Folkpartisten Madeleine Sjöstedt skriver på sin blogg: "Idag kan man i Dagens Nyheters Kulturdel läsa
att Kulturhusets bibliotek TioTretton har bestämt sig för att ta bort
alla Tintinalbum från hyllorna. Men utsorteringen stannar inte där, utan
ambitionen är att gå vidare och ta bort även andra barnböcker som man
anser ger uttryck för förlegade värderingar. Kulturhusets konstnärliga
ledare för barn- och ungdomsverksamhet, Behrang Miri, anser dessutom,
enligt DN, att detsamma även borda gälla vuxenlitteratur. Detta är helt
oacceptabelt och därför är det bra att Kulturhuset nu tar tillbaka
beslutet." Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag läste DN i morse. Det var så dumt alltihopa så det blev skrattet som tog över. Hur kan man vara så urbota dum att man bestämmer sig för att censurera bort Tintin?
Skall man plocka bort Tintin borde man väl också plocka bort Astrid Lindgrens Pippi Långstrump i Söderhavet med beskrivningar av pappan som är negerkung på Kurrekurredutt-ön? Eller? Man kanske även borde plocka bort alla böcker med de förnedrande Norgeshistorierna? Det skulle jag som är norska kunna tycka. Men, jag tycker inte det. Fast vissa svenskar som jag har mött under mina 19 år i Sverige faktiskt tror att vi norrmän är dumma i huvudet med mera så tycker jag att historierna skall få finnas kvar. Det är humor och de som tar alltihopa på största allvar har ju större problem än vad censur kan åstadkomma eller rätta till.
Och när vi först tar upp frågan om censur kan jag tycka att det är åt skogen att Islam inte får ifrågasättas. Det är nog dags att även den religionen får nagelfaras och kritiseras. Skådespelaren Stellan Skarsgård skriver i Expressen: "Kristendomen har genomgått så många faser av inbördes
debatt och kritik, som resulterat i att troende har fått ett mer
självständigt och selektivt förhållande till Bibeln än vad flertalet
muslimer har till Koranen. Inom katolicismen har påven fungerat som en
absolut auktoritet, och även i Europas protestantiska statskyrkor har
det funnits definitiva auktoriteter som man kunnat diskutera dessa
frågor med. Islam har inget religiöst överhuvud dit debatten kan riktas,
vilket innebär att man befinner sig på ungefär samma stadium där
kristendomen stod för tusen år sedan." Vill vi att det skall ta tusen år innan Islam moderniseras?
Anna Laestadius Larsson skriver i SvD: "Å andra sidan finns den bistra verkligheten. 97 procent av Egyptens
kvinnor är könsstympade. Kvinnomisshandel är vanligt och hälften av
kvinnorna tycker själva att mannen har rätt att slå sin fru. Sexuella
trakasserier är lika vanliga som trafikstockningar. Många flickor gifts,
eller lovas bort, som barn. 40 procent av kvinnorna är analfabeter, de
utgör endast 21 procent av arbetskraften och äger fem procent av den
odlingsbara marken. Många kvinnor saknar även id-handlingar vilket
försvårar deras deltagande i samhället och det politiska livet." Läs en gång till, 97 procent av Egyptens kvinnor är könsstympade. Har den arabiska våren ändrat på detta? Det könsaparteid som finns i flera länder som har Islam som religion är inte OK. Därför måste man få ifrågasätta Islam.
Bitte Assarmo skriver på newsmill: "Ponera
att en liknande film hade gjort i ett muslimskt land, och handlat om
någon av de judisk-kristna profeterna istället. Ponera också att en
sådan film hade utlöst våldsamma attacker och mord på diplomater från
arabvärlden. Det hade blivit ramaskri i svenska medier, och de religiösa
judar och kristna som manifesterat sin kränkthet i besinningslöst våld
och mord på diplomater hade granskats med lupp i både TV, radio och
tidningar. Ingen hade ens ifrågasatt filmskaparens rätt att ironisera
och karikera kristna och judar. Det är nämligen skillnad på religion och
religion. Och om islam och dess profet får ingenting ont sägas. Det är
alltid någon annans fel – alltid någon annan som triggat igång våldet.
Men sanningen är att en provokation, hur osmaklig den än må vara, aldrig
kan bli en ursäkt för våld och död. Det hela handlar helt enkelt om hur
vi ska förhålla oss till yttrandefrihet och demokrati, och vad vi ska
lära oss att tåla. Om jag känner mig provocerad av någon av alla de
kristendomsfientliga konstverk, filmer och böcker som finns runt omkring
mig - är det då i sin ordning att jag samlar ihop ett gäng likasinnade
och ge mig ut på gator och torg och skrika och slåss och skjuta ner en
och annan ambassadör?" Svaret på den frågan är självklart nej och så borde det även vara när Islam kommer upp på tapeten.
onsdag 26 september 2012
tisdag 25 september 2012
Skillnad på barn och barn
Hanne Kjöller har skrivit en tänkvärd artikel i DN i dag. Hon skriver: "Många tycks eniga om att 2-åriga franska Haddile ska 'få' stanna i
Sverige. Och att strävan, till skillnad från svenska omhändertagna barn,
inte ska vara att hon ska återförenas med sin biologiska mamma."
Haddiles biologiska mamma, som ursprungligen är från Algeriet, sökte uppehållstillstånd i Sverige då hon blev utsatt för dödshot när hon blev gravid. Ganska snart efter förlossningen försvann Haddiles mamma. Haddiles fostermamma Malén Liewehr säger till SvD: "Har man ett sådant här hot mot sig så är det kanske inte så konstigt att man lämnar sitt barn och försvinner." Nej, det är inte alls konstigt. Mamman kanske håller sig borta för att skydda både sig själv och sin dotter? Vi vet för lite för att kunna ha bombastiska åsikter i ärendet.
Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket, säger till SvD: "Lämna ett barn gör man inte utan anledning." Han tycker att mammans perspektiv inte lyfts fram tillräckligt. Han påpekar att både de sociala myndigheterna i Lund och familjehemmet måste kunna erkänna att det finns ett behov av att leta efter henne. Man behöver inte ha livlig fantasi för att ana att det kanske handlar om ett hedersrelaterat fall. I så fall är det inte bara Hadille som behöver få en fristad i Sverige. Då borde myndigheterna anstränga sig för att rädda Hadilles mamma. Även Hadilles pappa kan vara i fara.
Jag instämmer i Hanne Kjöllers analys: "Under åren har flera nyheter om övergivna svenska barn förekommit i medierna. Ingenstans ser jag att dessa historier renderat något upprop om att barnen bör få stanna i sina jourfamiljer. De frågor som genomsyrar artiklarna är i stället var föräldrarna är och vad som hänt. Det är möjligt att några av dessa föräldrar, också på lång sikt, är oförmögna att ta hand om sin avkomma. Precis som det är möjligt att 2-åriga Haddiles mamma – av ett eller annat skäl – inte kan ta hand om sin dotter. Men om detta vet vi intet. Och nog är det rimligare att vi tar reda på det först innan vi bestämmer att återförening varken är möjlig eller önskvärd." Ja, man borde ta reda på om familjen kan återförenas innan man börjar ge bort andras barn. Det är min uppfattning.
Haddiles biologiska mamma, som ursprungligen är från Algeriet, sökte uppehållstillstånd i Sverige då hon blev utsatt för dödshot när hon blev gravid. Ganska snart efter förlossningen försvann Haddiles mamma. Haddiles fostermamma Malén Liewehr säger till SvD: "Har man ett sådant här hot mot sig så är det kanske inte så konstigt att man lämnar sitt barn och försvinner." Nej, det är inte alls konstigt. Mamman kanske håller sig borta för att skydda både sig själv och sin dotter? Vi vet för lite för att kunna ha bombastiska åsikter i ärendet.
Mikael Ribbenvik, rättschef på Migrationsverket, säger till SvD: "Lämna ett barn gör man inte utan anledning." Han tycker att mammans perspektiv inte lyfts fram tillräckligt. Han påpekar att både de sociala myndigheterna i Lund och familjehemmet måste kunna erkänna att det finns ett behov av att leta efter henne. Man behöver inte ha livlig fantasi för att ana att det kanske handlar om ett hedersrelaterat fall. I så fall är det inte bara Hadille som behöver få en fristad i Sverige. Då borde myndigheterna anstränga sig för att rädda Hadilles mamma. Även Hadilles pappa kan vara i fara.
Jag instämmer i Hanne Kjöllers analys: "Under åren har flera nyheter om övergivna svenska barn förekommit i medierna. Ingenstans ser jag att dessa historier renderat något upprop om att barnen bör få stanna i sina jourfamiljer. De frågor som genomsyrar artiklarna är i stället var föräldrarna är och vad som hänt. Det är möjligt att några av dessa föräldrar, också på lång sikt, är oförmögna att ta hand om sin avkomma. Precis som det är möjligt att 2-åriga Haddiles mamma – av ett eller annat skäl – inte kan ta hand om sin dotter. Men om detta vet vi intet. Och nog är det rimligare att vi tar reda på det först innan vi bestämmer att återförening varken är möjlig eller önskvärd." Ja, man borde ta reda på om familjen kan återförenas innan man börjar ge bort andras barn. Det är min uppfattning.
onsdag 19 september 2012
Skolkaos ska leda till högre betyg
Jag läser Strengnäs Tidnings artikel "Skolkaos ska leda till högre betyg" och vet inte om jag skall skratta eller gråta. Hundratals elever har bytt skola på grund av Fredrik Lundgrens (FP) stora omorganisering av skolor i staden. Han säger till tidningen: "Jag är så glad för att vi lyckades genomföra omorganisationen." Så bra att han är glad! Fast hans uppgift eller uppdrag är inte att tillfredsställa sig själv och sitt eget ego. Det borde han begripa. Vilka andra är glada över skolkaoset som Lundgren är pappa till? Roggeskolan, Lundgrens förra arbetsplats, är självklart glada. De kommer att få många flera elever nu när de startar flera klasser. Många kommer att söka sig dit och det mycket tack vare deras förra biträdande rektor Lundgren. Den väntade elevflykten från Paulinska skolan kommer att gynna friskolorna.
Mariefredspartiets Dag Bremberg säger till tidningen: "Skolan borde vi ha kunnat vara överens om att satsa på, med mer pengar till lärare och läromedel, särskilt om man utgår från de vallöften som hördes för två år sedan. Men, den styrande alliansen har valt att minska resurserna till lärare och i stället slösa tid och pengar på att flytta elever, klasser och hela skolor. Denna vansinniga flyttkarusell har drabbat barnen - och deras resultat." Kloka ord från Bremberg. Han har helt rätt; denna vansinniga flyttkarusell har verkligen drabbat barnen.
