lördag 13 december 2008

Ha en trevlig Lucia!

Tärnorna Yeska och Margit.
















Vi var tre tärnor i aktion på Bokia i Strängnäs i dag. Här har två av oss tagit oss en välförtjänad kafferast. Vill med denna lilla artikel och bild önska alla mina läsare en trevlig och fridfull Lucia!

fredag 12 december 2008

En timme med Pär Nuder (s).

Pär Nuder (s) och Margit Urtegård.
















I dag kom Pär Nuder (s) till bokhandeln i Strängnäs för att under en timme signera sin bok "Stolt men inte nöjd". Det kom inte så många kunder under den timmen Nuder var där, så jag kunde obehindrat prata i lugn och ro med honom. Vi pratade om allt ifrån köttberget, hans bok, Jens Stoltenberg, Gro Harlem Brundtland, feminism, klassfrågan och skillnaden mellan norsk och svensk politik. Nuder gav ett mycket intelligent, sympatiskt, vänligt och trevligt intryck. Det känns som jag har haft äran av att träffa en statsman av hög klass och stor integritet. Nu har jag en signerat bok, som jag skall läsa med stort intresse.

tisdag 9 december 2008

To norske gutter på Malta!

Margit og Ole Jacob. Morten og Margit. När jag skulle på språkkurs på Malta i november så hade mitt resbolag gjort ett litet fel, jag kom till Malta på en lördag och kursen startade först måndagen efter. Tidigt en lördag stod jag där på mitt hotell på Malta, mitt bagage stod kvar i Frankfurt. Den skulle komma först nästa dag. Jag var tvungen att leta mig fram till närmaste köpcentrum för att handla mindre varma kläder, det var över 25 grader varmt och jag var klädd för svensk november! Tandborste inhandlades också. När jag gick mot mitt hotell, funderande på hur jag skulle få tiden att gå, två dygn ensam på en ö där jag inte kände någon, hur skall detta gå, jag som är så sällskapssjuk av mig; då såg jag de, to norske gutter! Jag hade sett de på flygplatsen i Frankfurt, jag hade hört de tala med varandra så jag visste att de var norrmän. Mitt på gatan, på Malta, gick jag fram till de två stiliga herrarna och sa: "Og her kommer det to norske gutter også, hallo, hva gjör dere her?" De berättade att de hade åkt till Malta tillsammans för att ha semester. Fru och hund hade fått stanna hemma. Under de sista fyra åren, hade de två åkt på semester till olika delar av världen. De var goda kompisar sedan skolan. Ole Jacob skulle köpa badbyxor och jag frågade om jag fick hänga på dem. Det fick jag så gärna. Jag köpte en bikini, min låg ju i Frankfurt. Vi slutade dagen med att äta middag tillsammans. De följde mig gentlemannamässigt tillbaka till mitt hotell. Dagens gutter har mycket att lära av dessa gentlemen. Vi avtalade att träffas tidigt nästa dag. Vi spankulerade runt på Malta tillsammans hela söndagen, som riktiga turister. På måndagen började ju jag mitt hårda liv; i skolbänken på språkskolan! Fast vi träffades flera gånger till ändå. De spelade golf en dag, gick på museum någon dag medan jag pluggade och slet!:-). Deras sista kväll på Malta bjöd de mig på en fantastisk middag med gott vin på en underbar restaurant. Jag berättade för mina klasskompisar att nu skulle jag möta mina to norske gutter. Jag prejade alltså två norska män på gatan; de såg ju trevliga ut. Som vanligt hade jag rätt, min människokunskap är stor, jag tar sällan fel på folk. En och annan groda eller padda har jag dock mött under mitt liv, men de allra flesta jag har valt till vänner står sig gott fortfarande; som ett riktigt gott årgångsvin. På skolan hade de mycket roligt åt det här, hur jag hade träffat på mina två norska herrar. De tyckte jag var helgalen; men på ett positivt sätt! Hei Ole Jacob och Morten, når dere leser det her; Tusen takk for sist. Jeg er kjempeglad for at jeg traff dere, det var kjempekoslig og kjempemorro. Håper dere kommer hit til våren. Stor klem fra meg til dere.

Smarta feminister!

Lotta Snickare och Margit Urtegård.
















Den här fantastiska, kloka och medvetna kvinnan, Lotta Snickare, höll också föredrag i lördags på riksdagshuset för Liberala Kvinnor. Under programpunkten "En särskild plats i helvete för kvinnor som inte hjälper varandra", talade Lotta med stor inlevelse. Jag kan ge henne en lista på kvinnliga politiker i Strängnäs kommun, som gärna käkar andra kvinnor till frukost, tänkte jag för mig själv när jag lyssnade till Lotta. Det upplever nog inte män så ofta; det att möta människor som du känner vill klösa ögonen ur skallen på dig! Det gör vi kvinnor!

Lotta har tillsammans med Liza Marklund skrivit boken "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Den har jag köpt och lusläst, köp den! För alla Er som inte har förstått att det finns strukturer i samhället, såkallade könsmaktstrukturer, köp den! Läs den och bli upprörd. Fundera sen på om du vill göra något åt saken eller bara tänka på dig själv och skita i alla andra; dina systrar! Av egoistiska skäl så är det nämligen så att många kvinnor låter bli att se de här könsmakstrukturerna; "det drabbar ju inte mig (tänker de)".

Lotta pratade om tre typer. Den första typen ser inte problemet alls; särskilt biologisterna, som antagligen har fått mjölk i huvudet. Den andra gruppen ser att det finns orättvisor beroende på kön, men är inte beredda att göra något åt saken; då det inte drabbar de själva. Många kvinnor förlitar sig på att om de är söta, gulliga och håller sig väl med grabbarna så blir de automatiskt med i gutteklubben. Glöm det tjejer, ni kommer aldrig att bli trebenta om ni inte gör en könsoperation. I bastun får du inte heller komma in, i alla fall inte när de viktiga sakerna skall diskuteras. Den tredje gruppen är de som är medvetna om problemet och är beredda att kämpa för att göra skillnad. Det är vi det, smarta feminister, som har genomskådat det hela och är modiga nog att kämpa för våra systrar, våra mödrar, våra döttrar och hela mänskligheten!

"Det måste finnas kvinnor, modiga och behjärtade nog att våga stå för en mening även om den inte är populär, men som kanske är ämnad att prägla en kommande tid." Elisabeth Tamm (1880-1958).

Just det, någon undrade varför jag hade gått med i Liberala Kvinnor? Jag är ju strängnäspartist. Det här med förtryck och diskriminering av kvinnor är ett globalt problem, det är därför svårt att göra så mycket åt problemet här lokalt. Jag kommer därför att arbeta med de frågorna via Liberala Kvinnor. Folkpartiets kvinnoförbund är det mest aktiva och konstruktiva kvinnoförbund här i Sverige. Därför var det naturligt för mig att välja just dem. Jag är ju feminist och mycket stolt över det dessutom!

söndag 7 december 2008

En dag med Birgitta Ohlsson (fp).

Margit Urtegård och Birgitta Ohlsson (fp) i förstakammarsalen.
















Gårdagens evenemang med Liberala Kvinnor i Stockholm öppnades av dess förbundsordförande Birgitta Ohlsson (fp) under programpunkten: "Var e brudarna?" Direkt när hon, med sin starka men ändå ödmjuka entusiasm, började tala kände jag att jag hade valt rätt aktivitet för denna tidiga och regniga decembermorgon; vilken kvinna! Jag har träffat Birgitta Ohlsson tidigare och jag hoppas få äran att se och prata med henne vid flera tillfällen.

I dagens DN söndag får vi läsa "En dag med Birgitta Ohlsson". Då har jag fått två dagar med henne denna helg, tänker jag. Då har jag fått kvinnokraft och kvinnoglädje i stora portioner, så att jag klarar kämpa vidare ett tag till! Hon säger till DN (081200), rörande USA: "Det finns en speciell vitalitet i USA. Jag tror jag skulle gilla bättre att vara politiker där. I USA är det positivt att ha idéer, sticka ut och vilja förändra. Här hemma får man inte förhäva sig, inte vara stolt över att man syns och hörs. I svensk politik skall man helst tona ned sig själv." Det har hon helt rätt i, men det rör i första hand oss kvinnor, vi skall inte synas eller höras.

Åsa Kroon Lundell, universitetslektor Örebro Universitet, talade på Liberala Kvinnor om just det här med media och kvinnliga politiker. Hon berättade om sin forskning under temat: "Söt, ledsen, manhaftig eller galen - media och kvinnliga politiker". Hur porträtteras kvinnliga politiker? Tänk på det när ni läser om kvinnor i tidningar framledes. Kvinnor framställs oftast som prinsessor, tokstollar eller häxor.

Alice Bah; en stjärna bland stjärnorna!

Alice Bah och Margit Urtegård.





















I går var jag i riksdagens förstakammarsal i Stockholm. Liberala Kvinnor arrangerade en dag för sina medlemmar; en dag fullspäckad med fantastiska föredragshållare. Temat var makt, möjligheter och mod. Alice Bah var en av dessa strålande, starka kvinnor som gav oss mod och hopp. Hennes personliga föredrag var helt outstanding. Förståelsen, sympatin och genklangen från publiken lät inte vänta på sig; vi skrattade igenkännande från början till slut. Det var befriande att lyssna till Alice. Jag är mycket tacksam för att jag åkte på denna heldag bland systrar och bröder i riksdagshuset; vad annat nyttigt kan man göra en lördag?! Tusen tack Alice!

Alice Bah: "If you can dream it, you can do it!"

tisdag 2 december 2008

Oppositionen rasar mot nej till att utreda Sevab.

I dagens tidning står det att oppositionen rasar mot nej till att utreda Sevab. Dag Bremberg (mfp) säger till tidningen: "De vill uppenbarligen begrava den här frågan och det uppfattar vi som ett principiellt ställningstagande mot att pröva frågor seriöst och diskutera dem öppet". Frågan om att sälja delar av Sevab har funnits på den politiska agendan i kommunen under flera mandatperioder. Det hade varit bra att äntligen få några siffror på bordet, så vi bättre vet vad vi diskuterar. Anders Svenssons (fp) eviga tjat om att sälja Sevab skulle vara som att kissa i byxorna; det blir varmt en stund och sen blir det kallt, har passerat sitt bäst-före-datum. Vi vill ha fakta. Det skulle göra diskussionen mera seriös. Vi borde alltså göra som det stod i ledaren den 26 november: "Följ beslutet om Sevab". Det beslutet var dock inte huggit i sten, tyvärr!

