Peo Wågström 45 år!

Margit Urtegård och Peo Wågström.
















Pontus och jag överraskade vår goda kompis Peo på hans 45 årsdag den 30 juli. Vi våldgästade honom och hans underbara fru Ann-Sofie. Vi hade läst på face-book att de skulle vara hemma, så vi tog bilen till Eskilstuna. I födelsedagspresent fick Peo en bok om Anna Lindh, köpt på bokhandeln i Strängnäs. De serverade underbar god mat och dryck!

Strängnäs kommun på 14 plats i skuldligan!

Dagens industri skriver: "Många kommuner går in i lågkonjunkturen med tunga skulder i bagaget. Di.se listar kommunskulden per invånare i din kommun."

Vi kommer alltså på 14 plats, med kronor 98.371 i skulder per invånare. Ingen uppmuntrande läsning precis.

Problem i Strängnäs – och för Strängnäs!

I dagens tidning har två kommunpolitiker, Anders Svensson (FP) och Gösta Karlsson (C), skrivit en insändare "Problem i Strängnäs – och för Strängnäs". En intressant insändare, fast det är något svårt att förstå vad skribenterna är ute efter, att kommunen har problem det vet vi alla. Anders Svensson (FP) är ordförande i kommunfullmäktige och ingår således i den styrande majoriteten i Strängnäs kommun. Svensson och Karlsson skriver: "Att den nuvarande majoriteten får läsa i insändare att den ingenting gör, kan den förmodligen ta med ro. Strängnäsborna vet att den mitt under den ekonomiska krisen tvingats rätta till vad som skedde under moderat ledning."

Här gör Svensson och Karlsson det enkelt för sig; att skylla på andra kan alla göra. Men, Strängnäsborna är klokare än vad skribenterna tror. Det är mer än ett år sedan den sosseledda majoriteten tog över makten i kommunen. Vad har hänt sedan dess? Fast tidningen har varit något mindre benägen att bevaka makten nu, än vad de gjorde när den förra alliansen styrde, så finns det ändå en uppsjö av tidningsartiklar, som visar på hur eländigt kommunen styrs i dag.

Dessa två makthavare skriver: "Privatiseringsideologin, starkt upphaussad på flera håll, har orsakat inte bara personskiften utan främst skolkrisen för Strängnäs, till exempel försöken att sälja Karinslundsskolan till en privat huvudman." Den förra majoritetens hantering av skolfrågan, läs Karinslundsskolan, var inte bra. Där är vi överens. Men, det som har hänt sedan den sittande majoriteten tog över är rent av förskräcklig på alla sätt och vis. Det kaos och den osäkerhet som råder nu på grund av dåliga beslut hit och dit, med planer om att flytta skolbarn och förskolebarn hur som helst i kommunen, mår ingen bra av. En skollokalsutredning som helt har spårat ur och dåligt insatta politiker, som inte begriper sig på vare sig det ena eller det andra när det gäller de kommunala skolorna vi har kvar, gör föräldrar och barn oroliga. Om det är beslutsångest eller ren okunskap bland dagens styrande politiker i kommunen, som är orsaken till allt elände är svårt att svara på. Illvilja kan det ju inte vara?!

Svensson och Karlsson skriver: "Det är problem i Strängnäs. Just nu koncentrerade till äldreboendet i Stallarholmen och turerna kring läraren, som förgripit sig på en elev. För kommunstyrelsen tillkommer ekonomin med kännbara minskningar av statsbidrag till skolan och sviktande skattekraft." Det är bra att skribenterna berättar att de ser dessa problem. Det är mindre bra att de försöker att skylla problemen på partier som inte har haft makten på mera än ett år. Och det är ännu sämre att de inte lyssnar på goda råd från oppositionen när de så tydligt inte har några bra förslag själva. Svensson och Karlsson skriver att de förmodligen kan ta kritiken med ro. Så säger bara maktfullkomliga politiker, som uppenbarligen har glömt att det är val om ett år!

Ska SVT och Newsmill gå extremisters ärenden?

