torsdag 30 april 2009

Filosoferna Jan Söderqvist och Alexander Bard.

Jan Söderqvist, Margit Urtegård och Alexander Bard.
















I går kväll åkte jag med mina goda vänner, landstingsrådet Marie-Louise Forslund-Mustaniemi och Mark Tingvall, till Stockholm på releasefest för boken "Kroppsmaskinerna"; en manual till den moderna människan. Filosoferna Alexander Bard och Jan Söderqvist har skrivit boken tillsammans, det är deras sista bok i en trilogi.

Citat från bokomslaget: "I kroppsmaskinerna talar den moderna hjärnforskningen och den moderna psykoanalysen äntligen med varandra om samma sak på samma språk. Alexander Bard och Jan Söderqvist låter arvet efter Darwin kollidera med arvet efter Freud i en högteknologisk partikelaccelerator".

Alexander Bard berättade att i Frankrike betraktas han som en filosof. I Sverige ses han mest som en låtskrivare och schlagerstjärna, trots att det bara är en pytteliten del av allt han håller på med. Det är inte lätt att vara någon i lagomlandet; i alla fall inte någon som har något att komma med! Jag kommer att läsa boken med stort intresse.

fredag 24 april 2009

Inget nytt under solen från Johan Pehrson (FP)!

Johan Pehrson (FP) vill att barn som begår brott ska ställas inför rätta, det skriver han på DN-debatt. Detta är inget nytt, Pehrson har framfört dessa åsikter förut.

Pehrson skriver: "Vår slutsats är att verktygen för samhället att gripa in inte är tillräckliga. Barn under femton år som begår brott kan vi bara hjälpa om deras föräldrar frivilligt medverkar eller om situationen är så katastrofal att barnet omhändertas enligt lagen om vård av unga, lvu. Men steget däremellan är för stort. Vi måste ge samhället möjlighet att gripa in tidigare, utan föräldrarnas godkännande. Tyvärr genomsyras dagens lagstiftning av beröringsångest inför den svåra balansen mellan föräldrarnas rätt och barnens rätt. Dagens undfallenhet för barns brott är ett svek mot barnen – inte mot de föräldrar som vägrar ta emot myndigheters hjälp".

Pehrson skriver vidare: "En viktig åtgärd är just att socialtjänsten vid allvarlig brottslighet ska kunna besluta om tvingande insatser riktade mot barn. Det ska erkännas att detta innebär att föräldrarnas makt minskar – och att statens möjligheter till tvångsåtgärder ökar". Redan i dag kan, som Pehrson själv påpekar, socialtjänsten omhänderta barn enligt lagen om vård av unga, LVU. Det som skiljer är att Johan Pehrson vill ha en barndomstol. Han vill att vilsna små barn under 15 år skall kunna ställas inför rätta. Vi talar om barn. Barn som redan har blivit svikna av vuxenvärlden. Jag är djupt besviken på folkpartiet.

Pehrson påpekar samtidigt att föräldraansvaret bör tydliggöras i lagstiftningen. Föräldrarna och ingen annan har ansvar för vad deras barn gör och var de befinner sig, fortsätter han. Har jag missat något. Var ligger föräldraansvaret i dag? Ligger det någon annan stans?

Jag, som både har bott och arbetat på ungdomshem, vet att sådana placeringar av barn och unga behövs i bland. Barn som rymmer och/eller skadar sig själv och andra eller på annat sätt är i fara måste få hjälp.

I stället för mera rop på polis samt föreslå andra repressiva åtgärder skulle jag önska att FP och resten av regeringen är beredd att lägga de pengarna och resurserna på skolan. Sen behöver man sätta in mera hjälp och resurser i dysfunktionella familjer och miljöer. Många familjer kan slippa att splittras om de får hjälp av trygg och professionell personal direkt i hemmet. Jag har vänner i Norge, som arbetar i familjer i behov av hjälp och det fungerar bra. Större flexibilitet och kreativitet behövs på området. Populistiska och fantasilösa utspel från Johan Pehrson (FP) löser i alla fall inga problem.

