”Sverige ska vara det som enar oss – inte splittrar oss”

Journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Sten berättar på debattplats i DN hur det var när hennes familj kom till Sverige på 70-talet. Hon skriver: "När jag, mina tre småsyskon och mor kom till Sverige 1976, var det ett land som var vida känt för välstånd, jämlikhet, välfungerande demokratiska institutioner och human invandringspolitik. Far, som hade flytt till Sverige ett år tidigare, tvekade aldrig i valet av exilland. Han ville att vi barn skulle leva i en demokrati där vi inte förvägrades mänskliga rättigheter och kunde växa upp i ett samhälle som gav alla samma förutsättningar och möjligheter till skola, vård och omsorg. Nyanlända invandrare fick bostad, våra föräldrar fick arbeten och vi barn sattes i en blandad skola där vi kunde möta såväl svenska barn som barn från alla delar av världen. Min familj var en av många som försökte finna sig till rätta i ett nytt liv och land. Politikerna talade till oss som samhällsmedborgare i Sverige, oavsett etnisk bakgrund eller religiös tillhörighet."

Nu är det annorlunda. Dilsa Demirbag-Sten berättar: "Så kom Fatwan mot Salman Rushdie och politisk islam erbjöd frustrerade unga män en röst, även i Europa. Berlinmuren föll och vänstern bytte klass mot etnicitet och Islam." Något är fel, mycket fel när vi delar in människor i etniska svenskar och invandrare. Så här skriver Demirbag-Sten: "Fram till för några år sedan gjorde SCB definitionerna första och andra generationens invandrare, vilket även omfattade deras barn. Jag ber läsaren att smaka på ordet andra generationens invandrare. Mina barn hade ingått i denna statistik, oavsett vem jag hade gift mig med. Det finns ett namn för etniskt blodsbandsältande: rasbiologi." Enligt denna definition är jag, som är norskfödd och hitflyttad som vuxen första generationens invandrare och alla mina tre barn är andra generationens invandrare. Något de tex delar med kungens samtliga tre barn.

Demirbag-Sten frågar klokt: "Men vem kommer att våga säga att vi måste släppa greppet om det gamla innan motsättningarna bli ohanterliga. Vem av våra ledande politiker vågar börja på en ny svensk berättelse, där vi alla är lika inför lagen och där politiken inte ska göra skillnad på oss oavsett hudfärg, föräldrars ursprungsland eller religiös tillhörighet. Där kulturella- och religiösa tillhörigheter är en privatsak så länge det inte inskränker på individens fri- och rättigheter. Där samhällsgemenskapen ska bygga på det som enar oss, inte på det som splittrar oss." Det undrar jag också. Det finns nämligen inga vi och dom; det finns bara vi!

Ta hem våra soldater!

Helge Lurås ställer kloka frågor på newsmill: "Bidrar Norge egentligen till stabiliteten i Afghanistan? Kan vi försvara att vi stödjer en korrupt regim? Är målsättningarna värda att dö för?"

SvD berättar: "Juni blir den blodigaste månaden hittills för Isaf- och USA-trupperna i Afghanistan. Redan nu har knappt 100 soldater stupat." Kan rekordmånga dödsoffer få våra nordiska regeringar att tänka om? Jag hoppas.

Familjen Urtegård på släktträff i Bergen i Norge

Benjamin Urtegård, Margit Urtegård, Pontus Wennerberg, Laila Urtegård och Margarita Urtegård




















På vestlandet i Norge är det färja och tunnlar som gäller för att komma fram. Här är jag på en färja














Benjamin och jag på Hardangervidda i Norge, konstigt med snö under fötterna på sommaren, men vi är mer än 1200 meter över havet så det är inte så konstigt egentligen














Jag på Hardangervidda med både sol och snö i Guds vackra natur














Minst 60 Urtegårdingar samlade på en och samma gång

Glad midsommar!

Med Kulturchefen Christer Hermanssons sång "Jag är kommunanställd" vill jag önska alla mina läsare en Glad midsommar.

Klåparen på ledarredaktionen

Ledaren på Eskilstuna-Kuriren berättar: "Här och där i mediehusen pågår samtidigt en etisk diskussion (ni vet, sådant som 'gammelmedier' ägnar sig åt): I vilken utsträckning ska nyhetssajter, tidningar, radio och tv berätta om yttranden som offentliga personer gör på Facebook. Det handlar här inte bara om traditionell nyhetsvärdering utan även hur man ska betrakta Facebook som sådant. Är det ett privat eller ett offentligt rum?"

Jasså? Pågår det någon etisk diskussion på ledarredaktionen? Det är nog enbart lögn och förbannad dikt. Gammelmedier, fulla av wannabee-journalister, är oroliga för konkurransen från de sociala medierna och ingenting annat. Försök vara trovärdig någongång emmellanåt åtminstone. En liten uppmaning och/eller förhoppning!

”Bröllopet är en pseudohändelse”

Carin Ståhlberg på DN har intervjuat Annette Kullenberg: " – Det här bröllopet ... Det var sista gången det hände. Bernadotterna sitter länge, alltså blir Victoria inte drottning förrän hon är 60 och sedan lever hon till hon är 90 år. Kan du tänka dig att vi fortfarande har monarki då? Nää, säger Annette Kullenberg."

