I gårdagens tidning hyllar marknadsliberalen Fredrik Lundgren (FP) marknadskrafterna som han nästintill påstår har skapat vårt fantastiska samhälle. Lundgren och jag är födda samma år. Han i Sverige. Jag i Norge. Världen är inte svart eller vit. Det finns knappt några länder med ren marknadsekonomi och det finns heller inte så många länder som drivs rent planekonomiskt. Våra nordiska länder, som antagligen är världens bästa länder att bo i, är vad man inom socialekonomin kallar för blandekonomier; en marknad som styrs av regleringar. Vårt generösa och utbyggda välfärdssystem skulle tex inte funnits i ett land som enbart styrs av marknadskrafterna. Vårt välstånd beror alltså inte enbart på en massa uppfinningsrika och duktiga företagare. Vårt välstånd beror till stor del också på att det har funnits klarsynta och kloka människor som har byggt upp en välfärdsmodell som fungerar. Nog om detta.
Det som förvånar mest i Fredrik Lundgrens artikel är att han som normalt förespråkar kadaverdisciplin i skolan och vurmar för friskolorna nu har börjat ställa frågor till landets största friskoleaktör på gymnasieområdet. Tidningens ledarsida undrar i dagens ledare om Fredrik Lundgren har gått vilse.
Fredrik Lundgren var tidigare lärare på Europaskolan och även biträdande rektor på Europaskolans högstadieskola Roggeskolan. Det har nog ibland känts som en belastning för honom. Det är nog den stämpeln han vill åt när han nu börjar ifrågasätta vissa friskolors kopplingar till riskkapitalbolag med mera. Han vill ändra på sin politiska image. Han kanske behöver en annan politisk framtoning än den marknadsliberala profil han har haft tills nu?
Ledarsidan skriver: "Förra veckan antog fullmäktige nästa års preliminära budget. Där fanns inga särskilda satsningar på skolan eller skolbarnomsorgen. Däremot gjordes en kraftig förstärkning av anslaget till kommunstyrelsen, bland annat för satsningar på kollektivtrafik. Det vore intressant att veta hur den politiska majoriteten tänker kring denna prioritering, eller berätta något om sina idéer för hur Strängnäs skolor ska prestera bättre och bli tryggare". Där har vi kanske delvis svar på ledarsidans fråga om huruvida Lundgren har gått vilse? Lundgren behöver kanske en skendebatt för att slippa svara på frågor hur han tänkte när han gick med på en brutal skolbudget och en alldeles för generös kommunstyrelsebudget? En hårresande fråga kanske?
Uppdaterad 2011-06-30: I dagens tidning skriver Fredrik Lundgren (FP): "Utöver detta har majoriteten beslutat om den största investeringen på våra skollokaler någonsin: 100 miljoner kommer de närmaste tre åren att läggas på att fräscha upp dem". Den investering som Lundgren här pratar om är till största delen renoveringar av befintliga skollokaler. Renoveringar som fastighetsbolaget borde stå för. Det var därför vi en gång valde att överföra kommunens lokaler till bolaget just för att de skulle sköta renoveringarna så mycket bättre. De 100 miljonerna ger inte flera lärare och/eller annan nödvändig personal till våra kommunala skolor.
Uppdaterad 2011-07-01: Bibbi von Schéele (M) framför till Fredrik Lundgren (FP), i dagens tidning, vilka skolfrågor hon tycker att han borde koncentrera sig på i kommunpolitiken.
onsdag 29 juni 2011
söndag 26 juni 2011
Absurd twitterdebatt om brottslighet och invandring!
Det norske Dagbladet publicerar känslig information. De skriver: "Hver femte innvandrer fra Irak og Somalia tatt for lovbrudd".
Per Gudmundsson på SvD hänger på och skriver: "Brottsförebyggande rådets två utredningar (1996:2 samt 2005:17) om brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet har gett liknande, för att inte säga värre, resultat. I den tidigare rapporten hade exempelvis 26,9 procent av invandrarna från Nordafrika varit skäligen misstänkta för brott under mätperioden, och i den senare mättes motsvarande till 24,1 procent. I Sverige kan man snarare göra rubriker på 'var fjärde' än på 'var femte', med andra ord".