När jag läser debattartikeln "Utanför utanförskapet" så tänker jag på Fredrik Lundgren (FP). Inte för att han på något sätt är utanför, han är ju född med en guldsked i munnen, men för att han är en av de som ställer andra människor utanför. Prästen och den frivilliga socialarbetaren Kjell Wiklund skriver: " Det finns något system, någon politik, någon aktör i samhället, som ställt människor utanför. När vi inser detta, kan vi diskutera vad och vem det är." I Strängnäs så personifierar Fredrik Lundgren (FP) allt detta. Han slår undan fötterna på den kommunala skolan. Han bidrar till att den kommunala skolan utarmas på resurser, vilket kommer att leda till att flera ställs utanför. Och vill det sig riktigt illa så ställs de till slut utanför utanförskapet.
Strängnäspartiets Jan Eriksson säger till tidningen: "Underkänt. Resultaten sjunker, kvaliteten sjunker, föräldrarevolter, folkomröstningar. Listan kan göras lång och läget är katastrofalt." Det är katastrofalt när köerna till friskolorna ökar lavinartat. Inte för att det är något fel på friskolorna, de flesta av de vi har i vår kommun fungerar nog relativt bra även fast inte alla deras elever heller uppnår godkänt i alla ämnen. Även den respekterade gymnasieskolan Europaskolan "levererar" elever till KOMVUX för att läsa upp betyg. Och det finns elever som har gått på Montessoriskolan som är tvungna att läsa på det individuella programmet på Thomasgymnasiet, numera kallad introduktionsprogrammet. Det är en katastrof när fler och fler tappar tron på den kommunala skolan.
Tidningens reporter Kristina Levin frågar Lundgren: "När kommer vi se bättre betyg?" Lundgren svarar: "Det skall vi se redan våren 2013. Annars har vi misslyckats och har inte vid makten att göra." Det är nog många som redan nu tycker att Fredrik Lundgren (FP), hans polare och deras nyttiga idioter inte har vid makten att göra. Att det ska behöva offras elever och deras framtid för att de själva skall inse detta faktum är bara alldeles för sorgligt. Jag hittar inte ord!
Mariefredspartiets Dag Bremberg säger till tidningen: "Skolan borde vi ha kunnat vara överens om att satsa på, med mer pengar till lärare och läromedel, särskilt om man utgår från de vallöften som hördes för två år sedan. Men, den styrande alliansen har valt att minska resurserna till lärare och i stället slösa tid och pengar på att flytta elever, klasser och hela skolor. Denna vansinniga flyttkarusell har drabbat barnen - och deras resultat." Kloka ord från Bremberg. Han har helt rätt; denna vansinniga flyttkarusell har verkligen drabbat barnen.
När jag läser debattartikeln "Utanför utanförskapet" så tänker jag på Fredrik Lundgren (FP). Inte för att han på något sätt är utanför, han är ju född med en guldsked i munnen, men för att han är en av de som ställer andra människor utanför. Prästen och den frivilliga socialarbetaren Kjell Wiklund skriver: " Det finns något system, någon politik, någon aktör i samhället, som ställt människor utanför. När vi inser detta, kan vi diskutera vad och vem det är." I Strängnäs så personifierar Fredrik Lundgren (FP) allt detta. Han slår undan fötterna på den kommunala skolan. Han bidrar till att den kommunala skolan utarmas på resurser, vilket kommer att leda till att flera ställs utanför. Och vill det sig riktigt illa så ställs de till slut utanför utanförskapet.
Strängnäspartiets Jan Eriksson säger till tidningen: "Underkänt. Resultaten sjunker, kvaliteten sjunker, föräldrarevolter, folkomröstningar. Listan kan göras lång och läget är katastrofalt." Det är katastrofalt när köerna till friskolorna ökar lavinartat. Inte för att det är något fel på friskolorna, de flesta av de vi har i vår kommun fungerar nog relativt bra även fast inte alla deras elever heller uppnår godkänt i alla ämnen. Även den respekterade gymnasieskolan Europaskolan "levererar" elever till KOMVUX för att läsa upp betyg. Och det finns elever som har gått på Montessoriskolan som är tvungna att läsa på det individuella programmet på Thomasgymnasiet, numera kallad introduktionsprogrammet. Det är en katastrof när fler och fler tappar tron på den kommunala skolan.
Tidningens reporter Kristina Levin frågar Lundgren: "När kommer vi se bättre betyg?" Lundgren svarar: "Det skall vi se redan våren 2013. Annars har vi misslyckats och har inte vid makten att göra." Det är nog många som redan nu tycker att Fredrik Lundgren (FP), hans polare och deras nyttiga idioter inte har vid makten att göra. Att det ska behöva offras elever och deras framtid för att de själva skall inse detta faktum är bara alldeles för sorgligt. Jag hittar inte ord!
lördag 15 september 2012
Yttrandefriheten gäller väl för alla?
Alex Voronov skrev så här på twitter: "Maria Abrahamsson tycks ha glömt att hon nu är riksdagsledamot, inte ledarskribent." Han länkade sedan till denna bloggartikel av Maria Abrahamsson.
Jag gissar att det är de här orden Voronov har synpunkter på: "Mediefokus i dag har i stället handlat om Etiopiens frigivning av de fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Två marxister som avskyr regeringen Reinfeldt är på väg hem, och regeringen Reinfeldt hyllar deras mod, det är så vi borgerligt sinnade fungerar. Hoppas att en S-regering hade gjort detsamma om exempelvis kristna höger-journalister hade råkat illa ut på Kuba."
Jag är inte helt säker på vad det är Voronov tycker att Maria Abrahamsson inte får tycka eller skriva därför att hon numera är politiker och inte längre verksam journalist. Är det journalisternas politiska hemvist eller uppfattningar hon inte får skriva om? Eller är det hennes fråga om huruvida en S-regering skulle ha gjort detsamma om exempel kristna höger-journalister hade råkat illa ut på Kuba som provocerar? Jag vet faktiskt inte. Men, jag begriper inte varför det skall finnas någon skillnad mellan vad en politiker får skriva på sin blogg och vad en journalist får skriva i en tidning. Yttrandefriheten gäller väl för alla?