Kommunalrådet Jens Persson (c) förklarar majoritetens ställningstagande med att Sevab på grund av bygget av värmekraftverket haft ett klent resultat de senaste åren och att de därför behöver arbetsro. Han säger: "Att då ge sig in i en värdering och ha konsulter springa omkring och titta på vad bolaget är värt, det är naivt". Tragikkomiskt uttalande med tanke på hur många konsulter kommunchefen har haft springande omkring de senaste åren när det gäller andra områden/enheter i kommunen. Den här utredningen, som kommunfullmäktige har beslutat om 2006 och som nu Dag Bremberg har motionerat om, skulle enligt Jens Persson vara slöseri med skattemedel. Säg som det är i stället; det sitter tre konservativa och fega partier vid makten.

Centern är ju känd som ett bakåtsträvarparti sen tidigare om man läser utrikesministern Carl Bildts blogg. Carl Bildt skriver rörande bygget av Öresundsbron: "På sina håll var det ingen gräns på det elände som denna bro skulle kunna medföra för vårt älskade fosterland. Det talades om miljö, men i grunden handlade det om hos icke så få om en närmast existentiell beröringsångest med omvärlden. Europa - som på något sätt fanns på andra sidan bron - var farligt. Mycket farligt". Han berättar vidare att Olof Johansson (c) avgick som miljöminister i protest när beslutet om bron togs.

Och nu är det farligt med en utredning av vad Sevab kan vara värd! Att bolaget inte skulle kunna värderas just nu är rent ut av bara larv. Dag Bremberg har helt rätt när han säger att majoritetens nej till en utredning visar på dålig respekt för fullmäktiges beslut. Ja, för det är det mest underliga i kråksvängen att kommunstyrelsen i går tog beslut om att riva upp kommunfullmäktiges tidigare beslut från 2006 om att göra denna utredning. Att majoriteten inte har respekt för oppositionen får så vara. Än värre är att de inte ha respekt för de folkvalda i Strängnäs kommunfullmäktige och deras beslut. Vad kommer härnäst?!

måndag 1 december 2008

Gourmetmiddag på en måndag.

Scampiräkor stekta i smör och cayennepeppar.
















Lussebullar på oppositionsrådets vis.
















I går kväll ringde jag till en väninna jag inte har träffat på länge, frågade om hon ville komma på middag i morgon (läs i kväll). Hon vet att jag är en bra kock och tackade ja direkt. Jag som aldrig har gillat normer och konventioner äter gärna en festmåltid vilken dag som helst i veckan. Jag gjorde en potatisgratäng med massor av vitlök och vispgrädde i. Serverad tillsammans med marinerad helstekt fläskfilé och bearnaisesås. Till förrätt åt vi schampiräkor stekta i smör och cayennepeppar. Under förrätten berättade Ewa för mig att dessa räkor inte är miljövänliga alls! Så det så, nu vet jag det. Goda var de i alla fall, superba om man så får säga. Efterrätten blev så klart mina nybakade lussekatter. Vinet vi drack till maten var vitt och gott; en väl lagrad Riesling.

Goda vänner, god mat, god dryck; vad kan man mer begära!

Kommunstyrelse, jul och lussekatter.

En trött Emil vid frukostbordet nyårsafton 2007.
















Jag älskar julen. Det jag älskar allra mest med julen är tiden nu innan; alla julförberedelserna. Har under helgen skurat tak, väggar, skåp och fönster i köket. När jag var liten flicka fick jag hjälpa till att skura köket från "topp till tå", en tradition jag har tagit med mig. När adventsljusen hänger i fönstren, tomtarna har börjat leta sig fram från alla skrymslen och vrån och lussekattdegen står och jäser då sänker julfriden sig i vårt hus. Dags att fira julen snart, dags att njuta av den tid på året då vi alla är som snällast. Till och med de mest argsinta människorna säger hej till jul, kul!

Kommunstyrelsesammanträdet i dag var en dyster upplevelse; kommunens ekonomi är en ren katastrof och bättre verkar det inte bli. Barn- och utbildningsnämndens underskott har vi nog inte sett botten på än och ingen av den nämndens 3 ordföringar från majoriteten var där. Flera ledamöter påtalade detta, då de gärna skulle ställt några frågor till dem. Några frågor till de ytterst ansvarliga så där helt apropå.

Stack huvudet in hos oppositionsrådet innan jag gick hem. Berättade att jag skulle baka lussekatter och fick ett bra tips från Maria von Beetzen (m). Riv i lite mandelmassa i lussekattdegen, det gör susen. Dag Bremberg, Mariefredspartiet, har också skrivit om kommunstyrelsesammanträdet på sin blogg, liksom Mats Werner (kd). Mats Werner har så rätt när han säger: "Nya majoriteten kör hårt - men med huvudet i sanden!"

JULENS GODASTE LUSSEBULLAR

50 g jäst (färsk)
100 g (riktigt) smör
5 dl (riktig) mjölk
250 g Kesella (fet)
2 påsar saffran, 1 g
1 1/2 dl socker
1/2 tsk salt
ca 17 dl mjöl
Riv i mandelmassa efter smak

torsdag 27 november 2008

Familjen Urtegård/Wennerberg.

Benjamin, Pontus, Emil, Margit och Margarita.
















I juni i år blev Emil Zacharias Urtegård konfimerad. Det var en stor dag. Solen sken och släkten från Norge fanns här. Jag längtar till sommaren!

onsdag 26 november 2008

Änglar finns!

Margit och Valéria (från Slovakien) på Malta. Margit och Ricky (från England) på Malta I dag var jag på Café Kaka i Eskilstuna och åt lunch med min chef på Fridegård i Eskilstuna. Efteråt följde jag med chefen tillbaka till flickhemmet och hälsade på tjejerna. Kriminalvården har gett mig förbud mot att arbeta där medan jag är avstängt från Hallanstalten. De kan dock inte hindra mig från att besöka mina arbetskollegor och tjejerna där. Under några timmar spelade jag kort och pratade med flickorna. Jag har saknat att vara där. Ingen, som inte har varit med om något liknande själv, kan förstå hur mycket det betyder att bli uppskattad, respekterad och trodd på när hela havet runt en stormar. Ingen kan förstå vidden av det telefonsamtal jag fick i slutet av maj, fyra timmar efter anställningsintervjun, där min nya chef säger: "Vi tyckte så mycket om dig så vi vill att du börjar här hos oss". Det gör faktiskt ont i hjärtat att få bekräftelse när man inte är beredd, när ens självförtroende och självkänsla inte finns kvar. Det gör faktiskt ont att möta godhet när ens känslor sitter utanpå huden. Jag tror på Gud, jag tror på änglar och jag tror på goda människor. Efter alla de goda människor jag har mött på Fridegård, på mina resor under hösten och på stan det senaste halvåret, efter att mitt liv hade rasat ihop, kommer jag aldrig mera att tvivla på Gud, människan och kärleken. TRO, HOPP OCH KÄRLEK!

tisdag 25 november 2008

Liberala Kvinnor.

En bild från vackra Malta.
















Föreningsmänniska som jag är har jag alltid varit med i flera olika föreningar. Nu har jag gått med i Liberala Kvinnor. Birgitta Ohlsson (fp) är ordförande i Liberala Kvinnor, som är folkpartiets kvinnoförbund, men man måste inte vara medlem i folkpartiet för att vara med i Liberala Kvinnor.

"Är du också förbannad? Öppna ögonen. Världen ser olika ut om du är kvinna eller man. En majoritet av världens allra fattigaste är kvinnor. En minoritet av världens parlamentsledamöter är kvinnor. Kvinnor könsstympas, våldtas, hedersmördas och säljs. Även i vårt land lever orättvisorna. Kvinnor har mindre pengar i plånboken. Kvinnor tar det största ansvaret för hem och barn. Kvinnor är underrepresenterade som ledare. Kvinnor misshandlas i nära relationer. Kvinnor får sämre vård. Föråldrade könsroller hindrar individers utveckling. Det är som att gå omkring i för trånga skor. Det är inte fötterna som är för stora utan skorna som är för små. Det går att förändra." Hämtat från: www.liberalakvinnor.se

söndag 23 november 2008

Kul att gå i skola på Malta.

Vänner från Slovakien och Tyskland.



















Här är min basklass på Malta. Jag läste engelska i olika grupper under mina två veckor på Malta, men tillhörde en basgrupp. En dansk, två ryssar (en rysk tjej tog bilden), en tjej från Turkiet (inte med på bilden), en från Venezuela, jag och min lärare från Malta. En häftig kvinna som pratade i ett kör. Jag sa till henne en dag att hon var dålig på att lyssna. Hon skrattade högt och sa att det tycker hennes man också. Man kunde inte annat än att älska henne, hon fick fram det bästa i oss. Jag är mest glad för att jag träffade folk från Ryssland. Mina nya vänner därifrån gav mig ett annat perspektiv på deras land. Jag berättade att man i svenska tidningar nästan bara får läsa negativa saker om Ryssland och då speciellt Putin. Då log de. De kunde berätta att nästan alla ryssar älskar Putin, han har gett det ryska folket deras självkänsla och stolthet tillbaka. Nästa år åker jag dit och hälsar på min ryska vän i Sibirien.

fredag 21 november 2008

Stor säkerhet i Egypten.

Två av hotellets många vakter och jag.
Här sitter jag mellan två av alla säkerhetsvakter på vårt hotell i Egypten. Kort tid innan vi kom till Egypten hade 16 turister blivit kidnappade på en turistort nära oss. Fast vårt hotell från utsidan såg ut som ett enormt fängelseområde så kändes det helt OK att det var så. Lika bra att vara på den säkra sidan i ett av världens fattigaste länder. Egypten är det tredje fattigaste landet i världen. Islamifieringen som pågår för fullt i landet påverkar också. Det finns fundamentalister som inte vill ha turister dit. Då blir turisterna ett terrormål. Här har jag frågat vakterna om det är OK för dem att Emil fotograferar de tillsammans med mig. Det var inga problem. När jag spontant sträckte fram min hand för att flytta på deras walkie-talkie apparat kände jag deras vakna hökblickar träffa mig. Emil såg det också och hann fånga detta på bild. När de insåg att jag inte skulle röra en av deras "leksaker" slappnade de av och kunde lugnt le in i kameran:-).

Vänskap.

Margit och Marije.





