Ska SVT och Newsmill gå extremisters ärenden? Den frågan ställer Paulina Neuding, ledarskribent på SvD. Det är en relevant och berättigad fråga. Omar har vänner som påstår att det är judarna som kontrollerar media och han har publicerad en intervju med Ahmed Rami, grundare av antisemitiska Radio islam och själv dömd för hets mot folkgrupp, på sin blogg. Hamed Rami säger i intervjun: "Jag betraktar Hitlers rörelse som en intifada mot den judiska makten i Tyskland. Hitler bedrev en motståndskamp på samma sätt som palestinierna gör det i vår tid. Det är samma kamp." Han säger vidare att "För oss [muslimer och araber] symboliserade Hitler det goda. Han var en hjälte. Och det var en stor besvikelse att han förlorade."

Hur många andra tycker det var en besvikelse att Hitler förlorade? Jag rekommenderar Er att läsa det Mohamed Omar skriver på Newsmill. Man kan bli mörkrädd av mindre. Han skriver: "Imam Khomeini är både känd och okänd hos oss svenskar. Till namnet vet alla vem han var. De flesta skulle antagligen även känna igen hans ansikte. Men om hans person vet vi knappt någonting. Få, om någon, känner till hans lärda gärning – filosofi, mystisk poesi, politisk teori – eller hur han var som människa – ödmjuk, självutgivande, storsint och förlåtande, ja, men också bestämd och kompromisslös när det gällde att försvara sanning och rättvisa. Han var långt ifrån någon 'bokstavstrogen' eller 'fundamentalist' i vulgär mening." Jaha, så Khomeini var inte fundamentalist eller bokstavstrogen i någon vulgär mening?! Är det därför flera miljoner iranier lämnade sitt hemland under hans styre? På grund av att han var så storsint och förlåtande? Jag tror knappt vad jag läser.

Jag har samma undran som Paulina Neuding. Hon skriver: "Däremot undrar jag hur resonemanget gick på Gomorron Sveriges redaktion när man av alla Irankännare i Sverige valde att bjuda in en uttalad rasist och islamist för att kommentera oroligheterna i Iran. Det har trots allt pågått en pressetisk debatt om hur man ska förhålla sig till Omar ända sedan han kom ut som islamist i vintras. Det är en diskussion som en av Sveriges tyngsta redaktioner inte rimligen kan ha missat. Och man undrar hur Newsmillredaktionen tänkte när den valde att ge honom i uppdrag att berätta personligt om sina känslor."

Paulina Neuding avslutar sin artikel med dessa frågor: "Kan en människa med Omars värderingar ha några värdefulla infallsvinklar att erbjuda i debatten? Och vill SVT, Sveriges radio och Newsmill verkligen gå extremisters ärenden på det sättet?"

Kustbevakningen dyker i Eskilstunaån.

Tidningen skriver i artikeln "Dykare undersökte objekt i ån" om dykinsatserna, som gjordes i Eskilstunaån i dag. Informationen är begränsad. Det tidningen dock borde ha tagit reda på är att dykarna som dök i ån var från kustbevakningen och inte från polisen. Om ni tittar på bilden i artikeln, som jag länkar till här, så ser ni min man Pontus Wennerberg i dykdräkt på väg upp ur ån. Pontus är räddningsdykare i kustbevakningen sedan många år.

Klasstillhörighet och klasshat; "vi och dom"!

Sanna Rayman skriver i dagens SvD: "Åsa Linderborg har en gås oplockad med Tomas Ledin. I sin nya låt Medelklassens okrönta kungar , hyllar han dem som bor i radhus, går till jobbet och håller hjulen igång. De står för 'långsiktighet och stabilitet' och är 'samhällets funda-määhnt' sjunger han. Så skaldar man inte ostraffat. Häromveckan ( Aftonbladet 21/6) förklarade Linderborg att Ledin måste ha missuppfattat något. Förmodligen menar han egentligen att arbetarklassen är fundamentet. Förmodligen är det bara hans klassmedvetenhet som fallerar."

