Kommunfullmäktige godkände begäran om folkomröstning

Jag och skolrevoltledaren Mats Persson samlar in namnunderskrifter utanför kommunhuset





















Under måndagens kommunfullmäktigesammanträde godkändes den begäran om folkomröstning som nätverket Skolrevolten har lagt fram. Inte ens någon från majoriteten propsade på något annat.

Tidningen skriver: "Totalt lämnades 3 279 namn in. 496 av dessa godkändes inte på grund av att exempelvis de fyra sista siffrorna i personnumret inte fanns med eller att personen ifråga inte bodde i kommunen. Återstod gjorde därför 2 873 namnunderskrifter. Folkomröstningen kommer nu att utredas av valnämnden och barn- och utbildningsnämnden parallellt."

Det som oroar nu är att majoriteten skall dra ärendet i långbänk. Vi får hoppas att de inte gör det. Det finns en och annan kommunbo, skattebetalare och väljare som kommer att hålla stenkoll på hur rödklövern agerar framledes. Det är ett som är säkert. Jag vill samtidigt passa på att gratulera alla de föräldrar som lyckades så bra med att samla in alla de namnunderskrifter som behövdes för detta ändamål. Bra jobbat!

Det är vi som bestämmer

Patrik Lundberg skriver: "Kim Jong-Il har loggat ut för gott. Västvärlden raljerar över hans tokigheter, hans inskränkningar på yttrandefriheten och nordkoreanernas icke-existerande valfrihet. Med all rätt. Han var ett svin. Innan skratten har lagt sig borde vi ta tillfället i akt och rannsaka oss själva. Inte för att vi på något sätt kan jämföras med en tyrannisk diktator, utan för att det inte är statsmakten som definierar nationen. Det är befolkningen och hur den förhåller sig till normbrytare. Det är vi. Så vad tycker vi om olikheter och oliktänkande, egentligen?" Bra fråga. Hur toleranta är vi i Sverige anno 2011? Hur toleranta är den politiska ledningen i Strängnäs? Före detta ordförande i kommunfullmäktige, Anders Svensson (FP), försökte tex stänga ner de politiska bloggarna i kommunen. Hur tolerant är det?

Patrik Lundberg skriver vidare: "Att staten bestämmer kan man aldrig ändra på. För lag är lag det kan man aldrig ändra på. Och att människor är olika det kan man aldrig ändra på. Men hur vi behandlar varandra, ja det kan vi ta mig fan ändra på. Det får bli dagens citat!

Vad är ett löfte värt i Strängnäs?

Tidningen berättar: "Den omorganisation som barn- och utbildningsnämnden tog tidigare i år innebär att Långbergsskolan blir kvar i Karinslundsskolans lokaler och att Långbergsskolans gamla lokaler byggs om till förskolelokaler. Långbergsskolans föräldraförening känner sig lurade. - Flytten skulle vara temporär, tills det fanns en ny skola eller vi kunde återvända till vår gamla skola. Det är ju här Strängnäs växer. Nu verkar det löftet vara bortglömt, säger Annki Järhammer."

Ja, vad är egentligen ett löfte värt i Strängnäs? Den styrande rödklövern är det nog ingen som litar på vid det här laget. Jag kommer i håg att jag var förvånad när det var så lite motstånd från föräldrar, barn och lärare när det beslutades att Långbergsskolan skulle flyttas helt ut till Karinslundskolans lokaler på Tosterö. När jag kollade upp varför det var så fick jag veta att Lotta Grönblad (S) hade lovat lärare, föräldrar och elever att Långbergsskolan skulle flyttas tillbaka till sin ursprungsplats inom ett par år och då var det ju inte så mycket att bråka om, tyckte de jag pratade med. Dessutom hade Lotta Grönblad lovat att de antingen skulle få en helt nybyggd skola på samma plats, om inte det blev så skulle skolan i alla fall vara både utbyggt och nyrenoverad när det blev dags för eleverna att återvända hem till skolan. Hur mycket var det löftet värt?

Att växa genom möten

Håller på att läsa min husbibel "Att växa genom möten" skriven av Kay Pollak. "Tänk om det är så att varje människa jag möter är utsänd!", skriver Pollak. Jag älskar de orden. Han skriver vidare att: "Jag kan och jag vill lära mig av andra människor. De är alla utsända för mig att öva på". Det är vackert, det är filosofiskt och det är ett helt fantastiskt sätt att tänka. Varje människa jag möter har något att lära mig. Om vi helt ödmjukt tänker så ger vi varje individ vi träffar på en chans. Jag är glad för att jag hittade den boken igen just nu. Tack Pollak för dina kloka ord.

Domaren Mikael Mellqvist

Mikael Mellqvist är en ovanlig man. I mellanmjölklandet Sverige finns det knappt en människa som törs säga ett dyft om hur saker och ting ligger till egentligen. Det gäller att anpassa sig och hålla käften; så får man framgångar och positioner. Domaren Mikael Mellqvist gör annorlunda. Han har en blogg där han skriver precis vad han tycker. Jag undrar hur länge han kan göra det innan han får sparken? Vi får hoppas att han har en sådan position att ingen kan röra honom då hans frispråkighet och öppenhjärtighet verkligen behövs i detta "flata" land.

I sin bloggartikel "Sluta för fan" skriver han: "Som domare möter jag dagligen människor och tar del av deras liv och öden. Dessa dagliga möten berör mig. Ibland blir jag glad, ibland arg och ibland ledsen. Ledsen, på gränsen till förtvivlad, blir jag i mötet med unga människor fast i narkotikaträsket. Förbannad blir jag när kändisar som Alexander 'man-får-vara-hur-ful-och-dum-som-helst-och-ändå-vara-med-i-TV' Bard från djupet av sin visdom (alltså inte särskilt djupt) uttalar sig om att 'narkotika är väl inte så farligt'. Då vill jag säga. Sluta för fan! Men samma sak vill jag säga till de knarkande ungdomarna. Sluta för fan! Knarket (och för den delen även spriten) dödar."

Ja, knarket dödar ingen tvivel om det. Drogliberaler och alla andra som vill förhärliga knarket och knarkandet är helt ute och cyklar. Det är lätt för en som aldrig har varit beroende att tycka att knark är ju inte så farligt. Mikael Mellqvist skriver: "Det är inte bara så att man tappar tänderna och håret, får gulsot, gonorré och aids, pissar och skiter på sig dagligen. Det är små besvär på vägen men inte någon slutstation. Slutstationen heter döden." Det är sällan man får uppleva att en tjänsteman törs att ta bladet från munnen och säga som det är. Jag kommer att följa denna domares blogg med stort intresse. Jag tackar Gudarna för att det finns människor som Mikael Mellqvist. Det ger verkligen hopp! Följ hans blogg!

Jag beundrar alla människor som står upp för de och det de tror på. Otack är världens lön, det vet alla som försöker göra skillnad. Men, jag beundrar de!

Dagens insändare

Undrande lärare ställer frågor i dagens tidning. Han/hon frågar: "Nog borde väl facket höras i detta virrvarr som skapats av politikerna? För inte håller de väl med Jens Persson när han säger att lärarna äntligen har fått arbetsro i skolan?" När jag var med och samlade in namnunderskrifter för en folkomröstning träffade jag ett flertal lärare som var mycket upprörda över den påtänkte omorganiseringen av skolorna. Flera av de berättade att de inte vill/kan framföra sina kritiska synpunkter offentligt då de fruktar repressalier från kommunledningen. Att folk, anställda av kommunen, inte törs säga vad de tycker oroar mig. Är det så illa för de kommunanställda att om de yppar sina åsikter så riskerar de sina jobb? Jag vill inte tro det. Men, så som den styrande rödklövern i kommunen beter sig annars så finns det ingen orsak att vara optimist, tyvärr.

Anders Behring Breivik, en psykopat?

Johan Cullberg ifrågasätter norsk utredning. Först tänkte jag att det är väl lätt att sitta här på andra sidan kölen och ha uppfattningar om andras arbete. Men, efter att ha läst Cullbergs debattartikel i DN så har jag ändrat uppfattning.

Johan Cullberg skriver: "Under de 36 timmarnas intervjuer framkommer inget som tyder på att Breivik lider eller har lidit av sådan psykos. Däremot tolkar undersökarna tidigt i processen hans grandiosa självuppfattning som psykotisk. Inte heller visar Breivik tecken på hallucinationer eller på mental desorganisation. Tvärtom har han under flera år varit skärpt och målmedveten i sin systematiska inriktning att genom terrorhandlingar skapa förtvivlan, rädsla och kaos. Den förmågan är i sig tillräcklig för att underkänna schizofrenidiagnosen. I stället pekar hans symtombild mot en malign narcissistisk eller blandad personlighetsstörning – hans megalomana föreställningar hänger tätt samman med hans genomtänkta åsikter."

DN skriver: "En annan forskare, Geir Pedersen vid Oslo universitetssjukhus, säger till tidningen att de siffror som Breivik fått i testen visar att han 'inte är stånd att företa sig något som helst'. Hur Anders Behring Breivik trots dessa omdömen ändå lyckades planera och genomföra de två terrordåden i somras är något som ingen av de intervjuade forskarna ger någon förklaring på." Forskarna har nog inte tänkt klart. En person som kan planera och genomföra det hemska terrordåd som Anders Behring Breivik har gjort kan inte bedömas som ute av stånd till att företa sig något. Det låter ju helt absurd.

Jag förstår att fallet/fenomenet Anders Behring Breivik måste vara rena mumman för alla hjärnforskare och psykiatriker världen över att forska i/på. Men, de får gärna göra det seriöst.

Pojkar och datorspel

Erik Helmerson på DN skriver: "Än en gång står det klart att våldsamma spel inte skapar aggressivitet." Jag är inte beredd att hålla med honom. Hjärnexperten som var med i programmet påpekade att spelen visst påverkar hjärnan. Hur mycket vet man inte än. Erik Helmerson skriver samtidigt: "Slutsatsen är att det finns ett samband mellan våldsamma spel och aggressivitet. Men sambandet gäller mentala processer och inte beteende. Spelaren kan alltså tänka ilskna tankar, men han omsätter dem inte i praktiken. Han, för det är oftast en han, går inte ut och slår folk." Ingen kan komma och inbilla mig att om spelen påverkar de mentala processerna hos människorna som spelar våldsspel att det inte till slut även kan påverka beteendet. Bara för att alla som spelar krigsspel och andra våldsamma våldsspel inte direkt går ut och slår någon på käften så skulle det betyda att faran inte finns. Jag köper inte det.

Samma Erik Helmerson skriver klokt: "Datorspelen sätter stor press på många föräldrar. Det är som om en extremt potent drog letar sig in i precis rätt, eller fel, del av barnens hjärna och biter sig fast. 'Jag försöker verkligen sluta', suckar en av pojkarna i 'Agenda', 'men kroppen vill inte. Det är beroendeframkallande.'" Det är ingen tvivel om att datorspelen är beroendeframkallande. Det vet vi föräldrar som har brottats med detta. Hur många killar har inte ofullständiga gymnasiebetyg för att de har spelat för mycket datorspel och TV-spel? Jag kan inte siffran. Men, jag misstänker att den inte är liten och den kommer förmodligen inte att minska på kort sikt. Sen begriper jag inte hur föräldrar kan låta sina 11-åringar spela datorspel som det är satt 18-årsgräns på. Hur tänkte de?

