Grattis Benjamin Urtegård, 21 år i dag!

Min kusin Linnea Urtegård och min son Benjamin Urtegård

En trevlig dag på Gotland 2010

Göran Frisk och Margit Urtegård














Maria von Beetzen (M) och Margit Urtegård














Maria von Beetzen och Nina Krogen














Maria och jag














Göran Frisk på sin segelbåt i Visby hamn














Varje år Nina Krogen och jag är på Gotland, under Almedalsveckan, så äter vi middag en kväll tillsammans med Maria von Beetzen och Göran Frisk. En mycket trevlig tradition. Tusen tack Maria och Göran!

Hej då vackra Gotland!

Jag i den botaniska trädgården i Visby














Margit Urtegård (SP) och Dag Bremberg (MFP) på Gotland














Lotta Hördin (Helsingborg Dagblad) och Nina Krogen














Jag och Nina














Nina och jag

Mingel i Visby

Jag utanför där vi bor i Visby















Jag och Mark Tingvall















Henrik Landerholm (M) och Nina Krogen















Ann Landerholm (M) och jag

Emil Urtegård, sjövärnskåren sommaren 2010

En glad gutt, Emil Urtegård, längst till vänster, säger hejdå till familjen

Familjen Urtegård på släktträff i Bergen i Norge

Benjamin Urtegård, Margit Urtegård, Pontus Wennerberg, Laila Urtegård och Margarita Urtegård




















På vestlandet i Norge är det färja och tunnlar som gäller för att komma fram. Här är jag på en färja














Benjamin och jag på Hardangervidda i Norge, konstigt med snö under fötterna på sommaren, men vi är mer än 1200 meter över havet så det är inte så konstigt egentligen














Jag på Hardangervidda med både sol och snö i Guds vackra natur














Minst 60 Urtegårdingar samlade på en och samma gång

Grattis Kronprinsessan och Daniel Westling

Sonen Emil Urtegård i manöver

Europa och Turken

Mor och son redo för att gå ut och äta på restaurant i Alanya efter en skön dag i solen













Familjen Urtegård/Wennerberg på favoritrestauranten Big Horn












Min man Pontus, vårt yngsta barn Emil och jag har precis kommit hem efter en solvecka i Turkiet. Vi bodde på Sunpark Beach Hotel i Alanya. Hotellet ligger vid Kleopatra Beach. Kan varmt rekommenderas.

På stranden läste jag boken "Europa och Turken" skriven av Ingmar Karlsson. Efter att ha läst boken är jag mer övertygad än någonsin om att ju tidigare Turkiet kommer med i EU desto bättre. De borde ha varit med för länge sedan. Alla som är intresserade av historia och politik borde läsa boken. Den är både läsvärd och tänkvärd!

En lördagkväll med tjejerna!

Birgitta Elvingson (MFP), Ann Landerholm (M), Maria von Beetzen (M), Margit Urtegård (SP) och Hélène Brodin Reindorf (KD)












Hélène Brodin Reindorf (KD), Birgitta Elvingson (MFP), Maria von Beetzen (M), Margit Urtegård (SP) och Ann Landerholm (M)












Hemma efter en trevlig och inspirerande tjejkväll hemma hos Ann Landerholm (M) i Strängnäs. Valet i september var huvudämnet. En ohelig allians styr Strängnäs i dag. Tre partier, Centern, Folkpartiet och Socialdemokraterna, som alla förlorade minst ett mandat (en ledamot) vardera i kommunfullmäktige i valet 2006 regerar nu tillsammans. En maktfullkomlig allians som inte vill ha öppenhet, insyn och demokrati. Väljarna avgör hur framtiden blir. Vi är hoppfulla. Vi tror på förändring. Tusen tack Ann Landerholm för en givande och underhållande kväll. Det blir ett spännande val!

Även hos ”Söta bror” firas syttende mai

Kristin Halvorsen (norsk kunskapsminister, SV, sosialistisk venstreparti) och Margit Urtegård. Båda i folkdräkter från norska Telemarken.





























DN skriver: "Två procent av befolkningen i Sverige har goda skäl att fira syttende mai. Tusentals av dem tänker göra det också. Intensiv flaggviftning är anbefallen i Stockholm, Göteborg, Luleå och Kristianstad. I Sverige, som av norrmännen ofta kallas 'Söta bror', bor cirka 44.000 personer som är födda i Norge, enligt Statistiska centralbyrån. Drygt 75.000 personer är födda här och har minst en förälder född i Norge. Nästan 95.000 personer har minst en mor- eller farförälder född i Norge.