När man som mest behöver det så kommer de; de små vänliga hälsningarna via mejl, telefon och sms eller via den gamla goda "snigelposten", som gör en så gott. I dag fick jag mejl från min väninna i Tyskland och hon skickade mig det här kortet som togs på henne och mig framför en "bikupa" på Malta; här gjordes honung en gång i tiden. Marije har en syster boende i Sverige, så när hon kommer för att besöka henne så kommer hon att hälsa på mig i Strängnäs också. Det ser jag fram emot. Marjie var tillsammans med mig en mycket flitig deltagare på salsakursen på Malta.

torsdag 20 november 2008

Jeronimo Gonzalez.


















Här är pappan till min dotter Margarita. Vi träffades på Lanzarote 1985. Han var då 26 år och jag 18 år. Margarita föddes 1986. Jeronimo är en underbar människa och är en god vän av mig och min familj. Margarita har varit på Lanzarote många gånger och träffat sin pappa. När hon var liten åkte jag dit med henne flera gånger. För ett år sedan åkte hon dit ensam och stannade där ett par månader.

tisdag 18 november 2008

Ryck upp dig mamma!

Emil och mamma i Bulgarien 2007.

















Tid för pedikyr i Egypten 2008; fotograf är Emil.
















Dagen D är över, jag är mör i hela kroppen och mitt hjärta är krossad, men jag är vid gott mod. Mina vänner har ställt upp till 100 procent i dag. Tusen, tusen tack till alla Er, mina underbara vänner, I love you all!

När min son, Emil, kom hem från skolan gick jag fortfarande runt i morgonrock och kände mig helt värdelös. Synen av min älskvärda son gjorde mig gott och jag sa till honom att jag skulle rycka upp mig och göra middag åt oss. Han svarade: "Bra mamma, ryck upp dig!" Han log sitt bästa leende och gav mig en kram. Vad hade livet varit utan dessa underbara och roliga barn?

Tävlingen fortsätter!

Peo och Margit.
















Peo har på sin blogg, lagt ut två bilder, ett på han och ett på mig. Han vill att Ni skall rösta, gör det!

PS: Kom ihåg mina läsare att det här är HUMOR på allra högsta nivå!:-), Peo och mitt MOTTO är att den som har roligast vinner. Därför kommer både Peo och jag gå segrande ur det här!:-):DS

måndag 17 november 2008

Någon som behöver bikta sig?

Margit i en biktstol på Malta.





















Jag hittade en biktstol i en kyrka på Malta. Där jag sitter brukar prästen att sitta. Biktstolen är vanligen tredelad, som den är här: Prästen sitter i mitten avskiljd från de biktande av ett galler och mottar bikten från de troende som knäböjer i de yttre avdelningarna. Nu är jag protestant och inte katolik, så jag har aldrig biktat mig. Men, det var kul att testa prästens stol.

Sir Winston Leonard Spencer Churchill.

Sir Winston Leonard Spencer Churchill och jag!
















På Malta finns allt. I Valetta hittade jag denna staty av Winston Churchill. Jag hoppade in bredvid statyn, där man definitivt inte fick gå, och min norska vän Ole Jacob tog bilden. Var ju tvungen att komma nära för att det skulle bli en bra bild:-).

söndag 16 november 2008

Fest hos familjen Wågström i Eskilstuna.

FYRA GLADA BLOGGARE!
















I går kväll var vi på glöggparty hos det kända politikerparet Wågström i Eskilstuna. Fantastisk god mat, god glögg, gott vin och till det viktigaste; mycket underbara och trevliga människor fick vi möta där. Ann-Sofie och Peo har gjort mitt liv kolossalt mycket roligare. Det är i nöden dina vänner prövas, sägs det. Ann-Sofie och Peo kom in i mitt liv när jag hade en tuff tid framför mig. De fick mig att skratta och må bra; mitt i allt elände! Tusen tack Ann-Sofie och Peo, jag älskar er båda!

Benjamin Franklin: "Om du älskar livet, så kasta inte bort tiden, för livet är gjort av tid."

lördag 15 november 2008

Passerat 40 000; tack till alla mina läsare!

Margit inuti en katakomb på Malta.
















Innan jag åker till Eskilstuna, på fest hos mycket goda vänner, vill jag åter igen tacka alla mina läsare. Har i dag passerat 40 000 besökare. Tusen, tusen tack till alla Er som väljer att besöka min blogg. Utan Er ingen debattglädje och då hade det heller inte varit särskilt entusiasmerande och givande för mig att fortsätta blogga. I love you all!

I´m back in town!

En "kanontur" på Malta!
















Efter tre veckor på resande fot, boende i en resväska, skall det bli oerhört skönt och dejlig att vara hemma ett bra tag innan jag åker ut på nya äventyr igen. Jag tänkte att blogga från Malta, på engelska faktiskt. För det första för att det inte finns ä, ö och å på tangentbordet där nere och för det andra för att jag ju befann mig på en kurs i engelska. Då Peppe, Jeppe eller vad han nu hette på död och liv skulle ha synpunkter på det, så lade jag ner det projektet. Jag har i stället njutit av min språkkurs på Malta och allt vad det innebar/innehöll. Mycket prat, skratt och lite verkstad, skulle nog många vilja kalla det. Men, så är det inte, vi har jobbat hårt.

Jag har haft det otroligt roligt på kursen. Nu skall alla intryck smältas och lagras. Alla mejladresser skall läggas in i datorn och bilder sparas. Vänner från "all over the world" finns i mitt hjärta och i min själ. Jag är lyckligt lottad som har fått vara med om denna spännande kulturresa på Malta. Med stor tacksamhet och ödmjukhet skall jag bära dessa erfarenheter, kunskaper och minnen med mig vidare i mitt liv. I morgon skall jag berätta mera. Nu skall jag sova några timmar i min egen säng. Borta bra, men hemma bäst!

tisdag 4 november 2008

A report from Malta.

Hello everybody. Here comes a little report from Malta. The weather is nice here and I go around in summer clothes.

Yesterday was my fist day at the english school here in Malta. In my study group we are people from all over the world, Denmark, Russia, Argentina, Norway, Finland, China, France, Slovakien and Austrien.

Yesterday evening my friends and I were on a salsacourse in a pub, it was very funny. Then we danced all through the night. I got myself a dancing partner from Sicily, they knew how to dance I can promiss you! Tonight I will go to this salsacourse again. Study during the day and dancing in the evening, thats how my life is now for two weeks along.

I live in a little hotel, with only thirty rooms. We are like a little happy family. The people from Malta are very friendly and sweet. Malta has a very dramatic, exiting and long story behind.

fredag 31 oktober 2008

Vår egyptiska vän Emad.

Emad Mohammed och Emil.
















Emad Mohammed och jag.
















Våran absoluta mest strålande solstråle under vår semestervecka i Egypten var utan tvekan, Emad Mohammed, han kommer vi aldrig att glömma. Hans goda och varma leende kan få vem som helst, vart som helst och när som helst att känna värmen och glädjen sprida sig i hela kroppen. När vi kom till restaurangen frukost, lunch och middag stod servitören Emad där väntande för att visa oss till bordet han hade reserverat för oss. Emil och Emad tävlade om att vika servetter snyggast. Emad lärde Emil att göra en ros av servetten. Vi hoppas verkligen att Emad är kvar på Soma Bay nästa gång vi kommer dit.

"Don´t ever feel that you are alone - there is always somebody there for you to reach out to." Laine Parsons


VÄNNER ÄR TYSTA ÄNGLAR

Vänner är tysta änglar som lyfter oss på våra fötter
när våra vingar har problem att komma ihåg hur man
flyger.

Bo Grapenskog

Egypten; "The mans world"!

Jag och sonen Emil i Egypten.
















Sent i går kväll hämtade min man Pontus mig och sonen Emil på Arlanda. Vi kom hem från vår resa i Egypten, där vi hade bott fem mil söder om staden Hurghada. Efter en vecka med bad, snorkling och sol var vi nöjda och belåtna. Egypten är ett spännande land att åka till. Emil, som är ett socialt geni, fick lätt kontakt med många av de egypterna som arbetade på hotellområdet. Ett område som mest påminde om ett stort anstaltsområde med säkerheten och allt. Vi fick även nya svenska vänner. Vi träffade en trevlig familj från Gränna. Emil som lätt påverkas av andra språk och dialekter talade med småländsk accent när vi åkte hem i går:-).

Islam är landets huvudreligion och präglar den egyptiska kulturen och vardagslivet. Islam introducerades i Egypten ca 640 e Kr och förändrade det då kristna samhället. Omkring 90 procent av landets befolkning är muslimer. 8-9 procent av befolkningen är (ortodoxa) kristna och de kallas för kopter. Förutom en kvinna som arbetade i hotellreceptionen samt ett par kvinnor som arbetade på hotellets spa-anläggning så fanns det uteslutande män bland de anställda på det stora hotellområdet. När jag frågade om varför det var på detta viset, fick jag till svar att det var för långt för kvinnor att åka ut till Soma Bay (Caribbean World Resorts) för att jobba. Oavsett orsak så var vi i alla fall omringade av många unga vackra män hela veckan i genom. Vi lovade våra charmiga och trevliga egyptiska vänner att vi skall återkomma till Soma Bay nästa år.

onsdag 22 oktober 2008

Margarita mår prima i Norge.

Margarita Urtegård.
















I dag har jag pratat länge med min dotter Margarita på telefon. Hon bor som sagt i Molde i Norge och pluggar på högskolan där och bor hos goda vänner av familjen. Margarita var förkyld och är sängliggande med feber, då kan det vara gott att få prata några ord med sin mamma. Fast hon snart är 23 år gammal, så blir jag lite hönsmamma igen när jag hör att hon är sjuk. Margarita stormtrivs på högskolan, i sin nya familj, med sina nya vänner och med sitt nya liv. Hon saknade oss litet, inte mycket, men hon älskar oss lika mycket i alla fall:-)!

Jag pratade även med Hege, mamman i huset där Margarita bor, min goda väninna sedan 20 år. Hon och familjen hade precis varit en vecka i Turkiet, hade tagit sina tre barn ur skolan en vecka och åkt till värmen. Det var inga problem för barnen att arbeta i kapp skolarbetet när de kom hem, påpekade Hege. Det lilla barnen får i läxor numera kan de arbeta in på en eftermiddag, deklarerade hon nästan förtvivlat. Vi mimrade oss tillbaka till den tiden vi arbetade tillsammans i Unge Höyre på 80-talet. Då vi bland annat förespråkade att eleverna skulle få börja evaluera lärarna. I dag finns det knappt något att evaluera, utbrast hon, när jag berättade att man i Sverige nu diskuterar att införa evaluering av lärarna. Faktum är att skolan slår ut många unga människor, om det kan förhindras genom att eleverna får evaluera sina lärare eller inte, det vet inte jag.