Jag delar Erik Helmerson önskan när han skriver: "Jag skulle gärna se mer forskning om hur mycket tv-spelandet påverkat det faktum att flickornas skolresultat blir allt bättre än pojkarnas. Går vi mot en situation där pojkarna sitter, fetare och fetare, i soffan och ser sina jämnåriga tjejkompisar jogga förbi i jakt på bättre betyg, bättre jobb och bättre hälsa? Pojkarna spetsar orcher i World of warcraft, flickorna spetsar tentor i makroekonomi." En sådan forskning är nödvändig och det är bråttom. Det finns ett ordspråk som säger: "När orden tryter tar man till nävarna". I det läget har nog inte de blodiga och våldsamma datorspelen gjort särskilt stor nytta. Jag tror att Erik Helmerson håller med mig i det.

En till tomte i Strängnäs...

I dessa tomtetider (juletider) är det lätt att tänka på nissar och troll. Tomtepriset i år går nog till Tord Tjernström (S). Han fick uppenbarligen en alldeles för stor kostym när han blev vald till ordförande i socialnämnden. Nu har han klantat sig ordentligt i en upphandling.

Tidningen skriver: "Taxi Strängnäs som överklagat upphandlingen mottog i fredags förvaltningsrättens dom med överraskning. Beslutet blev att inte pröva kommunens upphandling. - Enligt lagen om offentlig upphandling är det inte olagligt att göra en dålig affär, låter Nicklas Thörnes tolkning av domstolen resonerat. Taxi Strängnäs kommer att överklaga vidare till kammarrätten." Det är nog tur för Strängnäs kommun att det inte är olagligt att göra en dålig affär!

Tidningen berättar vidare: "Men trots att en dyrare färdtjänst påverkar både enskilda brukare och skattebetalare var det ingenting som vägdes in i kalkylen när beslutet att Taxi kurir skulle få uppdraget fattades i socialnämnden." Man kan ju undra vad de tänkte med i socialnämnden när de tog det här beslutet. Det blir nog en rolig julmiddag hos mina svärföräldrar i år. Min svärmor Birgitta Wennerberg (FP) är viceordförande i socialnämnden. Hon har ett och annat att förklara.

Mats Werner skriver på sin blogg: "Men som den ansvarige ordföranden, Tord Tjernström, så eftertänksamt säger: 'Man kanske skulle räknat på ett annat sätt'!! Han säger ju till tidningen att han själv 'inte räknat alls', men att han 'hört att det skulle bli 1,2 miljoner kronor dyrare! Jag har inte hört efter med mina tjänstemän.' säger Tord Tjernström. Nej, han har väl inte hunnit! Tord Tjernström är heltidspolitiker och avlönad av skattebetalarna för att vara det. Då bör man kunna förvänta sig att han som ordförande i den nämnd han ansvarar för, alltid är påläst och vet vad som görs på det kontor som ligger i hans ansvarsområde." Rödklövern består uppenbarligen av ett gäng tomtar som tror de kan åka till tomteland och få mer pengar/klappar. Särskilt pålästa är de i alla fall inte. Det är djupt tragiskt att rödklövern bara får fortsätta med sina dumheter. När skall såpoperan få ett slut.

Grönköping (Strängnäs) gör det igen

Man blir nästan alltid ledsen när man läser tidningen numera. Tidningen berättar: "Peter Lundberg anställs som kommunchef. Det står klart sedan Fyrklövern drivit igenom beslutet i kommunstyrelsen." Jag kunde tyvärr inte närvara på kommunstyrelsens sammanträde när man beslutade om detta. Hade jag varit där så skulle jag reserverat mig mot beslutet. Att anställa Peter Lundberg, en person som inte ens kan följa lagar och bestämmelser är så katastrofalt fel att man blir bara uppgiven och arg. Lundberg borde gå i pension. Han har visat sitt rätta jag. Konsultskandalerna borde ha lett till att han fick sparken i stället för ett jobb. Grönköping är vad det hela påminner om. Men, det är klart en politisk ledning som inte har något förtroendekapital kvar hos befolkningen förtjänar väl inget annat än en dålig kommunchef. Lika barn leker bäst.

Glad adventstid önskar jag alla mina läsare

Emil Zacharias Urtegård

Jag var i ensamhetens stad i går och köpte en röd sidenskjorta och handknuten fluga till sonen Emil. Pappan har letat fram en näsduk som passar, som Emil skall ha i kavajfickan. Vi har googlat på hur man viker näsduken rätt. Tänk att minstingen skall på studentfest i kväll; en stilig ung man har han blivit. Så får en stolt mamma säga, så det så! Tänk att Emil tar studenten till sommaren. Tiden har gått alldeles för fort. Vi har just diskuterat med sonen det här med alkohol, det har vi gjort förut också, men man kan aldrig prata om det för ofta. Jag vet att många föräldrar har slutat prata om sådant långt innan barnen har blivit myndiga. Det tycker jag är trist. Kram, knus og klem till alla rara:-)

Leif Lindström (S) borde avgå

Äntligen har oppositionsrådet Maria von Beetzen (M) börjat agera som ett riktigt oppositionsråd, tack. Maria von Beetzen säger till tidningen rörande krisen inom SEVAB: "Det är med den bakgrunden som oppositionsråd Maria von Beetzen (M) nu kräver styrelseordförande Leif Lindström (S) avgång. - Sevab är inte längre bara i en kris, man är i en akut kris. Hon menar att det nu krävs en handlingskraftig styrelse som fokuserar på att ta bolaget ur krisen. - Det är helt nödvändigt. Han måste lämna helt. Vi behöver en ny opolitisk styrelseordförande som är professionell och har erfarenhet av att leda stora bolag, säger hon."

Jag träffade Leif Lindström när jag började i Strängnäspolitiken 1994. Han var en av de där gamla sossepamparna som hade hållit sig kvar i politiken. Inte för att han ville förändra samhället, nej snarare för att han ville behålla sina arvoden så han skulle slippa arbeta. Det blir nog lätt så när man har blivit en riktig pamp. Lotta Grönblad (S) och Leif Lindström är goda vänner inom politiken; kanske för att de är av samma skrot och korn? Jag tycker att det är bra att Maria von Beetzen nu säger ifrån. Det behövs en professionell ledning i SEVAB. Ingen kan tycka annorlunda. Det går mycket dåligt för bolaget. Något måste göras.

Dags att vända blad, dags att göra om och göra rätt!

Hybelkaniner och rumpetroll

Har besök av en mycket god väninna Ewa. Vi pratar om allt. Hon säger att det sötaste ordet hon vet är rumpetroll. Vi skrattar gott. Jag frågade mina vänner på face-book, om de vet vad rumpetroll betyder. Samtidigt skrev jag att alla norrmän inte får svara på frågan. Det är roligt med språk. Extra roligt är det med språk som är så nära varann som svenska, norska och danska är. Jag tänker på en svensk vän som var i Oslo. En norska kom bort till honom på dansgolvet och sa till honom att han var flink till att dansa. Han blev förnärmad och tog illa vid sig. Han trodde att hon sa något negativt. Så han svarade spontant och spydigt: " Ja, och du är dum i huvudet också". Han visste inte att flink betyder duktig. Det blev nog ingen date på honom den kvällen inte.

För många år sedan var samma Ewa på besök här hemma. Min man Pontus frågade mig om hur jag skulle ha mina ägg. Jag svarade att jag ville ha blötkokta ägg. Ewa svarade spontant och snabbt att alla ägg kokas i vatten och är därmed blöta. Tilläggas kan nämnas att jag inte var vid särskilt gott humör den dagen och tyckte inte alls att Ewas kommentar var rolig. För att göra det extra kul kan jag nämna att rolig är inget roligt ord på norska. Oavsett så har jag fått leva med dessa blötkokta ägg och hela historien runt de. Vi skrattar gott varje gång äggen kommer på tal.

De skandinaviska språken är fyllda av roliga ord och överraskningar. Vi som har fått förmånen att lära allihopa har fått ett stort ordförråd och många goda skratt. Jag rekommenderar alla att läsa på de nordiska språken. Ett annat ord ni kan fundera över är hybelkaniner. Vad tror ni det betyder? Kröllalfa är ett annat, som jag själv skrattade åt när jag hörde det första gången. Jag hade bott i Sverige några år och hade inte hört ordet förut.

PS:Rar på norska betyder att någon är lite knäpp och underlig. På svenska är man söt och gullig. Tänk er hur det kan bli på dansgolvet i Norge eller tvärtom:DS

Dagens skolsystem ett hån mot de utsatta

Dilsa Demirbag-Stens krönika i DN "Dagens skolsystem ett hån mot de utsatta" är mycket bra. Demirbag-Sten skriver: "De kommunala skolornas sjunkande kvalitet är ett ständigt återkommande debattämne. Kritiken ledde till friskolereformen som genomfördes av Bildtregeringen. Genom att utsätta de kommunala skolorna för konkurrens skulle undervisningen bli bättre, våra barn lära sig mer och de högre lärosätena förses med nya talanger och bättre kompetens. Visst, vi var många som tyckte att tanken var förnuftig. Men vad hände? I ivern att genomföra reformen glömde man några avgörande detaljer. Privata initiativ är per definition varken bättre eller sämre."

Hon har helt rätt i att privata initiativ varken är bättre eller sämre. Man blir mest irriterad när socialdemokrater alltid framhäver kommunal driven verksamhet. Lika patetiskt är det när moderater enbart pläderar för privata alternativ. Att tro att människor som arbetar i den offentliga sektorn skulle vara godare eller mer kompetenta än de som arbetar inom den privata sektorn eller tvärtom är så dumt att jag hittar inte ord. Om några decennier kommer inte människor ens att tänka över om skolan de väljer till sina barn är privat eller kommunal. Indoktrineringen kommer att avta och medvetenheten kommer att öka. Föräldrarna kommer att välja den skolan som de tycker är bäst oavsett vem som står som huvudman.

Dilsa Demirbag-Sten skriver: "Framför allt flickor i de religiösa friskolorna måste uppleva undervisningen där som både destruktiv och demoraliserande." Religiösa skolor borde förbjudas. Att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) är positiv till religiösa friskolor är för mig helt obegripligt. Ju snabbare de religiösa friskolorna försvinner ju bättre är det. Nog om detta.

Dilsa Demirbag-Sten påpekar: "Den svenska skolan verkar ha till uppgift att i första hand tillfredsställa marknaden, i andra hand föräldrarnas önskemål och sist barnens behov. Tydligare riktlinjer behövs för hur verksamheten ska skötas. Privata aktörer är välkomna, men de oseriösa bör hållas kort." Jag håller fullständigt med henne i att oseriösa skolaktörer måste portas. Men, då krävs det att våra skolpolitiker, oavsett om de kommer från högerpartier eller vänsterpartier eller däremellan, ser till barnens bästa. Det vill säga att de låter de absolut bästa av de bästa driva skolorna, oavsett om de är privata eller kommunala/offentliga. Sen får man hålla alla riskkapitalister utanför skolvärlden. De har inget där att göra. Skolan finansieras med skattemedel.

Straff botar inte ångest

Susanna Birgersson har skrivit en tänkvärd artikel "Straff botar inte ångest" i Eskilstuna-Kuriren. Den borde läsas av alla, särskilt alla politiker.