Det betyder att omkring 214.000 personer med norska rötter lever i Sverige, drygt två procent av landets invånare. Och inget ska hindra dem från att leva ut den nationalistiska festyra som hör syttende mai till. I Stockholm vankas ett traditionsenligt festtåg — med nödvändiga blåsorkestrar — från Kungsträdgården till Skansen på Djurgården. Från Sollidenscenen talar Norges kunskapsminister Kristin Halvorsen och vår utbildningsminister Jan Björklund."

Därför firar norrmän 17 maj: "Den 17 maj 1814 skrev kung Christian Frederik under Norges grundlag, Eidsvollförfattningen. Norge inledde en kort tid som självständig nation innan de ingick en union med Sverige. Grundlagen togs dock inte bort och hjälpte landet att säkerställa sitt inre styre. 1905 upplöstes unionen mellan Norge och Sverige."

Norsk sång: Mot i brystet!

MOT I BRYSTET!

Mot i brystet, vett i pannen, stål i ben og armer,
ryggen rak og blikket fritt, se det er bra.
Tåle slit og tåle sludd og tåle frost og varme,
slike gutter det vil gamle Norge ha.
Hold nu takten der, intet mudder her,
la dem se at vi er av det rette slag;
bare lek, ja, men av den skal fremtids krefter vokse,
derfor er det alvor i vår lek i dag.

Der hvor lien brattest stuper setter han utover,
gutten på de glatte ski så spruten står.
Jenten etter, fele ting hva slik en unge vover.
Du skal se en vakker dag hun gutten når.
Snø og is og vann, fjell og skog og strand,
der er nok en kan få prøve på.
Ski og skøyter, båt og hjul det er en lyst å bruke;
beste kunsten dog på egne ben å stå.

Øve, øve, jevnt og trutt tappert det er tingen,
alltid bedre, om og om og om igjen.
Født som mester, født som helt,
å nei det ble da ingen,
mot og kraft det vinnes litt og litt om senn.
Ta nå muntert i! Intet fuskeri!
Er da ikke vi mor Norges barn?
Vi skal lære, vi skal øve, vi skal krefter vinne,
krefter som kan holde ut en alvorstørn.


J. Nicolaisen

Gratulerer med dagen Norge!

Margit Urtegård; en stolt norska!





















I morgon är det dags för årets största begivenhet för oss som är födda norrmän. Gratulerer med dagen Norge! Jag börjar dagen med en kurs i politiskt ledarskap på kommunhuset. Sen drar jag till Stockholm för att tillsammans med tusentals andra norrmän fira 17 maj. Vi går i tåg med folkdräkter, flaggor, orkester och poliseskort från Kungsträdgården till Skansen. Avgång klockan 13.00. GRATTIS NORGE!

150 000 besök på bloggen

En stolt bloggare!





















Mycket får man stå ut med när man är en engagerad politiker med en aktiv blogg. Men, än har ingen av mina antagonister lyckats att få tyst på mig. Än har inte Anders Svensson (FP), ordförande i kommunfullmäktige i Strängnäs kommun, lyckats att stänga ner några bloggar. Än har inte Leif Lindström (S) ordförande i demokratiberedningen lyckats diktera eller sätta upp regler för hur vi bloggare skall skriva eller vad vi får blogga om.

Jag har nu haft 150 000 besök på min blogg!

Tack alla goa där ute som gör livet som bloggare något ljusare och något enklare. Jag håller på Er!

Ragdollkattungen Kiara i blomkrukan!

Kiara gillar att hoppa ner i krukor och korgar. Här har hon parkerat i blomkrukan!

Ministertjockt i Katrineholm i dag!

Segerviss finansminister Anders Borg (M)












Joha Frondelius (KD) och landstingsrådet Marie-Louise Forslund Mustaniemi (KD)












Handelsministern Lena Adelsohn Liljeroth (M), Margit Urtegård och biståndsministern Gunilla Karlsson (M)












Lena Adelsohn Liljeroth (M) och Marie-Louise Forslund Mustaniemi (KD)












EU-ministern Birgitta Ohlsson (FP) och Margit Urtegård

Sinnesrobönen

Jag skrev denna vers i går på face-book, efter att ha läst den på min vän Lena Aluns blogg. Den gjorde många glada och därför lägger jag den nu på bloggen. Läs och njut! Den är särskilt bra för alla som vågar gå emot strömmen. Kom ihåg; Det är bara döda fiskar som flyter medströms.