DN skriver: "Presskonferensen avslutades med ännu en indignationsfråga om hur det kändes att den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson beskrivit Persson och Schibbye som två hemvändande marxister." Johan Persson svarar: "Det är väl jätteskönt att vi lever i ett land där hon kan skriva vad hon vill."
Ja, det är fantastiskt att bo i ett land där folk får tänka fritt och även i skrift få uttrycka sig. Det jag däremot tycker är skrämmande är att en ledarskribent på en svensk tidning uppenbarligen inte tycker att yttrandefriheten även skall gälla för våra riksdagsledamöter.
Jag gissar att det är de här orden Voronov har synpunkter på: "Mediefokus i dag har i stället handlat om Etiopiens frigivning av de fängslade journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson. Två marxister som avskyr regeringen Reinfeldt är på väg hem, och regeringen Reinfeldt hyllar deras mod, det är så vi borgerligt sinnade fungerar. Hoppas att en S-regering hade gjort detsamma om exempelvis kristna höger-journalister hade råkat illa ut på Kuba."
Jag är inte helt säker på vad det är Voronov tycker att Maria Abrahamsson inte får tycka eller skriva därför att hon numera är politiker och inte längre verksam journalist. Är det journalisternas politiska hemvist eller uppfattningar hon inte får skriva om? Eller är det hennes fråga om huruvida en S-regering skulle ha gjort detsamma om exempel kristna höger-journalister hade råkat illa ut på Kuba som provocerar? Jag vet faktiskt inte. Men, jag begriper inte varför det skall finnas någon skillnad mellan vad en politiker får skriva på sin blogg och vad en journalist får skriva i en tidning. Yttrandefriheten gäller väl för alla?
DN skriver: "Presskonferensen avslutades med ännu en indignationsfråga om hur det kändes att den moderata riksdagsledamoten Maria Abrahamsson beskrivit Persson och Schibbye som två hemvändande marxister." Johan Persson svarar: "Det är väl jätteskönt att vi lever i ett land där hon kan skriva vad hon vill."
Ja, det är fantastiskt att bo i ett land där folk får tänka fritt och även i skrift få uttrycka sig. Det jag däremot tycker är skrämmande är att en ledarskribent på en svensk tidning uppenbarligen inte tycker att yttrandefriheten även skall gälla för våra riksdagsledamöter.
fredag 14 september 2012
Lundgren vår lokale president?
Per Engkvist skriver: "I Strängnäs 'kryssades' den okände och oerfarne Fredrik Lundgren (FP) in
till Barn- och Utbildningsnämnden för att han var ett av få namn på
listan och för att några få kände till hans bakgrund som lärare. Ingen
kunde känna till hans agenda." Fredrik Lundgren var nog ganska okänd för de flesta när han blev vald till barn- och utbildningsnämndens ordförande efter valet 2010. Men, någon politisk dununge var han inte. Vi inom politiken kände väl till honom innan han fick denna höga position.
Han var viceordförande i Teknik- och fritidsnämnden när jag var ordförande för densamma delar av förra mandatperioden. Han var redan då känd för sitt temperament och intolerans för oliktänkande. När jag försvarade parkarbetarna som demonstrerade skällde han ut mig framför många toppolitiker i kommunen. Killen var röd i ansiktet av förbannelse och fradgan flög. Inget som gjorde mig rädd direkt, människor som tappar kontrollen på det sättet är bara patetiska och inte särskilt farliga.
Efter att Fredrik Lundgren (FP) blev ordförande i barn- och utbildningsnämnden åkte kommunstyrelsen på teambildning i Eskilstuna. Då hade Fredrik Lundgren precis bestämt att de kommunala skolorna skulle införa obligatorisk läxhjälp. Något som skolchefen Lillemor Bylund var emot. Hon tyckte inte att det var en fråga som politikerna skulle lägga sig i. Hon var ju skolad sedan länge i att politiker skall bestämma/besluta vad och förvaltning och tjänstemän skall bestämma hur det skall genomföras. När hela kommunstyrelsen satt i en ring och teambildade tog Fredrik Lundgren fram sin laptop och läste upp den mailkorrespondensen han hade haft med Lillemor Bylund i frågan.
Med stolthet berättade han hur han hade satt Bylund på plats; han hade visat henne vem som bestämmer, tillade han. Triumferande berättade han om den pågående tuktningen och exalterad förklarade han hur viktigt det var för honom att skolchefen skulle lära sig var skåpet skulle stå. De flesta ledamöterna i kommunstyrelsen skrattade, de visste väl inte vad de skulle säga. Jag blev tyst, fundersam och förskräckt. Jag tänkte på hur annorlunda jag hade behandlat min förvaltningschef när jag var ordförande. Lars Johansson var samhällsbyggnadschef när jag var ordförande i Teknik- och fritidsnämnden och vi hade ett mycket bra samarbete. Fredrik Lundgrens föraktfulla sätt att vara politisk ledare på har jag svårt att respektera.
Någon frågade i en insändare, som inte finns på nättidningen, får man verkligen som kommunalråd uppföra sig hur som helst? I Strängnäs kommun så får man uppenbarligen det. Omogna pojkspolingar som inte har respekt för duktiga medarbetare och erfarna tjänstemän borde inte få vara politiska ledare. Men, för tillfället är det så vi har det i Strängnäs kommun.
