lördag 27 september 2008

Grattis Aida Kunovac!

Jag och Aida Kunovac.
















I dag fyller min goda väninna Aida 50 år! Hipp, hipp HURRA för Aida i dag! Hennes man hade ordnat med festlokal, mat och i hemlighet bjudit dit deras vänner. Aida kommer från Bosnien och har vänner från flera länder. Vi sjöng gratulationssånger på tre olika språk. Människor från olika länder och olika politiska partier. Det är Aida i ett nötskal. Hon kämpar hårt för mångfald och integration. På måndag ses vi i kommunfullmäktige i Strängnäs, där Aida också är invald, hon sitter där för socialdemokraterna.

söndag 21 september 2008

Flexibelt arbetsliv önskas.

Det finns flera orsaker till att jag under lång tid har funderat över vårt behov att göra arbetslivet mera flexibelt. Vi är så låsta i att se 40 timmars arbetsvecka och pensionsålder vid 65 som norm när vi tittar på vårt yrkesverksamma liv; vi begränsar oss genom att titta på ålder mera än på livssituation. Jag har vänner som är födda 1966 precis som jag. De fick barn efter att de fyllde 30 år, det vill säga att deras barn är ganska små fortfarande. De skulle behöva arbeta färre timmar i veckan än de traditionella 40 timmarna. Själv fick jag mina första barn som tonåring och mitt yngsta barn är redan 15 år. Jag kan tänka mig att arbeta mera än 40 timmar i veckan och har även gjort det ibland under de senaste åren.

Ett annat exempel är mina svärföräldrar. De är 74 år gamla. Min svärfar arbetar som busschaufför, han ställer upp som timvikarie. Min svärmor är pensionär på riktigt, men ställer upp för samhället genom att vara fritidspolitiker samt är engagerad i föreningslivet på olika sätt. Fredrik Reinfeldt sa under Almedalsveckan på Gotland att äldre inte är en homogen grupp och inte unga heller. Han har så rätt! Några äldre vill påta i trädgården eller sortera sina frimärken, andra gamla vill arbeta på den privata eller den offentliga arbetsmarknaden. Några äldre blir sjuka och behöver vård. Det jag försöker säga är att vi kanske borde tänka om hur vi organiserar arbetslivet; när kan och vill vi helst arbeta. Det är ytterst individuellt anser jag, utifrån i vilken livssituation vi råkar befinna oss i hur och när vi vill arbeta. En ungdom som kanske inte helt har bestämt sig för vad hon/han skall bli när vederbörande blir "stor" kan få chansen att prova på arbetslivet några år, efter gymnasietiden, om vi gör förvärvslivet mera flexibel. Det finns många fördelar med att ändra vår syn på arbetet. Vår åldersfixering skulle kanske botas något också! Den åldersdiskriminering som finns i Sverige är både oroväckande och ruggig.

Jag tänker mig att man arbetar färre dagar och färre timmar i veckan medan barnen är små, innan de har börjat i skolan. Att de som vill studera länge får det och att de som vill arbeta direkt efter gymnasiet gör det. Att de som vill gå i pension vid 60, de kanske har haft ett fysiskt tungt arbete, får det. De som vill arbeta tills de är t e x 75 år får det. Det viktigaste är väl att folk klarar av sina arbetsuppgifter och trivs på sina jobb? Inte deras ålder?! Jag ser inte framför mig att jag själv kommer att gå i pension redan vid 65 år. För det första började jag att yrkesarbeta ganska sent i livet och för det andra tror jag inte att jag kommer att hinna med att göra allt jag vill i arbetslivet tills då.

Hur detta skall organiseras vet inte jag. Jag är inte vare sig ekonom, jurist eller samhällsplanerare. Jag är sociolog, med 41 års livserfarenhet, som ser ett behov av att vi blir mera flexibla och öppna gentemot våra livssituationer och samhällets strukturer (uppbyggnad). Ett friare, rikare och bättre liv helt enkelt.

Vi debatterar vårdnadsbidrag, föräldraförsäkringen med mera, vi kanske borde vidga debatten?

Räknare: 30 000!

På stranden i Thailand april 2008.





















En av mina läsare har noterat att min bloggs räknare nu har passerat 30000. Vill härmed tacka alla mina läsare. Kul att många av Er väljer att kommentera också. Bilden är tagen i Thailand i april i år. Satt i går och bläddrade bland bilderna från vår härliga varma semester i Thailand och drömde mig bort. Jag älskar bilder. Har flera tusen kort, bland annat på mina barn, släktingar och vänner. Goda minnen blir så verkliga när man tittar på korten. Nu planerar vi en ny resa. Hade tänkt åka med yngsta sonen till Island under höstlovet. MEN, vi fryser och vill åka någonstans där det är riktigt varmt. Island får vi åka till på sommaren i stället.

fredag 19 september 2008

Strengnäs Tidning från 1911.