Emil och jag håller på att packa våra resväskor, vi åker till Egypten i morgon bitti. Emils farfar hämtar oss klockan 03.30 i natt för att köra oss till Arlanda. På fredag om en vecka är jag tillbaka i cyberrymden.

Take Care!

lördag 18 oktober 2008

Finanskrisen skapar även roliga historier!

En liten rolig...

Evert, 8 år, satt på polisstationen - han hade rymt hemifrån. Polisen frågade varför han hade rymt?

Evert svarade: - Innan jag somnade i går kväll, hörde jag hur mamma och pappa var väldigt bekymrade över hur amorteringarna på huset skulle kunna betalas.

Senare vaknade jag av ljud från deras sovrum, där jag hörde pappa stönande säga: - Jag drar mig ur. Mamma svarade: - Vänta lite så kommer jag också...

Så då tänkte jag att det var ingen idé att stanna kvar ensam och ta hand om amorteringarna, jag är ju bara 8 år!

Sigmund Freud.

Har precis läst en intressant text om Sigmund Freud i SvD, "Freud kilade sig in mellan tro och vetande", skriven av Jayne Svenungsson, lektor i systematisk teologi vid Teologiska högskolan Stockholm och f n Honorary Research Fellow vid University of Glasgow.

Svenungsson påpekar att Freuds texter, som alla andra klassiker värda namnet, rymmer insikter av tidlös klarsynthet. Under första världskriget skrev Freud artikeln "Tidsligheter om krig och död". När världen är slagen med häpnad och frågar sig yrvaket hur detta kunde hända; hur den högstående europeiska människan kunnat hamna i detta barbari, så konstaterar Freud sobert: "Människan är inte så djupt sjunken som vi fruktar(...). Hon har bara aldrig stigit så högt som vi inbillade oss."

I sin publikation "Vi vantrivs i kulturen", skriver han: "Det är alltid möjligt att förena en större mängd människor i kärlek till varandra, om det bara finns andra som aggressionsdriften kan riktas mot, (...), och benämner företeelsen 'de små differensernas narcissism' – ett bekvämt och relativt oskyldigt tillgodoseende av aggressionsbenägenheten, varigenom det blir lättare för gruppens medlemmar att hålla ihop."

Man behöver inte uppfinna hjulet på nytt för att förstå människan, våra klassiker duger bra till det. Jag är ingen stor anhängare av psykoanalysen, men tycker att den tillsammans med andra teorier och vetenskaper kan hjälpa oss att hjälpa oss själva. Vi har reptilhjärnan kvar fast vi inte längre bor i grottor, det gäller att hitta sätt att hantera detta faktum. Freuds klarsynta ord behövs nu, som Svenungsson understryker: "Klarsynta ord som skulle behöva dra in och vädra ut den unkna luft som fyller alltfler politiska korridorer även i vårt samtida Europa – inte minst i den stad som Freud förblev trogen fram till sitt sista levnadsår då han tvingades i exil. Till följd av de små differensernas narcissism." Något att tänka på!

Emil "Urten" Urtegård

Emil, din förgrymmade unge!:-)


Emil i Lönneberga var min favorit bland Astrid Lindgrens böcker när jag var liten; hu jeve mig som barn han var, ej värre tänkas kan... Så när jag fick den här tuffa grabben tillsammans med min svenska man, var det helt uppenbart att han skulle heta Emil:-). Han är dock pappas grabb helt och hållet. Det är jag som "springer efter honom till snickarboa" och inte pappan. Emil är envis och har kort stubin. Han och jag gnabbas ganska ofta, då springer han till pappa och ropar "mamma har fått damp". Jag är övertygad om att Emil kommer att bli släktens nästa politiker. Killen har temperament, humor och ett stort rättvisepatos inom sig. Jag älskar den lilla retstickan!

När Emil föddes skrev våra norska vänner på gratulationskortet:
"Grattis till ett perfekt resultat av ett fruktbart nordiskt samarbete". Norsk humor!

fredag 17 oktober 2008

Skiljelinjerna i svensk politik!

Partiledardebatten i onsdags (081015) visade tydligt vilka skiljelinjerna i svensk politik faktiskt är. Mona Sahlin (s), som veckan innan hade mobbat ut Lars Ohly (v) och tre dagar senare hade fått sträcka ut en hand till vänsterledaren igen, var tydligt skadeskjuten efter denna fadäs och hamnade därför på defensiven i debatten. Fredrik Reinfeldt var desto mera offensiv, DN skriver: "Det är som om statsministern fått blodvittring. Den ledsna hund han tidigare har sett ut som är nu på hugget. Han biter där han kan, och han släpper inte taget."

Dessa två faktorer gjorde alltså skillnaden mellan de politiska blocken tydliga. När Mona Sahlin pratade om rättvisa så talade hon om bidrag. Lars Ohly (v) var än mer tydlig: "När vänsterledaren Lars Ohly pratade om framtiden för det par som kanske båda förlorar sina arbeten på Volvo så pratade han inte om möjligheten för dem att få nya jobb, utan om a-kassenivåer och möjligheten för dem att bo kvar i sitt hus utan att arbeta."

För vänsterblocket så handlar det alltså mest om sossebegreppet "utan att arbeta" och hur det skall gå till. Ledaren i DN skriver: " Där alliansregeringen vill stimulera arbete vill alltså socialdemokraterna - liksom vänsterpartiet - stimulera de inkomster som i huvudsak inte är sprungna ur arbete." Ja, det är väl deras tolkning av vad solidaritet och rättvisa är?!

torsdag 16 oktober 2008

I have a dream.

Alex Voronov skriver på ledarsidan 081011 att han önskar att svenska politiska ledare är mera som de amerikanska. Han refererar till ett tal av Barack Obama. Jag har hört talet och det är ett enormt starkt och hoppfullt tal. Voronov antyder på ledarbloggen att talet innehåller svulstigheter, det håller jag dock inte med om, kanske för att jag har växt upp i ett hem där Martin Luther King Jrs tal ”I have a dream” från 1963 var familjens favorittal att lyssna till. Min pappa, som var en duktig politiker, spelade ofta upp detta tal; Martin Luther King Jr var en av pappas politiska förebilder. Att jämföra svensk och amerikansk politik är lite som att jämföra äpplen med päron. Förlåt mig nu mina generaliseringar, men de är nödvändiga för att få fram poängen.

I USA är alla politiker med någorlunda självbevarelsedrift, i politiska sammanhang mätt, troende. De är också patrioter, de tror på och värnar om sitt land och använder nationalistiska termer. De är akademiskt välutbildade och det ger de oftast både en pondus och en solid trygghet i tal och skrift. De omger sig med otaliga välutbildade och kompetenta rådgivare, som är tillgängliga dygnet runt. I Sverige växer vi upp med jantelagen; du skall inte tro att du är något eller någon. Kay Pollak har sagt: ”Vi är fostrade till att inte tro på oss själva”. I ett land där den mest utbredda folksjukdomen är avundsjukan är det inte lätt att bli en fantastisk brandtalare. I ett land där man föraktar akademisk utbildning och det nästintill är en omöjlighet att bli rik genom hederligt arbete är det svårt att både vilja utbilda sig, skaffa sig kompetens och satsa hårt på en karriär. De som ändock väljer att göra det bosätter sig ofta utomlands, där de både får bättre betalt och bättre avanceringsmöjligheter.

Det jag försöker säga är att det onekligen måste vara enklare att utvecklas till en suverän politisk talare och politisk storhet, som inger hopp till sin befolkning, i ett land där man får älska sitt land, sin Gud och sig själv, än i ett land där man inte skall tro att man är någon! Därmed inte sagt att Fredrik Reinfeldt inte kan hålla ett sådant tal och framföra ett sådant budskap och genom det peppa det svenska folket under en ekonomisk svår tid. Reinfeldt kan bli en stor ledare om han får. Det finns alltid hopp!

God bless Sweden!

onsdag 15 oktober 2008

Vem navigerar ditt liv?

Pernilla Ström skriver om den finansiella krisen i en signerat ledare i DN 081010. Hon skriver att alla ekonomiska bubblor är varandra lika, men att de finansiella kriser som följer dem alltid är olyckliga på sitt speciella sätt. Hon påpekar att marknaden inte behöver fler regleringar, snarare färre eller andra mera ändamålsenliga regleringar. Ström skriver: "Det blir inte bättre med ökad statlig kontroll eller statligt ägande: staten och politikerna har varit minst lika goda kålsupare som någonsin Wall Street-bankirerna i vad som nu pågår." Ström skriver också positivt om prestationsbaserade ersättningssystem, såkallade bonusar. Hon menar att ett sådant system är av godo, fast hon samtidigt understryker: "Världen styrs i alltför hög grad av tjänstemän som tar risker med andra människors insatser; de belönar sig frikostigt när kurvorna pekar uppåt, de skickar förlusterna vidare när det går åt pepparn." Hur detta skall undvikas kommenterar hon dock inte.

Hans Bergström skriver en liknande artikel i DN 081009. Bergström påtalar: "I botten ligger att bostadslån har getts hejdlöst till hushåll som inte har råd med dem." Han berättar om tokiga politiska beslut, som togs under de åren Bill Clinton var president. Bergström skriver: "Under Bill Clintons år som president pressades det halvstatliga Fannie Mae och Freddie Mac, som svarat för cirka hälften av alla huslån i USA, att frångå sedvanliga lånekriterier i syfte att hjälpa låginkomsttagare till egna hem." När George Bush blev president år 2000 fortsatte han med den samma ödesdigra ekonomiska politik. Bergström skriver: "... för både administrationerna Clinton och Bush var det ett billigt sätt att vinna politiska poäng. De hjälpte låginkomsttagare till egnahem utan att det kostade statsbudgeten något."

