Grattis Margarita Urtegård 25 år i dag!

För 25 år sedan så födde jag mitt första barn Margarita. När de sociala myndigheterna i Norge 1985 fick veta att jag var gravid så sa de att jag fick välja mellan abort eller adoption. Jag var 18 år, hade ingen bostad, inga pengar och inga föräldrar. Från jag var 12 år och blev föräldralös hade jag inte haft någon livslust alls. När jag fick veta att jag var gravid åkte jag till min mammas och min pappas gravplats och berättade för de att de skulle bli bästeföräldrar. Jag tog upp kampen mot de sociala myndigheterna. En kamp som varade i 6 år. En kamp som gjorde mig till en fighter. I dag fyller Margarita 25 år! Hon gav mig livet brukar jag säga. Det att hon föddes gav livet mitt en mening. Hurra för dig tullemor! Mamma älskar dig.

Hans Noreen (SP) fäktar hej vilt!

Min familj får svara i telefonen här hemma. Vi har ingen nummerpresentatör så vi ser inte vem som ringer. SVT/Östnytt och Radio-sörmland har ringt ganska ofta på sistone; jag vill inte ge de vatten på sin kvarn. Jag instämmer i vad en anonym skriver på nättidningen: "Det börjar likna Slaget vid Sedan". Jag tror det är fjärde gången på två veckor jag nu hängs ut i tidningen. I dag är det 70-åriga Hans Noreen sin tur. Han säger till tidningen: "Bloggare måste ta ett ansvar. Det går inte att bara låta en feg anonym person slänga ur sig en massa påhopp och låta det stå kvar".

Jag har självklart ett stort ansvar som bloggare att se till att alla oförskämda och kränkande kommentarer riktade mot andra tas bort; vilket jag också gör. Men, jag sitter inte framför datorn för jämnan; jag har ett liv också. Kommentaren som Hans Noreen har polisanmält mig för togs bort samma dag som den kom dit. Att det är just Hans Noreen som polisanmäler mig är nästan lite skrattretande. Han har lett en smutskastningskampanj mot mig i flera år vid det här laget. Han har uppenbarligen ingen skam i kroppen alls.

Det positiva med det hela är att nu kommer polisen att ta tag i frågan och fallet blir prövad. Då kanske alla tomma hot om polisanmälningar mot min blogg upphör i framtiden.

Vildar kan inte sparkas!

Då fick jag svar på mina frågor. Tidningen skriver: "Margit Urtegård (SP) och Hélène Brodin Rheindorf (KD) kan inte tvingas att lämna sina politiska poster. Det förhindrar kommunallagen. - Det är en typ av säkerhetssystem. Man ska inte kunna göra sig av med exempelvis obekväma politiker, säger kommunjurist Oscar Arnell."

Vi borde prioritera barnen

Under mina nio år inom kriminalvården och i mitt nuvarande arbete på ett utredningshem inom SIS (ett paragraf 12-hem, särskilt ungdomshem, institution avsedd för ungdomar som omhändertagits med tvång enligt LVU eller av domstol dömts till sluten ungdomsvård), så har jag funderat mycket över vad det är som gör att dessa barn- och unga har hamnat så snett i samhället. Vad kunde föräldrarna har gjort annorlunda? Vad kunde samhället ha gjort?

Flera av de intagna har en gemensam faktor; deras kompass mot en kriminell bana ställdes in mycket tidigt i livet. Kunde den kompassen ha ställts om på ett tidigare stadium? Min uppfattning är det kunde man ha gjort och jag menar att det är kommunerna som är den stora boven i dramat till varför detta inte görs i en mycket större omfattning. Det kommunerna inte satsar på skolan får samhället betala i slutändan i alla fall.

Skolan är för många barn och unga en mardröm, en otrygg plats där de råkar väldigt illa ut. Flera av dessa kommer från hem som också är en smärtsam och otrygg plats att vara. Nu när friskolorna poppar upp som svampar ur marken töms den kommunala skolan på viktiga resurser som tex duktiga elever. Jag har ingenting emot valfrihet men den segregation som uppstår genom att flera och flera barn går i friskolor måste kunna diskuteras. Jag har heller ingenting emot elevpengen. Jag tycker dock att det är orimligt att den mer eller mindre skall se lika ut mellan skolorna.

Det är inte bara idyll här i Strängnäs kommun heller. Det behövs att satsas mer resurser i skolan. De pengar som majoriteten (FP, C, MP och S) nu väljer att lägga på sig själva genom kraftigt höjda politikerkostnader, borde ha satsas på skolan i stället. Högre lärartäthet och flera speciallärare behövs i skolan.

