onsdag 30 april 2008

Ett boktips: "MITT IRAN"

Jag, som betraktas något som en kontrasternas person, satt på stranden i Thailand och läste en bok om Iran. Jag rekommenderar mina bloggläsare att läsa den boken, skriven av Shirin Ebadi. Hon fick Nobels fredspris 2003, av den norska nobelkommitten. Ebadi blev en av Irans första kvinnliga domare, men den fundamentalistiska regimen som fick makten efter revolutionen 1979, förklarade att kvinnor var olämpliga att inneha sådana befattningar och hon blev därför degraderad till kontorsbiträde. Ett starkt citat från hennes bok, som visar hennes medvetenhet över vad som hända kan: "En fredlig omvandling av Iran kommer att medföra stora offer. Människor som jag och de dissidenter jag representerar kommer att gå under på vägen. Det är vi blott alltför medvetna om: otaliga av våra kollegor och vänner och bekanta har blivit mördade under de här åren". Ebadi har suttit i fängelse i Iran, hon har blivit hotad, lidit och sett många fruktansvärda saker. Hon har dock valt att stanna kvar i sitt hemland och kämpa för vad hon tror på. Hon är en stark och beundransvärd kvinna. Hennes civilkurage är bottenlös. När jag läste boken funderade jag över vad som skulle hända i Sverige om vi blev utsatta för en lika diktatorisk och brutal statsmakt? Skulle det svenska folket protestera och agera? Jag är tveksam. I det här landet gnäller många över saker vid sina köksbord, när det kommer till kritan är vi rent utav ganska fega. När Ebadi skulle ge ut sin bok visade det sig att de hade censur även i USA. De ville inte att det amerikanska folket skulle upplysas om att det finns många perspektiv och nyanser även i ett land som Iran. Kunskaper är inget man vill förmedla. Att få veta saker om ett land gör dess invånere till människor och inte bara till några eller något man kan hata och bomba. Det fanns en lag i USA om att man inte publicerade något skrivit av medborgare i länder som USA hade infört embargo mot. Ebadi lyckades i alla fall till slut att få sin bok utgiven även i USA. En sak blev jag övertygad om efter att ha läst hennes bok. Det är att man inte kan bomba fram ett demokratiskt samhälle. Att bomba sönder folks hem och ett samhälles infrastruktur löser inga problem. Titta på före detta Sovjet, de ländernas frihet kom inte fram genom bomningar och förstörelse. Kunskaper är makt, att sprida kunskaper är därför en mera framkomlig väg för att skapa fred, frihet och bättre förutsättningar för folk i alla länder över hela världen. Jag tror inte på krig. Jag väljer att tro på människans kärlek till sin medmänniska. Ebadi är ett bevis på att det finns ädla människor att satsa på.

Inga kommentarer: