnor att åka ut till Soma Bay (Caribbean World Resorts) för att jobba. Oavsett orsak så var vi i alla fall omringade av många unga vackra män hela veckan i genom. Vi lovade våra charmiga och trevliga egyptiska vänner att vi skall återkomma till Soma Bay nästa år.

onsdag 22 oktober 2008

Margarita mår prima i Norge.

Margarita Urtegård.
















I dag har jag pratat länge med min dotter Margarita på telefon. Hon bor som sagt i Molde i Norge och pluggar på högskolan där och bor hos goda vänner av familjen. Margarita var förkyld och är sängliggande med feber, då kan det vara gott att få prata några ord med sin mamma. Fast hon snart är 23 år gammal, så blir jag lite hönsmamma igen när jag hör att hon är sjuk. Margarita stormtrivs på högskolan, i sin nya familj, med sina nya vänner och med sitt nya liv. Hon saknade oss litet, inte mycket, men hon älskar oss lika mycket i alla fall:-)!

Jag pratade även med Hege, mamman i huset där Margarita bor, min goda väninna sedan 20 år. Hon och familjen hade precis varit en vecka i Turkiet, hade tagit sina tre barn ur skolan en vecka och åkt till värmen. Det var inga problem för barnen att arbeta i kapp skolarbetet när de kom hem, påpekade Hege. Det lilla barnen får i läxor numera kan de arbeta in på en eftermiddag, deklarerade hon nästan förtvivlat. Vi mimrade oss tillbaka till den tiden vi arbetade tillsammans i Unge Höyre på 80-talet. Då vi bland annat förespråkade att eleverna skulle få börja evaluera lärarna. I dag finns det knappt något att evaluera, utbrast hon, när jag berättade att man i Sverige nu diskuterar att införa evaluering av lärarna. Faktum är att skolan slår ut många unga människor, om det kan förhindras genom att eleverna får evaluera sina lärare eller inte, det vet inte jag.

Emil och jag håller på att packa våra resväskor, vi åker till Egypten i morgon bitti. Emils farfar hämtar oss klockan 03.30 i natt för att köra oss till Arlanda. På fredag om en vecka är jag tillbaka i cyberrymden.

Take Care!

lördag 18 oktober 2008

Emil "Urten" Urtegård

Emil, din förgrymmade unge!:-)


Emil i Lönneberga var min favorit bland Astrid Lindgrens böcker när jag var liten; hu jeve mig som barn han var, ej värre tänkas kan... Så när jag fick den här tuffa grabben tillsammans med min svenska man, var det helt uppenbart att han skulle heta Emil:-). Han är dock pappas grabb helt och hållet. Det är jag som "springer efter honom till snickarboa" och inte pappan. Emil är envis och har kort stubin. Han och jag gnabbas ganska ofta, då springer han till pappa och ropar "mamma har fått damp". Jag är övertygad om att Emil kommer att bli släktens nästa politiker. Killen har temperament, humor och ett stort rättvisepatos inom sig. Jag älskar den lilla retstickan!

När Emil föddes skrev våra norska vänner på gratulationskortet:
"Grattis till ett perfekt resultat av ett fruktbart nordiskt samarbete". Norsk humor!

söndag 12 oktober 2008

Norska våfflor.

Donatella undrar om våfflorna är goda!





















Mitt recept på norska våfflor:
Vispa ihop 4 ägg med 1 och 1/2 deciliter socker, samt 1 tsk bakpulver och 1 tsk vaniljsocker. Blanda växelvis i 8 deciliter vetemjöl, 5 deciliter mjölk och 2 deciliter vispgrädde. Smör in våffeljärnet med smör mellan varje stekning. Servera med hemgjord sylt, helst rårörda hallon eller jordgubbar. Själv föredrar jag att ha smör och norsk brunost på, men då skall våfflorna vara varma så smöret smälter. Det är också gott med vaniljglass och jordgubbsylt på.

Mina barn har alltid tyckt att mina våfflor är bäst, nu vet ni varför. Man skall inte snåla med godsakerna/ingredienserna man lägger i smeten! Fettsnåla våfflor är inte goda.

PS:Emil, min son på 15 år, sa: - mamma, du får inte lägga ut ditt våffelrecept på bloggen, det är ju din hemlighet. - Vi har inga hemligheter längre min son, svarade jag, - vi har ju FRA!:-)):DS

fredag 3 oktober 2008

"Mamma, vi skall till Egypten!"

"Du och jag Emil"; Bulgarien 2007.
















-Mamma, vi skall till Egypten, ropade min son Emil på 15 år, efter mig när jag gick för att sova i går kväll. Emil var upprymd och stolt, han har själv varit med och hittat och beställt resan på nätet under kvällen. Pappan Pontus skall arbeta under höstlovet, så det blir bara sonen och jag som åker.

I morse skulle jag kliva upp klockan 03.30, då jag skall börja arbeta 05.15 i dag. Redan 02.00 vaknade jag med fjärilar i magen; resfebern har redan drabbat mig! Jag har lovat Emil att lära mig snorkla, det brukar Pontus och han att göra tillsammans och grabben var ledsen för att han inte skulle ha någon att snorkla med. Vänta bara! Jag kommer att bli en fena på det:-). Vad gör man inte för en vecka i solen!

lördag 27 september 2008

Grattis Aida Kunovac!

Jag och Aida Kunovac.
















I dag fyller min goda väninna Aida 50 år! Hipp, hipp HURRA för Aida i dag! Hennes man hade ordnat med festlokal, mat och i hemlighet bjudit dit deras vänner. Aida kommer från Bosnien och har vänner från flera länder. Vi sjöng gratulationssånger på tre olika språk. Människor från olika länder och olika politiska partier. Det är Aida i ett nötskal. Hon kämpar hårt för mångfald och integration. På måndag ses vi i kommunfullmäktige i Strängnäs, där Aida också är invald, hon sitter där för socialdemokraterna.

söndag 21 september 2008

Flexibelt arbetsliv önskas.

Det finns flera orsaker till att jag under lång tid har funderat över vårt behov att göra arbetslivet mera flexibelt. Vi är så låsta i att se 40 timmars arbetsvecka och pensionsålder vid 65 som norm när vi tittar på vårt yrkesverksamma liv; vi begränsar oss genom att titta på ålder mera än på livssituation. Jag har vänner som är födda 1966 precis som jag. De fick barn efter att de fyllde 30 år, det vill säga att deras barn är ganska små fortfarande. De skulle behöva arbeta färre timmar i veckan än de traditionella 40 timmarna. Själv fick jag mina första barn som tonåring och mitt yngsta barn är redan 15 år. Jag kan tänka mig att arbeta mera än 40 timmar i veckan och har även gjort det ibland under de senaste åren.

