måndag 31 augusti 2009

Debatt i kommunfullmäktige.

Det blev en lång debatt på kvällens kommunfullmäktigesammanträde. Så lång att vi inte hann med att debattera de två tyngsta nämnderna; socialnämnden och barn- och utbildningsnämnden. Lite komiskt att det kommunfullmäktigesammanträdet, som majoriteten ville ställa in på grund av för få ärenden på dagordningen, inte lyckades att bita av alla ärendena. Skriver mer om debatten i morgon.

Läs även Maria von Beetzens (M) blogg.

Anna Odell.

Mycket har sagts om Anna Odell och hennes konstverk. Konstredaktören på SvD Clemens Poellinger skriver tänkvärd om domen: "Domen då? Att Stockholms tingsrätt utmäter det i sammanhanget minsta möjliga måttet smisk, 50 dagsböter à 50 kronor, kan tolkas på olika sätt. Jag läser domen som en eftergift åt populistisk vrede.

Man skulle också kunna läsa den som att domstolen själv knappt tror på Anna Odells skuld. Men att slå fast att Anna Odell är kriminell till ett belopp av exakt 2500 kronor är ingen straffrättslig bagatell. Domen för oredligt förfarande kan få juridiska konsekvenser för alla former av undersökande journalistik.

Jag efterlyser ett sinne för proportioner. Varje november tolererar det öppna samhället nazistiska manifestationer under Karl XII:s dödsdag. Nästan varje match mellan AIK och DIF kräver massiva polisinsatser. Hur ofta skapar eleverna på Stockholms konsthögskolor problem för offentligheten med sina projekt?"

Jag håller med honom. Man kan verkligen efterlysa ett sinne för proportioner!

.

Norsk-franske Jan Guillou.

Denna vecka kommer Jan Guillous memoarbok där han sammanfattar sitt skrivande liv. Boken finns redan på bokhandeln i Strängnäs. Jag tänker läsa den.

I går skrev Karin Thunberg, SvD, en artikel om Jan Guillou "Att alltid stå pall". En informativ och intressant intervju. Jag visste t e x inte att Guillous mamma var norska.

Guillous bok som har gjort störst intryck på mig är "Ondskan". Jag har läst boken ett par gånger samt sett filmen flera gångar tillsammans med min familj. Karin Thunberg skriver: "Han var killen som låg korsfäst på internatskolan Solbackas skolgård en natt, medan kamraterna hällde ömsom varmt, ömsom kallt vatten på honom – detta helvete som han skildrar i självbiografiska Ondskan. Där och då lovade han att hämnas, att krossa skolan inte med knytnävar utan med ordens och lagrummens hjälp".

Jag reagerade mest på Guillous berättelse om hur hans svenske styvpappa slog honom ofta och brutalt. Det tog mig tillbaka till min egen barndom. Jag hade en elak styvmamma som slog halvt ihjäl mig så fort hon tyckte hon hade en anledning. När jag ser scenerna från filmen Ondskan där Guillous styvpappa ger styvsonen stryk efter varje middag, då ser jag min stora, elaka och starka styvmamma framför mig. Vi är nog många som delar sådana hemska erfarenheter. Att vuxna sviker barn är inget ovanligt. Det var det inte förr och det är det nog inte nu heller.

Kul att läsa att Jan Guillou även är ödmjuk. Han berättar för Svd: "Annars är han gentleman. – Och en sån bär varken bruna skor efter klockan 18.00 eller ger sig på den som är för liten. För liten för vad? – Den som är liten i förhållande till saken. Till exempel ung. Man ger sig heller inte, av kulturskäl, på en kvinna. Att han en gång skrev 'lilla söta' om Kattis Ahlström ingår bland orden han ångrar, de som utgör sisådär tio procent av alla hans uttalanden och oftast är alltför hårda returer på bollar som kommit farande. Att snabbt smasha tillbaka är konsten han lärde under tio år som tv-journalist. Men aldrig att han höjer rösten, i stället lutar han sig tillbaka och ler".

söndag 30 augusti 2009

Konversationens första offer blir konflikten.

Journalisten och medieanalytikern ANDERS MILDNER skriver i SvD på onsdagar. Den 3 juni 2009 skrev han artikeln "Konversationens första offer blir konflikten". Jag läste artikeln med stort intresse och fick dra på smilbanden flera gånger; Anders Mildner träffar nämligen mitt i prick när han beskriver de sociala medierna kontra gammelmedia.