Sanna Rayman berör ett intressant ämne; klasstillhörighet. Innan jag kom till Sverige för 16 år sedan hade jag aldrig blivit konfronterad med vilken samhällklass jag kommer i från. När jag gick med i moderaterna 1993 upplevde jag ett förakt från många runt mig, som jag inte kunde begripa varför eller varifrån det kom. Det var även första gången jag började tänka närmare på vilken könstillhörighet jag hade, därför att manliga politiker klappade mig på huvudet och kallade mig för lilla vän. Polariseringen var så total. Jag var 26 år gammal. Som sociolog är jag självklart mycket intresserad av både könsfrågan och klassfrågan.

Paulina Neuding skriver i SvD en artikel "Grundlurad, sedan utsatt för klasshat" att: "En kvinna med makt kan hävda att hon inte begripit innehållet i de beslut hon varit med om att fatta – och bli trodd. Och dessutom säga att det inte är hennes fel. Kanske är svenskarna fortfarande så fast i förlegade könsroller att vi helt enkelt inte förväntar oss mer av en kvinna än att hon är lite vimsig. Det är sexistiskt om något. Därför är det också rätt bedrövligt att Wanja Lundby-Wedin när hon nu gör bokslut över drevet väljer att känna sig illa behandlad som kvinna. Det var tydligen inte dubbelmoralen och det faktum att hon valde att skylla ifrån sig som upprörde allmänheten och drog igång mediehetsen – det var hennes kön och klassbakgrund."

Jag har alltid hävdat att de individuella skillnaderna är större än könsskillnaderna och ingen eller inget har tills nu övertygat mig om att jag har fel i den frågan. Jag har också alltid trott att vilken samhällsklass personer kommer ifrån har större betydelse än vilken hudfärg, nationalitet, religionstillhörighet och/eller vilket kön individen har. Tillhörighet, i alla former, har dock mycket med identifiering att göra. Vem identifierar vi oss med eller vad identifierar vi oss som? Jag kommer inte från vare sig överklass eller arbetarklass; jag kommer i från vanlig simpel fattig bondklass. Har det påverkat mig? Självklart har det det. Men, vad har påverkat mig mest? Jag har svårt att tro att något annat än personers egna livserfaringar har påverkat de mest.

Så här svarar Tomas Ledin på frågan på Etc.se hur han reagerade på Åsa Linderborgs kritik: "Jag skrattade gott åt det hon skrev. Det kanske inte är vänstern som har förlorat sitt språk, inget parti har väl i dag patent på empati, medmänsklighet och solidaritet. Sången är en hyllning till alla som bidrar och som sällan uppmärksammas."
Sanna Rayman skriver klokt: "Men, det finns ju känslor som aldrig tar slut. Exempelvis den där längtan efter att tolka världen i svart och vitt, utsugare och utsugen. Åsa Linderborgs hjärta lär nog alltid slå för den tolkningen. Men vi andra vet att 'samhällets funda-määhnt' som får hjulen att rulla är alla – tillsammans."

Apropå Wanja Lundby-Wedin klasstillhörighet så skriver Paulina Neuding: "Wanja Lundby-Wedin är en av Sveriges mäktigaste personer. Hon tjänar 680 000 om året och fram tills drevet gick i gång drog hon in cirka en halv miljon årligen på styrelseuppdrag. Men är alltså ändå dubbelt utsatt." När lämnar man egentligen sin samhällsklass? Kan man tjäna multum och fortfarande indentifiera sig med de som arbetar på golvet? Kanske. Men, vad tycker arbetarna?

Fredrik Reinfeldt (M) har ett förkrossande förtroende!

Från lilla Almedalen till stora världen.

Läser med intresse Per Gudmundsons krönika i SvD i dag. Gudmundson skriver: "I analyser av Fredrik Reinfeldts framträdanden det senaste året har man inte sällan efterlyst mer humor och mindre rynkor i pannan. I tidningen Resumés Almedalsupplaga säger Anita Kratz, journalist och författare till Reinfeldtboken Ensamvargen , att hon 'önskar han hade lite mer glimt i ögat'. Knappast. Novus Opinion har mätt vilket förtroende väljarna har för partiledarna, och frågat hur de betraktar deras respektive ledaregenskaper. Man har uppmätt parametrarna ärlighet, tydlighet, lyssnande, kunnighet, resultatinriktad, handlingskraftig samt inspirerande I samtliga kategorier får Fredrik Reinfeldt högre betyg än någon annan partiledare. I jämförelse med Mona Sahlin – för att nu inte tala om Lars Ohly – har Reinfeldt ett förkrossande starkt förtroende."