Ett annat exempel är mina svärföräldrar. De är 74 år gamla. Min svärfar arbetar som busschaufför, han ställer upp som timvikarie. Min svärmor är pensionär på riktigt, men ställer upp för samhället genom att vara fritidspolitiker samt är engagerad i föreningslivet på olika sätt. Fredrik Reinfeldt sa under Almedalsveckan på Gotland att äldre inte är en homogen grupp och inte unga heller. Han har så rätt! Några äldre vill påta i trädgården eller sortera sina frimärken, andra gamla vill arbeta på den privata eller den offentliga arbetsmarknaden. Några äldre blir sjuka och behöver vård. Det jag försöker säga är att vi kanske borde tänka om hur vi organiserar arbetslivet; när kan och vill vi helst arbeta. Det är ytterst individuellt anser jag, utifrån i vilken livssituation vi råkar befinna oss i hur och när vi vill arbeta. En ungdom som kanske inte helt har bestämt sig för vad hon/han skall bli när vederbörande blir "stor" kan få chansen att prova på arbetslivet några år, efter gymnasietiden, om vi gör förvärvslivet mera flexibel. Det finns många fördelar med att ändra vår syn på arbetet. Vår åldersfixering skulle kanske botas något också! Den åldersdiskriminering som finns i Sverige är både oroväckande och ruggig.

Jag tänker mig att man arbetar färre dagar och färre timmar i veckan medan barnen är små, innan de har börjat i skolan. Att de som vill studera länge får det och att de som vill arbeta direkt efter gymnasiet gör det. Att de som vill gå i pension vid 60, de kanske har haft ett fysiskt tungt arbete, får det. De som vill arbeta tills de är t e x 75 år får det. Det viktigaste är väl att folk klarar av sina arbetsuppgifter och trivs på sina jobb? Inte deras ålder?! Jag ser inte framför mig att jag själv kommer att gå i pension redan vid 65 år. För det första började jag att yrkesarbeta ganska sent i livet och för det andra tror jag inte att jag kommer att hinna med att göra allt jag vill i arbetslivet tills då.

Hur detta skall organiseras vet inte jag. Jag är inte vare sig ekonom, jurist eller samhällsplanerare. Jag är sociolog, med 41 års livserfarenhet, som ser ett behov av att vi blir mera flexibla och öppna gentemot våra livssituationer och samhällets strukturer (uppbyggnad). Ett friare, rikare och bättre liv helt enkelt.

Vi debatterar vårdnadsbidrag, föräldraförsäkringen med mera, vi kanske borde vidga debatten?

Räknare: 30 000!

På stranden i Thailand april 2008.





















En av mina läsare har noterat att min bloggs räknare nu har passerat 30000. Vill härmed tacka alla mina läsare. Kul att många av Er väljer att kommentera också. Bilden är tagen i Thailand i april i år. Satt i går och bläddrade bland bilderna från vår härliga varma semester i Thailand och drömde mig bort. Jag älskar bilder. Har flera tusen kort, bland annat på mina barn, släktingar och vänner. Goda minnen blir så verkliga när man tittar på korten. Nu planerar vi en ny resa. Hade tänkt åka med yngsta sonen till Island under höstlovet. MEN, vi fryser och vill åka någonstans där det är riktigt varmt. Island får vi åka till på sommaren i stället.

fredag 19 september 2008

Strengnäs Tidning från 1911.

Strengnäs Tidning fredag den 3 november 1911
















Vårt hus är byggt 1911. Mitt kommande nya kontor behöver nytt golv och när Pontus rev bort de gamla golvplankorna kom gammalt sågspån, träbitar och tidningar fram. De gamla trasiga tidningarna, vi hittade även stockholmstidningen från 1915, kommer att få ligga kvar när de nya golvplankorna läggs dit. Vi kommer att lägga dit en rykande färsk Strengnäs Tidning också, så framtidens ägare av huset kan se när vi reparerade golvet. En sak är säker, de som har bott här har varit trogna läsare av Strengnäs Tidning!:-).

onsdag 17 september 2008

En hyvens man!

Här om dagen pratade jag med en hyvens man. Han kallade mig in på sitt kontor för att prata med mig. Samtalet gällde min bloggartikel "Ny kommunchef sökes", som han inte tyckte om. Först blev jag väldigt misstänksam och gick direkt i försvarsställning med alla "vapen" i högsta hugg. Jag är nämligen inte van vid att någon ger mig rak och öppen kritik ansikte mot ansikte, öga mot öga. Jag är van att bli omtalad bakom min rygg utan någon chans att vare sig få bemöta kritiken eller att få ge min version av det hela. Innan denna tuffa och ärliga karl hade fått pratat färdigt hade jag bett honom ställa sig i kön om han ville skälla ut mig. För det har många gjort; skäll, slag och hot är jag van vid. Bränt barn skyr elden, det är ett talande ordspråk. Att någon lugnt och sansat framför kritik mot något jag har sagt eller gjort direkt till mig, det händer nästan aldrig.

När jag hade kläckt ur mig halva mitt "artilleri", tittade han bara vänligt på mig och sa: "Du får gärna sätta dig ner". Halvt chockerad satte jag mig lydigt ner på den närmsta stolen. Han tittade mig rakt in i ögonen och fortsatte lugnt att säga det han ville ha sagt. Det kom inga kränkande eller nedlåtande ord från hans mun. Han behandlade mig som en jämlika. En rejäl herre med båda fötterna i myllan.

När jag flyttade till Sverige 1993 sa en av mina bästa vänner, han som känner mig bäst av alla, att jag nu kunde slappna av och lägga ner mitt försvar. Efter att ha kämpat mot de norska myndigheterna helt sedan jag var 12 år, en David mot Goliat kamp, kunde jag äntligen få leva i fred, trodde han. Det blev inte så. Jag har verkligen behövt min "bataljon" även här. Mina första 12 år här i livet sade jag inte ett ljud, jag höll mig för mig själv. Var i ladugården hos djuren eller i skogen. Jag skrev dikter och sjöng mina favoritsånger. När jag blev föräldralös som 12-åring var jag tvungen att börja tala för att överleva. Som vuxen har jag åter lärt mig att älska tystnaden, skogen och naturen. Flera dagar i veckan går jag ut i skogen. Livet gjorde mig till en krigare. Jag är van att bli angripen och jag är duktig på att försvara mig, fast jag alltid blir sårat innerst inne. Därför blir jag så lycklig och häpen när någon behandlar min som denna politiker gjorde här om dagen. Han tillhör de sällsynta, i alla fall av de jag har mött, som inte vill vare sig fäktas, slåss eller vara elak. Karlakarlen borde klonas.

Mina vänner behandlar mig självklart mycket bra. Detta handlar om personer jag har mött/möter på den offentliga arenan. De som dömer en utifrån tidningen och liknande.

tisdag 16 september 2008

Emils beställning.

Köttfärspaj och grönsakspaj med fetaost.
















Den som fyller år får välja vad som skall serveras; det är en tradition vi har. Emil har valt köttfärspaj och grönsakspaj med fetaost. Emil var min assistent under de fyra timmar det tog mig att göra dessa pajer. Till dessert har han beställt äppelpaj som jag kommer att göra på egna äpplen och vispgrädde. Den gör jag efter att gästerna har kommit, för den skall vara rykande färsk. Det har sonen bestämt.

Emil Zacharias Urtegård 15 år!

Fastrarna Oddny och Ingeborg, min son Emil, jag och farbror Leif.
















I dag fyller mitt yngsta barn, Emil, 15 år. Gratulerer med dagen, som vi säger i Norge. På bilden har mina fastrar, min farbror och jag norska folkdräkter på oss. Bilden är tagen på Emils konfirmation tidigare i år.

Hipp, hipp HURRA för Emil i dag.

onsdag 10 september 2008

Spanien i mitt hjärta!

Här badar jag i saltsjön i Torrevieja.
















Sent i går kväll kom jag och Pontus hem efter en fem dagars vistelse i Torrevieja i Spanien. Har varit där och firat en väninnas 50 årsdag. Hon och hennes man har hus i Torrevieja. Vi fick även prova på golf för första gången, en födelsedagspresent våra vänner gav oss när vi fyllde 40. Jag har alltid sagt att jag aldrig skall prova på någon "moderatbandy", men man skall aldrig säga aldrig. En vacker, ung spanjor gav oss en timmes lektion i hur man svingar den där golfklubban. Golfvärlden är en egen värld upptäckte jag, med en massa begrepp jag i alla fall inte har hört förut. Dagen efter gick vi alla fyra två runder på en niohålsbana, det tog flera timmar.

Det var skönt att få bada i saltsjön, som låg precis nedanför deras hus. Dit gick vi flera gånger. Att flyta i det salta vattnet var en obeskrivligt skön upplevelse. Den rosa färgen på saltsjön var häftig. Det var minst 30 grader varmt varje dag vi var där. I dag har jag gått en mil i skogen i snabb takt, tillsammans med två kompisar, för att få upp värmen i kroppen. I morgon kommer jag att elda i kakelugnen!

Jag älskar att åka till Spanien. Det vackra språket och de underbara människorna där är det alltid lika förtjusande att få förnimma.

PS: Boktips; på flyget hem från Alicante läste jag "Natten innan de hängde Ruth Ellis", skriven av författaren Margareta Strömstedt. Nerikes Allehande skriver att boken är "En oemotståndlig läsupplevelse". Jag håller med; en läsvärd och tänkvärd bok :DS

onsdag 3 september 2008

Vad är en vän?

Vad är en vän? Vem är din vän? Det är en fråga jag har ställt mig i dag. En vän är som en mamma brukar vara. En vän älskar dig mest när du förtjänar det minst, det är då du behöver det bäst. Vänner kommer och går, familjen den består. Det ligger mycket i det ordspråket. Vad är du beredd att göra för en vän? Jag är beredd att gå genom vatten och eld för en riktig vän, när som helst, hur som helst och vart som helst. Jag har inga vänner som skulle utnyttja den viljan och det modet. Jag är trygg som vän och med mina vänner. Dock har jag genom livet fått omvärdera min syn på vänskap. Att bli sviken av en vän gör ont. Det går att förlåta, men inte hur många gånger som helst och inte för vad som helst. I nöden prövas dina vänner, det är ett som är säkert!

JAG GÖR DET BÄSTA JAG FÖRMÅR,
DET ALLRA BÄSTA JAG KAN; OCH
JAG TÄNKER FORTSÄTTA ATT GÖRA
SÅ TILL SLUTET. OM DET DÅ GÅR
BRA FÖR MIG, BETYDER DET
INGET OM MAN TALAR ILLA OM
MIG. OM DET GÅR DÅLIGT FÖR
MIG TILL SLUT, SÅ SKULLE TIO
ÄNGLAR SOM GÅR GOD FÖR MIG
INTE GÖRA NÅGON SKILLNAD.

Abraham Lincoln (1809-1865)


PS:Den som är god vän med alla, är inte vän med någon:DS

måndag 1 september 2008

Stadsvandring i Trosa.

Liselott Hagberg (fp) och jag.
















I lördags åkte jag till Trosa tillsammans med min väninna Lena Alun (fp) från Eskilstuna. Folkpartiet i Sörmland hade sitt sommarmöte i Trosa med partimöte, torgaktiviteter och guidad statsvandring. Jag var den enda från Strängnäs där och jag är inte ens folkpartist. Men, jag hjälpte till så gott jag kunde. När vi gick runt på det lilla torget i Trosa och ställde frågor till trosaborna sa jag att jag hade åkt helt från Strängnäs för att känna trosainvånerna på pulsen. Alla jag frågade ställde snällt upp. Solen sken och alla var glada. Till min stora glädje så träffade jag en norrman, Johan, han är aktiv folkpartist från Nyköping. Vi pratade norska och sjöng några strofer från norska sånger vi kom ihåg. Liselott gjorde ett strålande intryck; en kompetent, förtroendeingivande och trevlig politiker. Liselott Hagberg är riksdagsledamot för folkpartiet, 3:e vice talman och ordförande i länet.
Trosa är en pärla i Sörmland, ingen tvekan om det!

Ett militärmuseum i Strängnäs.

Bilden är tagen av Nils-Gunnar Westerberg på strangnasjournalen.se














Margit Urtegård på en stridsvagn (pansarskyttevagn)!

Oktober 2008 skall kommunstyrelsen ta beslut om att sälja mark till stiftelsen Sörmlands militärhistoriska samlingar. Stiftelsen vill bygga ett försvarsfordonsmuseum vid E 20 öster om Härad. Därför var ett 30-tal politiker och tjänstemän inbjudna att titta på området och planerna fredagen den 29 augusti. Jag var där.

Jag gjorde lumpen i armen i Norge, så gröna fordon är inget nytt för mig. Vi var 4 tjejer och 160 killar i våran bataljon och vi var mellan 18 och 24 år gamla. Sörmlands regemente har en 400-årig historia som arbetsplats så det är klart att det är intressant och kul för oss om vi får ett försvarsfordonsmuseum här. Dock har jag svårt att tycka att Strängnäs kommuns skattebetalare skall subventionera priset för marken till detta ändamål, oavsett hur angeläget det än måste vara.

fredag 22 augusti 2008

Är det härligt att vara man?

Fick den här på mailen av en kompis, tyckte den var kul.

Det är härligt att vara man...