Han var viceordförande i Teknik- och fritidsnämnden när jag var ordförande för densamma delar av förra mandatperioden. Han var redan då känd för sitt temperament och intolerans för oliktänkande. När jag försvarade parkarbetarna som demonstrerade skällde han ut mig framför många toppolitiker i kommunen. Killen var röd i ansiktet av förbannelse och fradgan flög. Inget som gjorde mig rädd direkt, människor som tappar kontrollen på det sättet är bara patetiska och inte särskilt farliga.
Efter att Fredrik Lundgren (FP) blev ordförande i barn- och utbildningsnämnden åkte kommunstyrelsen på teambildning i Eskilstuna. Då hade Fredrik Lundgren precis bestämt att de kommunala skolorna skulle införa obligatorisk läxhjälp. Något som skolchefen Lillemor Bylund var emot. Hon tyckte inte att det var en fråga som politikerna skulle lägga sig i. Hon var ju skolad sedan länge i att politiker skall bestämma/besluta vad och förvaltning och tjänstemän skall bestämma hur det skall genomföras. När hela kommunstyrelsen satt i en ring och teambildade tog Fredrik Lundgren fram sin laptop och läste upp den mailkorrespondensen han hade haft med Lillemor Bylund i frågan.
Med stolthet berättade han hur han hade satt Bylund på plats; han hade visat henne vem som bestämmer, tillade han. Triumferande berättade han om den pågående tuktningen och exalterad förklarade han hur viktigt det var för honom att skolchefen skulle lära sig var skåpet skulle stå. De flesta ledamöterna i kommunstyrelsen skrattade, de visste väl inte vad de skulle säga. Jag blev tyst, fundersam och förskräckt. Jag tänkte på hur annorlunda jag hade behandlat min förvaltningschef när jag var ordförande. Lars Johansson var samhällsbyggnadschef när jag var ordförande i Teknik- och fritidsnämnden och vi hade ett mycket bra samarbete. Fredrik Lundgrens föraktfulla sätt att vara politisk ledare på har jag svårt att respektera.
Någon frågade i en insändare, som inte finns på nättidningen, får man verkligen som kommunalråd uppföra sig hur som helst? I Strängnäs kommun så får man uppenbarligen det. Omogna pojkspolingar som inte har respekt för duktiga medarbetare och erfarna tjänstemän borde inte få vara politiska ledare. Men, för tillfället är det så vi har det i Strängnäs kommun.
onsdag 12 september 2012
Satsar Strängnäs på skolorna?
Kommunalråden Fredrik Lundgren (FP) och Jens Persson (C) hävdar i en insändare att de satsar på skolorna. De påpekar bland annat att vi under många år lagt för mycket pengar på skollokaler och för lite på lärande. Intressant med tanke på att de har beslutat att lägga 100 miljoner kronor extra på lokaler.
Fredrik Lundgren (FP) och Jens Persson (C) skriver: "Vad som däremot utmärker Strängnäs är att vi under många år lagt för mycket pengar på skollokaler och för lite på lärande. Den nu genomförda omorganisationen är vår främsta åtgärd för att hantera denna obalans." Varför lägger då den styrande majoriteten 100 miljoner extra på lokalerna? Vi betalar hyra till bolaget, som äger lokalerna. Nu skall de få ytterligare pengar för att renovera skollokalerna som hyresgästerna (läs skolorna) redan betalar dyr hyra för. Varför då? Underhåll ingår i hyran.
Det var nämligen huvudargumentet till Torgny Jonsson (C) när han lurade i oss att det skulle bli så bra att flytta skattefria lokaler kommunen själv ägde in i ett bolag, det skulle bli så bra med renovering och underhåll, enligt honom. Nu får vi skjuta till skattepengar för att göra något vi redan har betalat för. Och sen kommer hyran att höjas för att standarden har höjts och vi får betala ännu en gång till. Så några mer pengar till lärare och elever kommer vi nog inte att se.
Så jag vet inte hur herrarna Lundgren och Persson har räknat. Är det någon som kan förklara hur det skall bli pengar över till lärande när så mycket försvinner till lokaler?
Fredrik Lundgren (FP) och Jens Persson (C) skriver: "Vad som däremot utmärker Strängnäs är att vi under många år lagt för mycket pengar på skollokaler och för lite på lärande. Den nu genomförda omorganisationen är vår främsta åtgärd för att hantera denna obalans." Varför lägger då den styrande majoriteten 100 miljoner extra på lokalerna? Vi betalar hyra till bolaget, som äger lokalerna. Nu skall de få ytterligare pengar för att renovera skollokalerna som hyresgästerna (läs skolorna) redan betalar dyr hyra för. Varför då? Underhåll ingår i hyran.
Det var nämligen huvudargumentet till Torgny Jonsson (C) när han lurade i oss att det skulle bli så bra att flytta skattefria lokaler kommunen själv ägde in i ett bolag, det skulle bli så bra med renovering och underhåll, enligt honom. Nu får vi skjuta till skattepengar för att göra något vi redan har betalat för. Och sen kommer hyran att höjas för att standarden har höjts och vi får betala ännu en gång till. Så några mer pengar till lärare och elever kommer vi nog inte att se.
Så jag vet inte hur herrarna Lundgren och Persson har räknat. Är det någon som kan förklara hur det skall bli pengar över till lärande när så mycket försvinner till lokaler?
tisdag 11 september 2012
Vilket lågvattenmärke hos Eskilstuna-Kuriren!