Det finns alltså många bovar i dramat och det finns ofantligt många infallsvinklar på problemet. Låt mig komma med helt andra utsagor och tankar kring detta. Låneboomen är ett faktum åter igen. Den jag har hört mest om är låneboomen på 80-talet, som ledde till den ekonomiska krisen på början av 90-talet med sjunkande villapriser och folk som fick lämna sina hem. Delar av sina skulder tvingades många dock behålla och räntan var extremt hög. Vi köpte hus då. Fick byta bank för det var svårt att få huslån med bara en inkomst, fast vi inte skulle ha något topplån. Jag var hemmafru och vi hade tre barn att försörja. Bankerna var försiktiga och det var bra. Denna försiktighet höll väl i sig fram tills 2005 då SBAB, det statligt ägda bolåneinstitutet, slopade skillnaden mellan bottenlån och topplån. Detta innebar att man kunde låna upp till 95 procent av köpeskillingen, all försiktighet kastades över ända. Detta gjordes samtidigt som bostadspriserna hade ökat lavinartat under flera år; man borde ha förstått att priskalaset snart hade nådd toppen. Känner någon igen det här? Förre statsministern Göran Persson (s) har skrivit en bok om att den som är satt i skuld är inte fri. Vi har haft en finansminister, framlidne Anne Wibble (fp), som förespråkade att människor borde ha minst en årsinkomst på banken. Och vad händer sen? Folk lånar pengar på huset långt över nock; alltså lånar mera än vad huset är värd.

Det jag efterlyser är vårt personliga ansvar. Varför glöms vårt eget personliga ansvar bort i debatten? Att banker löper amok och blir tokiga får så vara. Att politiker tar tokiga och ansvarlösa beslut har hänt förr. Men, vi själva då? Har vi inget eget ansvar? Måste vi låna för mycket pengar bara för att bankerna slänger pengar efter oss? Dyra förbrukslån och skyhöga huslån är inget obligatorium. Man kan välja att spara först och köpa sen. Dåliga tider kommer och går, det gäller att rätta munnen efter matsäcken. Vi får läsa i tidningar om den finansiella världskrisen i termer av virus och många andra konstiga metaforer. Den bästa vaccinationen mot detta omtalade virus är utan tvekan att ta ett eget ansvar för sin egen ekonomi.

Hans Bergström skriver: "Den fråga finanskrisen reser är inte så enkel som om man är för "fri marknad" eller "hård reglering". Marknaden och politiken rymmer båda stora brister i en komplex värld. Det finns ingen "ren marknad", lika lite som det finns någon "ren politik". Marknader arrangeras inom institutionella ramar. Men även reglerande politiker och myndigheter påverkas av särintressen. Regleringsbeslut kan, som nu hänt, lika väl skapa problem som lösa problem. Det är i denna värld av ofullkomliga människor och imperfekta "system" vi tvingas navigera." Många kloka ord. Jag fäster mig speciellt vid orden "vi tvingas navigera". Förutom att vi genom demokratiska val väljer vem som skall "navigera" vårt land, så kanske vi även får fundera på vem som navigerar vårt liv egentligen?! Vem är kapten på din egen skuta? Vem bestämmer om du skall handla på kredit, ta snabba och dyra sms-lån eller köpa för dyr villa?

söndag 12 oktober 2008

Norska våfflor.

Donatella undrar om våfflorna är goda!





















Mitt recept på norska våfflor:
Vispa ihop 4 ägg med 1 och 1/2 deciliter socker, samt 1 tsk bakpulver och 1 tsk vaniljsocker. Blanda växelvis i 8 deciliter vetemjöl, 5 deciliter mjölk och 2 deciliter vispgrädde. Smör in våffeljärnet med smör mellan varje stekning. Servera med hemgjord sylt, helst rårörda hallon eller jordgubbar. Själv föredrar jag att ha smör och norsk brunost på, men då skall våfflorna vara varma så smöret smälter. Det är också gott med vaniljglass och jordgubbsylt på.

Mina barn har alltid tyckt att mina våfflor är bäst, nu vet ni varför. Man skall inte snåla med godsakerna/ingredienserna man lägger i smeten! Fettsnåla våfflor är inte goda.

PS:Emil, min son på 15 år, sa: - mamma, du får inte lägga ut ditt våffelrecept på bloggen, det är ju din hemlighet. - Vi har inga hemligheter längre min son, svarade jag, - vi har ju FRA!:-)):DS

Thomas Di Leva.

Några av mina pelargoner som skall övervintra i uterummet.
















I går kväll var jag på Eskilstuna teater för att lyssna på Thomas Di Levas föreställning "Låt kärleken växa". Thomas Di Leva börjar med att fråga vad publiken skall göra i kväll och vi gapskrattar så klart! Thomas Di Leva är djup, allvarlig och rolig på en och samma gång; han går raka vägen in i hjärtat på var och en av oss. Inte en plats ledig i teatersalen, inte en mun som inte skrattar, inte ett öga utan tårar, inte ett hjärta som inte dunkar ett extra slag. Vi har alla blivit kära i Thomas Di Leva och hans kärleksbudskap!

Thomas Di Leva har följt valupptakten i USA. Han är fundersam över att man i ett land med 300 miljoner invånare inte kunde komma fram med bättre kandidater till presidentposten än McCain och Obama! Det fanns mera stake i politiken under Bill Clintons tid, fortsätter han. Publiken skrattar så tårarna rinner. Han berättar att många har undrat vad han har under sin kaftan (klädsel), även en i publiken ställde denna fråga under kvällen. Men, det är en landstingsfråga sa Thomas Di Leva, - därför att det inte finns tillräckligt med ambulanser här i staden, så ni kan inte få se vad jag har under kaftan. Thomas Di Leva poängterade flera gånger att det är han som är en riktig karl. Han är en man med hjärtat på rätt plats och en skarp hjärna, det är ett som är säkert.

Hans sång "Vad är frihet" får alltid fram tårar i min ögonvrå: "Så du sitter fast i bruset varje dag. Du låtsas att din plats i kön är bra. Snart kan vad som helst förföra dig!" Tänkvärda ord från en fantastisk människa.

Tusen tack Thomas Di Leva för att du gör världen vackrare!

PS:Fyra höstkvällar på Eskilstuna teater fylls med förstklassig underhållning, skriver Patrik Uhlman. Jag håller med, vi har tydligen en kulturstad av stora mått nära oss, kul!:DS

torsdag 9 oktober 2008

Mediernas nonchalans!

Lars Adaktusson säger i SvD: "Under många år har det varit något av en betingad reflex inom journalistkåren att underkänna ifrågasättanden och inkompetensförklara kritiker. I en ofta missriktad lojalitet med sina medarbetare har redaktörer och ansvariga utgivare försvarat felaktigheter och övertramp i tron att de därmed slår vakt om integritet och trovärdighet."

Adaktusson säger vidare: "I slutet av året startas en ny internettjänst i Sverige med syftet att korrigera felaktigheter i mediernas rapportering. Tanken är att personer, organisationer och företag som inte anser sig ha fått en komplett eller korrekt belysning ska få komma till tals via den nya webbsajten, ”Second Opinion”."

Adaktusson påpekar att det är på grund av att den svenska mediebranschen saknar kraft och förmåga att på egen hand ändra sitt förhållningssätt, som gör att andra aktörer nu kan gå in och skildra verkligheten. Ett misskött mediemonopol har skapat utrymme för nya nyhetsförmedlare att ta en del av mediemarknaden. Förhoppningsvis kommer detta att resultera i att den självutnämnda "medie-Guden" vaknar upp, rannsakar sig själv och blir lite ödmjukare!

Adaktusson skriver: " När journalistiken nonchalerar relevanta och välgrundade ifrågasättanden, skapas utrymme för nya aktörer i nyhetsförmedlingen. Från samhällets synpunkt är det värdefullt – för tilltron till de etablerade medierna är det riktigt illa."

För oss som har sett hur sanningen lätt kan sättas på undantag i mediesammanhang, av vissa journalister, är det bara att säga äntligen!

Pappakramar efterlyses!

I dagens tidning skriver de om Kamratspostens stor föräldraundersökning. De slår fast att pappor kramas mer sällan med sina barn än mammor gör. Pappor gillar att kolla på tv - och de är inte att räkna med när man är ledsen. Man skall och kan inte generalisera, men en undersökning där 6000 barn har svarat på frågor kan inte negligeras. Ola Lindblom på Kamratposten säger att undersökningens resultat borde ge papporna en tankeställare.

Vem pratar barnen med när de blir ledsna? På den frågan svarar 41 procent av de tillfrågade barnen att de pratar med mamma när de är ledsna. Endast 5 procent av barnen går till sin pappa när de behöver tröst. Detta är sorgligt av flera orsaker så klart. Män har så mycket att ge, deras charm och humor är oftast oslagbar. Mina bästa vänner är män; det är så lätt att prata med mina manliga kompisar, tycker jag. Det är kanske inte så konstigt att jag tycker så här, jag har växt upp med en pappa, min mamma dog när jag föddes. Sen har jag fem bröder och bara en syster.

Det handlar om relationer. Kvinnor har av tradition tagit hand om hus, hem, barn och släktingar. Förr gjorde de det i praktiken i de stora hushållen/hemmen. I dag gör de det i våra omsorgsyrken; i de olika institutionerna, skola, dagis, ålderdomshem med mera. Männen kommer ofta till korta när det gäller att tala om känslor; det viktigaste vi har inom oss! En kille jag tidigare var ihop med sa: "Jag brukar inte använda mig av starka adjektiv, jag tycker inte om det." Han syftade till -älskar dig. Det var svårt för honom att säga det. Han kanske aldrig hade hört det av sina föräldrar; att de älskade honom?

Vi måste krama våra barn oftare och säga till de dagligen att vi älskar dem. Det borde vara lika naturligt att visa dem kärlek och bekräftelse varenda dag, som att de måste få mat i sig varje dag. Det är inte vare sig krävande eller slitsamt på något sätt att säga till sina barn att man älskar de och belöningen är oslagbar: "Jag älskar dig också mamma!"

söndag 5 oktober 2008

Margits äppelpaj.

Margits äppelpaj.
















Vispa ihop 2 ägg med 1 och 1/2 deciliter socker. Rör sedan i 1 deciliter vetemjöl. Häll över smeten i en smord pajform. På med ett lag äppelskivor; det går åt ca 4 äpplen. Strö kanel och socker uppe på det. Till slut använder du en osthyvel och skär tunna skivor riktigt smör och täcker pajen med. Mitt i ugnen på 200 grader i 30 minuter.

Serveras med vispad vaniljsås eller vispad grädde.

Bon appétit!

Sverige sämst på äldreboenden.