- Köer till toaletter förekommer inte
- Jag behöver inte kånka runt en väska med saker i jag inte har nytta av
- Jag kan vara duschad och färdig på 2 minuter
- Genom att samla all disk och göra en kraftig ansträngning en gång var tredje vecka spar jag både tid och pengar
- Förberedelserna inför mitt eget bröllop ordnar sig utan min inblandning
- Jag behöver inte raka mig nedanför halsen
- Alla orgasmer är äkta
- Ingen av mina arbetskamrater får mig att gråta
- Ingen höjer på ögonbrynen eller tar notis om att jag är 37 och fortfarande singel
- Jag kan skriva mitt namn i snön
- Jag har ingen biologisk klocka som tickar
- Lite blommor fixar alla problem
- Jag behöver inte städa hela huset för att någon ska komma och läsa av elen
- Min bil -meck ljuger aldrig för mej
- Hela världen är min personliga pissoar
- Samma jobb, mer betalt
- Grått hår och rynkor ger mig karaktär och personlighet
- Fjärrkontrollen tillhör mig för evigt
- Människor tittar mig i ögonen och inte på min bröstkorg när jag pratar med dem
- Jag har ett normalt och hälsosamt förhållande till min mor
- Jag måste inte minnas allas födelse- eller bröllopsdagar
- Livet går vidare även om man inte har rena lakan
- Att ha ölmage är ett utmärkt skäl att bära T-shirt

"Mannen tiger när han lider - kvinnan lider när hon tiger"!

måndag 18 augusti 2008

Kay Pollak, författare till boken "att välja glädje".

Efter några månader på isoleringsavdelningen på Hallanstalten 2004 gick jag hem. Jag var uppgiven, frustrerad och nedstämd; hade gett upp min tro på mänskligheten för en stund. I denna subkultur hade jag fått se saker jag tidigare bara hade sett på film. Övervåld mot fångar, bältessängsläggningar av nyanställda följd med rakning av deras underliv och fotografering av dito med en kamera som samordnaren kom springande med.

När en högre chef fick kännedom om eländet, bad hon de slänga digitalbilderna, som nu låg i kompisarnas mejlboxar i anstaltens datorer. Det var chefens sätt att reagera, på andra arbetsplatser hade man nog polisanmält ett sådant barbariskt beteende. Det var först när fyra intagna rymde från isoleringsavdelningen på sommaren 2004, som ledningen reagerade. Nog om detta, det var boken till Kay Pollak jag skulle skriva om. Boken "att välja glädje" fick jag av en väninna. Hon tyckte jag borde läsa den för att återkomma till livet så att säga; få livslusten tillbaka efter mina chockartade upplevelser på Hall. Jag läste den flera gånger och det hjälpte. Sedan dess har jag lånat ut boken till alla jag känner, som har behövt en knuff för att återfå hopp och glädje i sina liv.

Kay Pollak blev intervjuad i SvD och där säger han: "Vi är fostrade till att inte tro på oss själva". Pollak berättar om hur viktigt det är att man tycker om sig själv. Bara genom att göra det kan man bli en ansvarstagande människa, påpekar Pollak. Han säger: "Tänk att man i generation efter generation har manglat på folk ett budskap som bara leder till att man inte kan älska sig själv."

När Kay Pollak gjorde filmen "Så som i himmelen" var hans starkaste drivkraft att skapa en arena för repliken: "Gud förlåter inte, för han har aldrig fördömt." Det säger prästfrun i filmen, i en ilsken urladdning över sin man kyrkoherden.

Pollak har drömmar, han säger, -tänk om vi i stället hade fostrats till att säga: "Jag, gudalika, fantastiska, unika människa, född i kärlek". Ja, tänk om...

Jag rekommenderar både boken "att välja glädje" och filmen "Så som i himmelen". Kay Pollaks bok "Att växa genom möten" är också fantastiskt bra.

onsdag 6 augusti 2008

Framtiden begår självmord?!

I morse läste jag den här insändaren i dagens SvD:

"Framtiden begår självmord
Vi dricker, vi skadar oss och vår ångest har mer än fyrdubblats sedan 80–talet. Vi är mellan 16–24 år och ska gå ut gymnasiet med fina betyg, vara populära och helst snygga. Vi ska lämna hemmiljön, sköta eget boende – handla, tvätta, betala räkningar, laga mat – samtidigt som vi ska sticka ut ur mängden med genomtänkta värderingar värda ett pris liknande Nobel. Han var landets framtid precis som jag är. Jag och resten av landets ungdomar, vi, är framtiden. Om 30 år är vi lokalvårdare, chefer, ingenjörer, lärare, politiker och kockar. Några kommer att styra Sverige, om vi överlever. Vi måste överleva självskadorna, självmordsförsöken, alkoholen och den stora depressionen. Vi måste överleva för familjens, landets och främst för vår egen skull. Vi tar era händer när vi har den psykiska orken och när vi har lärt oss att ni är tillförlitliga. Jag ber dig lärare, politiker, ungdomsledare, förälder – för min och landets ungdomars räkning, stå upp i kampen mot den psykiska ohälsan. Minska på alkoholen, satsa mer på psykiatrin och stödgrupper inom den specifika åldersgruppen. Slå ett slag för landets framtid. Välkommen att slåss i kriget som vi dagligen lever i."
ELIN SKÖLD
ungdom i Borlänge


Insändaren har jag haft på min näthinna och i mina tankar hela dagen. Jag har befunnit mig på flickhemmet jag arbetar och tänkt på vad tjejerna som bor där säger och vad insändarskribenten säger. Sviker vi våra barn och unga i dag? Pratar vi inte med dem, lyssnar vi inte på dem? När jag bodde på flickhem som 15-åring var det ingen av tjejerna som fick psykofarmaka eller sömnmedel. Jag träffade aldrig några ungdomar under min ungdomstid som fick sådana läkemedel utskrivet av läkare. I dag skrivs det ut till höger och vänster, lite varstans, till vem som helst och när som helst. Vad hände med samtalet? Människor i mellan liksom, har vi lämnat tröst och terapi därhän? Vi botar symtomen och ignorerar orsakerna, de riktiga problemen. Denna utveckling skrämmer mig.

Under mina 8 år i kriminalvården har jag sett samma sak, mediciner skrivs ut i mängder, men några professionella samtal för att åtgärda smärta, ångest och sorg erbjuds sällan. Vi lagar helt enkelt inga människor längre! Är det så vi vill ha det? Ordspråket eller uttrycket "mycket snack och lite verkstad" tillhör inte mina favoriter. Jag tror på samtal, tröst och terapi. Vårt verbala språk, vår förmåga att sätta ord på känslor är det som skiljer oss från djuren. Själsliga sår läkas bäst genom samtal.