Birgersson skriver: "Annas starka ångest fick henne att vid olika tillfällen försöka begå självmord och skära sig. Efter en episod som lett till att hon behövt sys, kom hon tillbaka till avdelningen och gick och la sig. Morgonen därpå fick hon veta att hon skulle isoleras, 'avskiljas' som det kallas inom psykiatrin. Isoleringen framkallade sådan ångest att hon började slå huvudet i väggen, varpå vårdarna rusade in och spände fast henne i bältessängen. Under sex dygn var Anna sedan isolerad, bitvis fastspänd och med minimal kontakt med personalen. Läkarna som kontinuerligt bedömde hennes tillstånd vägrade släppa henne ur isoleringen så länge hon hade ångest. Till sist insåg Anna att hon skulle sluta berätta hur hon mådde och i stället låtsas vara lugn och glad. Då släpptes hon ut."

Jag bodde ett år på ett flickhem i Norge från jag var 15 till 16 år gammal. Självskadebeteende tillhörde vår vardag. Några av tjejerna åt sällan och gick kraftigt ner i vikt. Andra tjejer skar sig, ibland fick de åka in till sjukhus för att sy ihop de djupa såren. Andra rymde iväg och knarkade under några veckor. De levde på gatan och kom tillbaka helt trasiga. De senaste tre åren har jag arbetat på ett flickhem i Eskilstuna. Det gjorde jag fram tills februari i år då LVU-hemmet (SIS) stängdes på grund av upplopp. Jag har sett mycket och jag kan säga att politikerna lätt glömmer bort dessa tjejer. Dessa tjejer hörs sällan, de hänger inte i gardinerna i skolan, de slåss inte, de syns inte, de "finns" inte. Men, de mår fruktansvärt dåligt. Jag vet, jag har varit en av de. Tusen tack Susanna Birgersson för en bra och viktig artikel.

Sverige behöver ett liberalt parti

På face-book finns det flera liberala partier eller rättare sagt liberala grupper då de inte har blivit "riktiga" partier än. Liberaldemokraterna är ett; Liberala partiet ett annat och det finns säkert flera. Förra hösten blev jag tillfrågad om jag ville vara med och starta ett liberalt parti i Sverige. Det finns uppenbarligen många liberaler som letar efter en politisk hemvist i detta land. Vad är det Folkpartiet gör fel? Varför vill inte alla dessa liberaler gå med i FP? Många har lämnat FP. Vad tänker Folkpartiet göra åt saken? Tänker de fortsätta skrämma bort duktiga människor? Vill de bara vara en liten klubb för likhetstänkande personer? Det verkar ju inte vara så högt i tak hos FP i dag.

Media bevakar just nu hårt krisen inom Kristdemokraterna där en äldre herre (Mats Odell) och den sittande partiledaren Göran Hägglund slåss om makten. Men varför bryr media sig inte om vad som händer inom Folkpartiet? Partiet tappar medlemmar. Folkpartiet attraherar inte alla liberaler? Varför gör de inte det? Det tycker jag är ett intressant fenomen. Vad är det som sker?

Jag skulle önska att Folkpartiet blev ett naturligt val för alla liberaler. Då skulle FP bli ett stort parti och de liberala frågorna skulle få en mycket större plats i svensk politik. Så är tyvärr inte fallet nu. Folkpartiets ledare borde fråga sig varför det inte är så. Eller vill de vara en liten klubb för intern beundran? Då har vi ett problem. Då är det inte längre bara KD som riskerar att åka ur riksdagen. Om FP fortsätter att nonchalera det faktum att liberaler lämnar partiet är de illa ute. I Norge var FP:s systerparti Venstre både sturska och döva och de åkte ur Stortinget vid förra valet. Är det vad FP vill?

Politiker skall granska politiker...

Tidningen skriver: "Efter Strengnäs Tidnings avslöjande om konsulter som anlitats utan upphandling i Strängnäs kommun, startar kommunrevisorerna en utredning av vad som har hänt. – Vi vill vända på varenda sten och få alla fakta på bordet, säger Bertil Stensgård, ordförande i revisionen". De flesta som sitter i revisionen är före detta aktiva politiker; numera mer eller mindre avdankade politiker. Det vill säga att de alla har vänner i politikerkåren, ofta nära goda vänner dessutom, som de nu skall granska. Fan tro't, sa Relling.

"Det existentiella samtalet"

Nu har jag arbetat fem veckor på min nya arbetsplats. Som jag tidigare har berättat så har jag fått jobb på ett behandlingshem som kurator. Jag stormtrivs! I somras tog jag resten av avgångsvederlaget jag fick när jag lämnade kriminalvården och betalade ner banklånet på vår villa. Jag planerade att vara arbetsledig ett par år framåt för att kunna skriva färdig min bok. Jag hade räknat ut att min man Pontus, barnen och jag skulle klara oss bra på en lön. Pontus tyckte att det var helt OK att jag grävde ner mig i mitt författarskap en tid. Så blev det alltså inte. Inte just nu i alla fall. Det fanns andra uppdrag som väntade.

Den frihet, lättnad och glädje jag kände när jag tog beslutet att ägna mig åt skrivandet har jag dock behållit. Jag är fortfarande fri. Så här skrev jag på min blogg den 19 mars 2011: "Jag kommer att skriva om livet, hur det har varit och hur det är. Jag kommer att dela med mig av mina livserfarenheter; både de goda och de jobbiga på ett väldigt generöst sätt. Nu när jag är oberoende politiker och arbetslös är jag inte fångad av någon lojalitet mot någon eller utsatt för någon partipiska. Jag är som rubriken säger; free at last".

Jag kommer fortsätta att skriva om livet på ett väldigt generöst sätt. Jag känner mig fortfarande oberoende och fri. Jag har fått ett arbete jag tycker om och så länge det känns så stannar jag där. Jag tror på ödet, att saker och ting har en mening. Just nu är det meningen att jag skall använda min kraft och min tid till att hjälpa andra människor som har det svårt. Inget i livet kan mäta sig med det. Att vara en hjälpande medmänniska är det vackraste som finns. Det är en stor gåva.

För att kunna hjälpa någon är Sören Kierkegaards ord guld värda:

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

Søren Aabye Kierkegaard (född 5 maj 1813 i Köpenhamn, död 11 november 1855)

Jag håller på att läsa boken "Det existentiella samtalet" skriven av Emmy van Deurzen. En bok jag varmt kan rekommendera.

Brinn så länge du lever.
Låt ingen få släcka din glöd.
Brinn så vi alla kan se dig.
Vägra vara levande död ♥
Kram, knus og klem ♥

Fattig i Sverige

Angel skriver: "Jag tror inte att det är många i vårt välfärdsland Sverige som vet att det finns människor som jag. Vi som har psykiska besvär vi skriker inte, vi bråkar inte, vi märks inte. Vi finns inte med i Försäkringskassans statistik för vi har blivit tvungna att vända oss till Socialtjänsten för att få försörjningsstöd eller som jag att vara helt utan inkomst." Angel skriver även att hon/han inte är ensam om att ha det så här. Och det stämmer nog tyvärr. Det finns många personer i Sverige som på ett eller annat sätt är utan försörjning. Frågan är vad regeringen tänker göra åt detta?

Sonen Benjamin åker till Australien i morgon

Benjamin Urtegård 22 år














Det gör ont när knoppar brister. I morgon åker min son Benjamin till Australien tillsammans med två kompisar. Jag kommer att sakna honom jättemycket. 1985 åkte jag till Lanzarote på äventyr, 18 år gammal. Nu är det Benjamins tur. Han planerar att vara där, på andra sidan jordklotet, tills sommaren 2012. Jag är stolt över hans mod och hans äventyrslust. Vi har våra barn bara till låns och nu får jag åter igen veta i praktiken vad det innebär. Min dotter Margarita bor redan nästan 100 mil borta från sin mamma. Hon bor i Molde i Norge sedan flera år tillbaka. Ingen av de kommer att fira jul med oss i år, det är första gången det sker och det känns tomt och sorgligt. Men, de är stora nu. Jag gav de vingar och då kan de flyga. I mitt hjärta och i mina tankar kommer de alltid att finnas.

Jag var endast 22 år gammal när jag väntande mitt tredje barn, Benjamin. Benjamins pappa lämnade mig när det var tre månader kvar tills jag skulle föda. Denna sommaren var sången "Don't worry Be happy" sommarens hit. Jag hade en T-shirt med den texten på och jag sjöng sången hela dagarna. Kanske inte så konstigt att Benjamin blev musiker?:-). Nu skall jag ta fram den goda gamla sången igen. Ha en trevlig resa Benjamin! Take care och glöm aldrig bort din gamla mamma!

Lite mer civilkurage tack

Ledarskribenten Erik Helmerson skriver i DN: "Det är tveksamt hur mycket en lag skulle hjälpa. Den stora frågan är varför den skulle vara nödvändig. Varför har vi så lätt att titta bort, så svårt att göra det lilla som krävs för att hjälpa en medmänniska i nöd?" Han syftar på/till Kristdemokraternas förslag om en civilkuragelag. Jag kan hålla med Kristdemokraterna om att det finns alldeles för lite civilkurage i samhället av i dag. Men, jag tror inte på att vi kan lagstifta fram människors empati och engagemang för sina medmänniskor. Det förvånar mig något att KD verkar tro det. Normalt talar de mycket om familjernas roll i samhället. Det är där jag tror saker kan påverkas. Genom att fostra våra barn till ansvarskännande och empatiska individer får vi ansvarstagande individer. Det är familjerna som är samhällets viktigaste grundpelare.

Helmerson ställer frågan varför en sådan lag skulle vara nödvändig? Ja, det kan man verkligen fundera över. Vad är det som gör att det uppenbarligen är så svårt att hjälpa en medmänniska i nöd?

Helmerson skriver: "I den senaste månadens rapportering från Rasmusgatan i Malmöområdet Seved tonar bilden fram av en gata där brottsligheten helt tagit över. Knarkförsäljning sker öppet, boende trakasseras, polisen kommer dit och försvinner därifrån varpå allt fortsätter som förut. Vad skulle hända om Malmöborna samlades på gatan och stod kvar? Det handlar inte om medborgargarden, bara om människor som visar sig, som är villiga att vittna, slå larm eller bara finnas på plats. Som säger 'inte i vår stad'. Kanske skulle civilkuraget kunna spridas från Seved på samma sätt som från Billings, Montana. Ett tiotal som bryter mot lagen är trots allt svagare än hundra människor som lyder den." Han har helt rätt; ett tiotal som bryter mot lagen är trots allt svagare än hundra människor som lyder den. Det får mig att tänka på förebilder. Samhället behöver människor som är goda föredömen. Människor som gör saker som är efterföljansvärt.

Jag tänker i första hand på föräldrar och lärare. Jag tänker även på de folkvalda, att de egentligen borde vara efterföljansvärda individer. Nu är det tyvärr inte alltid så. Titta på Jens Persson (C) i Strängnäs eller Håkan Juholt partiordförande för Socialdemokraterna! Om folks benägenhet till att följa samhällets skriva och oskrivna lagar skall upprätthållas måste åtminstone våra beslutsfattare leva som de lär.

Var tog oppositionen vägen?