Strengnäs Tidning fredag den 3 november 1911
















Vårt hus är byggt 1911. Mitt kommande nya kontor behöver nytt golv och när Pontus rev bort de gamla golvplankorna kom gammalt sågspån, träbitar och tidningar fram. De gamla trasiga tidningarna, vi hittade även stockholmstidningen från 1915, kommer att få ligga kvar när de nya golvplankorna läggs dit. Vi kommer att lägga dit en rykande färsk Strengnäs Tidning också, så framtidens ägare av huset kan se när vi reparerade golvet. En sak är säker, de som har bott här har varit trogna läsare av Strengnäs Tidning!:-).

onsdag 17 september 2008

En hyvens man!

Här om dagen pratade jag med en hyvens man. Han kallade mig in på sitt kontor för att prata med mig. Samtalet gällde min bloggartikel "Ny kommunchef sökes", som han inte tyckte om. Först blev jag väldigt misstänksam och gick direkt i försvarsställning med alla "vapen" i högsta hugg. Jag är nämligen inte van vid att någon ger mig rak och öppen kritik ansikte mot ansikte, öga mot öga. Jag är van att bli omtalad bakom min rygg utan någon chans att vare sig få bemöta kritiken eller att få ge min version av det hela. Innan denna tuffa och ärliga karl hade fått pratat färdigt hade jag bett honom ställa sig i kön om han ville skälla ut mig. För det har många gjort; skäll, slag och hot är jag van vid. Bränt barn skyr elden, det är ett talande ordspråk. Att någon lugnt och sansat framför kritik mot något jag har sagt eller gjort direkt till mig, det händer nästan aldrig.

När jag hade kläckt ur mig halva mitt "artilleri", tittade han bara vänligt på mig och sa: "Du får gärna sätta dig ner". Halvt chockerad satte jag mig lydigt ner på den närmsta stolen. Han tittade mig rakt in i ögonen och fortsatte lugnt att säga det han ville ha sagt. Det kom inga kränkande eller nedlåtande ord från hans mun. Han behandlade mig som en jämlika. En rejäl herre med båda fötterna i myllan.

När jag flyttade till Sverige 1993 sa en av mina bästa vänner, han som känner mig bäst av alla, att jag nu kunde slappna av och lägga ner mitt försvar. Efter att ha kämpat mot de norska myndigheterna helt sedan jag var 12 år, en David mot Goliat kamp, kunde jag äntligen få leva i fred, trodde han. Det blev inte så. Jag har verkligen behövt min "bataljon" även här. Mina första 12 år här i livet sade jag inte ett ljud, jag höll mig för mig själv. Var i ladugården hos djuren eller i skogen. Jag skrev dikter och sjöng mina favoritsånger. När jag blev föräldralös som 12-åring var jag tvungen att börja tala för att överleva. Som vuxen har jag åter lärt mig att älska tystnaden, skogen och naturen. Flera dagar i veckan går jag ut i skogen. Livet gjorde mig till en krigare. Jag är van att bli angripen och jag är duktig på att försvara mig, fast jag alltid blir sårat innerst inne. Därför blir jag så lycklig och häpen när någon behandlar min som denna politiker gjorde här om dagen. Han tillhör de sällsynta, i alla fall av de jag har mött, som inte vill vare sig fäktas, slåss eller vara elak. Karlakarlen borde klonas.

Mina vänner behandlar mig självklart mycket bra. Detta handlar om personer jag har mött/möter på den offentliga arenan. De som dömer en utifrån tidningen och liknande.

tisdag 16 september 2008

Emils beställning.

Köttfärspaj och grönsakspaj med fetaost.
















Den som fyller år får välja vad som skall serveras; det är en tradition vi har. Emil har valt köttfärspaj och grönsakspaj med fetaost. Emil var min assistent under de fyra timmar det tog mig att göra dessa pajer. Till dessert har han beställt äppelpaj som jag kommer att göra på egna äpplen och vispgrädde. Den gör jag efter att gästerna har kommit, för den skall vara rykande färsk. Det har sonen bestämt.

Emil Zacharias Urtegård 15 år!

Fastrarna Oddny och Ingeborg, min son Emil, jag och farbror Leif.
















I dag fyller mitt yngsta barn, Emil, 15 år. Gratulerer med dagen, som vi säger i Norge. På bilden har mina fastrar, min farbror och jag norska folkdräkter på oss. Bilden är tagen på Emils konfirmation tidigare i år.

Hipp, hipp HURRA för Emil i dag.

onsdag 10 september 2008

Spanien i mitt hjärta!

Här badar jag i saltsjön i Torrevieja.
















Sent i går kväll kom jag och Pontus hem efter en fem dagars vistelse i Torrevieja i Spanien. Har varit där och firat en väninnas 50 årsdag. Hon och hennes man har hus i Torrevieja. Vi fick även prova på golf för första gången, en födelsedagspresent våra vänner gav oss när vi fyllde 40. Jag har alltid sagt att jag aldrig skall prova på någon "moderatbandy", men man skall aldrig säga aldrig. En vacker, ung spanjor gav oss en timmes lektion i hur man svingar den där golfklubban. Golfvärlden är en egen värld upptäckte jag, med en massa begrepp jag i alla fall inte har hört förut. Dagen efter gick vi alla fyra två runder på en niohålsbana, det tog flera timmar.