PS: Flickhemmet där jag arbetar är mycket restriktiva med mediciner överhuvudtaget. Jag beskriver hur det ser ut i övrigt inom psykiatrin, BUP, kriminalvården med mera. :DS

tisdag 5 augusti 2008

Margarita på väg till Norge!

Margarita Urtegård.





















Nu är min man, Pontus, yngsta grabben, Emil, och min dotter, Margarita, på väg till Norge. De skall köra 100 mil. Margarita skall bosätta sig i Molde, hennes födelsestad. Det är andra gången hon flyttar hemifrån. Första gången var hon 20. Då flyttade hon ner på stan här i Strängnäs. När jag med sorg i rösten berättade det för vänner och bekanta, frågade de hur långt bort hon hade flyttat. Fem minuter hemifrån, svarade jag, nästgårds alltså. Alla tyckte jag var fjompig som tog det så hårt. Margarita flyttade hem igen förra året; blev mambo för att spara pengar. Nu är det dock på allvar, Margarita är 22 år och skall gå på högskola i Norge i tre år. Jag vet att hon aldrig kommer att flytta hem igen, en ny epok i hennes liv har börjat. Navelsträngen är definitivt avkapad, flickan har blivit stor. Min intelligenta och vackra dotter är på väg ut i den stora världen.

Vi bölade, som två små barn, när vi tog avsked. -Kommer jag att klara mig? frågade min dotter mig. -Är inte du gjord av samma skrot och korn som din mamma? frågade jag. -Jo, svarade hon med gråtig röst. -Är inte du lika stark och envis som din mor? frågade jag vidare. -Det är jag nog, kom det fram mellan hennes gråtdarrande läppar. Det gör ont när knoppar brister!

Min andra dotter, som dog 1988, är begraven i Molde. De sista orden, för denna gång, Margarita sa till mig var: -Mamma, jag lovar att sköta graven till min lillasyster. Jag fick en tung klump i hjärtat, en tung börda för en ung människa att bära.

ALLT JAG ÄR ELLER HOPPAS VARA HAR JAG MIN ÄNGEL TILL MOR ATT TACKA FÖR.
Abraham Lincoln

söndag 3 augusti 2008

Camilla Lindberg (fp).

Camilla Lindberg (fp) och jag.





















Jag har länge velat träffa Camilla Lindberg (fp). Min kompis Mark Tingvall, som är en god vän av Camilla, har försökt ordna det vid ett par tillfällen utan att lyckas. I går var det dock dax och Camilla var lika karismatisk och strålande, som jag trodde! Den kvinnan går inte av för hackor, hon gör helt enkelt som hon själv vill. Folkpartiet sa ja till FRA-lagen, Camilla sa nej. Där funkade ingen partipiska inte! Jag är stolt över att ha träffat henne.

PS: "Hennes livsfilosofi: "Stå på dig - annars gör staten det!"
På onsdagen var Camilla Lindberg ensam i den borgerliga alliansen om att rösta nej till FRA-lagen.":DS

Prideparaden i Stockholm 2008.

Camilla Lindberg, jag och Birgitta Ohlsson.
















Det var första gången jag deltog i prideparaden, det lär nog inte bli den sista. Jag gick tillsammans med folkpartiet. Pratade med FRA-motståndaren Camilla Lindberg (fp) och Liberala Kvinnors ordförande Birgitta Ohlsson (fp). Jag åkte till Stockholm med två väninnor från Eskilstuna. Efter paraden sammanstrålade vi med Ann-Sofie och Peo Wågström från Eskilstuna, på deres favo-pub i gamla stan. En mycket trevlig dag. Vi såg ut som dränkta katter av allt regn, men vi hade det kul!

Bara kärleken kan förena människor så att de växer och utvecklas till fullo. För bara kärleken griper tag i dem och förenar dem just genom det som finns djupast inom dem.
Pierre Teilhard De Chardin (1881-1955)

Nyamko Sabuni (fp) har en svår fråga att lösa!

Nyamko Sabuni (fp) och jag i prideparaden.
















Alex Voronov tar upp en angelägen fråga i lördagens ledare "Om mödomshinnan". Voronov ställer frågan hur man ur liberala utgångspunkter skall förhålla sig till problemet. Han ger inga bombastiska tvärsäkra svar själv och det är ödmjukt och rätt att låta bli det. Det är en komplicerad fråga och den kräver därför utredningar, problematiseringar och debatt innan något svar kan ges.

Voronov skriver: "En mödomshinna i hederskulturens betydelse - myten är för övrigt inte isolerad till sådana kulturer - finns inte." I Wikipedia står det: "I en del kulturer är det viktigt att en flicka är oskuld vid giftermålet, vilket anses bli bevisat genom en blödning vid första samlaget. Det ställer till problem för flickor som lever i den här typen av kulturer eftersom de flesta inte blöder." Uppskattingsvis är det 80 procent som inte blöder vid sexdebuten.

Mödomshinnan existerar alltså inte. Ändå ”rekonstruerar” Stockholms landsting den genom operationer i unga kvinnors underliv, enligt en ny rapport. Riksdagsledamoten Carina Hägg (s) säger till aftonbladet: "Man hjälper inte dessa tjejer genom att operera in något som egentligen inte finns." Alex Voronov säger: "Den upplysta statens uppgift är att försvara hennes rätt mot gruppens kollektiva vanföreställningar. När den offentligt finansierade sjukvården skapar mödomshinnor gör staten det rakt motsatta. Den deltar i upprätthållandet av hederskulturen, spelar med förtryckarna. Den upplysta staten misskrediterar sig själv."

Voronov påpekar samtidigt att resonemanget inte får avslutas där. Han ställer frågan: "Är det rätt av staten att göra det svårare för kvinnorna att använda sig av denna nödutgång?" Han syftar då på mödomshinneoperationerna. Han menar att staten har en skyldighet att förhålla sig till dagens verklighet. Jag håller fullständigt med honom, hela hans ledare är tänkvärd och välskriven. Problemformuleringarna är glasklara. Några facitsvar har vi dock inte, svaren lever i dunkel än så länge. Integrations- och jämställdhetsminister, Nyamko Sabuni (fp) har fått en svår fråga på sitt bord. Jag tröstar mig med tanken, att är det någon jag tror kan ta tag i problemet på rätt sätt och med sann entusiasm, så är det just Sabuni.

Läs också, i DN: "Myten om mödomshinnan är seglivad"

PS:Vilken verklighet skall vi förhålla oss till? En sägenomspunnen mödomshinna eller sanningen om den? Som liberal har jag svårt för humbugsmakeri, upplysning och fakta är att föredra:DS

Den här debatten pågår också på Peo Wågströms blogg och Ann-Sofie Wågströms blogg.

torsdag 31 juli 2008

20 000 läsare!

Margit med pelargoner!





