Ledarskribenten på Eskilstuna-Kuriren skriver: "2010 fick Moderaterna 26 procent i riksdagsvalet i Eskilstuna men bara
22 procent i kommunvalet. Många moderata riksdagsväljare vägrade ge
partiet förtroende lokalt. Med det utgångsläget borde partiprofilen ha
skärpts, det politiska alternativet gjorts tydligare. Så har det inte
blivit. Att den borgerliga oppositionen ändå presterar en del politik är
sällan Israelssons förtjänst. Alliansens informella ledare heter Niklas
Frykman (FP). Det är han som skickar de vassaste pilarna mot
majoriteten och arbetar fram gemensamma alliansutspel."
Jaha och hur bra gick det för Moderaterna i Eskilstuna när Alex Voronovs vän Iha Frykman ledde partiet? Skrev han någonting då? Att ledarsidan håller på familjen Frykman är ingen nyhet. Iha Frykman är för de som inte vet Niklas Frykmans mamma. Apropå det Voronov skriver om valresultatet 2010 så kan man jämföra med valet 2006 när hans favorit Iha Frykman var Moderaternas gruppledare. Då fick Moderaterna mer än 26 procent av rösterna i riksdagsvalet och endast i underkant av 20 procent i kommunvalet i Eskilstuna. Såg vi några krigsrubriker om detta på ledarsidan? Knappast!
Den rakryggade Ann-Sofie Wågström (S) skriver på sin blogg: "Tidningens ledarskribent har givetvis rätt att tycka vad hen vill men detta kommer samma dag som moderaterna ska ha ett möte där frågan om ledarskapet ska tas upp.Om Kuriren åtminstone kunde ha haft den goda smaken att skriva efter mötet och kommenterat resultatet av en eventuell medlemsröstning. Man verkar ju säker på Kuriren att Israelsson ska få gå och det ger en obehaglig smak i munnen. Särskilt när ledaren lyfter fram sin granne Frykman (FP) som Alliansens informelle ledare."
Problemet med Alex Voronov är inte att han inte kan skriva bra; han är en suverän ledarskribent. Förutom när han skriver om personer han känner till; särskilt de han inte tycker om. Han har ytterst svårt att vara objektiv då. Det är en stor brist hos denna duktiga skribent, tyvärr.
Jaha och hur bra gick det för Moderaterna i Eskilstuna när Alex Voronovs vän Iha Frykman ledde partiet? Skrev han någonting då? Att ledarsidan håller på familjen Frykman är ingen nyhet. Iha Frykman är för de som inte vet Niklas Frykmans mamma. Apropå det Voronov skriver om valresultatet 2010 så kan man jämföra med valet 2006 när hans favorit Iha Frykman var Moderaternas gruppledare. Då fick Moderaterna mer än 26 procent av rösterna i riksdagsvalet och endast i underkant av 20 procent i kommunvalet i Eskilstuna. Såg vi några krigsrubriker om detta på ledarsidan? Knappast!
Den rakryggade Ann-Sofie Wågström (S) skriver på sin blogg: "Tidningens ledarskribent har givetvis rätt att tycka vad hen vill men detta kommer samma dag som moderaterna ska ha ett möte där frågan om ledarskapet ska tas upp.Om Kuriren åtminstone kunde ha haft den goda smaken att skriva efter mötet och kommenterat resultatet av en eventuell medlemsröstning. Man verkar ju säker på Kuriren att Israelsson ska få gå och det ger en obehaglig smak i munnen. Särskilt när ledaren lyfter fram sin granne Frykman (FP) som Alliansens informelle ledare."
Problemet med Alex Voronov är inte att han inte kan skriva bra; han är en suverän ledarskribent. Förutom när han skriver om personer han känner till; särskilt de han inte tycker om. Han har ytterst svårt att vara objektiv då. Det är en stor brist hos denna duktiga skribent, tyvärr.
måndag 10 september 2012
Köer på nya Trädgårdsgatan!
En av de skrev på facebook: "Jag har ringt och pratat med flertalet av butikerna på Trädgårdsgatan och alla välkomnar en motaktion från medborgarna. Kl 17.00 möts vi på Visholmens P och åker sedan in och parkerar bilarna innanför bommarna. Kanske ska passa på att fika/köpa pizza/handla mat/köpa färg eller dyl när vi ändå står där? :) Dela gärna detta på din tidslinje. Ses."
Jag åkte dit för att fotografera och rapportera, dock utan bil då min man hade den på annan ort. Titta på bilden. En av stadens vackraste gator ser numera ut som ett skämt. På ena sidan av gatan har man tagit bort varenda parkeringsplats. Nu skall varutransporter och de som vill handla slåss om ännu mindre utrymme. Det är ju helknäppt. Nu blir det Kilenkryssets Solberga som gynnas när handlarna i staden slås ut. Vi får hoppas att denna fredliga aktion får politikerna i majoriteten att besinna sig.
söndag 9 september 2012
Ingen människa är en ö
Jag läser Hanne Kjöllers tänkvärda artikel i DN "Ingen människa är en ö" och tänker att hon har så rätt. Hon skriver: "För ungefär en miljard år sedan, när jag praktiserade
på en vårdcentral, ringde en medelålders kvinna. Hon berättade att hon
tänkt ta med sin mamma på teatern och att en bekant upplyst henne om
något som hette ledsagare. Nu undrade kvinnan om hon kunde få betalt för
att gå på det planerade teaterbesöket med sin friska, men något
ålderstigna, mor. Det kunde hon inte. Men frågan säger ändå något om välfärdsspiralen. Och
om hur det varma samhälle som vänstern brukar göra synonymt med en stor
offentlig sektor i stället riskerar att bli isande kallt. Ett Sverige
där ingen ber om hjälp och där heller ingen sträcker ut en hjälpande
hand – såvida de inte får betalt."
Att få vara en god medmänniska är en gåva. Att få göra någon annan glad är den största gåvan och glädjen vi kan få. Att få känna sig behövd är den starkaste bekräftelse du kan få som människa.