Det var skönt att få bada i saltsjön, som låg precis nedanför deras hus. Dit gick vi flera gånger. Att flyta i det salta vattnet var en obeskrivligt skön upplevelse. Den rosa färgen på saltsjön var häftig. Det var minst 30 grader varmt varje dag vi var där. I dag har jag gått en mil i skogen i snabb takt, tillsammans med två kompisar, för att få upp värmen i kroppen. I morgon kommer jag att elda i kakelugnen!

Jag älskar att åka till Spanien. Det vackra språket och de underbara människorna där är det alltid lika förtjusande att få förnimma.

PS: Boktips; på flyget hem från Alicante läste jag "Natten innan de hängde Ruth Ellis", skriven av författaren Margareta Strömstedt. Nerikes Allehande skriver att boken är "En oemotståndlig läsupplevelse". Jag håller med; en läsvärd och tänkvärd bok :DS

onsdag 3 september 2008

Vad är en vän?

Vad är en vän? Vem är din vän? Det är en fråga jag har ställt mig i dag. En vän är som en mamma brukar vara. En vän älskar dig mest när du förtjänar det minst, det är då du behöver det bäst. Vänner kommer och går, familjen den består. Det ligger mycket i det ordspråket. Vad är du beredd att göra för en vän? Jag är beredd att gå genom vatten och eld för en riktig vän, när som helst, hur som helst och vart som helst. Jag har inga vänner som skulle utnyttja den viljan och det modet. Jag är trygg som vän och med mina vänner. Dock har jag genom livet fått omvärdera min syn på vänskap. Att bli sviken av en vän gör ont. Det går att förlåta, men inte hur många gånger som helst och inte för vad som helst. I nöden prövas dina vänner, det är ett som är säkert!

JAG GÖR DET BÄSTA JAG FÖRMÅR,
DET ALLRA BÄSTA JAG KAN; OCH
JAG TÄNKER FORTSÄTTA ATT GÖRA
SÅ TILL SLUTET. OM DET DÅ GÅR
BRA FÖR MIG, BETYDER DET
INGET OM MAN TALAR ILLA OM
MIG. OM DET GÅR DÅLIGT FÖR
MIG TILL SLUT, SÅ SKULLE TIO
ÄNGLAR SOM GÅR GOD FÖR MIG
INTE GÖRA NÅGON SKILLNAD.

Abraham Lincoln (1809-1865)


PS:Den som är god vän med alla, är inte vän med någon:DS

måndag 1 september 2008

Stadsvandring i Trosa.

Liselott Hagberg (fp) och jag.
















I lördags åkte jag till Trosa tillsammans med min väninna Lena Alun (fp) från Eskilstuna. Folkpartiet i Sörmland hade sitt sommarmöte i Trosa med partimöte, torgaktiviteter och guidad statsvandring. Jag var den enda från Strängnäs där och jag är inte ens folkpartist. Men, jag hjälpte till så gott jag kunde. När vi gick runt på det lilla torget i Trosa och ställde frågor till trosaborna sa jag att jag hade åkt helt från Strängnäs för att känna trosainvånerna på pulsen. Alla jag frågade ställde snällt upp. Solen sken och alla var glada. Till min stora glädje så träffade jag en norrman, Johan, han är aktiv folkpartist från Nyköping. Vi pratade norska och sjöng några strofer från norska sånger vi kom ihåg. Liselott gjorde ett strålande intryck; en kompetent, förtroendeingivande och trevlig politiker. Liselott Hagberg är riksdagsledamot för folkpartiet, 3:e vice talman och ordförande i länet.
Trosa är en pärla i Sörmland, ingen tvekan om det!

Ett militärmuseum i Strängnäs.

Bilden är tagen av Nils-Gunnar Westerberg på strangnasjournalen.se














Margit Urtegård på en stridsvagn (pansarskyttevagn)!

Oktober 2008 skall kommunstyrelsen ta beslut om att sälja mark till stiftelsen Sörmlands militärhistoriska samlingar. Stiftelsen vill bygga ett försvarsfordonsmuseum vid E 20 öster om Härad. Därför var ett 30-tal politiker och tjänstemän inbjudna att titta på området och planerna fredagen den 29 augusti. Jag var där.

Jag gjorde lumpen i armen i Norge, så gröna fordon är inget nytt för mig. Vi var 4 tjejer och 160 killar i våran bataljon och vi var mellan 18 och 24 år gamla. Sörmlands regemente har en 400-årig historia som arbetsplats så det är klart att det är intressant och kul för oss om vi får ett försvarsfordonsmuseum här. Dock har jag svårt att tycka att Strängnäs kommuns skattebetalare skall subventionera priset för marken till detta ändamål, oavsett hur angeläget det än måste vara.