Det pågår en het debatt på bloggar, tidningar och face-book rörande konsultskandalen i Strängnäs. Strängnäspolitikens kameleont Dag Bremberg (MFP) företräder könsmaktsordningen i ärendet. Han gjorde flera av oss politiker uppmärksam på detta då han har ett helt annat ljud i skällan den här gången än vad han hade när Ann Landerholm (M) gjorde bort sig förra mandatperioden. Nu skriver han: "Jag brukar inte som partiledare framföra krav på andra partiers ledare att avgå, ej heller på kommunchefer."

Den 28 mars 2008 skrev Dag Bremberg på sin blogg: "Nu är det äntligen klart: kommunalrådet Ann Landerholm måste avgå, eftersom fp och c uttalar offentligt att de inte har förtroende för henne. Jag hade tänkt att på måndag i fullmäktige föreslå nyval på kommunalrådsposten, men nu verkar det inte behövas." Han var alltså beredd att kräva nyval på kommunalrådsposten 2008. Nu påstår han att han inte brukar framföra krav på andra partiers ledare att avgå. Mycket intressant. Kan det vara så att Bremberg kräver mer av kvinnor i maktposition än av män? Jag hittar ingen annan logiks förklaring till hans beteende. Tyvärr är han nog inte ensam om denna kvinnofientliga inställning.

Mats Werner skriver på sin blogg: "Man frågar sig hur snabbt Persson Incorporated till slut kommer att tvingas avgå tillsammans med sin kommunchef? Den inre kritiken inom majoritetskonstellationen kan ju rimligtvis inte vara nådig. Men vad värre är – vad gör den opposition som inte av taktiska skäl behöver hålla sin kritik intern? Varför står inte 'Oppositionsrådet' Maria von Beetzen och skriker på tå? Vad säger Strängnäspartiets Jan Eriksson? Mariefredspartiets Dag Bremberg som inte bruka rädas de hårda orden – var är hans ljudliga kritik?" Moderaterna är bakbundna. De kan inte kräva Jens Perssons (C) avgång då de åter igen riskerar att inte få vara med i en borgerlig allians efter nästa val. Det är ett sorgligt faktum, som Jens Persson självklart utnyttjar till fullo.

Vänsterpartiets David Aronsson undrar: "Vem skulle stå för revolutionen denna gång? S har inget annat sätt att bilda majoritet än med antingen C eller Fp med i matchen, och Fp skulle väl aldrig ge sig in i en majoritet med vänstertyngd utan att ha C att luta sig på. Mp är mer medlöpare än revolutionärer, och för att majoriteten skulle falla krävs nog mer än deras mandat ändå." David har nog gjort en helt rätt analys. Men, varför skall man bara titta på en eventuell ny majoritet? Det finns inget annat politiskt alternativ just nu. Däremot borde man kräva att Centern byter ut sin ledare. Jag tror inte att någon vill ha ett kommunalråd som ljuger.

Sen borde kommunchefen Peter Lundberg bytas ut och det bums. Biträdande kommunchef Kristina Zetterström kan gå in som kommunchef så under tiden en ny anställningsprocess startas och genomförs. Hon har visat att hon både är ärlig och har ryggrad. "I samband med åtminstone tre konsultuppdrag har tjänstemän sagt att det är lagbrott, utan att få gehör hos sina chefer. Det handlar om kommunchef Peter Lundberg, näringslivschef Birgitta Blanck och konsult Krister Jönsson. I alla tre fall hade beloppet på 287 500 kronor per år överskridits utan att konsultuppdragen upphandlats i konkurrens", skriver tidningen. Kristina Zetterström är en av tjänstemännen som sa ifrån om detta till kommunledningen. Det var starkt gjort.

Tillbaka till fenomenet könsmaktsordningen. Är det så illa i Strängnäs kommun att det finns olika lagböcker för olika kön? Det verkar vara så. Guttaboys får uppenbarligen göra vad de vill.

Ledarskribenten Alex Voronov skriver: "Allt detta trixande och ljugande är förstås stötande i sig. Men värre är misstanken, inte minst mot bakgrund av tidigare skandaler i kommunen, att det nu avslöjade inte är allt. Hur mycket mer av denna fixarattityd, informella överenskommelser, handslag vänner och bekanta emellan vid sidan av gällande procedurer, lagar och regler, finns det i Strängnäs kommun?" Jag tycker att det är en jättebra artikel Voronov har skrivit. Många kloka resonemang kommer han med. Frågan är om vi verkligen vill veta hur illa ställt det är i vår kommun? Varje gång jag ställer kritiska frågor tittar Jens Persson (C) på mig med sina oskuldsfulla blåa ögon och frågar: "Vet du något som vi andra inte vet?"

Ungdomar blir förtidspensionerade

DN skriver: "Andelen unga och unga vuxna som beviljats förtidspension har ökat under lång tid. En undersökning från OECD om gruppen 20–34-åringar visar en stark ökning mellan 1995 och 2007. I Finland var ökningen 5 procent, i Danmark 10 procent och i Sverige hela 80 procent. I februari 2011 bestod i Sverige gruppen under 30 år av 28 683 personer." Jag undrar varför det är en så stor skillnad mellan de nordiska länderna? Varför ökar antalet förtidspensionerade unga så mycket mer i Sverige än i tex Finland?

DN berättar vidare: "Rapporten visar att låg utbildningsnivå, arbetslöshet och dåliga uppväxtvillkor alltför ofta leder till förtidspension. Men den formella orsaken är många gånger en medicinsk, psykiatrisk diagnos. Hela 73 procent av ungdomarna har sådana diagnoser, bland annat autism, adhd och Aspergers syndrom." Artikeln berättar inte om det är flera unga i Sverige som får sådana diagnoser i jämförelse med unga i de andra nordiska länderna får. Antagligen så skiljer sig även den siffran stort. Min gissning är i alla fall att det kan vara en förklaring till varför så många flera unga blir förtidspensionerade i Sverige i förhållande till andra kringliggande länder. Jag är skeptisk. Det verkar som det har gått inflation i diagnossättande i Sverige. Unga människor mitt i puberteten får alla möjliga diagnoser, allt ifrån olika bokstavskombinationer till Asperger och autism med mera. Om det är så att psykiska sjukdomar bland våra barn och unga har ökat lavinartat de senaste decennierna måste vi fråga oss varför? Är det en kombination av sämre villkor för barn och unga och en större benägenhet hos landets psykologer och psykiatriker att ställa diagnoser? Den debatten måste nog startas.

Jag arbetade för ett tag sedan tillsammans med en psykolog som gladligen delade ut psykiatriska diagnoser till en drös med ungdomar. När han märkte att jag var ifrågasättande så undrade han varför. Jag förklarade att jag är kritisk till att man ställer "tunga" diagnoser på människor mitt i puberteten. Av olika orsaker så klart. För det första så ser jag ingen mening i att "stämpla" unga individer på det här sättet. I alla fall inte om det inte samtidigt medföljer en massa resurser från samhällets sida för att hjälpa individen. Det är ju också så att det händer saker med personer i puberteten. Som jag tidigare har sagt, det borde stå i alla tonåringars panna; "tillfälligt ur funktion då ombyggnad pågår". Puberteten är en belastning i sig, att samtidigt belasta unga människor genom att diagnostisera de tycker inte jag är bra. Självklart finns den unga som är psykiskt sjuka. De skall få rätt diagnos och rätt hjälp. Men, diagnossättande skall inte ske lättvindigt. Slarviga psykologer och psykiatriker är vi inte betjänta av.

Girigbuken Björn Wahlroos på Nordea

DN skriver: "Det stormar kring Nordea. Först kritiserades banken för att ha köpt en lyxlägenhet till vd:n Christian Clausen. Sedan avslöjades hans guldkantade pensionsavtal, som i runda slängar ger honom 100 miljoner kronor." Nordea är nordens största bank. Jag har aldrig varit kund där och hade jag varit det nu så hade jag bytt bank. Det har stormat rejält kring banken den senaste tiden. Samtidigt är det inget nytt att bankernas ledningar skor sig genom att ge sig själva okristliga bonusar, löner och annat. Vi har hört allt detta förr. Frågan är om det någon gång kommer att bli annorlunda?

Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos svarar så här på kritiken: "Jag skulle gärna höja hans lön så att han kan köpa fler lägenheter i Stockholm." Ett snobbigt och arrogant svar.

SvD skriver: "Säga vad man vill, men Björn Wahlroos är sig själv trogen. Han vägrar att hymla med sin åsikt att en bankdirektör av Christian Clausens dignitet har en naturlig rätt att bo bättre än människor längre ned i samhällshierarkin. På ett sätt är det befriande med en direktör som vågar säga vad han faktiskt tycker, istället för att muttra i stängda salonger. Problemet för Nordea är att det finns många kunder som inte håller med honom. Artikeln med Wahlroos uttalanden var den mest kommenterade på hela SvD.se igår. Det finns ett par inlägg som talar om den svenska avundsjukan, men de flesta tycker att Wahlroos ger uttryck för en 'elitens arrogans'. I de sociala medierna uppmanas folk att byta bank, vilket borde bekymra Nordeas Sverigeledning."

Retar man upp bankkunderna är det bara för kunderna att byta bank. Som sagt hade jag varit kund på Nordea så hade jag bytt bank.

Gamla högern kämpade inte för kvinnlig rösträtt

Moderaternas partisekreterare, Sofia Arkelsten, hävdade att partiet varit med och infört fri och lika rösträtt. Någon timme senare tog hon tillbaka allt. Det gjorde hon helt rätt i. Överklassen har aldrig kämpat för fri och lika rösträtt. Att påstå det är fel. Överklassen har heller aldrig brytt sig särskilt mycket om vare sig sin nation (land) eller dess befolkning. De rika och välbärgade har alltid varit mer lojal mot sin egen samhällsklass än något annat. Klasstillhörighet har varit viktigt. För vissa är det fortfarande så. Men, de flesta har vid det här laget insett att alla individer har samma människovärde och samma rättigheter. Den tidigare högern är på väg ut. Det moderna och upplysta samhället är det dominerande i våra västliga demokratier i dag.

Talmannen i Sveriges riksdag, Per Westerberg (M), sa till mig vid moderaternas valstuga i Strängnäs, inför valet 2010, att om kvinnorna inte hade fått rösträtt hade högern aldrig förlorat sin maktställning i Sverige. Jag vet inte om det var en reflektion eller enbart ett konstaterande från hans sida att säga så. En värdering var det knappast. Per Westerberg är en klok och duktig politiker. Jag är övertygad om att han inte har något emot att kvinnor har fått rösträtt i Sverige.

Ledarskribenten Alex Voronov har helt rätt när han skriver: "Ett modernt parti borde kunna medge utan omsvep att deras föregångare hade fel. När allt kommer omkring tvivlar ju ingen – inte egentligen – på de demokratiska övertygelserna hos dagens moderater." Ingen tvivlar på att moderaterna av i dag är ett modernt parti som kämpar för samhällets bästa. De flesta partier i Sverige, om vi bortser från Sverigedemokraterna, vill ha ett gott och fungerande samhälle för alla. Det är vägen dit vi är oense om. Det är ingredienserna i receptet för ett gott välfärdssamhälle som skiljer oss åt.