Har strax 20 000 läsare på denna blogg, sedan början på majmånad 2008. Vill härmed tacka alla mina läsare. Samtidigt vill jag lova att jag kommer att fortsätta att ha en blandad kompott på min blogg. Politik och personliga upplevelser och tankar kommer jag att skriva om även framledes. Det är kul med debatt. Det är roligt med dynamiken, som ni läsare har skapat på min blogg. Tack alla!

DET STORA ÄR INTE ATT ALDRIG MISSLYCKAS
UTAN ATT RESA SIG VARJE GÅNG MAN FALLER.
Kinesiskt ordspråk

tisdag 29 juli 2008

Maria von Beetzen.

I dag har Maria von Beetzen ett bra inpass i Eskilstuna-Kuriren:

”Vi tror på Dig”
Alex Voronov efterlyser liberalt nytänkande i sin lördagskrönika. Nyliberala kretsar betraktas av honom som slentrianhöger "som uteslutande intresserar sig för ekonomiska frågor som lägre skatt och avregleringar".

Enligt min mening behöver vi inte lyfta blicken särskilt långt för att hitta ett liberalt nytänkande som på ett unikt och välgörande sätt håller på att vitalisera det svenska samhället. En förändrad skattepolitik måste inte vara en fråga om att gynna redan välbeställda. Alliansen har framförallt en annan människosyn än tidigare s-regeringar. Den gamla regeringen signalerade: "Var inte orolig lille vän, du skall inte behöva kämpa för att leva, vi tar hand om dig, rösta på oss!" Den nya regeringen säger i stället: "Faller du så når våra armar dig, men du är i grunden stark, du kan växa och nå längre om du vill, vi tror på Dig!"

Med riktade skattelättnader har regeringen systematiskt uppmuntrat de breda folklager vars arbete samhällets grundvalar vilar på. Biståndspolitiken har också förändrats. Hjälp till självhjälp prioriteras, företagsamhet och samarbete mellan länder stimuleras . Att göra människor eller länder beroende av bidrag, det förminskar i stället för att utveckla.

Maria von Beetzen (m)

När jag var 12 år blev jag föräldralös. Innan pappa dog var jag en duktig och positiv tjej. Min mattelärare tyckte att jag skulle bli forskare inom matematik, då det var ett ämne jag mästrade väl. Min gympalärare ville att jag skulle satsa på friidrotten, då det var något jag också tyckte om och var bra på. När min pappa dog, från den ena dagen till den andra, blev jag ett offer. Jag blev en journal hos de sociala myndigheterna. Från den ena dagen till den andra, blev jag en annan Margit. I klorna på socialtjänsten kunde jag inte längre bestämma eller tänka själv; de visste alltid bäst. Det tog mig ett halvt liv att återfinna min egen styrka (efter otalige institutionsplaceringar) och min egen självkänsla. Vi pratar om välfärden. Välfärd för vem? Att färdas väl i livet är inte detsamma som att den stora ofantliga offentlige sektorn alltid är eller har rätt. Smaka på orden att färdas väl. En individ måste få välja och tänka själv, ingen tjänar på att en individ blir fråntagen sin egen vilja, sin egen identitet eller för att spetsa till det: sitt eget liv!

Så för mig är Maria von Beetzens ord: "Vi tror på dig", som vacker musik i mina öron. Det är något jag försöker förmedla till de utsatta tjejer jag arbetar med i dag: "Jag tror på er!!!"

Citat från nättidningen:
"Nytänkande?
Bra att "högern" tänker om och med "omtanke" i bagaget närmar sig den politik som alltid har kännetecknat Sveriges socialliberala parti - Folkpartiet liberalena.
Tänkande nyliberaler välkomnas bland oss redan etablerade liberala nytänkare.
Välkomna till mittenblocket.
"De som är starka måste också vara snälla"!
Vi socialliberaler vill förebygga att människor "faller" genom att i tidiga skeden se individens behov och möjligheter.
Sociala reformer och äkta socialt ansvar - utan förlamande socialism, är ett av socialliberalernas mantran.
Fritt företagande uppmuntras - självfallet!"

Harpokrates

söndag 27 juli 2008

En solskenshistoria!!!

På början att detta år rasade jag i vikt, gick ner 17 kilo. Det blev för tufft för mig då en pakistansk kollega av mig på Hallanstalten anklagade mig för rasism, med resultatet att jag blev avstängt från mitt arbete, med full lön, i maj.

Min kompis, Tommy, arbetar på Fridegård i Eskilstuna. Det är ett statligt SIS/LVU-hem för flickor mellan 12 och 16 år. Tommy berättade för sin chef att jag var som klippt och skuren för att kunna arbeta på flickhemmet. De ringde mig och bokade in en intervju. Jag åkte dit i slutet av maj. Under intervjun berättade jag om konflikten jag har med min arbetsgivare, kriminalvården. Fyra timmar efter att jag hade träffat personal på Fridegård, ringde en av de hem till mig och sa att de gärna ville att jag skulle bli timvikarie där. Jag blev så lycklig, rörd och överväldigad att jag grät i timmar efteråt. Tänk det finns nog en Gud och definitivt finns det änglar; jag har precis träffat flera av dem!

När jag var 15 år bodde jag ett år på ett flickhem i Norge. Då bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag utbilda mig till socionom och öppna ett flickhem. Jag blev inte socionom, jag utbildade mig till beteendevetare/sociolog i stället. Inte heller har jag startat ett flickhem, däremot har jag arbetat på ett i snart två månader. Det var tufft de första dagarna jag arbetade där, alla intryck som gav så starka associationer inom mig, tog mycket kraft. Det fanns till och med en liten flicka där som var exakt som jag var när jag var omhändertagen som tonåring; det var som att möta sig själv i dörren, häftigt! Det är den bästa arbetsplats jag någonsin har jobbat på. All personal är urgulliga, kompetenta och lyhörda. Tjejerna som bor där är goa, de är ungdomar som behöver kärlek, vägledning och gränser, precis som alla andra barn och unga.

Nu ber jag inte längre om styrka när jag ber kvällsbön. Jag tackar för att han skickade dessa änglar till mig, när jag som mest behövde dem.

lördag 26 juli 2008

Paul Potts.

Margit, Peo och Ann-Sofie.
















I går kväll var min man, Pontus, och jag och lyssnade på Paul Potts i Sundbyholm. 4200 personer hade samlats på gräset framför Sundbyholms slott för att lyssna på den brittiske operasångaren. Pontus och jag hade fått biljetten i julklapp av vår dotter Margarita.

Efter slottskonserten träffade vi Ann-Sofie och Peo Wågström, som också hade lyssnat på konserten. Utanför deras gulliga stuga de hade hyrt vid hotellet, satt vi ett par timmar och hade en intressant diskussion över ett glas vin. Kul med nya vänner.

måndag 21 juli 2008

En rumphuggen respekt!