Torbjörn Jerlerup konstaterar på sin blogg: "Twitterdebatter kan vara lugna och givande. Men ibland övergår twitterdebatter till krig och pajkastning. Så var det igår när en diskussion kom igång om något per Gudmundsson skrivit i SvD. Per hade nämligen skrivit om invandring och brottslighet. Och om något är känsligt så är det det. Varför antar så många att om man vill prata om invandring och brottslighet så är man rasist eller främlingsfientlig?"
För att lösa ett problem, och ingen kan ju tycka att det inte är ett problem att några invandrargrupper har svårare att integreras i det Svenska samhället än andra, så måste man lyfta frågan. Hittar man, och de är säkert flera, grunden till det hela kan man försöka hitta lösningar. Det är uppenbarligen enklare att komma till USA och etablera sig på arbetsmarknaden där för somalier än vad det är för de somalier som kommer till Sverige. Varför då? Har de somalier som åker till USA en annan klassbakgrund än deras landsmän som kommer till Sverige? Eller är det svårare att komma in på den svenska arbetsmarknaden?
Oavsett vad så har Midsommarhelgens snackis varit Per Gudmundsons ledare om invandrares brottslighet. Per Gudmundsson är en frispråkig och omstridd journalist. ETC berättar: "Svenska Dagbladets kontroversielle ledarskribent Per Gudmundson har anmält serietidningen Galago till polisen för olaga hot efter att den publicerat en krönika som uppmanar till att skjuta honom. Justitiekanslern har dock avskrivit ärendet med motiveringen att det är satir. 'Våra krav är följande: Kväv den fria pressrösten. Terroristförklara Timbro. lnför straffskatt på artikelkommentarer. Avsätt kulturministern. Skjut Per Gudmundsson'." Den typen av satir klarar vi oss bra utan.
Jag tycker det är bra att det finns journalister som Per Gudmundsson, som törs att provocera och sätta saker på sin spets. Det som oroar mig är allt det hat han nu utsetts för på nätet, på bloggar och i tidningar. Det borde oroa oss alla!
Per Gudmundsson på SvD hänger på och skriver: "Brottsförebyggande rådets två utredningar (1996:2 samt 2005:17) om brottsligheten bland personer födda i Sverige och i utlandet har gett liknande, för att inte säga värre, resultat. I den tidigare rapporten hade exempelvis 26,9 procent av invandrarna från Nordafrika varit skäligen misstänkta för brott under mätperioden, och i den senare mättes motsvarande till 24,1 procent. I Sverige kan man snarare göra rubriker på 'var fjärde' än på 'var femte', med andra ord".
Torbjörn Jerlerup konstaterar på sin blogg: "Twitterdebatter kan vara lugna och givande. Men ibland övergår twitterdebatter till krig och pajkastning. Så var det igår när en diskussion kom igång om något per Gudmundsson skrivit i SvD. Per hade nämligen skrivit om invandring och brottslighet. Och om något är känsligt så är det det. Varför antar så många att om man vill prata om invandring och brottslighet så är man rasist eller främlingsfientlig?"
För att lösa ett problem, och ingen kan ju tycka att det inte är ett problem att några invandrargrupper har svårare att integreras i det Svenska samhället än andra, så måste man lyfta frågan. Hittar man, och de är säkert flera, grunden till det hela kan man försöka hitta lösningar. Det är uppenbarligen enklare att komma till USA och etablera sig på arbetsmarknaden där för somalier än vad det är för de somalier som kommer till Sverige. Varför då? Har de somalier som åker till USA en annan klassbakgrund än deras landsmän som kommer till Sverige? Eller är det svårare att komma in på den svenska arbetsmarknaden?
Oavsett vad så har Midsommarhelgens snackis varit Per Gudmundsons ledare om invandrares brottslighet. Per Gudmundsson är en frispråkig och omstridd journalist. ETC berättar: "Svenska Dagbladets kontroversielle ledarskribent Per Gudmundson har anmält serietidningen Galago till polisen för olaga hot efter att den publicerat en krönika som uppmanar till att skjuta honom. Justitiekanslern har dock avskrivit ärendet med motiveringen att det är satir. 'Våra krav är följande: Kväv den fria pressrösten. Terroristförklara Timbro. lnför straffskatt på artikelkommentarer. Avsätt kulturministern. Skjut Per Gudmundsson'." Den typen av satir klarar vi oss bra utan.