Min goda väninna Marie-Louise Forslund Mustaniemi skriver så här på sin blogg: "Samhället är fullt av vardagshjältar. De som vårdar sina anhöriga hemma istället för att anlita det offentliga, alla de som tar hand om sina barnbarn när det kör ihop sig med jobb och dagis. Alla idrottsledare som i ur och skur ställer upp för våra telningar, ja listan kan göras hur lång som helst. Ska det offentliga ta ansvar för allt detta?" Bra fråga. Nej, det offentliga förmår inte att hjälpa alla och det är inte meningen att så skall ske heller. Ingen människa är en ö, alla är vi beroende av varandra.
Vem vill du gråta hos när du har det ont? I armarna på en god vän? Eller hos någon professionell landstingsanställd som får bra betalt för att lyssna på dig? Själv har jag gråtit så mycket på vårdcentralen här i Strängnäs hos både psykologer och terapeuter att jag kanske inte borde ställa frågan. Men, jo, jag gör det i alla fall, jag vågar göra det. För utan min familj och mina goda vänner så skulle inte alla de samtal jag har haft hos olika experter spelat någon roll alls. Det är utanför vårdcentralen jag lever mitt liv. Det är utanför den offentliga omsorgen vardagen finns. Det är här "ute" vi finns för varandra. Våga fråga om hjälp. Våga ta emot hjälpen. Och framförallt våga vara en medmänniska! Det tänker i alla fall jag fortsätta att vara.
Marie Fredriksson Anthony, (1986) har skrivit den här dikten:
Att vara stark
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas
Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit
Att få vara en god medmänniska är en gåva. Att få göra någon annan glad är den största gåvan och glädjen vi kan få. Att få känna sig behövd är den starkaste bekräftelse du kan få som människa.
Min goda väninna Marie-Louise Forslund Mustaniemi skriver så här på sin blogg: "Samhället är fullt av vardagshjältar. De som vårdar sina anhöriga hemma istället för att anlita det offentliga, alla de som tar hand om sina barnbarn när det kör ihop sig med jobb och dagis. Alla idrottsledare som i ur och skur ställer upp för våra telningar, ja listan kan göras hur lång som helst. Ska det offentliga ta ansvar för allt detta?" Bra fråga. Nej, det offentliga förmår inte att hjälpa alla och det är inte meningen att så skall ske heller. Ingen människa är en ö, alla är vi beroende av varandra.
Vem vill du gråta hos när du har det ont? I armarna på en god vän? Eller hos någon professionell landstingsanställd som får bra betalt för att lyssna på dig? Själv har jag gråtit så mycket på vårdcentralen här i Strängnäs hos både psykologer och terapeuter att jag kanske inte borde ställa frågan. Men, jo, jag gör det i alla fall, jag vågar göra det. För utan min familj och mina goda vänner så skulle inte alla de samtal jag har haft hos olika experter spelat någon roll alls. Det är utanför vårdcentralen jag lever mitt liv. Det är utanför den offentliga omsorgen vardagen finns. Det är här "ute" vi finns för varandra. Våga fråga om hjälp. Våga ta emot hjälpen. Och framförallt våga vara en medmänniska! Det tänker i alla fall jag fortsätta att vara.
Marie Fredriksson Anthony, (1986) har skrivit den här dikten:
Att vara stark
Att vara stark är inte
att aldrig falla
att alltid veta
att alltid kunna
Att vara stark är inte
att alltid orka skratta
att hoppa högst
eller vilja mest
Att vara stark är inte
att lyfta tyngst
att komma längst
eller att alltid lyckas
Att vara stark är
att se livet som det är
Att acceptera dess kraft
och ta del av den
Att falla till botten
slå sig hårt
och alltid komma igen
Att vara stark är
att våga hoppas
när ens tro är som svagast
Att vara stark är
att se ett ljus i mörkret
och alltid kämpa
för att nå dit
Sms-lån borde förbjudas
Erik Helmersson på DN tar ofta upp angelägna frågor. I lördags skrev han om snabblån, så kallade sms-lån. Han skriver: "Naturligtvis står det folk fritt att ingå (nästan)
vilka avtal de vill. Man kan vara snusförnuftig och tycka att den får
skylla sig själv som tror att lösningen på de ekonomiska problemen finns
bara några knapptryck bort. Men nu är människan stundom ett bräckligt käril. Vi kan alla handla i
desperation och sakna sinnesnärvaro att läsa det finstilta och
säkerställa att vi om en månad har täckning för det lån vi tar i dag. Det är trots allt stötande att det finns företag vars affärsidé är just att exploatera denna svaghet och desperation." Jag håller fullständigt med honom.
Janne Åkerlund hos Kronofogden berättar att sms-bolagen ofta brister i kreditprövningen och lånar ut till personer som inte har möjligheter att betala tillbaka pengarna. SvD Näringsliv skriver: "Han har gått igenom omkring 600 anmälningar och konstaterar att 32 procent av de som fått lån redan hade betalningsanmärkningar eller var restförda för skulder hos Kronofogden. Bland ungdomarna var den siffran hela 70 procent."I de fall sms-låneföretagen inte ens har bemödat sig med att göra en kreditprövning borde de inte få tillbaka sina pengar. Det är förkastligt att skuldsätta unga människor på det här sättet. För enligt många reportage och artiklar som har berört det här temat så är det i första hand unga personer som råkar illa ut och hamnar i en skuldfälla de har svårt att ta sig ur.
