Var rädd om landsbygdsskolorna

Gårdagens ledare i Eskilstuna-Kuriren "Var rädd om landsbygdsskolorna" är värd en egen bloggartikel.

Citat från ledaren: "I mindre skolor på, säg, hundra elever kan skoltjänstemännen tycka en minskning med 15-20 elever på ett år är det som tippar över för ett beslut om nedläggning. Men det räcker att ett tiotal familjer flyttar till orten eller dess närhet, eller ändrar sitt skolval till förmån för skolan, för att situationen omedelbart ska förändras i motsatt riktning. En nedlagd skola kommer däremot inte att öppna igen. En annan aspekt är kvalitetsfrågan. Små landsbygdsskolor håller ofta hög kvalitet det gäller såväl sådant som trygghet och trivsel som elevkunskaper."

Jag måste erkänna att jag har varit väldigt ambivalent i skolfrågan. Helt sedan min partikamrat Ulf Kristersson (M) "sålde" ut kommunen i Campusfrågan, när staten lade ner regementet, så har den kommunala skolan drabbats negativt. Larmrapport på larmrapport (läs negativa artiklar) om den kommunala skolan har fyllt den lokala tidningen. Även vi politiska bloggare har skrivit mycket negativt om den kommunala skolan.

Friskolorna har växt som svampar ur jorden. Turbulensen inom den kommunala skolan på grund av oss politiker har självklart gynnat friskolorna. Jag har ingenting emot friskolor. Har själv haft ett av mina tre barn på en friskola. Men friskolorna tar inte emot alla elever. Friskolorna är, än så länge i alla fall, tämligen "segregerade". Politikerna i barn- och utbildningsnämnden har ett ansvar för att alla barn i vår kommun får gå i en bra skola.

Vilka sitter i barn- och utbildningsnämnden? Vilka skolor går deras barn i? Jag kritiserade väldigt hårt Fredrik Lundgren (FP) när han var ordförande i barn- och utbildningsnämnden och jag hävdade flera gånger att han sprang friskolornas ärenden. Hur ser det ut i barn- och utbildningsnämnden den här mandatperioden? För om det är många av ledamöterna i nämnden som har sina barn i friskolor så är det lite som att ha ägarna till Volvo sittande i styrelsen till Toyota, eller? Vi måste i alla fall våga att ställa frågan. Särintressen och jäv bör i största möjliga mån undvikas. Jag anser att det är politikernas uppgift att se till att göra den kommunala skolan konkurrenskraftig gentemot friskolorna. Det är den enda vägen att gå för att stoppa "flykten" från den kommunala skolan. Tomma skolplatser, i vår kommun populärt kallad tomma skolstolar, kostar skattepengar. Det är resursslöseri.

Citat från ledaren i Eskilstuna-Kuriren: "Mälardalen är en växande region. I Sörmland har alla kommuner befolkningstillväxt. Det är också väl känt att många människor som vill finnas i denna tillväxtmagnet inte vill bo i städer. Så kallad stadsnära landsbygd, som alla nämnda orter är exempel på, är ett attraktivt alternativ för åtskilliga familjer. De sörmländska kommunerna bör bejaka det. För individen handlar det om livskvalitet. För samhället i stort kan bosättning utanför tätorterna minska trycket på dem vad gäller utbyggnad av offentlig service som just förskola och skola. Landsbygdsskolorna är en sörmländsk tillgång. Det gäller att vara rädd om dem."

Efter att ha läst allt jag har kunnat komma över om landsbygdsskolorna i vår kommun så har jag hamnat i samma slutsats som Ledaren; det gäller att vara rädd om dem. På grund av det fria skolvalet så kan vi inte bestämma var barnen/eleverna skall gå. Men gör vi de kommunala skolorna ännu mer attraktiva så kommer flera söka sig dit. Vi kan ju börja med landsbygdsskolorna!