Den svenske statsministern Fredrik Reinfeldt (M) säger till DN: "Vi ska snarare vara imponerade av de, ofta, liberala och socialdemokratiska kvinnor som höjde sin röst för kvinnlig rösträtt i Sverige." Notera vad han säger; liberala och socialdemokratiska kvinnor. De socialdemokratiska männen var oftast lika motsträviga mot att kvinnor skulle få något att säga till om, precis som männen från högern. Att den konservativa högern ofta saknade medvetna kvinnor i sina led är en helt annan historia. Borgerliga kvinnor är fortfarande ganska blinda för jämställdhetsfrågorna. Varför det är så är för mig ett mysterium. Liberala kvinnor är mer medvetna och det kompenserar en del.

Jag tror inte på socialismen. Det har jag aldrig gjort. Men, jag vill att alla medborgare i samhället skall kunna färdas väl på sin väg i livet. Alla har vi samma rättigheter och skyldigheter oberoende på kön, samhällsklass, hudfärg med mera. Vi är alla Guds barn. Frågor på det.

En glad kurator

Margit Urtegård; en glad kurator!














Förra veckan började jag arbeta som kurator på ett behandlingshem utanför Stockholm. Det är en kristen organisation som äger behandlingshemmet och det tycker jag är bra. Jag är troende och har saknat det kristna budskapet i vårt sekulariserade samhälle. I Norge var det enklare att vara kristen, tycker jag. Vi börjar varje arbetsdag med andakt i kapellet. Mina bästa barndomsminner är alla de söndagar jag fick gå till söndagsskolan och läsa Guds ord samt få sjunga kristna sånger.

Jag skall inte bara arbeta som kurator. Jag skall även göra allt annat vårdarbete som krävs på ett behandlingshem. Det innebär alltifrån visitationer, städning av rum och såromläggningar med mera med mera. Jag stormtrivs redan och längtar tills i morgon när jag skall åka till min nya arbetsplats igen.

Min väninna, som har arbetat på Hoppets ö i flera år, ringde mig i mars månad och frågade om jag är socionom. Det är jag inte, jag är beteendevetare, svarade jag. Hon rekommenderade mig till ledningen i alla fall och i april var jag där på min första intervju. Jag tyckte om stället på en gång och nu är jag där. Goda arbetskollegor, vacker arbetsmiljö och stora utmaningar har jag nu äntligen fått. Kan det bli bättre?

Jag säger som jag tidigare har skrivit här på bloggen; Gud finns, änglar finns och underbara människor finns! Tro mig, jag har träffat dem!

Varför bloggar jag inte varenda dag längre...

Det finns två orsaker till att jag inte längre bloggar varenda dag. För det första har jag fått ett nytt jobb; jag arbetar på ett behandlingshem som kurator. För det andra så är det enormt tröttsamt med alla dessa anonyma kverulanter, som kommenterar på bloggen. Det finns ondska, det finns missunnsamma människor, det är bara att acceptera det, tyvärr. När jag inte orkar med alla dessa elaka individer stänger jag av och låter bli att blogga. Då skriver jag mest på face-book. Man kan följa en bra regel om man vill. Det är att om man skall säga eller skriva något så skall minst två av dessa faktorer vara uppfyllda: det skall vara sant, det skall vara nödvändigt och det skall vara snällt. Uppfylls inte minst två av dessa kriterier så kan man lika gärna vara tyst. Det skulle vara till stor glädje och nytta för mänskligheten om många flera levde efter denna regel.

Musikern Benjamin Urtegård

Börjar nytt jobb på måndag

En lycklig Margit Urtegård














På måndag börjar jag i ett nytt jobb. Jag har fått en kuratorstjänst. Det blir jättespännande med nya kollegor och nya arbetsuppgifter. Livet är som en berg- och dalbana. Ibland går det nedför, ibland går det rakt fram med några gupp här och var och då kan man krocka lite lätt eller hårt, MEN ibland går det faktiskt rakt uppåt. Det är då man känner att det är/var mödan värt att kämpa på. Sedan jag tog min akademiska examen år 2000 så har jag bara haft arbeten jag har varit överkvalificerat för. Jag har inte haft det självförtroendet som krävs för att söka mig vidare. Men, bättre sent än aldrig. Nu är jag där. Jag har fjärilar i magen och väntar bara på att måndagen skall komma.

Jag vill samtidigt passa på att säga tusen tack till alla goda vänner och släktingar som har stöttat mig och peppat mig under den här tiden jag har varit arbetslös. Tusen tack för att ni fanns där oavbrutet och stärkande under den här tuffa tiden som har varit det här året. När jag inte kunde gå bar ni mig. När jag grät tröstade ni mig. När jag isolerade mig här hemma besökte ni mig. Ni är helt fantastiskt underbara allihopa, jag älskar er. Att leva utan egen inkomst och utan A-kassa är inte roligt alls. Att bli uthängd i media är ännu mindre roligt. Att det dessutom var gamla vänner av mig som stod bakom mediadrevet är tufft och sorgligt. Den dolken i ryggen gjorde fruktansvärt ont. Men, nu är det historia, nu är det nya tag som gäller. Skam den som ger sig. Kram, knus og klem alla rara därute:-)

Jag blev uppringd i morse, när jag var på väg ut i skogen för att plocka trattkantareller, av min blivande chef. Han undrade om jag kunde börja arbeta nästa vecka. Jag svarade självklart ja på det spörsmålet. Efter min andra tur i skogen i dag, jag gick stavgång i spåret med en väninna, så ringde han igen och frågade om jag kunde komma redan på måndag. Absolut, svarade jag spontant. Så på måndag blir det. Äntligen!

Alla vet: torka inte katten i mikron

Vår underbara katt Kiara (ragdoll)















Per Gudmundson på SvD skriver: "Alla har hört historien om den gamla damen som försökte torka sin katt i mikrovågsugnen, varpå katten så klart dog, och damen stämde mikrotillverkaren för att inte ha skrivit någon varning om detta i bruksanvisningen. Historien är en vandringssägen, en klintbergare som vi ofta kallar det i Sverige, och det kan säkert de flesta lista ut. Orsaken till att historien ändå sprids är att den spelar på välbekanta fördomar om gamla tanter och ny teknik, och på föreställningen om ett bisarrt rättsväsende i USA som kan överutnyttjas av skrupelfria advokater och målsäganden. Detta kopplas sedan ihop med det uppenbart dumma: alla vet att man inte kan torka sitt husdjur i mikron trots att det inte uttryckligen förbjuds i manualen.

Håkan Juholts försvar är detsamma som den gamla damens. Regelverket är otydligt, menar han. Det framgår inte klart i dokumenten att skattebetalarna enbart ombesörjer boendekostnaderna för riksdagsledamöterna själva, och inte deras sambor, anför han. Han har hela tiden trott att han har gjort rätt, därför att riksdagsreglementet går att tolka som fan läser bibeln." Jag tänker mest på att en man, Juholt, som inte kan ta reda på vilka regler som gäller för riksdagsledamöternas olika bidrag/ersättningar skall sitta i Sveriges lagstiftande församling. Det gör mig faktiskt ganska orolig. Är det så illa ställt i partierna att de måste nominera nästintill icke läskunniga personer till Sveriges viktigaste organ? Man kan ju bli mörkrädd av mindre. Juholt har tillskansat sig pengar från staten som han absolut inte skall ha. Andra som gör det hamnar i fängelse eller får höga böter. Vad händer med Juholt? Min gissning är att frågan inte längre handlar om huruvida han kan sitta kvar eller ej. Frågan är snarare när går han?

Protestbrev från personalen på Stallarholmsskolan

I dag fick jag ett brev från personalen på Stallarholmsskolan. Samma brev har publicerats i sin helhet i tidningen. Brevet är både sakligt och känslosamt. Under förmiddagen satt jag tillsammans med de andra ledamöterna i kommunstyrelsen och arbetade med kommunens värdegrundsfrågor. De fyra centrala värdegrundsbegreppen är utveckling, öppenhet, tydlighet och respekt. Jens Persson (C) satt mest och skröt av hur bra allt har blivit i kommunen de senaste tre åren under hans ledning. Jag protesterade och sa att det beror på vilken verklighetsuppfattning samt verklighetsförankring man har. Under 7 och en halv timme på marknadslördagen fick föräldrar till barn på de centrala skolorna i Strängnäs in 1000 underskrifter för en folkomröstning. Det är bara en tidsfråga innan de har hunnit samla in de 2600 underskrifterna som behövs för att kunna åstadkomma detta. Och nu är det personalen på Stallarholmsskolan som säger ifrån. Man kan då undra vad det är som har blivit så bra under Jens Perssons (C) ledning? Jag kommer i alla fall inte på något.

Citat från brevet: "Av partierna i den styrande fyrklövern är det Folkpartiet som fått tillsätta ordförandeposten i Barn och Utbildningsnämnden. Det är ingen hemlighet för initierade att ordförande Fredrik Lundgren, genom sin bakgrund som lärare och skolledare, har en väldigt dominerande roll i nämnden. Trots att han representerar majoritetens näst minsta parti, har han fått en väldigt dominant roll i frågor som rör kommunens skolpolitik. Eftersom han är stor anhängare av gällande ekonomiska fördelningssystem till skolorna, utreds inte frågan om dess konsekvenser tillräckligt noga och framförallt inte av någon extern konsult. En sådan skulle nämligen kunna hantera frågan utan egna ideologiska hänsyn eller andra särintressen. Det innebär att kommunen har ett stort demokratiskt problem ifall ett parti med ett väljarstöd som bara uppgår till drygt 7% kan få så stort inflytande i en, för Stallarholmen som ort, så viktig fråga. Skuggan faller också tungt på Socialdemokraterna. De är ensamma större är sina tre koalitionspartners är tillsammans, men ändå ser de tyst på när en alltmer segregerad skola växer fram i Strängnäs kommun. Nu är inte skillnaderna stora bara mellan friskolor och kommunala skolor utan även mellan de kommunala skolorna. Centerpartiet sitter också tyst vilket förvånar med tanke på att det är ett parti som säger sig värna om landsbygden och Miljöpartiet borde väl vara måna om att elever inte ska skjutsas runt i kommunen i onödan?"

Läs gärna hela brevet på nättidningen. Jag fick i alla fall bita mig i tungan många gånger under värdegrundsarbetet i dag. Att lyssna på politikerna i majoriteten är påfrestande. Man kan fundera på om de överhuvudtaget hör vad de själva säger. Personalen på Stallarholmsskolan skriver att de inte är intresserade av fler floskler, omskrivningar och halvsanningar. Det är tur att de slapp lyssna på Fredrik Lundgren (FP) och Jens Persson (C) i dag då flosklerna och halvsanningarna duggade tätt varje gång de öppnade munnen. Man kan inte sitta och slå sig själv på bröstet fylld av självgodhet när hela havet stormar. Det är inte seriöst. Inte det minsta. Jag hoppas dock att personalen på Stallarholmsskolan får ett seriöst svar på sitt brev.

