tisdag 11 mars 2008

Vad är meningen med livet?

Vad är meningen med livet, är filosofernas viktigaste och ständigt återkommande fråga. Mot bakgrund av, att min mamma Margit dog när jag föddes, min pappa Jostein Edgar dog när jag var 12 och min egen dotter Veronika dog när hon var bara fyra dagar gammal, har just denna fråga ofta dykt upp i mitt huvud. Vad är meningen med livet? Jag var en obstinat tonåring som revolterade rejält emot vuxenvärlden. När alla socialsekreterare och socialchefen i min hemkommun hade tröttnat ordentlig på mig skickade de mig till ett ungdomshem för flickor under arton år. På detta överfyllda flickhem mötte jag tjejer, som hade varit utsatta för incest, alkoholmissbruk och drogberoende. Min självömkan försvann ganska snabbt. Jag insåg, att jag var en bortskämd och överbeskyddad tjej, som inte visste mycket om livet. Jag blev nog mest rädd och eftertänksam när Olga (fiktivt namn) kom. En tjej på 16 år under avtändning. Hon hade svartfärgat långt slitet hår, sjabbiga kläder, mörka översminkade tomma ögon och ett språkbruk, som jag aldrig hade hört maken till. Hennes standardreplik var: ”Ge mig en Nozinan för fan!”. Hon var ett benrangel, när hon kom till oss men på tre veckor dubblade hon nästan sin vikt. Olga slog sönder allt hon kom över, däribland vår heliga telefon. Vi ringde lika mycket, som alla andra unga tjejer gjorde. Jag gav Olga min konfirmationsring och den ville hon gärna ha. Efter ett par månader rymde hon och försvann tillbaks till gatulivet. Olga lever nog inte i dag. Hon hade varit runt på alla möjliga institutioner över hela Norge, ingen ville ha henne och ingen hade lyckats hjälpa henne. Olga var en bitter, arg, hjälplös och sårad liten flicka. Hon gjorde ett kolossalt starkt intryck på mig och skrämde mig bokstavligen tillbaka till livet. Jag har mött många ”viktiga” personer och jag har hört många berättelser. För mig blev Olga viktigast. Hennes berättelser glömmer jag aldrig. När jag idag hetsar upp mig på små petitesser blir jag arg på mig själv. Meningen med livet är nog att hitta livslusten och livsglädjen. För vissa av oss tar det tid att hitta dit. En annan fråga är, hur mycket är förutbestämt och hur mycket är tillfälligheter i våra liv? Hur mycket påverkar och styr vi själva? Jag vet inte. Det enda jag vet, är att vissa personer man möter genom livet påverkar en så mycket att ens egna val i livet delvis styrs av dessa möten. Olga lärde mig, att har man minst en person som älskar en, är livet värt att leva. Olga hade ingen.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Jag sökte på google, samma fråga och fick 423 000 träffar!
Idag blev jag lycklig när Tilda, mitt barnbarn på snart 1 1/2 år, sträckte sina knubbiga armar mot mig och jag fick en mycket blöt puss! Då känns det som att det finns en mening med livet, att se sina barn och barnbarn växa upp och känna deras kärlek...

Kram, Marie-Louise

Margit Urtegård sa...

Hej Marie-Louise.

Att du fick så många träffar på google visar hur många som ställer denna existentiella fråga. Ett tecken på att vi är sökande individer. Den största meningen med livet är utan tvekan våra barn, har de det bra har vi det bra.

Kram Margit

Anonym sa...

Tänkvärt inlägg!

Sedan ska man nog inte dra för stora växlar på att man får 423000 träffar på Google när man frågar efter Meningen med livet. Du får nämligen 744000 svar på frågan om "Meningen med pengar".....

Freddy sa...

7 430 000 om man söker på kärlek.
Om man är troende eller ej så tror jag att om man ser en bit av sin själ i sitt barn tror jag att det är meningen med livet. glädje,trygghet och kärlek för sina barn. Även om jag kommer stå med salthagel när min 5 åriga dotter blir 14 ;o)

Freddy

Anonym sa...

Ja du, Margit!
Det är inga små filosofiska spörsmål du bloggar fram.

Många säger att människan aldrig får mer än hon orkar bära och då dyker genast en ny fråga upp: Är människors olycka, misär och tragedier ett mått på deras styrka?
Man kan bli knäpp av att fundera för mycket över sådant som till slut bara visar hur orättvis världen är!

Det är hjärtskärande att du gått igenom så mycket, Margit, och förlorat så många av dina nära och kära, men det värmer att se att du funnit din väg och dina kall i livet!

Jag tror att meningen med livet är enkel; Att bli så bra du någonsin kan i allt du tar dig för, våga stå upp för dig själv och dina medmänniskor och att ta risker för att bli så bra du kan, precis som du gör, Marigt, när du sticker ut hakan för att förändra världen!

Glöm inte bort att ta hand om dig själv, bara!!!

Många kramar Dampen

Margit Urtegård sa...

Hej Fia-Lotta (Dampen).

Kul att du har hittat in på min blogg och skriver kommentarer. Jag blev rörd av dina vackra ord, det blir svårt att leva upp till de. Sköt om dig. Hoppas vi ses igen snart.

Många kramar Margit (som enligt dig är fett ödmjuk:-)))