Susanna Birgersson, på Eskilstuna-Kuriren, skriver: "Det som irriterar är att Folkpartiet fokuserar all energi, precis som i skoldebatten, på det sista steget, avskräckande bestraffning. Det vore uppfriskande, välbehövligt och numera förvånande om Folkpartiet någon gång emellanåt ventilerade den mjukare sidan av saken. Kan antalet vuxna i skolan spela roll, kanske till och med större roll än helgavskiljningar? Kan möjligheten att få tala med en kurator en gång i veckan göra skillnad? Krasst samhällsekonomiskt är det givetvis en ren vinst om barnen aldrig kommer så långt som till att faktiskt begå brott". Många kloka ord, som jag hoppas någon kan tipsa Johan Pehrson om.

måndag 13 april 2009

Statsministern Fredrik Reinfeldt (M) har humor!

Jag och en strålande glad statsminister!
















I SvD kan man läsa artikeln "Humor ofta en bristvara i politiken". En mycket besynnerlig artikel; precis som om politiker är en homogen grupp varelser! Lennart Lundqvist, SvD, skriver: "Kvicka ibland. Jodå, det finns humor inom politiken, men den är ofta snålt tilltagen och ojämn fördelad. - Politiker utan humor och som tar sig själva på oerhört stort allvar är allt för många, säger Kristdemokraternas ledare Göran Hägglund". Till Hägglund vill jag säga; människor (inte enbart politiker) utan humor och som tar sig själva på oerhört stort allvar är allt för många!

K-G Bergström, politisk reporter på SVT, påpekar i samma artikel att politiker är både mer begåvade och roligare än vad många tror. K-G Bergström har helt rätt. Att politiker kan uppfattas som tråkiga och träiga personer har dessutom mycket att göra med hur de framställs i media. Det finns en och annan tråkig journalist, som bara rapporter domedagsaktigt och dött när det gäller politiker och politik. Det kan ju faktiskt inte vi politiker hjälpas. Svårmod hittar man lite överallt. Men, min uppfattning är att politiker oftast är rejäla framtidsoptimister, som använder mycket av sin vakna tid till att göra bra saker för alla i samhället. Det klarar man inte länge utan en stor portion humor.

Humorbefriade människor är tråkiga att vara med. Hade de varit flera i politiken än någon annanstans skulle jag aldrig hållit på med politik. Jag säger som min goda vän, socialdemokraten Peo Wågström i Eskilstuna, - den som är gladast vinner. Det gäller alla kategorier!

När Gudrun Schyman var på middag här hemma hos mig, tillsammans med den tvärpolitiska jenteklubben i Strängnäs kommun, så skrattade vi i bland så mycket att taket nästan reste sig, fast vi diskuterade allvarliga och upprörande saker. När jag lyssnade på henne i TV-programmet "Grillad", tänkte jag att det måste vara bland det dummaste vänsterpartiet någonsinn har gjort; att släppa Gudrun.

Både avkristning och påkristning.

Margit och Anna i Lenas trädgård.
















Anna, Margit och Ann-Sofie på The Bishops Arms i Eskilstuna.
















Anna, Margit, Peo och Lena.
















Göran Skytte, SvD, påminner oss om att vi inte firar påsk för att hylla en kyckling, eller liknande (för de som inte visste det:-)), i sin kolumn "Både avkristning och påkristning". Skytte skriver: "För att vara död verkar Jesus vara ovanligt levande i Sverige just nu. Hade jag varit ateist hade jag blivit galen. Men det är jag inte, så för min del är allting helt OK".

I går var jag på gudstjänst i pingstkyrkan i Eskilstuna och lyssnade på píngstpastorn Jack-Tommy Ardenfors. Ardenfors predikade med övertygelse att Jesus lever. Men, jag reagerade när pastorn närmast hävdade att hans tro var den enda rätta, då kände jag mig inte lika välkommen längre, medlem i statskyrkan som jag är. Jag åkte dit med min goda väninna Lena Alun. Där fick jag möta Lenas vän Anna Olsson. En tuff och modig tjej som gick rakt in i mitt hjärta; vilken energi! Efter gudstjänsten åkte vi hem till Lena och satt och myste i solen medan vi väntade på att lammsteken skulle bli klar. Att få äta en underbar middag under öppen himmel i april månad tillsammans med spännande människor, det ger vårkänslor det. Våren är här!

På kvällen åkte vi till The Bishops Arms inne i centrala Eskilstuna och träffade våra gemensamma vänner, politikerparet Wågströms. Det är alltid lika roligt och trevligt att prata med Ann-Sofie och Peo.

fredag 10 april 2009

Glad Påsk!

Vårt TV-rum.
















För första gången i mitt liv är jag ensam på långfredag kväll; det känns helt OK, fast annorlunda. Uppvuxen i en syskonskara på sju barn, sedan fosterhemsbarn i en familj som hade 6 egna barn, sen boende på ett flickhem med 14 andra tonårsflickor, sen blev jag mamma som tonåring och nu bor jag i en villa med man och barn, som alla är ute på andra äventyr just i dag. Jag har aldrig varit själv en sådan här dag. Här sitter jag i ett hus på 210 kvadratmeter med en jättestor TV och mår gott. Ingen andra bestämmer vilken kanal jag skall titta på, ingen spelar hög musik på sitt rum och jag har ingen att reta och ingen att tjata på; rätt lugnt!

Min dotter Margarita, som är 23 år sa, när jag ringde henne i kväll, att hon kommer att sakna att få påskägg fylld av godis i morgon. Det är första gången Margarita inte är hemma på påsken. Vi har alltid gömt påskägg i trädgården på påskafton morgon, som barnen sen har letat efter. Jag fick dåligt samvete för att jag inte har skickat påskägg till ungen. Har köpt tre kilo godis till pojkarna som bor hemma. Så nu har jag ringt runt till mina vänner i Molde i Norge för att få de att fixa ett påskägg till min dotter, men ingen av de är hemma! Uppdaterat 11 april: min väninna, sedan 20 år tillbaka, Sissel ringde precis. Hon hade köpt påskägg till min dotter Margarita och överlämnat det till henne tidigare i dag. Tusen tack Sissel!

Vill önska mina läsare en skön och glad PÅSK!

Robert Aschberg och Gert Fylking!

Robert "Robban" Aschberg och Margit Urtegård utanför Skogshyddan.
















Gert Åke Fylking, Margit Urtegård och Robert Aschberg.
















Sara från Strengnäs Tidning, Kurt Rosendahl från Härad-Vision och Robert.
















Cattis Hellmark-Eriksson och Robert.
















Christer Ekström och Robert med vackra Strängnäs i bakgrunden.
















Robert Aschberg och Gert Fylking går på tur, som vi säger på norska, från Ystad till Haparanda, för en den goda sakens skull. Så här skriver Gert Fylking på sin blogg på RIXFM: "Ystad - Haparanda. Ett steg i taget. Aldrig någonsin har vi sett Sveriges avkrokar på detta sätt. I ett unikt projekt kommer jag och Robban, två otränade medelålders herrar med tilltagande rondör, att promenera genom Sverige, från Ystad till Haparanda. Det är 180 mil...! Vi går för folkhälsan, kampen mot prostatacancer och för att möta nya människor. Vi vill visa upp ett Sverige ni sällan har skådat..."

Mats Werner (KD) berättade om att Robert och Gert skulle komma till stan på sin blogg. Jag ville inte missa att träffa dessa två gutter, som jag hade sett på norsk TV3 för ca tjugo år sedan. Därför ringde jag min goda väninna Cattis i Mariefred och frågade om hon ville hänga med mig i dag och det ville hon.

Vi träffade de i Strängnäs, på Skogshyddan, och gick genom staden med dem. Robert och Gert är ju inte stengamla, men de är inte direkt purunga heller; så jag är mäkta imponerad över deras insats. Det är två tuffa gutter på tur, det är ett som är säkert. 180 mil till fots! I Strängnäs fick de in över 60 000 kronor! Bra jobbat Strängnäsbor, jag är stolt över Er. Följ Robert och Gert på denna blogg.

Till Robert och Gert vill jag säga lycka till! Det var kjempemorsomt att träffa Er, dere er to kjempesöte gutter!

fredag 3 april 2009

Oppositionen på besök hos SEVAB.

Jag framför ackumulatortanken.
















David Aronsson (V) och Margit Urtegård (SP)
















Förra veckan var majoritetspolitikerna och tittade på det nya kraftvärmeverket i Strängnäs. I dag var det oppositionens tur att beundra SEVAB:S nya stolthet. Projektledaren Jan Levin ledde oss runt och berättade hur allt fungerade; men man måste nog ha gått minst fyra år på KTH för att fatta allting:-). Moderaternas Evert Wijkander, viceordförande i SEVAB:S styrelse, hjälpte till att förklara. Efteråt fick vi träffa VD:n Lena Lundberg och ställa frågor. Frågan om att flytta VA och renhållningen över till SEVAB kom självklart upp och lite konspirationsteorier testades.

PS:Läs Mats Werners (KD) kloka ord om kraftvärmeverket på hans blogg. Maria von Beetzen (M) har också skrivit en bra bloggartikel om SEVAB:DS