Dra mig baklänges in i fågelholken, tänkte jag, när jag läste SvD i dag! Diplomaten Ingmar Karlsson anser att sparkraven håller på att knäcka hela UD:s förvaltning. Han anser därför att utrikesminister Bildt borde ta finansminister Borg i hästsvansen. Vad är då detta? Vilken rumphuggen respekt från en tjänsteman på hög nivå! Vad hade han sagt om Borg var skallig? Hade han bett Bildt klappa Borg på hjässan då eller?! Karlsson säger: "Jag tror att många hoppats på att Bildt skulle ta Borg i hästsvansen." Oavsett var den här UD-mannen befinner sig i världen, skicka hem honom! Sådana respektlösa personer borde arbeta med annat, än att representera Sverige ute i världen. Karlssson får gärna sjunga ut, men han borde göra det med lite hyfs i kroppen. Något han nu visade att han inte är kapabel till. Jag vet hur förnedrande det är att någon drar en i håret, det är ett otyg som högt uppsatta tjänstemän inte borde ägna sig åt! Skärpning!!!

söndag 20 juli 2008

Winston Churchill.

Winston Churchill formulerade politikens främsta sanning när han sa:

"Kapitalismens inneboende last är den ojämna fördelningen av rikedom; socialismens inneboende förtjänst är den jämna fördelningen av fattigdom."

Dick Erixon skriver på sin blogg: "Jag tror också det var Churchill som berättade historien om vad fäder säger till sina söner när någon åker förbi i en limousine. Den kapitalistiske fadern vänder sig till sin son och säger “Om du arbetar hårt kan det bli du”, medan socialisten säger till sin son “Vi måste ta hans rikedom och göra honom som oss”."

Intressant formulerat, tycker jag. Något att tänka på. I Sverige är det Jantelagen som styr mycket; "du skall inte tro att du är något".

Niklas Wykman skriver på sin blogg: "I tidningarna kan man i dag läsa att kärnan i socialdemokraternas nya jobbpolitik är att höja bidragen för dem som inte jobbar. Det är inte en ny jobbpolitik, det är samma gamla bidragspolitik."

fredag 18 juli 2008

Nelson Mandela, 90 år i dag.

I dag fyller Nelson Mandela 90 år.
Han befriade Sydafrika från apartheid, vann Nobels fredspris och ses av hela världen som godheten personifierad.
Apartheid infördes formellt i Sydafrika den 7 juli 1950. En politik som gick ut på segregation mellan vita och svarta. Sharpevillemassakern 1960, där 69 personer dödades och 180 skadades, gjorde att världen fick upp ögonen för apartheid och började fördöma den.

Den 5 augusti 1962 greps Nelson Mandela och 1964 dömdes han till livstids fängelse för högförräderi. Nelson Mandela satt i fängelse i 27 år, han kom ut ur fängelset 1990. Per Wästberg, en av Mandelas närmaste i Sverige, berättar (SvD 2008-07-18): "Ingen har hört Mandela privat eller offentligt yttra ett ord om hämnd - han såg bara framåt. Världen häpnade." Nelson Mandela har ärvt sin orubbliga känsla för rättvisa från sin far. När jag läser om Nelson Mandela, tänker jag på Sokrates, som också var beredd att dö (och dog) för det han trodde på och kämpade för. Frihetskämpen Mandelas huvudtema har under hela hans livstid varit rättvisa och tolerans. Hans självuppoffring och integritet har påmint oss alla om att moralisk storhet kan vara levande verklighet, säger Wästberg. Nyckelordet är förlåtelse och leder mig till nästa person jag vill skriva om här i dag:

Christina Doctare, läkare, författare och samhällsdebattör, hade jag förmånen att få träffa på Gotland under politikerveckan. Hon föreläste om:
"Är förlåtelse möjlig?" Christina Doctare har haft flera internationella uppdrag i krigssituationer och var den som först rapporterade om de systematiska våldtäkterna i krigets Bosnien. När hon, framför sina åhörare på Gotland, berättade att hon ringde hem till sina två söner i Sverige och bad dem förlåta henne i fall hon blev dödad på grund av det hon nu måste berätta för världen, grät många av oss. Det var så starkt och gripande att hon var beredd att offra livet för de våldtagna kvinnorna, som andra läkare tidigare hade missat eller vägrat se. Hon levde under dödshot i flera år efter sitt avslöjande. För henne är förlåtelse och försoning en guddomlig gåva vi alla har i oss. Det gäller att ta fram den. Jag gick på flera seminarier under Almedalsveckan, Christina Doctare gjorde starkast intryck på mig. Smaka på ordet förlåtelse, en nödvändig gåva vi borde använda oftare.

Citat från tidningen Dagen: "Nelson Mandela fyller 90 år i dag. Hans främsta arv är förlåtelse och försoning. Mandela har sagt: - Från det ögonblick resultaten kom in och det var uppenbart att ANC skulle bilda regering, såg jag det som min uppgift att predika försoning, att lägga band på landets sår, att frambringa tillit och förtroende.Det var 1994 som Mandela yttrade de orden. Sydafrika hade just kastat av sig apartheid-oket, och landets befolkning hade närmast yrvaket köat till valurnorna för att för första gången få vara med och bestämma över sitt eget öde."

tisdag 15 juli 2008

Anna Hallberg i DN.

Dagens citat, av Anna Hallberg, i kulturdelen i DN 2008-07-11:

"Till alla samhällsmedborgare som har det lite trassligt med jämställdheten vill jag därför bara säga: Håll käften. Skilj dig, skjut dig, sköt dig eller skärp dig men öppna för allt i världen inte munnen. Du kommer att avfärdas som gnällig."

Detta skriver Anna Hallberg efter att hon har läst en artikel i Expressen, skriven av Ann Heberlein. Ann Heberlein tycker vi kvinnor gnäller för mycket och då särskilt medelklasskvinnorna. Hon skriver: "Nä, tacka vet jag Charlotte Perrelli. Hon är my hero. I kväll, Charlotte, när barnen sover och solen går ner över Österlen och jag sitter ensam vid mitt rangliga trädgårdsbord under plommonträdet då höjer jag en skål för dig och din skilsmässa. Charlotte har nämligen fattat något som majoriteten av de bortskämda svenska medelklasskvinnorna inte tycks förstå: Vi är fria. Fria!"

Jag undrar vems ärenden de går, de här kvinnorna, som vägrar se jämställdhetsproblemen?

Sen undrar jag varför det ofta kallas för gnäll när kvinnor yttrar sig? Det är väl aldrig någon som säger att en karl gnäller när han framför sin åsikt?! Det är väl en förlegad syn på kvinnan, att hon skall tiga i församlingen? Tacka, vet jag, att det finns kvinnor, som Anna Hallberg, som törs belysa denna fråga.

lördag 12 juli 2008

Statsministern Fredrik Reinfeldt (m).

