Gårdagens evenemang med Liberala Kvinnor i Stockholm öppnades av dess förbundsordförande Birgitta Ohlsson (fp) under programpunkten: "Var e brudarna?" Direkt när hon, med sin starka men ändå ödmjuka entusiasm, började tala kände jag att jag hade valt rätt aktivitet för denna tidiga och regniga decembermorgon; vilken kvinna! Jag har träffat Birgitta Ohlsson tidigare och jag hoppas få äran att se och prata med henne vid flera tillfällen.
I dagens DN söndag får vi läsa "En dag med Birgitta Ohlsson". Då har jag fått två dagar med henne denna helg, tänker jag. Då har jag fått kvinnokraft och kvinnoglädje i stora portioner, så att jag klarar kämpa vidare ett tag till! Hon säger till DN (081200), rörande USA: "Det finns en speciell vitalitet i USA. Jag tror jag skulle gilla bättre att vara politiker där. I USA är det positivt att ha idéer, sticka ut och vilja förändra. Här hemma får man inte förhäva sig, inte vara stolt över att man syns och hörs. I svensk politik skall man helst tona ned sig själv." Det har hon helt rätt i, men det rör i första hand oss kvinnor, vi skall inte synas eller höras.
Åsa Kroon Lundell, universitetslektor Örebro Universitet, talade på Liberala Kvinnor om just det här med media och kvinnliga politiker. Hon berättade om sin forskning under temat: "Söt, ledsen, manhaftig eller galen - media och kvinnliga politiker". Hur porträtteras kvinnliga politiker? Tänk på det när ni läser om kvinnor i tidningar framledes. Kvinnor framställs oftast som prinsessor, tokstollar eller häxor.