Jag tycker det är bra att det finns journalister som Per Gudmundsson, som törs att provocera och sätta saker på sin spets. Det som oroar mig är allt det hat han nu utsetts för på nätet, på bloggar och i tidningar. Det borde oroa oss alla!
torsdag 23 juni 2011
En månadslön på banken...
Fredrik Segerfeldt tycker att det är sjukt att folk inte kan klara en utebliven månadslön. Han skriver på newsmill: "Hur kommer det sig att vuxna människor i ett av världens rikaste länder inte kan klara en enda utebliven månadslön, utan är tvungna att gå till banken för att ha råd med sill, brännvin och jordgubbstårta? Det beror naturligtvis på vår samhällsmodell, som är uttryckligen utformad utifrån idén att vi inte kan ta hand om oss själva, att vi är hjälplösa offer som måste ha statens hjälp vid varje liten motgång i livet". Alla skulle behöva en buffert. Vem är det sitt ansvar?
Den avlidne Folkpartisten och tidigare finansminister Anne Wibble blev mest känd för att hon uttryckte att folk borde ha en årslön på banken. Jag förstår självklart att alla inte kan spara så pass mycket, även om det skulle vara bra. Jag kan ändå inte låta bli att ställa frågan varför så många svenskar lever på marginalen och lånar till nya bilar och statusprylar i stället för att spara och köpa när det finns pengar? Det är under goda tider vi borde hålla igen och lägga undan pengar för att klara av kriser. Och det ansvaret borde för de flesta av oss ligga på oss själva.
Fredrik Segerfeldt skriver: "Sverige är idag ungefär dubbelt så rikt som år 1970. Den årliga snittinkomsten (BNP per capita i 2005 års priser) låg då på 163 000 kronor, mot 317 000 kronor år 2010. Vart har denna fördubbling av inkomsterna tagit vägen? Varför har inte en enda krona lagts till sparkontot? Hur kan ett folk som har dubbelt så mycket pengar som för 40 år sedan vara pank?" Jag förstår att det är provocerande frågor Segerfeldt ställer. Men, det är bra och nödvändigt att han ställer de.
Den avlidne Folkpartisten och tidigare finansminister Anne Wibble blev mest känd för att hon uttryckte att folk borde ha en årslön på banken. Jag förstår självklart att alla inte kan spara så pass mycket, även om det skulle vara bra. Jag kan ändå inte låta bli att ställa frågan varför så många svenskar lever på marginalen och lånar till nya bilar och statusprylar i stället för att spara och köpa när det finns pengar? Det är under goda tider vi borde hålla igen och lägga undan pengar för att klara av kriser. Och det ansvaret borde för de flesta av oss ligga på oss själva.
Fredrik Segerfeldt skriver: "Sverige är idag ungefär dubbelt så rikt som år 1970. Den årliga snittinkomsten (BNP per capita i 2005 års priser) låg då på 163 000 kronor, mot 317 000 kronor år 2010. Vart har denna fördubbling av inkomsterna tagit vägen? Varför har inte en enda krona lagts till sparkontot? Hur kan ett folk som har dubbelt så mycket pengar som för 40 år sedan vara pank?" Jag förstår att det är provocerande frågor Segerfeldt ställer. Men, det är bra och nödvändigt att han ställer de.
tisdag 21 juni 2011
Paulinska skolan med elever från 4-9?
Tidningen skriver att elever som går i årskurs fyra kan få börja i högstadiet, enligt ett nytt förslag från Strängnäs kommun. Det gäller ju då även elever som går i årskurs fem. På 90-talet så flyttade man elever som gick i årskurs sex till högstadieskolorna. Alla mina tre barn har gått i sexan på Paulinska skolan. Min uppfattning då var att det var för tidigt. Nu skall alltså ännu yngre barn börja i skolor som från början var högstadieskolor. Är det bra? Är det klokt?
En trebarnsmamma säger till tidningen att Paulinska skolan inte är någon bra miljö för små barn. Jag tror att hon har rätt. Det var inte ju inte särskilt bra för barnen som gick i sexan att få komma till Paulinska. Alla mina tre barn upplevde sitt första år på Paulinska skolan, när de gick i sexan, som oroligt och otryggt. De skulle gärna ha stannat kvar på Långbergsskolan ett år till.