Vissa av sms-låneföretagen har en effektiv ränta på tusentals procent; det kallas för ockerränta och är förbjudet. Helmerson skriver: "För ocker döms också den som vid kreditgivning (...) bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestation." Så står det i brottsbalken.
Regeringen vill skärpa kraven på företag som sysslar med snabblån. Finansminister Peter Norman (M) har en ambition att Finansinspektionen skall utföra/genomföra en tillsyn av sms-låneföretagen i år. Man kan ju fundera över varför han inte har gjort något åt frågan/problemet tidigare? Är det för att det är en klassfråga? Det kan ju vara så att Peter Norman, precis som statsminister Fredrik Reinfeldt (M), mest känner till etniska svenskar mitt i livet som inte är arbetslösa och de behöver förmodligen inga sms-lån!
Janne Åkerlund hos Kronofogden berättar att sms-bolagen ofta brister i kreditprövningen och lånar ut till personer som inte har möjligheter att betala tillbaka pengarna. SvD Näringsliv skriver: "Han har gått igenom omkring 600 anmälningar och konstaterar att 32 procent av de som fått lån redan hade betalningsanmärkningar eller var restförda för skulder hos Kronofogden. Bland ungdomarna var den siffran hela 70 procent."I de fall sms-låneföretagen inte ens har bemödat sig med att göra en kreditprövning borde de inte få tillbaka sina pengar. Det är förkastligt att skuldsätta unga människor på det här sättet. För enligt många reportage och artiklar som har berört det här temat så är det i första hand unga personer som råkar illa ut och hamnar i en skuldfälla de har svårt att ta sig ur.
Vissa av sms-låneföretagen har en effektiv ränta på tusentals procent; det kallas för ockerränta och är förbjudet. Helmerson skriver: "För ocker döms också den som vid kreditgivning (...) bereder sig ränta eller annan ekonomisk förmån, som står i uppenbart missförhållande till motprestation." Så står det i brottsbalken.
Regeringen vill skärpa kraven på företag som sysslar med snabblån. Finansminister Peter Norman (M) har en ambition att Finansinspektionen skall utföra/genomföra en tillsyn av sms-låneföretagen i år. Man kan ju fundera över varför han inte har gjort något åt frågan/problemet tidigare? Är det för att det är en klassfråga? Det kan ju vara så att Peter Norman, precis som statsminister Fredrik Reinfeldt (M), mest känner till etniska svenskar mitt i livet som inte är arbetslösa och de behöver förmodligen inga sms-lån!
söndag 2 september 2012
William Petzäll, drogerna tog hans liv
Britta Svensson, på Expressen, skriver: "Han kallades riksdagens ensammaste man. Nu är William Petzäll, nyss fyllda 24 år, död. En mammas förtvivlade kamp för sin son är över." Drogerna har åter igen tagit en ung människas liv. Jag tänker på mamman och den bottenlösa sorg som har drabbat henne. Mina tre barn är i samma ålder som hennes son. Det kunde ha varit ett av mina barn.
Britta Svensson frågar: "Om inte en riksdagsledamot kunde få vård för sina drogproblem, hur går det då för unga människor utan pengar och kontakter?"
En riksdagsman skriver på face-book rörande William Petzäll: "
William Petzäll valdes in som riksdagsledamot för Sverigedemokraterna i valet 2010. Han uppmanades dock att lämna partiet och sin riksdagsplats efter att hans missbruk blivit känt. Han valde dock att sitta kvar i riksdagen som så kallad politisk vilde." Hade det varit en vanlig arbetsplats Petzäll hade arbetat på så hade man inte kunnat begära att han skulle lämna den innan stora ansträngningar för att rehabilitera personen i fråga hade satts in först. Det är en human lagstiftning som ligger bakom den praxisen. Att politiken, som ligger bakom denna lagstiftning, själva skulle visa på humanitet är väl tyvärr en utopi?
Mary X Jensen skriver på face-book: "Det är hårda tag mot de som levererar droger som ska till. De som fastnat i eländet behöver vård och hjälp att komma ur det." Jag håller fullständigt med henne.
Britta Svensson frågar: "Om inte en riksdagsledamot kunde få vård för sina drogproblem, hur går det då för unga människor utan pengar och kontakter?"
William Petzäll valdes in som riksdagsledamot för Sverigedemokraterna i valet 2010. Han uppmanades dock att lämna partiet och sin riksdagsplats efter att hans missbruk blivit känt. Han valde dock att sitta kvar i riksdagen som så kallad politisk vilde." Hade det varit en vanlig arbetsplats Petzäll hade arbetat på så hade man inte kunnat begära att han skulle lämna den innan stora ansträngningar för att rehabilitera personen i fråga hade satts in först. Det är en human lagstiftning som ligger bakom den praxisen. Att politiken, som ligger bakom denna lagstiftning, själva skulle visa på humanitet är väl tyvärr en utopi?
Mary X Jensen skriver på face-book: "Det är hårda tag mot de som levererar droger som ska till. De som fastnat i eländet behöver vård och hjälp att komma ur det." Jag håller fullständigt med henne.
Rektor och skolchef lägger skulden på flyktingbarnen
Niornas slutbetyg rasar i den kommunala skolan, i alla fall på Åkerskolan och i Paulinska skolan, berättar tidningen. Rektorn på Paulinska skolan, Pauliina Björkman, lägger skulden för detta på eleverna med särskilda behov, nyinflyttade elever och ensamkommande flyktingbarn. Det är så man mår illa. En rektor som delvis använder sig av samma retorik som Sverigedemokraterna vill man ju gärna slippa.
Mariefredspartiets Birgitta Elvingsson skriver på face-book: "
Mariefredspartiets Birgitta Elvingsson skriver på face-book: "
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