Vi får hoppas att Annette Kullenberg har rätt. Det är i alla fall härligt med en sådan frispråkig person som Kullenberg. Hon har, som jag, gått ifrån att vara en helfrälst royalist till en övertygad republikan. En liberal demokrati, som Sverige dock är, kan inte fortsätta omfamna något så förlegat som att ha en monark. Min partikamrat, Patrick Baltatzis, skriver om samma ämne på sin blogg. Eskilstuna-Kurirens ledarsida ställer frågan: "Kan Victoria döda monarkin?"

Lena Andersson på DN skriver i en ledare: "Den som säger att monarkin saknar makt har mycket att förklara. I skriften "Monarkin har aldrig varit farligare än nu" (Albert Bonniers, 2010) sammanfattar Per Svensson problemet pregnant: 'Monarkin institutionaliserar den offentliga lögnen och det systematiska hyckleriet. Alla ser att kungen är barhuvad, men manar ändå varandra att göra kronan på hans hjässa lätt.' Det har varit en manipulation så massiv att världens diktaturer borde ha bjudits hit för studier: Så får man fria människor att indoktrinera sig själva, och självständiga massmedier att dressera sig till befrämjare av ett statsskick byggt på biologisk ojämlikhet.

I detta statsskick är avel av tronföljarbebisar det centrala. Dem ska vi nu vänta på och sedan följa under julbak, skolavslutningar och Sollidensemestrar. Och vi ska flagellera oss med deras beklaganden om hur svårt uppdraget och att inte få ha en normal barndom är. En normal barndom ger en tronföljare sitt barn genom att abdikera. Hon är fri att göra det. Pliktmoral är ingen plikt."

Socialdemokraten Nalin Pekgul tror uppenbarligen har vi behöver monarkin för att kunna försvara våra demokratiska värden. Hon skriver på newsmill: "Victoria har visat stort mod i val av make och hennes bröllop var en succé. Det är dags att inse att den svenska monarkin har tagit steget in i en ny tid och att den kan spela en mycket viktig roll, inte minst i skyddet av demokratin." Nalin Pekgul, som brukar vara mycket klok, förvånar. Vi behöver sagor, absolut. Men, låt de vara just sagor.

Det vakreste som finnes

Norske Jahn Teigen sprider glädje med sina underbara kärleksfulla sånger. Här är en vacker sång, som min väninna Åse i Norge påminde mig om på face-book. Lyssna och njut!

Grattis Kronprinsessan och Daniel Westling

Sonen Emil Urtegård i manöver

Den nya pappan har kommit för att stanna

Henrik Berggren på DN skriver: "De nya svenska papporna tycks dock varken vara drivna av feministisk solidaritet eller vara hjärntvättade av Försäkringskassan. De är ofta högavlönade, välutbildade och ser pappaansvaret som ett emotionellt utvecklingsprojekt, en möjlighet att skapa en friare och flexibel livsstil. Man kan säkert ironisera över att det ska bli så märkvärdigt när män ska ta hand om barn. Men det talar å andra sidan för att den nya pappan har kommit för att stanna."

Norska pappor tar också ansvar. Vi kanske borde skicka nordiska pappor på export? Men, det kan vi inte. Vi vill ju behålla våra jämställda män. Men, kunskaper kan alltid exporteras. Sverige är ett föregångsland när det gäller jämställt föräldraskap, det borde uppmärksammas mera utomlands.

"Hurra för de nya papporna! Den frånvarande pappan var en trend som nu ser ut att gå över. Bra för barnen och samhället."

Diktatorstater inbjudna till svenskt prinsessbröllop!

SvD berättar: "Hela diplomatkåren är inbjuden till kronprinsessans bröllop i Storkyrkan på lördag. Ambassadörer för många av Sveriges närmaste vänner på den internationella arenan är inbjudna, men också en rad representanter från världens mest diktatoriska stater. Här finns bland andra företrädare för det militaristiska och stalinistiska Nordkorea, för Eritrea, som håller den svenske journalisten Dawit Isaak fängslad utan rättegång sedan nästan nio år tillbaka, och för Sudan, vars president Omar al-Bashir är efterlyst av Internationella brottmålsdomstolen för krigsbrott i Darfur. Bland andra mer kontroversiella regimers diplomater märks de från Zimbabwe, Vitryssland, Saudiarabien, Iran, Egypten, Kuba, Libyen och Syrien, med flera."

Ja, vad säger man? Den svenska kungen har ju tidigare hyllat diktatorn i Brunei, så man kanske inte skall bli så förvånad?! Och här är en som inte förstår någonting. Oavsett om man är för monarki eller ej, så borde man förstå hysterin det blir kring ett prinsessbröllop i ett land som för tillfället defacto har monarki.

BP-formann Carl-Henric Svanberg och småfolk!