Gudmundson nämner också att Fredrik Reinfeldt, i likhet med Obama under presidentvalskampanjen i USA, valde att höja sig över det inrikespolitiska och det personliga och i stället tala som en av världens ledare. Så gör bara en äkta statsman.

Emil Zacharias Urtegård.

Emil Zacharias Urtegård.





















Mamma Margit och Emil.





















På måndag kommer Emil äntligen hem till sin mamma igen. Jag har saknat grabben. Jag är så stolt. Först går han ut nian på Paulinska skolan med 16 MVG och 1 VG och sen klarar han av tre veckor på sjövärnskåren. De kliver upp 06.00 varje morgon, uppställning med fysträning 06.10. Alla ungdomar borde åka på något sådant. Helt opolitiskt och utan religiös påverkan. Bara kamratanda och gruppkänsla. Inte som sossarnas Unga Örnar, där indoktrineringen blommar för fullt!

Strängnäsgänget var där!

Maria von Beetzen, Henrik Landerholm, Nina Krogen, Håkan Bertilsson och Ann Landerholm.
















Jag på Slottgrändsgatan där Nina och jag bodde.
















Strängnäsgänget var och lyssnade på statsministern Fredrik Reinfeldt (M) i Almedalen på Gotland i dag.

SvD skriver: "Som på en given signal skingrades molnen över Visby när Fredrik Reinfeldt som sista partiledare på lördagen äntrade talarstolen i Almedalen. Det åskoväder som dragit över ön under natten och morgonen ersattes plötsligt med strålande sol. Så kom också statsministerns tal att handla mycket om just klimatet. Som nyblivet ordförandeland i EU hamnar förberedelserna inför klimatkonferensen i Köpenhamn i december på den svenska regeringens bord".

Det var en trovärdig statsminister som talade i Almedalen i dag. En ödmjuk man som jag hoppas får leda landet länge.

Hem kära hem!

Under tiden jag har varit på politikerveckan i Almedalen på Gotland har min man Pontus slipat och lackat golvet i matsalen. På torsdag skulle vi få de nya möblerna. Men, Pontus ville överraska mig och ordnade så leveransen av möblerna gjordes klockan 19.00 i går kväll. Vilken gullig och duktig man jag har. Nu får du se möblerna Cattis, som jag lovade dig:-). Matsalsmöblerna är köpta på Möbelkvalitén, som ligger mellan Nykvarn och Mariefred. Världens bästa möbelaffär!

Mingelbilder från Almedalsveckan på Gotland.

Strängnäsborna Håkan, Alexandra, Christian, Monica och Margit.
















Tecknaren Per Lublin och Margit Urtegård på Donners Brunn.
















Jag och kulturministern Lena Adelsohn Liljeroth (M).
















Mikael "Prinsen" Trolin (FP) och Margit Urtegård.

Vems ansvar är barnen?

Johan Pehrson (FP) och Margit Urtegård.
















Margit Urtegård och Niklas Zandelin (M).
















I dag valde Nina och jag att gå på seminariet "Vems ansvar är barnen?"; det var en duell mellan Johan Pehrson (FP) och Alice Åström (V). När vi letade efter båten som seminariet skulle vara på, så hittade vi Johan Pehrson som också var vilse. Han skulle ju vara med i panelen, det var bra, då missade vi inte något av debatten och vi fann fram till debattplatsen tillsammans. Även Strängnäsbon Niklas Zandelin träffade vi på bland de fina och stora båtarna vid hamnen i Visby denna soliga och varma dag.

Det var en spännande debatt. Frågan intresserar mig mycket. Men, jag blir alltid besviken. På något sätt så representerar vänstern flummet och högern hårdare tag i denna angelägna fråga. Varför finns det ingen därimellan; som är beredda att ta tag i frågan på riktigt?! De skulle fått min röst direkt. Vart tog socialliberalismen vägen egentligen?