SINNESROBÖNEN:


Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,


mod att förändra det jag kan,


och förstånd att inse skillnaden.


Låt dock aldrig min sinnesro bli så total


att den släcker min indignation


över det som är fel, vrångt och orätt.


Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder


och vreden slocknar i mitt bröst.


Låt mig aldrig misströsta


om möjligheten att nå en förändring


bara för att det som är fel är lag och normalt,


att det som är vrångt och orätt har historia.


Och låt mig aldrig tvivla på förståndet


bara för att jag är i minoritet.


Varje ny tanke startar alltid


hos en ensam.


Sinnesrobönen är en kristen bön skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926.

Kungaförtroende minskar stadigt

Både DN och SvD skriver om att Kungaförtroende minskar stadigt.

Det borde det göra. I ett liberalt och upplyst samhälle skall man inte kunna födas in i en hög samhällsposition. Alla människor är unika, men ingen är kunglig!

DN skriver: "Allt sedan SOM-undersökningarna startade 1995 har förtroende för det svenska kungahuset minskat. Vid höstens undersökning var förtroendet nere på samma låga nivå som 2004 efter kungens besök i Brunei där han gjorde en del utmanande uttalanden."

Dags att flytta in monarkin på ett museum. Låt det förlegade och omoderna statsskick vi har i dag bli historia. Sverige är en modern demokrati och där hör monarki inte hemma.

Nalin Pekgul och Paulina Neuding

Nalin Pekgul, ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet, skriver på newsmill: "Vi som är politiskt aktiva och kommer från länder med långvariga konflikter bär med oss mycket hat. Men nu lever vi i Sverige och vi som har nått positioner som ger oss inflytande över samhällsutvecklingen måste använda vår makt och ställning för att verka för försoning och inte gå våra etniska gruppers ärenden." Nalin Pekgul är en mycket klok politiker som ofta kommer med vettiga och genomtänkta argument i integrationsfrågan.

Pekgul påpekar: "Men ska vi hålla ihop Sverige måste även svåra frågor kunna ventileras. Bakgrunden till intervjun i Aktuellt är att jag under flera år med oro har sett hur den svenska politiken etnicifieras. När riksdagen beslutade att benämna massakrerna på armenier, assyrier och syrianer som folkmord kom motsättningarna upp till ytan. Beslutet kan diskuteras, men det är ett tecken på etnicifieringen att riksdagsledamöter med rötter i Turkiet deltog så aktivt i debatten och sedan tar åt sig äran av beslutet inför de egna etniska grupperna. Jag hade förväntat mig att just dessa ledamöter skulle se faran med etnicifieringen och hålla sig borta från denna debatt för att inte öka motsättningarna." Pekguls debattartikel på newsmill påminner om Paulina Neudings artikel i SvD här om dagen; "Åkesson tjänar på att andra duckar".

Paulina Neuding skriver: "Mordet på en äldre kvinna i Landskrona är ett tragiskt, enskilt våldsdåd som inte säger någonting om brottsligheten i stort, vare sig i Landskrona eller i resten av Sverige. Men mordet har väckt frågor i debatten som är värda att ta på allvar. Stämmer det att invandrare är mer benägna att begå våldsbrott än infödda svenskar? Finns det överhuvudtaget legitima skäl att tala om invandrares överrepresentation eller är det att gå Sverigedemokraternas ärenden?"

Det är individer som begår brott, inte etniska eller religösa grupper. Samtidigt måste man kunna prata öppet om de olika samhällsproblem vi har. Det är ett problem att personer från Afrikanska länder har svårare att få jobb i Sverige än vad tex en invandrare från Danmark har. Det är ett problem att invandrare tycks vara överrepresenterade i svenska fängelser. Tidigare var det arbetarklassen som var den dominerande gruppen på anstalterna. Kan man inte prata om detta blir det svårt att komma med bra problemlösningar.

Neuding skriver: "Flera amerikanska studier har visat att invandrare har varit mindre brottsbenägna än infödda amerikaner. En förklaring är att det rör sig om en grupp som ofta har riskerat mycket för att etablera sig i det nya landet, och som har för mycket att förlora på att begå brott. En annan förklaring tycks ligga i urvalet, det vill säga i vilka som väljer att lämna sina hemländer och bosätta sig i USA. Invandrare behöver alltså inte vara mer ?benägna att begå brott, trots alla svårigheter det innebär att börja om i ett nytt land uppryckt med rötterna. Om detta borde man även i Sverige kunna föra en debatt som leder till konstruktiva åtgärder."

Om vi inte kan ta i känsliga frågor så lämnar vi över de till andra. I det här fallet till Sverigedemokraterna. Är det det vi vill?

Jazics vagn är inte ful

Kristina Levin på Strengnäs Tidning skriver: "I 15 år har Nedjad Jazic sålt grönsaker på torget i Strängnäs. Varje år inför de senaste årens säsonger har han mött motstånd mot sin vagn som han säljer sina grönsaker ifrån. En vagn han köpte på kommunens inrådan för nio år sedan. Fyra år senare, 2005, höll den inte längre måtten."

När Jazic skulle ansöka om tillstånd att få stå med sin vagn och sälja grönsaker på Gyllenhjelmstorget för säsongen som nu kommer fick han alltså ett nej. Detta är en sorglig historia; en sorglig historia som har drabbat en person väldigt hårt. Det är dags att kommunen gör rätt i den här frågan. Låt Nedjad Jazic få det tillstånd han behöver för att sälja grönsaker på Gyllenhjelmstorget i Strängnäs. Klåfingriga tjänstemän och politiker gör ingen nytta i det här ärendet. Det är inget fel på vagnen. Ett levande torg borde vara målet. Grönsakshandlaren Nedjad Jazic är mycket uppskattad.

Dags att avpolitisera socialtjänsten?

Debatt på newsmill: "Sverige behöver mer seriös debatt om regler för myndighetsingripanden; om gränser mellan barns rättigheter och föräldrars integritet. Men svensk socialtjänst idag är orimligt hårt styrd av politiska socialnämnder, ner på enskild individnivå. Politiken ska sköta lagar och regler, budgetar och granskningar - inte ta ansvaret för klienterna ifrån professionen skriver Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm, och Christine Johansson, ordförande i akademikerförbundet SSR."

Jag blir bara matt och uppgiven när jag läser denna debattartikel. Makan till trams skall man leta länge efter. Här har tydligen högern och vänstern hittat varandra i en ohelig allians i en livsviktig fråga för många utsatta människor. Trovärdigt? Knappast. Medmänskligt? Inte alls. Jag citerar delar av Ann Helena Rudbergs kommentar på newsmill:

"Ju fler människor som är inkopplade i granskningen av vad socialnämnderna gör desto bättre. Låt inte de människor som är tvungna att ha med socialen att göra sitta där ensamma utan att någon annan ser vad som sker. Socialerna är ofta i socialistiska kvinnors grepp och de menar absolut väl, men kan ofta inte gå förbi sina egna begränsningar. Hemlighetsmakeriet bakom de där dörrarna har blivit värre med åren. Istället för att sluta dessa myndighetsplatser än mer så vore det bättre att öppna dem utåt. Socialen är liksom f-kassan och arbetsförmedlingen gamla institutioner med sin egen inbyggda moral och sina regler. Det räcker inte bara med professionell utbildning det behövs lite hjärta och en smula enkelt sunt förnuft också. Och det kan en vanlig människa utan utbildning stå för likaväl som ett proffs. Ibland kanske mycket bättre."

Kristersson arbetar hårt, om jag har förstått det hela rätt, för att det skall bli lättare att adoptera. Christina Johansson vill tillfredställa sina medlemmars, som är socionomer, krav på socionomlegitimation. Vem får betala priset? Behöver jag svara på det?

Jag säger som Urban Persson (newsmillskommentar): "Kristersson och Johansson har övertagit kyrkans roll. Den ena springer med kollekthåven och den andra spelar orgel."

"Socialtjänsten som bildades för att vara utsattas advokater mot samhället, har istället blivit samhällets advokater mot våra utsatta."

Moderaterna bygger broar

Ledarskribenten på Eskilstuna-Kuriren Susanne Birgersson skriver: "Moderaterna oroar sig för ökade klyftor och pratar om rättvisa och alla människors lika möjlighet och rättigheter oberoende av bakgrund. Sverige får inte bli ett land där det går bra för några, samtidigt som andra lämnas efter, heter det i kampanjmaterialet. Man kan skratta lite. Adoptionen av Socialdemokraternas retorik och favoritord är inte särskilt subtil."