I Sverige får endast 16 procent av de allra äldsta plats på särskilda boenden. Det ger en jumboplacering i Norden, skriver Dagens Samhälle.

Riksdagsledamoten Barbro Westerholm (fp) säger till tidningen: "Siffrorna är skämmiga för vår del. Vi har inte sämre förutsättningar än Finland eller Danmark." När det gäller Norge förklarar hon skillnaden med att Norge har oljepengar. Det börjar bli tröttsamt att höra att allt som är bra i Norge beror på oljepengarna.

Förklaringen till att man i Norge har bättre äldreomsorg än i Sverige kan sökas i början av 1990-talet, då fanns det ett utbrett missnöje med att gamla människor tvingades bo kvar hemma. Nordens "fransmän" gick då till uppror; ett äldreuppror. Detta ledde till att det norska stortinget agerade och 1997 togs ett beslut om att 25 procent av 80-åringarna och äldre skall beredas plats på särskilda boenden.

Det kanske är dags för ett äldreuppror i Sverige?

lördag 4 oktober 2008

Barn som bryter normer fångas upp?!

I dagens tidning kan man läsa om ett samverkansprojekt mellan kommunen och landstinget som kallas "Pinocchio". Meningen är att de skall fånga upp barn som bryter normer i ett tidigt skede. Det berättas i tidningen att man i Finningeskolans försöksklass inte hade hittat ett enda barn med normöverskridande beteende, något som hade gjort inblandade vuxna snopna. Tack gode Gud, tänkte jag när jag läste att de inte hade hittat någon, då har vi sparat något barn för att bli utsatta för experters "övergrepp". Jag säger ingenting om projektet i sig, det vet jag för lite om för att kunna yttra mig. Två saker är jag dock skeptiskt emot. Det första är att man letar efter barn med normbrytande beteende, som om sådana barn med automatik skulle vara något problem. I ett land där merparten av befolkningen föds som original och dör som kopior, borde det ses som en gåva att någon törs bryta normer och konventioner; att några törs gå sin egen väg i ett samhälle där originalitet och säregenheter "straffas" så hårt av de här flockvarelserna. Det andra jag reagerar på är att man i artikeln skriver att man letar efter barn med aggressioner. Min erfarenhet är att barn och unga som visar känslor genom att bli arga med mera har mindre problem än de som inte visar känslor utåt och därmed bär allt inom sig. I de lugnaste vattnen simmar de fulaste fiskarna.

Eva Westerling från Pinocchioprojektet på SKL säger: "Barn som bryter normer redan i 8-10 årsåldern har mycket sämre prognos än cancerpatienter". Jag är allergisk mot begreppet prognos. Hur många barn och unga har inte gått "under" just därför att någon såkallad expert har stämplat de med en löjlig prognos?! Prognos betyder förutsägelse, framtidsutsikter, förväntad utveckling, chanser, utsikter, perspektiv, scenario, kvalificerad gissning och spådom. Jag har mött många socionomer, lärare och annan personal, som arbetar med människor, som har gjort kvalificerade gissningar och spådomar om utsatta individer som har varit helt åt skogen. En spåkärring som spår i kaffesump i en kaffekopp skulle ha lyckats bättre!

Den sommaren jag gick ur nionde klass hade jag en sommarromans med min gympalärare. En frånskild tvåbarnspappa, som jag hade varit förtjust i under hela högstadiet. Han berättade för mig hur flera av lärarna pratade skit om eleverna i lärarrummet, hur de ställde prognoser på vissa elever och spydde galla över de elever som de tyckte var jobbiga. Mig hade de också diskuterat, fast de flesta av mina lärare tyckte om mig. Jag hade höga betyg i alla ämnen och betraktades därför som en mönsterelev. De som hade synpunkter på mig beskrev mig som en pratig, upprorisk och stridslysten elev. Jag är övertygad om att lärare skall hålla sig till det de är experter på; att undervisa eleverna. Och prognoser borde ingen få ställa överhuvudtaget; det borde vara olagligt!

PS: Indiansk ordspråk: Gå en mil i mina mokasiner innan du säger något om vem jag är!:DS

fredag 3 oktober 2008

"Mamma, vi skall till Egypten!"

"Du och jag Emil"; Bulgarien 2007.
















-Mamma, vi skall till Egypten, ropade min son Emil på 15 år, efter mig när jag gick för att sova i går kväll. Emil var upprymd och stolt, han har själv varit med och hittat och beställt resan på nätet under kvällen. Pappan Pontus skall arbeta under höstlovet, så det blir bara sonen och jag som åker.

I morse skulle jag kliva upp klockan 03.30, då jag skall börja arbeta 05.15 i dag. Redan 02.00 vaknade jag med fjärilar i magen; resfebern har redan drabbat mig! Jag har lovat Emil att lära mig snorkla, det brukar Pontus och han att göra tillsammans och grabben var ledsen för att han inte skulle ha någon att snorkla med. Vänta bara! Jag kommer att bli en fena på det:-). Vad gör man inte för en vecka i solen!

lördag 27 september 2008

Grattis Aida Kunovac!

Jag och Aida Kunovac.
















I dag fyller min goda väninna Aida 50 år! Hipp, hipp HURRA för Aida i dag! Hennes man hade ordnat med festlokal, mat och i hemlighet bjudit dit deras vänner. Aida kommer från Bosnien och har vänner från flera länder. Vi sjöng gratulationssånger på tre olika språk. Människor från olika länder och olika politiska partier. Det är Aida i ett nötskal. Hon kämpar hårt för mångfald och integration. På måndag ses vi i kommunfullmäktige i Strängnäs, där Aida också är invald, hon sitter där för socialdemokraterna.

Bankrån i Strängnäs!

Precis efter bankrånet.
















I dag strax före klockan 15.00 blev SWEDBANK i Strängnäs rånad av tre maskerade personer med automatvapen. Jag satt på mitt favoritfik, George, tillsammans med min norska väninna då det hände. Folk började och springa in på George för att få skydd när vi frågade några om vad som pågick. –Bankrån, svarade en förtvivlad mamma som hade sökt skydd med sina barn. Rånarna hade rånat både bankomaten och värdetransportbilen, enligt vittnen. De hade skurit sig in i värdetransportbilen, berättade en man. En stor folkhop hade samlats kring dramat som utspelade sig mitt på ljusa dagen i vår idylliska lilla stad. Rånarna hade därför avlossat minst ett skott för att skrämma bort för närgångna åskådare. För mig är det obegripligt hur människor kan stå så nära beväpnade rånare med sina små barn. Polisen kom tyvärr inte förrän minst tio minuter hade gått.

Aftonbladet skriver: "Rånare försvann i två lyxbilar".
Expressens artikel "Automateld vid rån".
SvD skriver: "Rånare beväpnade med AK 4:or har skjutit i luften vid ett rån vid Swedbank i Strängnäs..."
DN skriver: "Automateld vid väpnat rån i Strängnäs".

Kommentar från nättidningen:
"SUCK! Hur i he-e skulle polisen kunnat agera? Tyvärr så är ju folks nyfikenhet större än deras intelligens! Hur kan man stå och glo på när rånarna agerar? Hur tror man då att polisen ska kunna göra sitt jobb? Om polisen agerat hade det kanske blivit skadade , eller ett och annat lik på kuppen... Då hade det blivit ett dj-a liv på folk! Nej, nu kom dem bara undan med stålar och ingen blev fysiskt skadad. Min första tanke är att det är ett insiderjobb .... vilka skulle annars kunna kartlägga att det skulle vara värdetransport till lilla sketna Strängnäs idag? Sorry, men tror nog att det är en del av en negativ trend i vår vardag.... Vad gäller polisens agerande, tycker jag bara att dem agerat enligt regelboken. Om folk inte varit så förbannat nyfikna så hade dem nog kunnat agera! Kanske något för "nyfikna i många strutar" att tänka på ... nästa gång!"

Åsiktsmaskinen

onsdag 24 september 2008

Den svenska monarkin.

I Norge heter folkpartiet Venstre. Jag blev nyfiken på hur det norska partiet Venstre ställer sig till monarkin mot bakgrund av att liberala journalister i Sverige ibland tar upp frågan här. På Venstres hemsida hittade jag det här: "Venstres prinsipielle syn er at i en liberal stat skal ingen posisjoner gå i arv. Eventuell avvikling av kongedømmet må forankres i folkeavstemming." Det betyder två saker. För det första att Venstre principiellt är emot att positioner i samhället kan gå i arv. Det andra är att de understryker att en eventuell avveckling av kungariket skall först avgöras och förankras genom en folkomröstning. Ett ödmjukt parti alltså.

Lars Adaktusson skriver i en krönika "Medierna förlöjligar den svenska monarkin" i SvD att: "Många har genom åren konstaterat att det är något märkligt med mediernas förhållande till monarkin. 68-generationens ideologiska kamp och medievänsterns tänkande har präglat bilden av kungahuset – och gör så fortfarande."

Detta skall man se i kontrast till detta: "År efter år är allmänhetens förtroende större för monarkin än för andra samhällsfunktioner – samtidigt lever erfarna medieförträdare i föreställningen att den journalistiska trovärdigheten kan ifrågasättas hos den som intervjuar landets statschef."

Här konstaterar Adaktusson att det svenska folket har större förtroende för kungahuset än för andra samhällsinstitutioner och samhällsfunktioner i Sverige. Samtidigt skulle han ha förlorat i trovärdighet, enligt andra journalister, om han intervjuade kungen i ett TV-program. Är den svenska journalistkåren möjligen något inkonsekvent ibland? De som skall bevaka oss andra!

Dust!

Då Eskilstuna-Kuriren nästan aldrig skriver något om Norge går jag dagligen in på norska tidningar via nätet för att förkovra mig. Det som slår mig varje gång är hur mycket norska journalister skriver om svenskarna i de norska tidningarna. Det hänger självklart ihop med att norrmän kan läsa och förstå det svenska språket. Svenska journalister ligger nog i le där; de har antagligen svårt att förstå norska dialekter och norska texter. De borde gå på kurs! Norge är det land som ligger närmast Sverige både geografiskt och kulturellt. Nog om detta. Via de norska tidningarna kommer jag in på olika norska bloggar och det är kul (kjempemorsomt). Jag läser även kommentarerna på dessa bloggar. Här har vi en kommentar från en irriterad läsare till en norsk bloggare:

"Wow, det var virkelig en kommentar med tanke og tyngde bak... Takk skal du ha for de fem sekundene du nettopp stjal fra livet mitt, dust...!!!"