Han skriver: "Under lång tid har konflikten varit mediernas främsta dramaturgiska grepp. Sätt två motpoler mot varandra. Ta därefter ett steg åt sidan och betrakta slagsmålet med en balanserad och objektiv min. Men vad händer med konflikten som dramaturgisk standard i en tid när alla pratar med varandra, hela tiden? Där medierna inte längre sätter streck i debatten och där ingen behöver slåss om sista ordet? Svaret är rätt uppenbart och just detta är antagligen också orsaken till att den journalistiska modell, som medierna tidigare så framgångsrikt har salufört, på kort tid har börjat att betraktas som ointressant".

Det är bland annat kloka och analystiska skribenter som Anders Mildner, som gör att det är värt att få SvD i postlådan varje dag. Mildner skriver vidare: "De sociala medierna har dragit med stora delar av befolkningen i ett ständigt pågående samtal. Och ju mer folk pratar med varandra, desto större respekt får de – både för andra människors åsikter och för deras rätt att föra fram dem. Utvecklingen lämnar medierna vilsna, med en fråga för morgondagens pressforskare att sätta tänderna i: fungerar journalistiken utan konflikt? Eller ska vi kalla den något annat då?"

Han avslutar med dessa tänkvärda ord: "Frasen 'krigets första offer är sanningen' yttrades första gången 1917, under första världskriget. Drygt 100 år senare skulle en uppdaterad variant kunna berätta för journalisterna att konversationens första offer är konflikten. Underligt nog kommer det att finnas de som sörjer".

onsdag 26 augusti 2009

Ett boktips; "Ensamvargen"!

Jag håller på och läser "Ensamvargen", skriven av Anita Kratz. Boken handlar om Fredrik Reinfeldt (M) och hans kamp för att ta sig in i Rosenbad. Fredrik Reinfeldts första seger var över den uppkäftiga Ulf Kristersson i muf på början av 90-talet. Det var nog rätt person som vann den striden. Hade Kristersson vunnit hade nog moderaterna varit lika litet som sitt systerparti, Höyre, i Norge och definitivt inte suttit vid makten i dag. Läs boken. Den finns att köpa på bokhandeln i Strängnäs.

Sverige; ett land som alla andra!?

DN:s politiska redaktör Peter Wolodarski har tydligen inga skygglappar på sig. Den ödmjuka journalisten konstaterar att Sverige nog är ett land som alla andra. Flera sådana skribenter på svenska tidningar tack!

Wolodarski skriver: "Det vore skönt att kunna säga att det som inträffat i Finland naturligtvis inte kan ske i Sverige. Men sanningen är att våra två länder har många likheter. I internationella mätningar brukar Finland precis som Sverige kännetecknas av låg korruption och hög tillit mellan männi­skor. Vi mutar oss inte fram, vi köper inte politiska beslut, myndigheter gör inte skillnad på folk och folk. Åtminstone är detta vår självbild. Men vad den finländska härvan visar, precis som sommarens skandal kring Gotlands landshövding, är att den nordiska verkligheten är betydligt mer komplex, hårdkokt och cynisk än många antagit. Sverige har ännu inte haft någon parti­finansieringsaffär à la Finland. Men det beror knappast på att det inte förekommer hemliga bidrag, utan att vi inte letat tillräckligt efter dem. När det gäller villkoren för partistöd är Sverige fortfarande ett u-land, trots allt tal om öppenhet i andra sammanhang".

Fria skolval kräver fria skolskjutsar!

I kväll sammanträder barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs kommun. Tidningen berättar att nämndens viceordförande Helena Hallgarn (FP) vill riva upp beslutet om att dra in de fria skolskjutsarna. Det är bra. Helena Hallgarn säger till tidningen: "Det här har inte blivit ett bra beslut och då måste vi kunna backa". Hallgarn är en ödmjuk och klok politiker, trist att hon lämnar nämnden. Hoppas hon lyckas få majoriteten med sig i kväll.

Val av skola skall inte vara en klassfråga!

söndag 23 augusti 2009

Boktips: "Hypnotisören", läsvärd och spännande!

Lars Keplers bok "Hypnotisören" har gått åt som varmt vetebröd i sommar. På bokhandeln i Strängnäs, där jag har jobbat i snart fem veckor, har vi sålt slut på boken två gånger. Boken tog även slut på förlaget efter bara ett par veckor.

