I en artikel i SvD:s kulturdel "Livet kan börja" berättar Kristina Axén Olin (M) öppenhjärtligt om varför hon lämnade politiken för en stund. Hon gjorde som de flesta kvinnor brukar göra; hon valde barnen.
SvD skriver: "Det var inte bara alkoholen, eller prestationskraven, som fick Kristina Axén Olin att avgå som finansborgarråd i Stockholm. Det var allt sammantaget. Plus vodkaflaskan som hon hittade i sin tonårsdotters rum. – Men det är klart att det borde gå att kombinera jobb och familjeliv. För varje dag som går blir jag mer och mer feminist".
Om makten som hon förlorade svarar hon att hon aldrig upplevde den politiska makten som en personlig kittling eller tillfredsställelse. När SvD:s reporter frågar om det kanske hade gjort hennes jobb som politiker roligare att känna så, svarar Kristina Axén Olin: "Ja, det är möjligt. De flesta politiker är nog sådana. Men jag planerade aldrig att bli politiker, jag har aldrig förknippat karriär och en fin titel med det som är lycka". Det svaret rörde mig helt/rakt in i hjärtroten; vad är väl en karriär och fina titlar mot att ha lyckliga och trygga barn?!
SvD skriver vidare: "Kristina Axén Olin stod i fronten för det parti som betonar människors personliga ansvar. Nu talar hon om ett klassiskt kvinnodilemma, som väl inte kan förenklas till ett personligt misslyckande. Nog handlar det om större strukturer? – Absolut. För varje dag som går blir jag mer och mer feminist, även om jag inte gillar ordet. Fast det här är en svår diskussion. Samtidigt som vi har möjlighet att jobba lika mycket som män och supa lika mycket i businessklassen på flyget har vi kvar den traditionella kvinnorollen, tar på oss huvudansvaret hemma. Frågan är vad man gör åt det?" En bra fråga. Jag hoppas vi får se mera av Kristina Axén Olin i politiken. Då i skepnad som feminist? Det skulle verkligen behövas inom moderaterna!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar