Kom ihåg att du är värdefull

Delar av Nelson Mandelas installationstal i Johannesburg, Sydafrika, 1994: "Den största äran i livet är inte att aldrig falla, utan av att resa sig varje gång vi faller. Vår djupaste rädsla är inte att vi inte räcker till. Vår djupaste rädsla är att vi är mer kraftfulla än vi förstår. Det är vårt ljus inte vårt mörker som skrämmer oss. Vi frågar oss, vem ska jag vara? Lysande, fantastisk, talangfull, underbar? Frågan är egentligen vem jag inte ska vara? Du är ett Guds barn. Att låtsas vara liten tjänar inte världen. Det finns ingenting upplyst i att gömma Din storhet för att andra människor inte ska känna sig osäkra.Vi föds för att visa den gudomliga skönhet som finns inom oss. Det finns inte i några av oss utan i alla. Och när vi låter vårt ljus stråla, ger vi omedvetet andra människor tillåtelse att göra detsamma. När vi befrias från vår egen rädsla, befriar vår närvaro automatiskt andra."

Förra lördagen var min goda väninna Marie-Louise Forslund Mustaniemi och jag och lyssnade på prästen Mikael Bedrup i Munkhagskyrkan i Mariefred där han föreläste om sin väg genom livet. Han berättade helt öppet och naket om sin resa från fest till präst. Mikael bytte ut spriten mot Gud. Han började sin gripande och utlämnande berättelse med att citera Nelson Mandela. Det var vackert, det var sorgligt och det var äkta. Jag är glad för att jag åkte dit. Det var mycket kärlek och mycket värme i församlingen.

Pastorn i Munkhagskyrkan Ulrika Fridborg Doyle inledde frukostmötet med att prata om vårens hoppfulla tecken och påminde oss om att det finns alltid en vår - en ny chans - det finns alltid en ny vår för alla. Som sagt den största ära består inte i att inte falla, den största ära är att resa sig igen. Att du låtsas vara liten tjänar inte världen. Tro på dig själv; du vet väl om att du är värdefull!

Senaste veckorna har jag av olika anledningar funderat på att stänga ner min blogg. Under de åren när jag var mest aktiv bloggare var min blogg en av de mest besökta politikerbloggar i hela Sörmland. Bloggen var välbesökt, omtalad och även fruktad. Ibland, kanske rätt ofta, blev någon makthavare som hade gjort något mindre bra nämnda i en artikel på denna blogg. Även högt uppsatta tjänstemän kunde bli omtalade om de hade gjort någon fadäs. Ibland har jag varit för hård i min kritik. Jag ber om ursäkt och hoppas på förlåtelse för det. Ibland har jag bara skrivit det många tycker och tänker men inte törs framföra eller stå för. Att ta strid för dem och det man tror på kostar. Att vara frispråkig, ärlig och öppen har ibland ett mycket högt pris.

Nu tar min blogg en ny vändning. Jag kommer att skriva mer om de nära ting så som meningen med livet med mera och mindre om politisk käbbel och maktmissbruk. Jag vill skriva om alla de änglalika kärleksfulla medmänniskor jag har träffat och träffar på min väg här i livet. Jag kommer fortfarande att bevaka och försöka ha koll på vad våra makthavare håller på med. Men de kommer inte att få ha en lika stor plats eller utrymme på denna blogg längre. Världen behöver mera kärlek helt enkelt!