Jag, som normalt inte läser deckare då det inte är min favoritgenre, sträckläste boken. Den innehåller allt på en och samma gång; den är tänkvärd, spännande, skrämmande och underhållande. Läs den. Köp den gärna på Bokia i Strängnäs, välkomna.

Hypnotisören har hittills sålts till 28 länder. När boken lanserades på
bokmässan i London i april fanns bara 70 sidor översatta till engelska, och den hade inte kommit ut i Sverige, vilket den gjorde den 24 juli. Boken har hittills sålt i 30000 exemplar.

Mycket av debatten kring boken har handlat om vem Lars Kepler egentligen är. SvD skriver: "Spekulationerna kring vem som ligger bakom deckarpseudonymen Lars Kepler, som skrivit den uppmärksammade boken Hypnotisören, kan upphöra. Svaret är författarparet Alexander och Alexandra Ahndoril".

lördag 22 augusti 2009

Ain't I A Woman?

Den sydafrikanska friidrottaren Caster Semenyas stoltaste ögonblick har förvandlats till en förödmjukelse. Efter guldmedaljen på 800 meter i friidrotts-VM kan hon tvingas gå igenom tester som avgör om hon är man eller kvinna. Genast lämnade därmed hennes idrottsprestation sportens värld och tog steget in i politikens.

Hämtat från Wikipedia:" Att Semenya enligt många har ett manligt utseende, i kombination med hennes markanta resultatförbättring, fick det internationella friidrottsförbundet IAAF att kontakta det sydafrikanska friidrottsförbundet om hjälp med att genomföra en utredning om Semenyas kön. Några timmar före finalen på 800 meter gick IAAF ut med information om könsutredningen. Talesman Nick Davies förklarade att resultatet av utredningen skulle vara klart tidigast några veckor efter VM då det är extremt känsligt, komplext, dyrt och tidskrävande. Han poängterade även att IAAF inte ska göra något som kan vara förnedrande för Semenya och att det är ett extremt känsligt ärende. IAAF betonade även att de inte misstänker Semenya för medvetet fuskande, men att de undersöker huruvida hon har ett ovanliggt medicinskt tillstånd som ger henne en otillbörlig fördel."

Caster Semenya är självklart upprörd och ledsen över allt detta och tänkte därför låta bli att gå upp på prispallen och ta emot sin medalj, berättar SvD. Expressen skriver om telefonsamtalet den tuffa 18-åringen hade med sin pappa. Hon säger till sin far: "Pappa, du känner mig. Jag klarar mig."

Det poppar upp många frågor i mitt huvud när jag läser om vad som nu har hänt denna unga tjej. Ett perspektiv finns i denna bloggartikel: "Ain’t I A Woman? Caster Semanya och rasistiska kvinnoideal".

Det är tufft att vara kvinna! Ännu tuffare är det att vara en duktig kvinna som är så fräck och springar snabbare än de flesta karlar i världen. Då måste hon ju vara en man!

tisdag 18 augusti 2009

Passerat 100 000 besök på bloggen!

En aktiv bloggare i Egypten 2008.





















Några av mina läsare har noterat och påtalat att jag nu har passerat 100 000 besökare på min blogg och det i löpet av ett år. Kul. Tusen tack alla Ni som gör min blogg mera levande genom att läsa den och kommentera vad jag skriver. Några gillar min blogg, andra försöker såga mig så hårt att jag kanske till slut tystnar. Men, jag har lärt mig att tystnad är det största hotet mot demokratin och yttrandefriheten i världen, jag tänker inte vara tyst!

måndag 17 augusti 2009

Skattepengar.

Jag tror det var bland andra Eskilstuna-Kurirens ledarsida som förra valet skrev något om att folk röstade efter vad som gav de mest kvar i plånboken. Jag har tänkt mycket på det. Är det inte så att partierna, just på grund av att de vet om detta, bjuder över varandra när det gäller "valfläsk" under valrörelserna?

Nu när många har fått igen på skatten under augustimånad kunde det varit intressant att räkna ut hur mycket mindre folk skulle fått igen på skatten om vi hade haft en socialdemokratisk regering. I vårt hushåll så har vi i alla fall fått känna på skillnaden. Vår skatteåterbäring räcker till en resa för min man Pontus, vår son Emil på 16 år och mig till en Afrikaresa under höstlovet. Detta på grund av den statliga skattesänkningen. Något att tänka på när man skall rösta till valet nästa år.

söndag 16 augusti 2009

Teokratins återtåg i Europa.