Det är det jag saknar mest från mitt gamla hemland Norge; dessa raka ärliga kommentarer som kommer direkt från hjärtat utan att vara elaka. Sen saknar jag givetvis norska tidningar där bredden på nyheter och information är mycket vidare än här. Dust betyder dum och/eller korkad, men det är att betrakta som ett slangord. Det är helt enkelt ingen som dör av det:-).

Skolmassakern i Kauhajoki.

Matti Juhani Saari har skrivit ett avskedsbrev där det står: "Jeg hater menneskeheten og den menneskelige rasen, og løsningen er Walther 22." I det odaterade brevet hävdar 22-åringen att han har planerat dådet sedan 2002.

Vad håller på att ske i mitt land? Den frågan ställer Anna-Lena Laurén på ledarsidan i Eskilstuna-Kuriren i dag. Hon skriver: "Det är för lätt att komma över handeldvapen i Finland. Det är för lätt att bete sig asocialt i Finland. Det är för lätt att marschera beväpnad in i en skola i Finland."

Via den norska tidningen VG blev jag uppmärksam på aftonbladets intervju med den svenske psykologiprofessor Sven Å Christianson om skolmassakern. På frågan om något liknande kan hända i Sverige svarar professorn: "Det är självklart att det finns liknande personer här, precis som i Finland. Ja, det kommer att hända här."

Ann-Lena Laurén säger: "Jag förstår bara att någonting mycket allvarligt är ruttet i vårt samhälle, och det är något som vi måste komma underfund med nu." Det är nog dags att flera vuxna, föräldrar, politiker, lärare med flera börjar förstå detta också.

Professor emeritus i allmänpsykiatri och rättspsykiatri Sten Levander skriver i dagens brännpunktsartikel i SvD: "Vi kan inte identifiera dem. Och vi kommer aldrig att kunna göra alla människor lyckliga och harmoniska." Det vi kan göra är att begränsa användningen av handeldvapen, säger Levander.

Ägaren till vapenaffären, som man tror Saari har köpt sitt vapen i, säger till norska Aftenposten: "Jeg beklager sterkt det som har skjedd i Kauhajoki, men det blir bare tilfeldigheter. Det finnes nesten 400 våpenhandlere i Finland. Det er psykisk helsevesen, ikke våpen, som er problemet. Pistoler skaper ikke forbrytere, det er det folk som gjør." Vi får inte glömma det!

tisdag 23 september 2008

President i EU-domstolen, Vassilios Skouris.

Den grekiske professorn och före detta inrikesministern Vassilios styr EU-domstolen i Luxemburg. Han är en av Europas mäktigaste och samtidigt mest okända personer.

Dagens citat blir hans svar på frågan från SvD om det händer att de gör misstag i Eu-domstolen. Vassilios Skouris svarar:

"Naturligtvis, men frågan är om misstagen är individuella eller kollektiva. Vi fattar majoritetsbeslut och majoriteten gör aldrig fel."

Fredrik Pettersson (s) har full koll!

Strängnäspolitiker – pionjärer i den lokalpolitiska debatten?

Hittade denna kille på nätet, Fredrik Pettersson (s) från Eskilstuna. Han skrev på sin blogg tidigare i sommar: "Istället för att, som så många andra kommunpolitiker, ta debatten ungefär en gång i kvartalet innanför stängda dörrar i stadens fullmäktigesal plus någon enstaka gång i lokalblaskan, sker Strängnäsdebatten inför öppen ridå i bloggsfären och alla är välkomna att delta."

Han har rätt när han säger: "Att kommunpolitiker bloggar är i sig ingen stor nyhet, men att så pass många från så pass många olika partier gör det bidrar till en betydligt rikare debatt och gör att aktuella lokalpolitiska frågor blir belysta från flera olika håll."

Vi tackar så mycket, Pettersson, det är inte varje dag man får beröm. Kul att lovorden kommer från en politiker från grannkommunen Eskilstuna.

Pettersson avslutar artikeln med orden: "Jag hoppas verkligen att fler tar efter Strängnäspolitikernas goda exempel – Keep up the good work!"

Peo och jag har en tävling!

Thailandbild igen!
















Min kompis Peo Wågström och jag har en tävling. Vad vi tävlar om, vem som sitter i juryn och vad den som vinner får i pris, det vet jag inte. Det är en kul grej bara som bara tokiga personer med en stor portion humor och brist på självbevarelsedrift, som Peo och jag, kan hitta på. Förlåt mig de av mina läsare som är känsliga, fenomenet är övergående, jag lovar:-). I denna värld där ekonomin går utför, tokiga statsledare leker med vår trygghet och frihet, behövs lite skämt och komik. Så nu, Peo, får vi se en bild på din häck eller måste du gå runt med en jönsig stegräknare ett tag först?

Alex Voronov och Susanna Birgersson kör ju också en tävling på ledarbloggen, som tydligen går lite dåligt. Så nu vill jag ge dem lite draghjälp; kom igen nu mina läsare skicka in ert bidrag till Vita-Huset-tävlingen innan den 29 september.

Här kommer ni till Peos blogg.

måndag 22 september 2008

Trafficking - Vår tids slavhandel.

Jag och Jurgita Ravaityte.
















Studieförbundet Vuxenskolan arrangerade i kväll en föreläsning i Paulinska skolans aula. Jurgita Ravaityte, projektledare och informatör för Rescue Sisters i Västerås, hade kommit hit för att berätta om trafficking - Vår tids slavhandel. Vi var nio personer som hade kommit dit för att lyssna. Vi var två politiker, en folkpartist och jag.

Människohandel, i internationella sammanhang ofta kallad trafficking, är ett växande problem över hela världen. Varje dag förs hundratals barn och kvinnor bort mot sin vilja eller luras av löften om bättre utsikter i ett annat land. De utnyttjas under slavliknande former, inom prostitution och annan exploatering. Så stod det i annonsen i tidningen.

Det finns en efterfråga, därför kommer det flickor hit som säljs som om de vore djur. Efterfrågan, mina läsare, den står vi för! Varför? Vad är det som gör att vi kan behandla barn och kvinnor som simpla varor?

Det var en gripande och sorglig föreläsning. Frågan borde engagera oss mera, vi har ett stort ansvar. Det blev i alla fall en aktiv och öppen diskussion i Paulinska aulan i kväll. Jurgita Ravaityte kommer från Litauen och har bott i Sverige i tio år. En mycket engagerad och kompetent kvinna, som gjorde ett starkt intryck på oss som var där och lyssnade till hennes berättelser om dessa utsatta barn och kvinnor.

Dagens citat från norska VG.

Jag hittade denna debatt i dagens norska VG med temat:
Russland er sterkt, og sterkere skal det bli.

Citat från en klok läsare:

"Det er vel ingen som mener at Russland er en svak nasjon. Hvis fornuften vokser i samme tempo som økonomien, så blir vi nok alle glade."

Just det, då skulle vi alla bli glada!

söndag 21 september 2008

Flexibelt arbetsliv önskas.

Det finns flera orsaker till att jag under lång tid har funderat över vårt behov att göra arbetslivet mera flexibelt. Vi är så låsta i att se 40 timmars arbetsvecka och pensionsålder vid 65 som norm när vi tittar på vårt yrkesverksamma liv; vi begränsar oss genom att titta på ålder mera än på livssituation. Jag har vänner som är födda 1966 precis som jag. De fick barn efter att de fyllde 30 år, det vill säga att deras barn är ganska små fortfarande. De skulle behöva arbeta färre timmar i veckan än de traditionella 40 timmarna. Själv fick jag mina första barn som tonåring och mitt yngsta barn är redan 15 år. Jag kan tänka mig att arbeta mera än 40 timmar i veckan och har även gjort det ibland under de senaste åren.

Ett annat exempel är mina svärföräldrar. De är 74 år gamla. Min svärfar arbetar som busschaufför, han ställer upp som timvikarie. Min svärmor är pensionär på riktigt, men ställer upp för samhället genom att vara fritidspolitiker samt är engagerad i föreningslivet på olika sätt. Fredrik Reinfeldt sa under Almedalsveckan på Gotland att äldre inte är en homogen grupp och inte unga heller. Han har så rätt! Några äldre vill påta i trädgården eller sortera sina frimärken, andra gamla vill arbeta på den privata eller den offentliga arbetsmarknaden. Några äldre blir sjuka och behöver vård. Det jag försöker säga är att vi kanske borde tänka om hur vi organiserar arbetslivet; när kan och vill vi helst arbeta. Det är ytterst individuellt anser jag, utifrån i vilken livssituation vi råkar befinna oss i hur och när vi vill arbeta. En ungdom som kanske inte helt har bestämt sig för vad hon/han skall bli när vederbörande blir "stor" kan få chansen att prova på arbetslivet några år, efter gymnasietiden, om vi gör förvärvslivet mera flexibel. Det finns många fördelar med att ändra vår syn på arbetet. Vår åldersfixering skulle kanske botas något också! Den åldersdiskriminering som finns i Sverige är både oroväckande och ruggig.

Jag tänker mig att man arbetar färre dagar och färre timmar i veckan medan barnen är små, innan de har börjat i skolan. Att de som vill studera länge får det och att de som vill arbeta direkt efter gymnasiet gör det. Att de som vill gå i pension vid 60, de kanske har haft ett fysiskt tungt arbete, får det. De som vill arbeta tills de är t e x 75 år får det. Det viktigaste är väl att folk klarar av sina arbetsuppgifter och trivs på sina jobb? Inte deras ålder?! Jag ser inte framför mig att jag själv kommer att gå i pension redan vid 65 år. För det första började jag att yrkesarbeta ganska sent i livet och för det andra tror jag inte att jag kommer att hinna med att göra allt jag vill i arbetslivet tills då.

Hur detta skall organiseras vet inte jag. Jag är inte vare sig ekonom, jurist eller samhällsplanerare. Jag är sociolog, med 41 års livserfarenhet, som ser ett behov av att vi blir mera flexibla och öppna gentemot våra livssituationer och samhällets strukturer (uppbyggnad). Ett friare, rikare och bättre liv helt enkelt.

Vi debatterar vårdnadsbidrag, föräldraförsäkringen med mera, vi kanske borde vidga debatten?

Räknare: 30 000!

På stranden i Thailand april 2008.





