PS:Tidningen berättar: "Elevprotesten på Stallarholmsskolan har spridit sig till lärare och personal. Men dessa vågar inte berätta vad de heter med rädsla för att det kan slå tillbaka mot dem själva. De har gemensamt skrivit ett anonymt protestbrev." Personalen är alltså rädda för att bli utsatta för repressalier om de framför sina åsikter under egna namn. Bara det borde ge Jens Persson (C) en allvarlig tankeställare. Hur var det med öppenheten och respekten?:DS

Tre kvinnor delar på fredspriset

Nästan varje år blir jag stolt över den norske Nobelkommitténs val av fredspristagare. I år är jag extrastolt. Mitt fädernesland Norge har åter igen visat att det är helt rätt land till att dela ut fredspriset. DN skriver: "Pristagarna är Liberias president Ellen Johnson Sirleaf, den liberianska medborgarrättskämpen Leymah Gbowee och jemeniten Tawakkul Karman. Tre kvinnor, med fokus på kvinnors fredsarbete i Afrika och arabvärlden." Norske VG berättar: "Det er Nobelkomiteens håp at denne prisen vil hjelpe til med å få bukt med undertrykkingen av kvinner, som fremdeles skjer i mange land, sa Nobelkomiteens leder Thorbjørn Jagland i sin tale." Thorbjørn Jagland är en klok man och jag delar hand förhoppning till etthundraprocent.

Den norske Nobelkommittén motiverar sitt val så här: "Vi kan inte uppnå demokrati och varaktig fred i världen med mindre än att kvinnor får samma möjligheter som män att påverka utvecklingen på alla plan i samhället." De har helt rätt!

Brist på öppenhet och respekt

Tidningen skriver: "Lärarförbundet presenterade i förmiddags årets Bästa skolkommun. Sedan förra årets ranking klättrar Strängnäs kommun i bottenskiktet, till plats 223 av 290. – Med den brist på öppenhet och bristen på resurser till skolorna i Strängnäs blir man inte Bästa skolkommun, säger Marianne Briese, ordförande i Lärarförbundet i Strängnäs. Trots att Strängnäs klättrar 22 platser i årets ranking av Bästa skolkommun är det långt kvar till toppskiktet. Kommunen hamnar på 223:e plats. – När det är turbulent påverkar det lärarna och eleverna. Strängnäs behöver fler vuxna i skolan och en bättre dialog." Den sittande majoriteten i Strängnäs kommun kan ju knappt stava till begreppet dialog, ännu mindre ha en dialog på riktigt med kommunens invånare.

Dagens andra nyhet är att majoriteten sparkar rektorn på Stallarholmsskolan. Tidningen berättar: "På fredagen tog drygt 20 elever bussen till Strängnäs för att demonstrera utanför kommunhuset. Eleverna vill rädda de fem lärartjänster som är hotade. Eftersom skolan inte klarar att hålla sin budget hotar personalnedskärningar. Dessutom ser inte Strängnäs kommun med blida ögon på att rektor Tor Ahlmark inte klarar att hålla sig till den budget han har fått. På fredagen fick eleverna inga besked, de fick inte ens ett möte med någon ansvarig. Gruppen återvände med buss 303 till Stallarholmen med samma oro för sin skolas framtid i magen som tidigare. Men på tisdagen var beskedet glasklart. Rektor Tor Ahlmark kommer inte att få vara kvar på skolan." Är det så den styrande majoriteten, men Fredrik Lundgren (FP) och Jens Persson (C) i spetsen, har tänkt att lösa problemen? Sparka en hårt arbetande tjänsteman. Man blir ju inte längre direkt förvånad när man läser om den politiska majoritetens alla fadäser. Nu vill man bara bli positivt överraskad. Kommer det att ske?

Häktesvakt misshandlad till döds i Huddinge

SvD skriver: "Den 25-åriga kvinnan överfölls av en 30-årig fånge när hon var på rastgården tillsammans med en annan häktesvakt. Den häktesanställda skadades så svårt att hon avled av sina skador." Det är så fruktansvärt det som har hänt. Mina tankar går till familjen och till arbetskamraterna. DN berättar: "Kriminalvården har högsta säkerhetsklass på den intagne, det vill säga att han bedöms som mycket farlig för andra och/eller sig själv." Det är häpnadsväckande att en intagen som har högsta säkerhetsklass skickas ut på rastgården tillsammans med enbart två vårdare. Säkerhetschefen Christer Isaksson borde sparkas. Att han har fått behålla sitt jobb så länge är förvånande. Det finns många brister inom kriminalvården. Säkerhetsarbetet är ett. Nu har en vårdare dött. Denna tragiska händelse ställer många frågor. Jag har själv tidigare arbetat inom kriminalvården i sammanlagt åtta år; på Mariefredsanstalten och på Hall. Jag såg många brister under den tiden. Personalvården är obefintlig. Säkerhetstänkande är begränsad. Dynamisk säkerhet finns knappt. Personalomsättningen är enorm. Jag var arbetsplatsombud för SACO på Hall och tog ofta upp frågan om säkerhet och personalvård. Jag talade för döva öron. Nu har det som inte får hända hänt. Dags att någon får ta ansvar.

En ödmjuk Ann Landerholm (M)

Ann Landerholm (M) har skrivit en mycket bra debattartikel i Eskilstuna-Kuriren. Hon skriver bland annat: "En stor omorganisation med långsiktiga konsekvenser borde tas i öppenhet och enighet. Jag, som i praktiken själv tvingades avgå som kommunalråd till följd av upprördhet kring och slutenhet i en skolutredning 2007, har av det åtminstone lärt mig hur viktigt det är att förankra och diskutera i stället för att domptera och diktera. Majoriteten har fortfarande chansen att ändra sitt beslut och sätta sig med oppositionen för att hitta en bra och långsiktig lösning." Ann ger majoriteten ett klokt råd. Frågan är om de är beredda att lyssna?

Some lazy days...

Dags för folkomröstning!

Tidningen skriver: "Ödet avgjort för skolorna i Strängnäs. Namninsamling och en högljudd debatt hjälpte inte motståndarna. Det blir en omorganisation av skolorna i Strängnäs stad. Det bestämde barn- och utbildningsnämnden i går." Ingen är nog direkt förvånad över att majoriteten valde att köra över föräldrarna och barnen i den här frågan. De har inte visad någon vilja till att lyssna. Det är rätt tragikomiskt att läsa majoritetens tilläggsbeslut: "En kommunikationsplan ska upprättas för att förbättra dialogen mellan kommunen, eleverna." Skall man verkligen behöva att besluta om självklarheter? Dialogen skall finnas. Invånarna förväntar sig dialog. Samtidigt kan man tolka det som att majoriteten äntligen har fått någon form av "sjukdomsinsikt" om sitt sätt att driva politik. Kommunikation och öppenhet har ju helt saknats tills nu.

Jag hoppas att föräldrarna orkar kämpa vidare. Att de orkar kavla upp ärmarna och köra igång ytterligare en namninsamling för att få till stånd en folkomröstning i frågan. Det verkar som om viljan finns. Majoriteten säger att de skall anpassa skolgården på Paulinska så den kan passa de mindre barnen. Var skall de plantera skogen? Var skall de bygga fotbollsplan med mera? Den natursköna miljö som finns tex runt Finningeskolan och Långbergsskolan är svår att ersätta. När mina barn började i sexan på Paulinska så saknade de den härliga utemiljön vid Långbergsskolan. De saknade skogen och fotbollsplan. De saknade att få springa fritt på rasterna. Jag begriper inte hur majoriteten tänker. Jag förstår inte hur de kan välja att köra över föräldrarna på det här sättet. Jag fattar inte hur de har mage att svika barnen, våra minsta.

I morgon fyller Emil Zacharias Urtegård 18 år!

Margit och Emil Urtegård i Gambia 2009
















































Mitt yngste barn, Emil Zacharias Urtegård, fyller 18 år i morgon. Han går i tredje ring på Europaskolan i Strängnäs. Han er en duktig, rolig, engagerad och glad kille. Han föddes i Molde i Norge den 16 september 1993. Det känns lite konstigt att minsta barnet nu blir stor. Det trevliga med Emil är att han fortfarande gärna åker på semester tillsammans med sin pappa Pontus och mig. Vi hoppas på en solresa även i höst. Gratulerer med dagen Emil. Hoppas du får en koselig bursdag. Kram, knus og klem fra mamma.

Uppdaterat 2011-09-16: Stort GRATTIS till körkortet du fick i dag. Tänk att du klarade både teoriprovet och uppkörningen på din 18-årsdag! Kram, knus og klem från en mycket stolt mamma!

Norska valet utan ”terroreffekt”

Har följt det norske valet med spänning. Många av mina norske vänner, samt jag, har varit oroliga för att terrorattentatet i juli skulle påverka valet mycket. Så blev det dock inte. Mitt gamla parti Høyre, jag gick med i partiet när jag var 15 år, gjorde ett succésval och gick fram med nästan nio procentenheter. Høyre är, enligt min mening, Norges bästa parti och fortsätter det så här så blir det äntligen regeringsskifte i Norge om två år. Norske VG skriver: "Alt tyder på at Høyre har blitt middelklassens parti fremfor Arbeiderpartiet."

I min hemkommun Molde fick Høyre 36,8 procent av rösterna. Ett mycket bra valresultat. Antagligen mycket på grund av hur dåligt Arbeiderpartiet sköter sjukhusfrågan. Molde behöver ett nytt sjukhus och Arbeiderpartiet i Norge kliar sina partikamrater i Kristiansund på ryggen och vill lägga ett nytt sjukhus där i stället. Molde är en expansiv kommun, som ligger centralt i länet. Sjukhusfrågan kommer att avgöra stortingsvalet 2013. Det är ett som är säkert.

Fredrik Lundgren (FP) och skolkarusellen

Jag citerar delar av ett brev David Aronsson (V) har skickat till Fredrik Lundgren (FP) och skolförvaltningen. David skriver: "Ju mer information jag får tag i (främst som förälder med barn på Vasa, men även till viss del som politiker) så framstår anledningen till den tänkta omorganisationen allt mer dunkel. Vad är det egentligen som ni tänker er att ni ska uppnå rent praktiskt/ekonomiskt/operativt?

Jag har nu hört allt från driftskostnadsbesparing, lärarlegitimationen och lärarutbildningen om några år, lokalbrist, lokalöverskott, minskade investeringskostnader, lärarnas arbetsmiljö, nya läroplanen etc... men... inget av det känns som det håller riktigt när man gräver i det.

Så, vad är det ni rent praktiskt förväntar er att uppnå kommande år genom omorganisationen? Om jag får vara lite elak så här på morgonen så kändes underlaget som presenterades för nämnden som konstruerat snarare än förklarande, och i vissa fall argumenterande i motsatt riktning än vad jag fått höra på sistone." Jag håller med David. Underlaget påminner mycket om det konstruerade underlag som Lotta Grönblad (S) lade fram inför flytten av Långbergsskolan förra året. Den största lögnen i det sammanhanget var väl att 70 procent av föräldrarna stod bakom förslaget, vilken inte var sant alls.

Nuvarande ordförande i barn- och utbildningsnämnden, Fredrik Lundgren (FP), skriver på debattplats: "Vad jag vill visa med det här exemplet är att många fler är berörda av det här beslutet än man först kan tro. Det är inte lätt att se men i den representativa demokratin har vi en yrkesgrupp som ska kunna identifiera denna komplexitet, göra de nödvändiga avvägningarna och sedan ta ett långsiktigt ansvar. Vi kallar dem politiker eller förtroendevalda. Vi fick i nämnden information om den föreslagna omorganisationen den 17 maj och har sedan genom våra partier hanterat frågan på ett sedvanligt interndemokratiskt sätt."

