För första gången i mitt liv är jag ensam på långfredag kväll; det känns helt OK, fast annorlunda. Uppvuxen i en syskonskara på sju barn, sedan fosterhemsbarn i en familj som hade 6 egna barn, sen boende på ett flickhem med 14 andra tonårsflickor, sen blev jag mamma som tonåring och nu bor jag i en villa med man och barn, som alla är ute på andra äventyr just i dag. Jag har aldrig varit själv en sådan här dag. Här sitter jag i ett hus på 210 kvadratmeter med en jättestor TV och mår gott. Ingen andra bestämmer vilken kanal jag skall titta på, ingen spelar hög musik på sitt rum och jag har ingen att reta och ingen att tjata på; rätt lugnt!
Min dotter Margarita, som är 23 år sa, när jag ringde henne i kväll, att hon kommer att sakna att få påskägg fylld av godis i morgon. Det är första gången Margarita inte är hemma på påsken. Vi har alltid gömt påskägg i trädgården på påskafton morgon, som barnen sen har letat efter. Jag fick dåligt samvete för att jag inte har skickat påskägg till ungen. Har köpt tre kilo godis till pojkarna som bor hemma. Så nu har jag ringt runt till mina vänner i Molde i Norge för att få de att fixa ett påskägg till min dotter, men ingen av de är hemma! Uppdaterat 11 april: min väninna, sedan 20 år tillbaka, Sissel ringde precis. Hon hade köpt påskägg till min dotter Margarita och överlämnat det till henne tidigare i dag. Tusen tack Sissel!
Vill önska mina läsare en skön och glad PÅSK!