För att använda samma begrepp som Birgersson kan man säga att det är en vällyckad adoption moderaterna har gjort. Det är inte alla "adoptivbarn" som får det så här bra. Jag menar att det är en sak att säga och en helt annan sak att göra. Socialdemokraterna har alltid haft monopol på rättvise- och solidaritetsbegreppen. En gång i tiden var det säkert rätt också. Men, inte i dag. Det finns moderna socialdemokrater som arbetar åt rätt håll. Men, de är tyvärr sällsynta. Det finns socialdemokrater som påstår att de tillhör den goda sidan. För oss som har varit beroende av det hjälpsystem som socialdemokraterna försvarar i alla lägen så är det rätt skrattretande att höra sådant; man vet inte om man skall skratta eller gråta. De systemkramande socialdemokraterna levererar ingen rättvisa. De har själva blivit som den elit de tidigare bekämpade; maktfullkomliga och dryga.

Birgersson påpekar: "Klyftan mellan dem som har jobb och dem som inte har, existerar oavsett regering." Det är helt korrekt. Den stora skillnaden är att en borgerlig regering kommer att se till att de som arbetar blir flera medan en socialdemokratisk ledd regering mer satsar på att folk skall bli kvar i sitt bidragsberoende.

Om bottenlös sorg

I dag är det 22 år sedan min egen dotter Veronika dog. Jag följde henne till graven i april 1988. Min förstfödda dotter Margarita, då 2 år, hoppade och skuttade runt den lilla vita kistan i Molde Domkyrka. Jag valde att ta med henne på begravningen fast hon var för liten för att förstå vad som hände. Jag ville kunna berätta för henne senare i livet att hon var med när vi sa farväl till hennes egen lillasyster. Margarita hade en vacker röd klänning på sig och svarta små lackskor. På kistan låg en krans gjord som ett hjärta av många röda rosor. Det var bara en liten skara människor närvarande under begravningsgudstjänsten. Det var Veronikas pappa och jag, ett mycket ungt par, vi var bara 23 och 22 år gamla och några släktingar som var där.

"Stor kram till dig som har ett sådant minne att vårda", skriver en vän till mig i dag på face-book. Min familj har alltid pratat om Veronika. Vi vårdar hennes minne genom att berätta att hon föddes, levde och dog. Det är totalt meningslöst att barn dör. KG Hammars bok "Jag har inte sanningen, jag söker den" har hjälpt mig mycket. I boken berättar han att det finns saker som händer som helt saknar mening.

På min blogg den 11 mars 2008 skriver jag: "Vad är meningen med livet, är filosofernas viktigaste och ständigt återkommande fråga. Mot bakgrund av, att min mamma Margit dog när jag föddes, min pappa Jostein Edgar dog när jag var 12 och min egen dotter Veronika dog när hon var bara fyra dagar gammal, har just denna fråga ofta dykt upp i mitt huvud. Vad är meningen med livet?" Meningen är nog att vi som är kvar skall ta hand om varandra och sprida kärlek. Vi skall inte låta onda människor styra våra liv. Marcus Birro säger: "De hugger så fort man visar svaghet. Så fort en människa lämnar en lucka, visar en svaghet, så är trollen där och hugger." Låt de hugga. Kärleken är starkare än hatet. Kärleken kommer att vinna. I första Korinterbrevet kapitel 13 står det: "När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken men störst av dem är kärleken."

Ulla skriver i SvD: "Mina föräldrar dog i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Då fanns inom det landsting där jag bodde ingen krishjälp att få. Men numera är vårt samhälle bättre rustat att stödja människor som drabbas av hastiga förluster.Detta är mycket viktiga insatser." Min dotter dog 1988 och vi fick ingen hjälp. Jag har kommit fram till att det är viktigt att prata om sorg och smärta.

Den bottenlösa sorgen det innebär att förlora sitt barn försvinner aldrig. Det slutar aldrig att gör ont. Men, det hjälper dig, mig och andra att prata om tabuämnet döden. När min dotter Veronika dog gick folk till den andra sidan av gatan när de såg mig. De var rädda. De visste inte vad de skulle säga. Jag har stor respekt för den rädslan de kände inför det okända och för döden. Mina tragiska erfarenheter har gett mig mod och styrka att vara där när andra drabbas. Att inte vara rädd, att alltid stå upp för mina medmänniskor och tro på rättvisan ger mitt liv en mening. Min dotter Veronika, min pappa Jostein Edgar och min mamma Margit är änglar som hjälper mig att hitta rätt på livets outgrundliga stigar. Outgrundliga äro Herrens vägar!

