Alfahannen lever fortfarande.

Katarina Wennstam har skrivit en ny bok "Alfahannen". Jag läste för några år sedan hennes bok "Smuts" och den var både läsvärd och tänkvärd. Det var förresten Wennstams första roman. Alfahannen skall också införskaffas till husets bokhylla och den kommer att läsas med intresse. Att Alfahannen fortfarande lever och frodas är orsak nog till att vi behöver läsa Wennstams böcker.

DN skriver: "Feminismen är ingen kvinnofråga, menar Katarina Wennstam. Den handlar lika mycket om jämställdhet och att befria mannen från föreställningen att han inte får gråta." Män har mödrar, döttrar och fruar. De borde också bry sig. Feminismen är ingen kvinnofråga.

Katrine Kielos på Aftonbladet berättar i dag om boken till de amerikanska ­journalisterna Nicholas D Kristof och Sheryl WuDunn; "Half the sky – turning opression into opportunity for women worldwide".

Katrine Kielos skriver: "Den systematiska diskrimineringen av kvinnor överstiger i skala och dödssiffror vida 1700- och 1800-talets slavhandel. Vi borde finna den lika barbarisk. Vi borde bli lika moraliskt upprörda – men det blir vi inte. Vi saknar förmåga att binda samman ­undernäring med könsselektiva aborter, med brudbränning, med förlossningskomplikationer, med våld i nära relationer. Trots att de har en tydlig gemensam nämnare: De drabbar kvinnor. Och de drabbar kvinnor med sådan oerhörd brutalitet att kvinnor dör i miljoner, hela samhällen hämmas i sin utveckling. Det drabbar till och med sådant som vi i vanliga fall bryr oss om (som tillväxt) utan att vi pratar om det."

Deras bok har kallats för den ­viktigaste feministiska boken på tio år.