Man lär sig många nya ord. Interndemokratiskt sätt, smaka på det ordet. Lilla Folkpartiet och några till har alltså löst skolfrågan interndemokratiskt. Det är så man häpnar. Jag efterlyser dialog, öppenhet och ärlighet hos den styrande fyrklövern i Strängnäs kommun. De är ju nästintill stockkonservativa i allt de gör. Jag hittar inga goda argument i Fredrik Lundgrens artikel för hans plan att fortsätta skolkarusellen, förutom att han understyrker att alla skolor drabbas. Har man inga riktiga argument så får man ta fram de dåliga. Fredrik Lundgren (FP) borde svälja sin stolthet och sin prestige nu och börja lyssna i stället. Gör om gör rätt! Frågor på det?

Fredrik Lundgren (FP) vägrar lyssna på föräldrarna

Tidningen berättar: "Föräldrarnas protester gav ingen effekt. Skolorna kommer att omorganiseras så som tjänstemännen föreslagit. Det säger Fredrik Lundgren (FP), ordförande i barn- och utbildningsnämnden som samtidigt menar att man tagit intryck av föräldraprotesterna."

Centerpartiets ledamot i barn- och utbildningsnämnden, Kristina Svinhufvud, skriver klokt på face-book: "Hej, det finns verkligen en poäng med att lyfta debatt angående skolskjutsar- vart får vi in ordet hållbar utveckling? Min vision är, förutom en trygg och attraktiv skola för ALLA, att skolan också är ekonomiskt OCH miljömässigt hållbar. Centerns grundsyn är att "Mitt i byn" = mitt i prick! Många stuprör måste bearbetas, ni är en viktig aktör, Vi måste se tvärdimensionellt på detta, tillsammans!" Jag svarar henne så här: "Hej Kristina Svinhufvud, jag håller fullständigt med dig; mitt i byn är mitt i prick! En skola i Finninge F-6 är akkurat det; mitt i byn. En skola vid Långberget är akkurat det; mitt i byn. Vi som bor i dessa bostadsområden tycker just det. När våra barn är ungdomar kan de cykla ner till staden eller till Tosterösidan. Men, när de är små vill föräldrarna att de kan känna sig trygga på sin underbara skola mitt i byn. Jag hoppas att du som centerpartist tycker att det är lika naturligt att våra stadsbarn får gå på sin skola mitt i byn, precis som barnen på landsbygden gör och får? Med vennlig hilsen Margit." Vi får hoppas att Kristina Svinhufvud verkligen röstar efter Centerns grundsyn; "Mitt i byn är lika med mitt i prick". För hon vill väl inte diskriminera stadsbarnen?

Paulinska skolan borde vara en skola 7-9

I dagens tidning står det mycket om den påtänkta omorganiseringen av den kommunala skolan i Strängnäs. Oppositionsrådet Maria von Beetzen (M) skriver: "Majoriteten i Strängnäs (C, FP, S, MP) har kapsejsat rejält med förslaget att skicka Finningeområdets 10-åringar till Paulinska högstadiet. Förslaget är en nödlösning på en alltmer prekär lokalsituation som man i allra högsta grad själv placerat skolorna i. Att vårt barnvänliga och växande område Finninge där skolan ligger 'mitt i byn' blir av med undervisningen i fjärde och femte klass strider mot kommunens övergripande vision att vara en trygg kommun med god service där det goda livet kan levas för gammal och ung. Att banka igenom förslaget mot så många föräldrars vilja utan att varken fråga efter eller lyssna till berörda familjers livssituation och de problem denna omorganisation för med sig strider mot kommunens värdegrund som ska baseras på öppenhet och respekt." Hon påpekar vidare att det var fel av majoriteten att flytta Långbergsskolan till Karinslundskolan. En uppfattning jag delar till 100 procent. Långbergsskolan låg "mitt i byn".

En lärare på Paulinska Mikael Winblad skriver: "Den som har tagit del av Strengnäs Tidnings rapportering om Paulinska skolan de senaste åren får lätt bilden av ett laglöst inferno framför sig. Av måndagens informationsträff om skolförändringar att döma tycks denna bild framför allt ha anammats av en hel del föräldrar som inte har sina barn på Paulinska." Min man har gått på Paulinska och våra samtliga tre barn har gått där. Det är en bra högstadieskola. I perioder har det varit rätt tumultartat på skolan, det kan ingen förneka, men det är inte elevernas fel. Ansvaret ligger alltid på skolans ledning.

Det var fel att flytta sjätteklassarna till högstadieskolorna, vilket gjordes på 90-talet. Det har funnits en diskussion bland politiker om att de borde flyttas tillbaka till sina ursprungsskolor. Särskilt skolgården är inte gjord för barn med spring i benen. Mina barn berättade att de saknade fotbollsplan, skogen och utemiljön vid Långbergsskolan när de började på Paulinska i sexan. David Aronsson (V) skriver på sin blogg: "Det som är intressant är att andra skolor med små barn är anpassade för det rent fysisk, det är definitivt inte Paulinska." Han har en mycket viktig poäng där.

En upprörd mamma skriver: "Läroplanen ändras i tid och otid, hur kan vi ändra hela vår organisation för en ny läroplan som inte är prövad i dagsläget? Strängnäs kommun tänker kortsiktigt och är mycket dåliga på att ta tillvara på sina resurser, vilket de indirekt själva håller med om. Varför ska våra barn, samhällets framtid få sota för att politikerna fattat dåliga ekonomiska beslut?" Bra frågor som förtjänar svar. Att den politiska majoriteten tänker kortsiktigt har de själva bevisat genom att lägga ännu ett omorganiseringsförslag av den kommunala skolan i Strängnäs. Bara ett år efter att de flyttade Långbergsskolebarnen till Tosterösidan fortsätter de skolflyttkarusellen som Lotta Grönblad (S) startade. Tala om kortsiktigt. Var tog barnperspektivet vägen? Fredrik Lundgren (FP) vill kanske svara på den frågan?

Nichlas Berger beskriver bra vad många hoppas på just nu: "Jag hoppas verkligen att beslutet inte redan är fattat. Jag vill uppmana er, politiker och tjänstemän, å det bestämdaste – för en dialog med oppositionen och föräldrarepresentanter. Börja om, gör om – gör rätt! För barnens skull ..." Bättre kan det inte sägas!

Jan Perssons ridskola blir inte kommunal

Tidningen berättar: "Sedan den sista augusti står Janne Perssons ridanläggning på Nyby gård tom. Den senaste arrendatorn är uppsagt och utflyttad. Gripens ryttarförening som haft anläggningen som sin hemmaarena har tömt sina förråd. Men det blir inte kommunens ridskola som flyttar in i lokalerna. Det beslöt kommunalråd Terese Askerstedt (MP) efter det andra och sista mötet med kommunens fyra ryttarföreningar i förra veckan."

Nu har jag aldrig förstått Terese Askerstedt iver efter att köpa Janne Perssons dyra ridanläggning på Nyby gård. Från första början var hon jätteentusiastisk när frågan kom upp på tapeten. Ut till Malmby, där den kommunala ridskolan ligger i dag, kan ungdomarna cykla eller gå till. Kollektivtrafiken fungerar också bra dit. Så är inte fallet när det gäller Nyby gård, som ligger i Fogdö.

Jag tycker också att det är konstigt att en sådan här stor fråga kan behandlas av ett kommunalråd. Huruvida kommunen skulle ge ett bidrag på några tusenlappar till ett katthem tog flera timmars debatt i kommunfullmäktige; kommunens högsta beslutande organ. När kommunen planerar att köpa en ridskola för flera miljoner är det ett ensamt kommunalråd som beslutar. Det tycker jag är underligt. Under lång tid framöver borde kommunen satsa på skolan. För att få slut på flyttkarusellen med mera. Därför är det ett bra beslut Terese Askerstedt nu har tagit. Det skall också sägas.

Föräldrarna vill ha en dialog

Utifrån vad som står i dagens tidning blev det ett kaosartad möte om skolan i går kväll. Tidningen skriver: "Kaosartat skolmöte - föräldrarnas frågor förblev obesvarade. Burop, visslingar och skratt mötte kommunens skolpolitiker och tjänstemän när de i går skulle informera om omorganisationen av skolan. Närmare 200 föräldrar på krigsstigen hade kommit till Paulinska skolan och frågorna var många."

När människor som har barn i skolålder väljer ett bostadsområde tittar de oftast på om det finns en bra skola i närheten av där de tänker bosätta sig. Det gjorde vi när vi köpte vårt hus här i Ulvhäll 1993. Vi fick veta att Långbergsskolan var en bra skola och att den låg på promenadavstånd från vårt hem. Alla våra tre barn har gått på Långbergsskolan och trivdes som fisken i vattnet där. Långbergsskolan är nu en förskola och skolbarnen som bor i detta bostadsområde skjutsas numera till Karinslundskolan på Tosterösidan. I förslaget som ligger skall nu även skolbarnen från Finningeområdet bli utan skolklasser från klass 4 till 5. Det låter orimligt att stora bostadsområden, med många skolbarn, skall bli utan sina F-5 skolor. Det är inte länge sedan vi politiker diskuterade att det hade varit bäst om även klass 6 flyttades tillbaka till sina ursprungsskolor. Jag kommer inte ihåg exakt när klass 6 flyttades från tex Finnigeskolan och Långbergsskolan ner till Paulinska skolan. Men, det var många som var överens om att det inte har varit så lyckad. Barn behöver att få vara barn. De behöver en trygg skolmiljö.

Jag står fast vid min tidigare åsikt att det var fel att flytta Långbergsskolan till Karinslundskolan. Det gjordes dessutom med löfte om att Långbergsskolan skulle byggas upp igen på nytt någonstans i sitt ursprungsområde. Jag har aldrig förstått varför man inte kunde bygga ut Långbergsskolan där den var. Några hävdade att det var omöjligt utifrån byggnadskonstruktionen på skolan. Huruvida det utreddes eller ej vet jag inte.

Man kan läsa i kommentarfältet på nättidningen att några är upprörda för att föräldrarna till barnen som drabbas av omorganiseringen är arga. Självklart skall man inte gå till personangrepp på politiker och tjänstemän. Det löser inga problem. Men, att föräldrarna är arga det förstår jag mycket väl. De känner sig frustrerade, maktlösa och ignorerade. Alla kan bli arga för mindre än det. Den politiska majoriteten (Miljöpartiet, Folkpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna) har inte skött det här ärendet snyggt. Var tog tex dialogen vägen?

En förälder har bland annat skrivit så här till kommunstyrelsen: "Vi föreslår att beslutet läggs på is under en kort tid och att man tillsätter föräldragrupper, lärarrepresentanter från alla skolor som kan samla upp och framföra våra åsikter i detta. Vi vill även se en mycket mer detaljerad plan med information om hur mycket som de olika förslagen kommer att kosta (ställda mot varandra). Hur det ska utföras, när och vem som är ansvarig. Och framför allt en betydligt större dialog och öppenhet för alternativ." Nu skall inte, om jag har förstått det hela rätt, vare sig kommunstyrelsen eller kommunfullmäktige besluta i ärendet. Beslutet skall tas av barn- och utbildningsnämnden. Något som också är anmärkningsvärt. Alla stora och viktiga ärenden borde tas upp i kommunens enda folkvalda organ; nämligen kommunfullmäktige. Fortsätt gärna debatten...