Socialdemokrater skyller det segregerade samhället på den nuvarande regeringen. Kritiken är nog befogat, klasskillnaderna ökar. Men, det var inte den nuvarande regeringen som började att hyvla bort resurser från skolan, vården och omsorgen. Detta har skett under flera decennier och under flera regeringar. Dags att vakna oavsett vilken politisk "falang" man tillhör. Om vi inte gör det kommer många barn och unga få betala ett väldigt högt pris.

Väst har svikit afghanerna

Den danska författaren och journalisten Carsten Jensen skriver en mycket tänkvärd text i dagens DN om kriget i Afghanistan.

Han skriver bland annat: "Det är president Obamas omöjliga dilemma: han vill gärna ut, och han vill gärna vinna, men om en utväg förutsätter en seger eller bara en trovärdig, bestående stabilitet i Afghanistan blir vi tvungna att stanna många år till, och även då är resultatet i högsta grad osäkert, för att inte säga som det är: att kompassnålen stadigt pekar mot nederlag. Men det tar tid att lägga ut en dimridå. Och under tiden dör afghanerna, talibaner och civila om varandra.

Under tiden dör våra soldater. För dimridåns skull. Och ingen makt på jorden kommer att kunna ge deras död en mening utan att ljuga.

Kriget i Afghanistan är inte Mission impossible. Det är Mission meaningless."

Det är akkurat vad det är: ett meningslöst krig. Jag rekommenderar alla mina bloggläsare att läsa hela tidningsartikeln.

Skilj på tro och terror.

I dag har DN en ledare som verkligen är värd att läsa. DN skriver: "Två ting är obestridliga. Islamofobin existerar. Och det gör också den muslimska extremismen. Kanske är det detta första faktum som gör det så svårt för vissa att tala om det andra. En rädsla att stigmatisera en redan stigmatiserad grupp. I stället tiger man, blundar, förnekar. Eller rent av avfärdar allt som islamofobi." Vissa gör det mycket enkelt för sig i den här debatten och då tänker jag först och främst på dem som kallar alla som törs säga någonting om fundamentalistiska muslimer för islamofober; mycket enkelt och mycket simpelt. Alltför enkelt och definitivt alldeles för simpelt.

Den som absolut beskriver hela denna frågan bäst är, som oftast, Dilsa Demirbag-Sten. Hon skriver i Expressen: "Själv är jag numera immun mot anklagelserna att sekularismen skulle vara det största hotet mot ett fritt samhälle och att all kritik av islam - när den inte har tilldelats vänstercertifikat - kan likställas med rasism. Retoriken belyser det ansvarslösa förhållningssätt som delar av vänstern har till individuella fri- och rättigheter. Det skapar en plattform för en identitetspolitik där den som känner sig mest kränkt vinner oavsett innehållet i kraven som framförts. Religiösa krafter är mäktiga och både islam och kristendom är ekonomiskt starka och har expansionsambitioner. För oss som försvarar det fria och sekulära samhället är den viktigaste uppgiften nu att stärka individens suveränitet och städa upp efter alla identitetspolitiska utspel, samtidigt som vi bemöter nationalisterna som åberopar ras och kulturellt arv som grund för särskilda rättigheter."

Vänstersidan, där de flesta intellektuella finns, vill nog gärna ha tolkningsföreträde i alla lägen och i alla frågor. När det gäller fundamentalism så är de så ofta ute och cyklar att andra, som inte har samma skygglappar, måste träda fram och tala.

Centerpartist vill ha tjockisskatt!

Folk är uppenbarligen mycket förvånade över att Centerns kommunalråd i Uppsala, Stefan Hanna, har skrivit på sin blogg att han tycker att man skall införa tjockisskatt. Jag är inte alls förvånad. Centerpartiet har haft mycket intoleranta "partigener" bakåt i tiden, kan nämna "nazistgenerna" på 30- och 40-talet ; ränderna går aldrig ur är kanske ett bra ordspråk i sammanhanget? DN skriver: "De överviktiga utsätter det gemensamma systemet för mycket större påfrestningar än de som äter och dricker normalt, skriver Hanna i sin blogg enligt Upsala Nya Tidning. Hanna skriver dock inte hur tjock man ska vara, hur hög skatten bör vara eller om den ska vara progressiv." Vad kommer härnäst? Skall man neka rökare läkarvård? Skall före detta kriminella bli utan äldrevård när de blir gamla? I bland kanske man måste lyfta fötterna ur myllan för att kunna se verkligheten? Jag uppskattar bondförnuft, men det kan gå för långt. "Bögfobin" är mig veterligen ganska utbredd i fördomsfulla centern, nu har "tjockisfobin" kanske också fått ett fäste? Kanske inte så sorgligt att Centerpartiet ligger under riksdagsspärren i flera mätningar?