Norske VG berättar: "De oljesøl-rammede amerikanerne ble ikke akkurat smigret da BP-formann Carl-Henrik Svanberg sa at firmaet bryr seg om 'småfolkene' langs kysten." BP:s ursäkt eller förklaring är att chefen är svensk. VG skriver: "Svanberg er svensk, og BP var raskt ute med å påpeke at styreformannens uheldige bemerkning kom som en følge av språkforvirring i øyeblikket, ikke et uttrykk for selskapets syn på de berørte. På svensk kan man bruke uttrykket 'småfolk' om vanlige mennesker, uten at det oppfattes nedsettende."

Jasså, kan man kalla vanligt folk för småfolk i Sverige utan att det uppfattas som nedsättande?! Jag har bott här i 17 år och aldrig hört maken och skulle någon säga småfolk om någon skulle jag ha reagerat. Översittarfasoner och snobberi, eller vad man nu skall kalla det, är inte vackert! Det finns ett bra norskt uttryck som beskriver beteendet: Noen er store i ord, og små på jord.

Europa och Turken

Mor och son redo för att gå ut och äta på restaurant i Alanya efter en skön dag i solen













Familjen Urtegård/Wennerberg på favoritrestauranten Big Horn












Min man Pontus, vårt yngsta barn Emil och jag har precis kommit hem efter en solvecka i Turkiet. Vi bodde på Sunpark Beach Hotel i Alanya. Hotellet ligger vid Kleopatra Beach. Kan varmt rekommenderas.

På stranden läste jag boken "Europa och Turken" skriven av Ingmar Karlsson. Efter att ha läst boken är jag mer övertygad än någonsin om att ju tidigare Turkiet kommer med i EU desto bättre. De borde ha varit med för länge sedan. Alla som är intresserade av historia och politik borde läsa boken. Den är både läsvärd och tänkvärd!

Stort GRATTIS till Sverige och Moderaterna!

DN skriver: "Trots att firandet har pågått i över hundra år är det bara 27 år sedan som den 6 juni blev Sveriges nationaldag. Så sent som 2005 blev dagen en röd helgdag." Men, det är aldrig för sent att lära sig hur man firar sitt land! Gratulerer med dagen Sverige och alla svenskar på nationaldagen i dag.

Ett stort GRATTIS även till Moderaterna i dag. SvD skriver: "I den senaste opinionsmätningen från Demoskop rasar Socialdemokraterna med 3,9 procentenheter och hamnar på 29,9 procent. Samtidigt ökar Moderaterna med 3,9 procent till 34,5 procent – och, om mätningen stämmer, petar partiet ner Socialdemokraterna från tronen som Sveriges största parti. I så fall är det två historiska händelser: Sedan 1921 har Socialdemokraterna aldrig fått under 30 procent av rösterna i ett val. Och Moderaterna har aldrig någonsin varit det största partiet i landet." Det är bara att gratulera! Det blir ett spännande val.

Antisemitismen slår ut i full blom

Willy Silberstein skriver i SvD: "De senaste dagarnas reaktioner visar att judar i Sverige brottas mot allvarliga fördomar. Antisemitism finns bland riksdagsledamöter, akademiker och horder ute på nätet."

Att jag bor i ett land som är allt annat än Pro-Israel har jag förstått för många år sedan. Silberstein berättar: "När Israels regering drar på sig världens fördömande aktiveras antisemitismen, den slår ut i full blom. Den finns nog ständigt där, under ytan. Men i mindre dramatiska tider är det färre som vågar säga något. Samtidigt som det är självklart med legitim kritik av Israel utan att det blir antisemitism. Men helt klart har det de senaste dagarna varit en rad övertramp."

Den socialdemokratiska riksdagsledamoten Veronica Palm frågar på sin blogg: "Undrar du också vem Dom Utvalda ska bränna nästa gång?" Citatet är från en sång av Björn Afzelius. Silberstein påpekar: "Dom Utvalda refererar inte till ett land, utan till judar som grupp. Och det är dessutom en beteckning som i detta sammanhang – och helt i linje med traditionell antisemitisk argumentation – syftar till att framställa judar som överlägsna och ondskefulla. Efter det som har hänt kan en av de mer framträdande socialdemokraterna i riksdagen fråga: Vem ska judarna bränna nästa gång?"

Det är skrämmande att riksdagsledamöter i Sverige kan skriva sådana saker på sin blogg utan att någon kräver att personen i fråga avgår. Det är än mer skrämmande att personer som häver ur sig dylikt kan komma att sitta i den svenska regeringen efter höstens val om det vill sig riktigt illa.

Ett skepp kommer lastat med aktivister

Mycket har sagts och skrivits om aktionen "Ship to Gaza". Många har en uppfattning om vad som har hänt.

Jag kan inte släppa det den svenska läkaren Victoria Strand sa på P1 i morse. På frågan om hon kunde tänka sig att göra samma sak igen svarade hon klart och tydligt, utan ens att tveka en enda liten sekund, ja! Jag kan inte sluta tänka på detta. Hur kan hon med facit i hand säga att hon kan tänka sig göra detta igen? Nio människor är döda. Hatet mot Israel har eskalerat. Till vilken nytta då? Hur kan en läkare, som normalt skall rädda liv, tänka sig att bidra till andras död och ökat hat i världen?