En av mina läsare har noterat att min bloggs räknare nu har passerat 30000. Vill härmed tacka alla mina läsare. Kul att många av Er väljer att kommentera också. Bilden är tagen i Thailand i april i år. Satt i går och bläddrade bland bilderna från vår härliga varma semester i Thailand och drömde mig bort. Jag älskar bilder. Har flera tusen kort, bland annat på mina barn, släktingar och vänner. Goda minnen blir så verkliga när man tittar på korten. Nu planerar vi en ny resa. Hade tänkt åka med yngsta sonen till Island under höstlovet. MEN, vi fryser och vill åka någonstans där det är riktigt varmt. Island får vi åka till på sommaren i stället.

fredag 19 september 2008

Rob Lowe är min favorit.

Alex Voronov och Susanna Birgersson har på ledarbloggen inbjudit till en Vita-huset-tävling.

"Uppgiften är att välja sin favorit bland rollfigurerna i serien och skriva en motivering varför du bäst gillar honom eller henne."

Jag kommer inte att hinna skicka in något bidrag till tävlingen, så jag skriver mitt bidrag här på bloggen. Det var flera år sedan jag tittade på min absoluta favoritserie på TV någonsin: Vita huset. Jag blev direkt kär i Rob Lowe som spelar Sam Seaborne i serien. Inte bara för att han är en av de vackraste skådespelare jag vet, han har också en oerhört spännande och kul roll i TV-serien. Sam Seaborne är smart, lugn och klok och har många roliga och skarpa repliker. Utan hans seriefigur/skådespelarroll i Vita huset serien skulle den inte ha blivit vad den har/är.

Alex Voronov har tagit med ett bra citat i sin lördagsledare, där Sam Seaborne bland annat säger: "Henry, varje gång din chef började tala förra hösten, och sa 'det är dags för de rika att dra sitt strå till stacken' gömde jag mig under soffan och bytte namn." Just sådana torra och sakliga, men samtidigt roliga repliker var Sam Seaborne i ett nötskal hela serien i genom. Han får gärna bli vår nya kommunchef som jag har annonserat efter:-).

Sam Seaborne: "Ok , for people outside the building , I'll fall on my sword , but for people inside the building, I wasn't there!"

Alex Voronov har också en kul och slagfärdig replik i dag:
"Höginkomsttagare ses som någon sorts parasiter och bör därför beskattas tills de skriker, och helst lite till."

Mats Werner kommenterar också dagens ledare på sin blogg.

PS: Nu är tävlingen avgjord och mitt bidrag räckte inte enda fram, men det är i alla fall omnämnd på ledarbloggen, kul!:DS

Ett viktigt val - men knappast något ödesval!

Lars Adaktusson är som vanligt omdömesgill när han uttalar sig. Han skriver i SvD: "Alla presidentval i USA är per definition viktiga. Beslutsfattandet i Vita huset påverkar på ett ­eller annat sätt tillvaron långt bortom den mäktiga nationens egna gränser. Ändå finns det anledning att ifrågasätta begreppet ödesval – skillnaderna mellan de politiska alternativ som står mot varandra är inte tillräckligt stora."

Han listar upp några sakfrågor som skiljer Barack Obama och John McCain åt politiskt. Samtidigt gör han oss uppmärksamma på hur många saker som faktiskt förenar de två presidentkandidaterna när det gäller deras politiska ställningstagande. Adaktusson påpekar: " överfört till svenska förhållanden kan höstens presidentval ideologiskt sägas stå mellan en ­Göran Hägglund och en Jan Björklund."

Så det så! Andra journalisters skrämselspropaganda behöver vi alltså inte ta till oss. Världen kommer att överleva och fortsätta att existera vilket som!

Helt ofattbart!

Årets citat?, från Dagens Samhälle: "Helt ofattbart, säger Ann Landerholm. Att släppa fram s till makten i Strängnäs! Och jag har aldrig fått höra vad jag gjort för fel. "

Många har valt att kommentera Ann Landerholms uttalande i senaste Dagens Samhälle, här är några av dem: Dag Bremberg (mariefredspartiet), Peo Wågström (s), Lotta Grönblad (s) och Alex Voronov (Eskilstuna-Kuriren).

Peo Wågström ställer en bra fråga: "Konstigt förresten, när andra får avgå och hävdar att de inte förstår ett dyft brukar ledarredaktionen rycka ut till försvar…… beror det på vem som puttar mot kanten eller ?"

Strengnäs Tidning från 1911.

Strengnäs Tidning fredag den 3 november 1911
















Vårt hus är byggt 1911. Mitt kommande nya kontor behöver nytt golv och när Pontus rev bort de gamla golvplankorna kom gammalt sågspån, träbitar och tidningar fram. De gamla trasiga tidningarna, vi hittade även stockholmstidningen från 1915, kommer att få ligga kvar när de nya golvplankorna läggs dit. Vi kommer att lägga dit en rykande färsk Strengnäs Tidning också, så framtidens ägare av huset kan se när vi reparerade golvet. En sak är säker, de som har bott här har varit trogna läsare av Strengnäs Tidning!:-).

Marita Ulvskog (s).

SPELET OM MAKTEN

Folkpartiets Erik Ullenhag är optimistisk. Han talar om ett ”historiskt” läge där borgerligheten kommer att uppfattas som mer regeringsduglig än ”vänstergänget”.

Han säger: " Ska man vara ärlig så har det väl aldrig skett förr."

Partisekreterare Marita Ulvskog (s) tycker inte att läget har förändrats. Regeringen saknar ”handlag”.

Hon säger:" Den här konstellationen är inte tillräckligt mogen för sin uppgift. Det gäller allt från stort till smått, de vet inte hur man gör. Vi socialdemokrater vet hur man regerar ett land."

Tala om självgodhet!

Citat från Johan Ingerös blogg: "Expressen noterar att förtroendet för Mona Sahlin är förvånansvärt lågt, jämfört med de siffror som hennes parti uppvisar i alla mätningar. Hennes snittbetyg ligger på 2,88, vilken kan jämföras med Fredrik Reinfeldts 3,01. Eftersom hennes parti i dagsläget är dubbelt så stort som hans är den skillnaden iögonfallande."

Rysk hiv-spridning.

Elinor Torp, SvD, berättar i sin artikel "Tabu kring sex bäddar för dold rysk hiv-spridning" om orsakerna till varför hivepidemin i Ryssland har ökat snabbast i världen under 2000-talet.

Ungdomstidningen "Mig 17" är det enda stället där vuxna svarar på frågor om kärlek och sex, förklarar ett par ryska ungdomar för SvD. Ksenia Solovyova säger: "Mina föräldrar skulle aldrig prata med mig om sånt och själv är jag för blyg. Den ryska själen tror jag skiljer sig från resten av Europa. Det är bra, men vi skulle nog tjäna på att vara lite mer öppna för då skulle vi komma närmare människor från andra länder och de skulle förstå oss bättre."

Frilansjournalisten Helena Shulgina säger: "Vi vet inte hur vi ska prata med barnen. Vi har inget språk och inga metoder. Det finns inte heller någon politisk vilja. Och de europeiska metoderna funkar inte riktigt här på grund av vår mentalitet."

Det har funnits och finns flera svenska projekt på gång i Ryssland; mellan 1997 och 2007 drev Stockholms läns landsting fem projekt i S:t Petersburg, i början av 2008 hade 21 ungdomsmottagningar öppnats i samma stad.

Gränstrakterna mot Norden är särskilt hårt drabbade av hivspridningen, i Karelen konstaterades 2005 ett rekord i antal nya hivfall. Så vi kan inte och får inte blunda ocg säga att den stora ryska björnen får fixa det här problemet på egen hand. Problemet är även vårt eget.

"Under Sovjettiden hette det att ryssarna inte hade sex"

onsdag 17 september 2008

En hyvens man!

Här om dagen pratade jag med en hyvens man. Han kallade mig in på sitt kontor för att prata med mig. Samtalet gällde min bloggartikel "Ny kommunchef sökes", som han inte tyckte om. Först blev jag väldigt misstänksam och gick direkt i försvarsställning med alla "vapen" i högsta hugg. Jag är nämligen inte van vid att någon ger mig rak och öppen kritik ansikte mot ansikte, öga mot öga. Jag är van att bli omtalad bakom min rygg utan någon chans att vare sig få bemöta kritiken eller att få ge min version av det hela. Innan denna tuffa och ärliga karl hade fått pratat färdigt hade jag bett honom ställa sig i kön om han ville skälla ut mig. För det har många gjort; skäll, slag och hot är jag van vid. Bränt barn skyr elden, det är ett talande ordspråk. Att någon lugnt och sansat framför kritik mot något jag har sagt eller gjort direkt till mig, det händer nästan aldrig.

När jag hade kläckt ur mig halva mitt "artilleri", tittade han bara vänligt på mig och sa: "Du får gärna sätta dig ner". Halvt chockerad satte jag mig lydigt ner på den närmsta stolen. Han tittade mig rakt in i ögonen och fortsatte lugnt att säga det han ville ha sagt. Det kom inga kränkande eller nedlåtande ord från hans mun. Han behandlade mig som en jämlika. En rejäl herre med båda fötterna i myllan.

När jag flyttade till Sverige 1993 sa en av mina bästa vänner, han som känner mig bäst av alla, att jag nu kunde slappna av och lägga ner mitt försvar. Efter att ha kämpat mot de norska myndigheterna helt sedan jag var 12 år, en David mot Goliat kamp, kunde jag äntligen få leva i fred, trodde han. Det blev inte så. Jag har verkligen behövt min "bataljon" även här. Mina första 12 år här i livet sade jag inte ett ljud, jag höll mig för mig själv. Var i ladugården hos djuren eller i skogen. Jag skrev dikter och sjöng mina favoritsånger. När jag blev föräldralös som 12-åring var jag tvungen att börja tala för att överleva. Som vuxen har jag åter lärt mig att älska tystnaden, skogen och naturen. Flera dagar i veckan går jag ut i skogen. Livet gjorde mig till en krigare. Jag är van att bli angripen och jag är duktig på att försvara mig, fast jag alltid blir sårat innerst inne. Därför blir jag så lycklig och häpen när någon behandlar min som denna politiker gjorde här om dagen. Han tillhör de sällsynta, i alla fall av de jag har mött, som inte vill vare sig fäktas, slåss eller vara elak. Karlakarlen borde klonas.

Mina vänner behandlar mig självklart mycket bra. Detta handlar om personer jag har mött/möter på den offentliga arenan. De som dömer en utifrån tidningen och liknande.