Nyfikenhet är Guds gåva till mänskligheten

Jag har åter en gång läste boken "Hur man botar en fanatiker" skriven av den israeliska författaren och debattören Amos Oz. Hur många gånger jag har läst boken vet jag inte, men jag är absolut helt säker på är att jag kommer att läsa den igen. Mitt i allt det allvarliga han skriver om så får han mig att le, inte bara en gång, många gånger får han mig att skratta gott och hjärtligt helt ifrån botten av min själ och mitt hjärta.

Jag satt på tåget här om dagen och kom på mig själv där jag satt och fnissade högt och ljuvligt av hans underbara berättelser. Jag kände plötsligt hur den svenska kvinnan bredvid mig stirrade på mig som om jag var knäpp på riktigt. Jag hade helt glömt bort att jag satt på ett svenskt tåg på väg till Stockholm. Jag var så inne i Amos Oz underbara tankar och värld så jag glömde att bete mig som man förväntas göra i ett svenskt offentligt rum som kollektivtrafiken faktiskt är. Men jag skärpte till mig snabbt och damen bredvid lugnade ner sig och slutade glo.

Boten till allt ont är enligt Amos Oz inlevelseförmåga, humor och nyfikenhet och jag håller fullständigt med honom i det. Vi har för få komiker i politiken. Vi saknar filosofer bland de folkvalda och vi har tagit död på deras nyfikenhet redan i grundskolan. Och de som mot förmodan skulle ha överlevt skolgången och fortsatt tänka själva har de politiska organisationerna/partierna omprogrammerat och omskolat på vägen in i finrummen. Låter det dystert? Det är faktiskt så illa rätt ofta kan jag lova.

Jag blev full i skratt på ett politiskt möte härförleden. När ett förslag lades fram kom det ett motförslag och reaktionen var faktiskt rätt rolig att beskåda och betrakta. Ingen hade förväntat sig att någon skulle ha mage att komma med något annat förslag. En liten anekdot bara. Man får inte bli så fanatisk att man tappar sin humor. Man får inte bli så hjärntvättad att man blir intellektuellt blind. Kompromisser är livet!