Per Bauhn, professor i praktisk filosofi på högskolan i Kalmar, har skrivit en tänkvärd artikel på Brännpunkt i SvD i dag; "Teokratins återtåg i Europa".

Bauhn skriver: "Den 23 juli undertecknade Irlands president Mary McAleese en lag om ärekränkning och förtal, som i förbifarten också kriminaliserar blasfemiska och kränkande uttalanden om religioner. Lagen säger att 'en person som publicerar eller yttrar något blasfemiskt skall anses ha begått ett brott och skall, i det fall han eller hon fälls på denna åtalspunkt, dömas till böter inte överstigande 25000 pund'. Blasfemibrott är det när någon yttrar eller publicerar något som är 'grovt kränkande eller förolämpande i relation till ämnen som hålls för heliga av någon religion, och därigenom vållar upprördhet hos ett betydande antal av religionens anhängare' och där det dessutom är fallet att personen i fråga 'avser att orsaka sådan upprördhet genom publiceringen eller yttrandet i fråga'."

Man kan ju undra om människor, som inför sådana lagar, har mött fundamentalister någon gång. Det har jag. Jag har haft intressanta diskussioner med både muslimska terrorister och med kristna fundamentalister. Och jag är lycklig över sådana personer inte styr i vårt land.

Bauhn skriver vidare: "Varje begränsning av åsiktsfriheten med hänvisning till att de troende inte får förolämpas är ett steg tillbaka mot det teokratiska tänkande som tidigare var förhärskande i Europa och som än idag sätter dagordningen i islamistiskt styrda samhällen. En demokrati kan, för att skydda allas rätt till frihet, förbjuda uppvigling till våld, men den kan inte förbjuda åsikter bara för att de gör människor upprörda. Vi har inte en rätt att slippa åsikter som vi ogillar. Det som nu skett i Irland vittnar om religionens återkomst i politiken".

Redan tidigare har regeringarna i Storbritannien och Norge försökt lansera lagar som kriminaliserar religionskritik, som antas vara stötande för troende. Därför kan vi inte vara säkra på att sådana dumheter aldrig kommer att ske här. Än så länge har vi åsiktfrihet. Och om åsiktsfrihet är en rättighet, så kan den inte villkoras av religiös känslighet.

Mona Sahlins (S) kick-off i Nacka.

Paulina Neuding, ledarskribent på SvD, skriver om Mona Sahlins kick-off i Nacka i går. Sahlins recept för att vinna väljare var detta: "Kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser, kvoterad föräldraförsäkring och lagstadgad rätt till heltid, som en del av en stor satsning på jämställdhet."

Frågan om kvotering av kvinnor till bolagsstyrelser är ingen ny fråga. I mitt gamla modersland Norge har de redan infört lagstiftning på området. Den 14 december 2002 skrev jag i Eskilstuna-Kuriren krönikan "Hur avskaffar vi gubbkvoteringen". Jag kommer fortfarande ihåg hur upprörda flera manliga politiker i Strängnäs blev, över att jag vände på steken och kallade den existerande urvalsmodellen för gubbkvotering. När man skulle prata kvotering var det kvinnor vi skulle tala om. Kvotering handlar bara om dem, enligt många frustrerade män. Ganska lustigt det där, hur förblindad man kan bli av traditionerna.

Karin Thunberg, SvD 021130, ställer frågan: "Varför upprörs ingen över gubbkvotering?" Det heter att det är kompetensen och inte könet som skall vara utslagsgivande. Thunberg förstår inte varför folk är så upprörda över Margareta Winbergs förslag att införa könskvotering till bolagsstyrelser, därför att vi redan lever i ett samhälle styrt av könskvotering. Thunberg skriver vidare: "En hel skrälldus med män får fina jobb just för att de är män. Om de i stället vore kvinnor skulle de aldrig komma i fråga, oavsett grad av kompetens". Detta skrev alltså Karin Thunberg år 2002. Artikeln kunde lika gärna varit skriven i dag. Om vägen är lagstiftning det kan jag inte uttala mig om innan jag vet mer om hur det har gått i Norge. Jag tror oavsett inte att det socialdemokratiska partiet kan lösa denna fråga. De socialistiska idéerna har aldrig gynnat kvinnorna.

Lena Hennel, SvD, skriver att Mona Sahlin (S) har börjat kampen om kvinnorna med nygamla löften. Kommer svenska kvinnor att låta sig luras. Jag hoppas och tror inte det.