Uppdaterat 2011-09-07: Ledarskribenten Susanna Birgersson har skrivit artikeln "Överkörda föräldrar är arga föräldrar" i dagens tidning. Många kloka ord som den politiska majoriteten i allmänhet och Fredrik Lundgren (FP) i synnerhet borde lyssna på. Susanna Birgersson skriver: "Politiker måste ibland fatta impopulära beslut, det hör till uppdraget. Men först borde kommuninvånarna få en verklig chans att säga vad de tycker i frågor som påverkar dem. Tycker inte nämndordförande Fredrik Lundgren (FP) också det?" Det är nog många som vill ha svar på den frågan. Eller vill vi det?

Demokratin skymfas i Strängnäs

Miljöpartisten Markus Rettinger berättar på debattplats varför han lämnade barn- och utbildningsnämnden i Strängnäs kommun. Han säger bland annat att ordförande Fredrik Lundgren (FP) har "en exceptionellt dominant ledarstil".

Markus Rettinger skriver klokt: "Att helt bortse från elevernas behov och deras föräldrars vilja är helt orimligt och obefogat. Det är en skymf för demokratin i Strängnäs. Barnen är de käraste vi har och utgör den grupp i samhället som har allra minst makt att välja var, hur och med vem de skall tillbringa sin dagliga tid. Eftersom de i princip är tvungna att gå till skolan är det vår skyldighet och vårt ansvar att se till att deras skolmiljö är trygg, trivsam och hälsosam. Jag, liksom många andra som arbetat på Paulinska skolan, kan intyga att den miljön absolut inte är lämplig för yngre elever vare sig ur trygghets- eller trivselsynpunkt. Den som tror att det nuvarande förslaget gynnar kommunens ekonomi förtjänar enligt min mening svart bälte i kortsiktigt tänkande. Det fria skolvalet har slagit igenom till den grad att den aktör som ignorerar och nonchalerar sina klienters önskemål obönhörligen kommer att få se sin verksamhet krympa."

Alla mina tre barn har gått i Paulinska skolan från 6 till 9 klass. Och jag kan intyga det Markus Rettinger skriver att den miljön inte är lämplig för yngre elever vare sig ur trygghets- eller trivselsynpunkt. Det är nonchalant att inte lyssna på föräldrarna och barnen. Den styrande majoriteten kommer att köra den kommunala skolan rakt i diket om de fortsätter att ignorera föräldrarnas och elevernas vilja. Men, det är kanske det de vill?

Youre in the army now

För 26 år sedan gick jag in i armén i Norge, fyra dagar efter min 18-årsdag. Vi var 160 pojkar och fyra tjejer. Vi fyra tjejer som anmälde oss till frivillig värnplikt var banbrytande. Det var inte många som hade gjort detta före oss. Vi bodde i samma kaserner som killarna, vi duschade i samma duschar som grabbarna. Vi hade gröna uniformer gjorda för män och vi hade militärstövlar som knappt passade våra små damfötter med fullt av tidningspapper i; då blev passformen bättre och vi frös mindre. Vi lärde oss vapenexercis, marschera i trupp, skjuta samt sätta upp tält i snöstorm i minst 20 minusgrader. Och allt detta gjorde vi frivilligt. I dag sitter jag här med min gamla lumparkompis Åse. Vi pratar gamla lumparminnen och skrattar gott åt allt det roliga vi har varit med om tillsammans. Vi har inte sett eller hört från varandra på 26 år. När Åse kom med bil från Norge i går kväll så var det precis som om vi aldrig hade tappat kontakten alls. Det är så skönt, tryggt och trevligt att äntligen få träffas igen. Filmen tillbaka till framtiden får plötsligt en helt egen dimension. Åse ser akkurat ut som hon gjorde 1985, det är bara den gröna uniformen som saknas. Jag kan inte tro att det är sant. Nu sitter vi här i min trädgård och bara är. Vi lever i nuet. Det har livet lärt oss. Tusen tack till ödet som såg till att återföreningen nu är ett faktum! Den här sången spelade vi i vår kasern dagligen. Vi var soldater på samma villkor som killarna.

Upprörda känslor om skolans omorganisation

Tidningen skriver: "Fredrik Lundgren (FP), ordförande i nämnden, menade att en ordentlig utredning redan är gjord och att saker är föränderliga. - Det här förslaget är det bästa vi har nu. Men man kan inte garantera att det inte kommer att ändra sig. Han ansåg att politikerna i nämnden borde ta ansvar och inte göra något medialt utspel om en ny utredning." Jag talade med en granne i dag som har tre barn på Karinslundsskolan. Han gick inte på barn- och utbildningsnämndens sammanträde i går kväll. Han orkade inte. Det är för många turer, man vet aldrig vad som kommer härnäst, sa han. Jag förstår honom. Skolkarusellen som Lotta Grönblad (S) startade fortsätter. Nu är det Fredrik Lundgren (FP) som håller i rodret och det har uppenbarligen inte blivit bättre. Man borde börja lyssna på föräldrarna och eleverna som drabbas. Hur var det med medborgardialogen? Var tog den vägen?

Moderaterna Arne Arvidsson skriver klokt på nättidningen: "Den politiska majoriteten pratar om närdemokrati och medborgardialog. Man har tillsatt en kommundelsberedning och ett antal områdesstyrelser med sammanlagt ca ett hundra ledamöter. Mycket prat, men man gör ingenting. Jag var på ett annat möte i lördags med flera hundra uppretade fritidsboende i Kalkudden/Erdsala i skolans matsal i Mariefred. Medborgardialog ska ske tidigt i processen så att berörda känner att man kan påverka. Den här typen av konfrontation gör bara det politiska arbetet svårare." Han har helt rätt. Bristen på demokrati och öppenhet skapar bara ännu mer politikerförakt.

Här i Ulvhäll, där jag bor, har inte barnen längre en skola i sin närhet, de skjutsas med bussar genom staden till Karinslundsskolan varje dag. Nu är det Finningeområdet som skall offras. Deras barn skall nu gå i en F-3 skola i Finningeskolan sen skall de flyttas vidare. Detta slår sönder trygga bostadsområden. Detta gynnar kommunens otaliga friskolor. Friskolorna har framförhållning och kan lova föräldrar och barn en trygghet. Den kommunala skolan kan inte det. Inte i nuläget i alla fall.

Moderaternas förslag om att Finningeskolan skall bli en F-6 skola är ett vettigt förslag. Tidningen skriver: "Nu lägger Moderaterna fram ett alternativt förslag till att organisera grundskolorna i Strängnäs stad. - Något måste göras, men vi måste också vara långsiktiga, säger skolpolitiker Bibbi von Schéele (M). Vid barn- och utbildningsnämndens möte i dag kommer moderaterna föreslå att utbildningskontorets tjänstemän får i uppdrag att konsekvensutreda både det liggande tjänstemannaförslaget och moderaternas nya förslag och framförallt titta på ekonomiska konsekvenser och hur kvalitén i skolorna påverkas." Bibbi von Schéele har helt rätt, man måste vara långsiktig. Barnen är viktiga. De är vår framtid. En trygg och bra skola är vi skyldiga de. Min uppmaning till den styrande majoriteten är; gör om, gör rätt!

Homosocialiteten stänger ute invandrare från politiken

2001 startades Jenteklubben, en informell diskussionsklubb för kvinnor, i Strängnäs kommun. Det var Ingrid Fäldt (S) och jag som tog initiativet till den tvärpolitiska jenteklubben. Nätverket skulle fungera som ett bollplank och ett stöd för politiskt aktiva kvinnor i Strängnäspolitiken. På tidningens framsida stod det: "Rebelliska jäntor en ny kraft". Under flera år var jenteklubben aktiv och till valet 2002 hade vi en gemensam manifestation där vi uppmanade väljarna att kryssa en kvinna på valsedeln. Vi var överens om att det fanns en manlig maktstruktur i samhället och att det utgjorde ett problem. Det var vita män i femtioårsåldern som då dominerade i maktens korridorer. Särskilt Moderaterna och Folkpartiet hade mest män på maktpositionerna i kommunen då.

Jag deltog i min första valrörelse i Strängnäs 1994, fast då stod jag inte på någon valsedeln. Jag hade bara bott i Sverige ett år. På ett av de första politiska sammanträden jag var på poängterade en socialdemokrat att hans släkt minsann hade bott och verkat i kommunen sedan 1600-talet. Han tittade på mig och log. Jag förstod att han tyckte att jag var en utböling. Själv påstod jag att det borde vara en tillgång i politiken att jag var ung, invandrare, kvinna och dessutom hade bott i tre olika länder. Det tyckte däremot inte betongsossen.

Nu slår Carlos Rojas ett slag för att invandrare i större grad skall få komma in i maktens boningar. Han skriver i SvD: "Jag har stundtals kräkts på alla mötesordningar och beslutsvägar som ska vara demokratiska men bara gynnar de mest broilade, de mest svennifierade. Den demokratiska plattformen partier bygger på är den vi tyckte var bra när folkhemmet instiftades. Det är regler, tankar och förhållningssätt som gått i arv, som du lärt dig om du tillhör den politiska klassen eller föreningsklassen. Det gör få miljonprogramsbor, vi har inte hunnit ärva det där än. Så vi bara tycker, tänker och vill påverka. Och märker att det inte är det partierna är till för."

Socialdemokraternas Maryam Yazdanfar säger så här: "Att vi studsar mot partikulturen, eller knuffas ut, grundar sig i homosocialiteten. Vi gillar att umgås med människor som är likadana som oss själva. I Sverige finns en tydlig politisk adel. När vi utomstående kommer in i dessa sammanhang syns vi väldigt tydligt – något som väljarna vanligtvis uppskattar. I det ögonblicket blir vi ett hot mot gängse maktstrukturer." Homosocialiteten hon beskriver är densamma som länge stängde kvinnorna ute från politikens maktcentra. För att flera "grupper" skall få makt måste någon andra ge ifrån sig makt; släppa fram andra. Det finns nog många i makteliten som inte är bredda att göra det.

Moderaternas Hanif Bali uppskattade inte Carlos Rojas artikel. Bali skriver i SvD: "Sverige behöver fler med miljonprogramsbakgrund som bryter fördomar på de politiska arenorna. Inte som Carlos Rojas affärsidé, att förstärka dem. Att påstå att invandrare som kollektiv är av sådan annorlunda och sällsynt art att hela den politiska organisationsformen behöver vändas upp och ner, är uppåt väggarna." Min första tanke när jag läste detta var att nu kan "svennarna" luta sig tryggt tillbaka och behålla makten ett tag till. Det fick ju herrarna länge göra när kvinnor slogs mot varandra om det lilla utrymme männen gav till dem. Att det tog så lång tid för kvinnor att komma in i maktens boningar berodde mycket på att de inte hjälpte varandra när de väl kom in i politiken.

Hanif Bali har rätt när han skriver: "Det behövs fler med utländsk bakgrund i politiken. De politiska partierna måste överlag moderniseras och det är angeläget att hela Sverige finns representerat." Han har också rätt när han säger att invandrare inte är någon homogen grupp. Det har varit låg kvinnorepresentation i politiken. Nu är det invandrarna som ligger i bakvattnet. Hanif Bali och Carlos Rojas är i alla fall överens om detta faktum. De borde hitta varandra där i stället för att tjafsa om vem som har tolkningsföreträde på vilka orsaker som ligger bakom denna realitet.