Fången på fyren och jag

Margit Urtegård och Anders Ahlmark
I dag var min stora förebild sanningssägaren Anders Ahlmark hemma hos oss på middag. Anders är mannen som blev Sveriges svar på civilkurage 1977. Han berättade sanningen om mörkandet på sjöfartsverket efter att ett ryskt oljefartyg hade gått på grund i svenskt farvatten. Han har nu en blogg där han stegvis publicerar sin bok Fången på fyren.

SVT skriver: "Det var i oktober 1977 som den ryska oljetankern Tsesis gick på grund i farleden utanför Södertäljeviken. Ett grund som Sjöfartsverket missat att rita in på sjökortet. Förste kartografen på Sjöfartsverket Anders Ahlmark slog larm om misstaget, som verket inte ville kännas vid. Ahlmark hade rätt i sak. Det slog senare högsta domstolen fast. Men hans fortsatta karriär var förstörd. Han fick inte fortsätta som kartograf och efter många år i karantän slutade han på verket. Någon ursäkt har han aldrig fått."

När jag slog larm om missförhållanden på Hallanstalten 2004 fick jag genomgå kusligt likartade saker som Anders har varit med om. Våra berättelser är så lika så att vi själva förvånas. Två statliga verk i Sverige som behandlar whistleblowers som brottslingar. Hur ser det ut på andra statliga arbetsplatser, kan man undra. Eller andra offentliga arbetsplatser för den delen? Vill vi veta det?

Jörgen Danielsson (S) myglar; det är kristallklart

Läser Marie-Louise Forslund Mustaniemis (KD) bloggartikel om finanslandstingsrådet Jörgen Danielssons (S) hemliga lönelista. Ja, vad skall man säga. Är det inte kristallkronor så är det tveksamma arvoden som betalas ut till majoritetskollegor. Hon kallar det för Jörgens arvodespiruetter. Jag kan bara konstatera att det inte är något fel på Danielssons uppfinningsrikedom. Det sorgliga är att det är skattebetalarna som får stå för notan.

Kvinnodagen 100 år i dag

Per Gudmundson skriver: "I delar av Indien och i de forna Sovjetstaterna Armenien och Azerbajdjan föds det mycket fler pojkar än flickor. Man kan säga att långt över hundra miljoner flickebarn offrats." Flickfoster aborteras och flickbebisar mördas. En vanlig krigsmetod i dag är våldtäkter och lemlästning av flickor och kvinnor. I många länder har kvínnor inga rättigheter alls. De äger inget och får inte gå i skolan. Kvinnor stenas ihjäl. Året är 2010 och många kvinnor lever fortfarande under barbariska förhållanden. Mot den bakgrunden blir frågan om kvinnodagen behövs helt befängd.

Åsa Petersen, Aftonbladet, skriver: "Jag glömmer aldrig ett samtal jag hade med Göran Persson, den förre stats?ministern, när Socialdemokraterna hade blivit ett feministiskt parti. Persson ?placerade blicken just vid sidan om mig och upplyste farbroderligt om att ord som 'könsmaktsordning' är alldeles för svåra. De gör bara jämställdheten en otjänst, för folk förstår inte vad man pratar om. Likheten med Fredrik Reinfeldt, som nu försöker förhålla sig till att Moderaterna har skrivit en jämställdhetspolitisk plattform som kan kallas feministisk, är slående. Till DN säger Reinfeldt att 'könsmaktsordning' är ett svårt ord som han kanske inte skulle använda själv."

Ordet könsmaktsordning är uppenbarligen ett jobbigt begrepp för många karlar. Om nu begreppet är så jobbigt att höra, så kan de ju försöka leva sig in i hur det är att vara kvinna. Vill man göra något åt problemet måste man antagligen vara beredd att åtminstone börja med att titta på de rådande samhällsstrukturerna. Vill man inte se och höra, kan man knappast agera!

Ragdollkattunge söker boende

Ragdollkatten Armani 13 veckor gammal


Hur var TV-reklamen nu igen? "Jag är inte bara tandläkare jag är mamma också?" Jag är inte bara norska, trebarnsmamma, fru, beteendevetare, behandlingsassistent, bokhandelsmedhjälpare, fritidspolitiker och politisk sekreterare. Jag är kattuppfödare också! Vår treåriga ragdollkatt Donatella fick kattungar i november förra året. Matglada och keliga Armani söker ett gott hem. Ring 0733-424431 om ni är intresserad. Armani är 14 veckor och väger redan över två kilo.