Utanför huset vi bodde i på Gotland.
















Först vill jag rikta ett stort "tusen tack" till våra husvärdar på Gotland, Anneli och Hasse. Fenomenalt trevliga och gästfria husvärdar har vi haft och vi kommer gärna tillbaka nästa år.

I går kväll lyssnade vi på Fredrik Reinfeldt, statsminister tillika partiledare för moderaterna. Hans tal var definitivt det bästa tal vi hörde på Gotland. Ett politiskt geni, är vad jag vill kalla Fredrik Reinfeldt. 11 800 gånger hade han fått frågan om hur han ser på de sjunkande opinionssiffrorna för alliansen, berättade han. Det är inte bara opinionssiffrorna som sjunker, påpekade Reinfeldt. Arbetslöshetssiffrorna och skatterna sjunker också, statskulden minskar och utanförskapet blir mindre, med mera. Reinfeldt var en strålande talare och hade ett budskap till alla. I Sverige ser vi av tradition enhetligt på det mesta t e x pensionärer. Man kan inte bulta ihop människor i en grupp på det sättet, påpekade han. Vi är alla individuella. De flesta äldre är friska och många av dem vill fortsätta arbeta efter fyllda 65 år, fortsatte statsministern. Varför skall de inte få det då?! Själv har jag en svärfar, på 74 år, som arbetar som busschaufför. Han har varit brandchef i Södertälje och när han gick i pension, så saknade han att ha ett arbete att gå till. Vilken samhällsinsats han gör! Gamla människor är en tillgång, de har levt länge, har livsvisdom och en klokhet vi kan lära mycket av. Samhället måste vara flexibelt och tolerant. Människor är inga maskiner vi skall eller kan göra avskrivningar på, när de kommer på ålderns höst. Det är ett västerländskt problem hur vi ser på äldre. Att Reinfeldt lyfte fram de äldre som en tillgång och resurs, visar hur klok han är.

Per Gudmundson, SvD, skriver: "1214 kronor mer i månaden efter skatt. Sedan regeringen tillträdde har en sjuksköterska som tjänar 27000 kronor i månaden fått just det, tack vare jobbskatteavdraget. Och om moderaterna får som de vill kommer det beloppet att stiga till 1468 kronor i månaden efter årsskiftet, poängterade Fredrik Reinfeldt i Almedalen igår. Det skulle dessutom betyda att ungefär 20000 personer ytterligare – förutom de 90000 som redan gått den vägen – skulle gå från bidrag till arbete. En enastående reform. Men nästan ingen marknadsför den. Varför? Därför att opinionsbildarna inte är med på tåget. De skräms bort kontinuerligt."

Elaka tungor säger: "Maud Olofssons tal var inspirerande och Göran Hägglunds angrepp på sverigedemokraterna var tidsmässigt rätt och principiellt viktigt. Gårdagens skattebesked från Fredrik Reinfeldt och Anders Borg var förtroendeingivande. Men detta är enstaka ljusglimtar under en alliansvecka som saknade mål, riktning och samordning. En bortkastad vecka för regeringen."

Det var absolut ingen bortkastad vecka för regeringen, tycker jag. Den optimism, vilja att göra något och positiva framtidstro, jag mötte hos representanter för regeringen, under den veckan jag var på Gotland, tror jag att många flera upplevde och uppfattade också. Men, vill man, som Alex Voronov, se en regering bestående av mp, s och fp efter nästa val, så gäller det väl att såga sittande regering. Det är orättvist och inte trovärdigt!

fredag 11 juli 2008

Finansministern Anders Borg (m) med flera.

Oppositionsrådet Maria von Beetzen (m) och jag.
















Vi började dagen med att fika tillsammans med strängnäspartisterna Monika och Håkan Bertilsson. Senare på eftermiddagen var vi och minglade på segelbåten till Göran och Maria von Beetzen. Alla träffades på kvällen på Donners. Det har nu blivit ganska trångt med folk runt vårt bord på Donners, vi har fått många nya vänner under den veckan vi har varit här. Vi skulle gå hem och lägga oss tidigt i går, då vi skulle upp i ottan i dag för att lyssna på finansministern Anders Borg (m). Men, klockan blev 02.00 innan vi lämnade vårt favoritställe. Det var kjempegöy (jätteroligt) att mingla på Donners i går också. Några kändisar vi såg i går: Mats Knutson, SVT, Lars Adaktusson, SVT, Johan Hakelius, Margareta Winberg (s), Leif Pagrotsky (s), Björn Rosengren (s), Lill Lindfors, Maria Wetterstrand (mp), Göran Hägglund (kd), Alexandra Charles, Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm, Lars Ohly (v), Maud Olofsson (c) och Solveig Ternström.

Finansministern Anders Borg (m) var enormt duktig och skicklig när han höll sitt föredrag i morse. Han har verkligen växt in i sin roll som finansminister med råge, han har pondus och självförtroende. Statsministern Fredrik Reinfeldt (m) var också där, honom skall vi lyssna på i kväll. I morgon åker vi hem till Strängnäs igen. Det skall bli skönt att träffa familj och vänner igen. Dock kommer vi att bära med oss de goda minnen, de deiliga människorna och alla positiva upplevelserna i våra hjärtan resten av livet.

torsdag 10 juli 2008

Tre norske jenter på Gotland!

Margit, Cecilie och Nina.
















I går kväll träffade jag Cecilie på Donners. Cecilie kommer från Ålesund i Norge. Hon var barndomsvän med min kusin Ann-Beate Urtegård. Cecilie och jag träffades på MKF:s (moderata kvinnoförbundet) ledarskapsutbildning för kvinnor 2002 (?). Hon bor nu i Borås och skall bli riksdagsledamot för moderaterna nu i september. Vi har inte sett varandra sedan 2005, så det var morsomt (kul) att träffa henne.

En politiker från Lidingö, som vi har pratat med flera kvällar i rad, kom bort till vårt bord i går. Han sa: "Jag tror det bor bara norskor/norrmän i Strängnäs, jag har varit här hela veckan och de enda jag har mött som kommer från Strängnäs, det är ni två norskor." Vi försäkrade honom att vi faktiskt är i minoritet i Strängnäs!

P J Anders Linder, SvD, har noterat av även Karl Rove har norska rötter. Linder skriver om Rove: "Efter ett lunchmöte får jag en pratstund på tu man hand. Om den norskättade Rove skulle vara den illasinnade manipulatör som belackarna påstår, så lyckas han dölja det väl. Han ser snarare ut som en docent i statsvetenskap än som Mörkrets Furste och är amerikanskt okomplicerad och pratbar."