Ordförande i barn- och utbildningsnämnden, Fredrik Lundgren (FP), säger till tidningen att han är positiv till förslaget. Verksamhetschefen för grundskolorna i kommunen, Andreas Gydingsgård, säger att alla skolor har i uppdrag att skapa trygga och trivsamma miljöer för alla elever. Det låter väl och bra. Men, hur ser det ut i verkligheten? Jag är orolig för att detta beslut kommer att gynna friskolorna i kommunen och stjälpa våra kommunala skolor ytterligare. Frågan som direkt dök upp i mitt huvud när jag lästa om detta var hur kommer Roggeskolan att göra? Friskolan som Europaskolan har startat uppe i vackra Benningeområdet. Kommer den fortfarande att vara en 6-9 skola?
Fredrik Lundgren förklarar det hela med att om vi inte gör det här nu så kommer vi att behöva bygga en ny skola i Finninge/Långbergsområdet. Var det inte det som lovades när man "tillfälligt" flyttade Långbergsskolan till Karinslundsskolan? Det trodde i alla fall flera föräldrar, barn och lärare på Långbergsskolan när beslutet om flytten togs.
Den oberoende politikern Patrick Baltatzis skriver på sin blogg: "Jag avundas inte Fredrik Lundgren. Det måste kännas allt annat än lustigt för BUN:s ordförande, fd biträdande rektor på Benningeskolan (friskola) att genomföra detta. Genomför han planerna undergräver han förtroendet för kommunen som huvudman för den kommunala skolan, och indirekt, vare sig han vill det eller inte, spelar friskolorna i händerna". Fredrik Lundgren har ju även sagt att han gärna ser att alla de teoretiska programmen på Tomasgymnasiet läggs ner. Det om något vore att spela friskolorna i händerna. I det fallet Europaskolan!
En trebarnsmamma säger till tidningen att Paulinska skolan inte är någon bra miljö för små barn. Jag tror att hon har rätt. Det var inte ju inte särskilt bra för barnen som gick i sexan att få komma till Paulinska. Alla mina tre barn upplevde sitt första år på Paulinska skolan, när de gick i sexan, som oroligt och otryggt. De skulle gärna ha stannat kvar på Långbergsskolan ett år till.
Ordförande i barn- och utbildningsnämnden, Fredrik Lundgren (FP), säger till tidningen att han är positiv till förslaget. Verksamhetschefen för grundskolorna i kommunen, Andreas Gydingsgård, säger att alla skolor har i uppdrag att skapa trygga och trivsamma miljöer för alla elever. Det låter väl och bra. Men, hur ser det ut i verkligheten? Jag är orolig för att detta beslut kommer att gynna friskolorna i kommunen och stjälpa våra kommunala skolor ytterligare. Frågan som direkt dök upp i mitt huvud när jag lästa om detta var hur kommer Roggeskolan att göra? Friskolan som Europaskolan har startat uppe i vackra Benningeområdet. Kommer den fortfarande att vara en 6-9 skola?
Fredrik Lundgren förklarar det hela med att om vi inte gör det här nu så kommer vi att behöva bygga en ny skola i Finninge/Långbergsområdet. Var det inte det som lovades när man "tillfälligt" flyttade Långbergsskolan till Karinslundsskolan? Det trodde i alla fall flera föräldrar, barn och lärare på Långbergsskolan när beslutet om flytten togs.
Den oberoende politikern Patrick Baltatzis skriver på sin blogg: "Jag avundas inte Fredrik Lundgren. Det måste kännas allt annat än lustigt för BUN:s ordförande, fd biträdande rektor på Benningeskolan (friskola) att genomföra detta. Genomför han planerna undergräver han förtroendet för kommunen som huvudman för den kommunala skolan, och indirekt, vare sig han vill det eller inte, spelar friskolorna i händerna". Fredrik Lundgren har ju även sagt att han gärna ser att alla de teoretiska programmen på Tomasgymnasiet läggs ner. Det om något vore att spela friskolorna i händerna. I det fallet Europaskolan!
måndag 20 juni 2011
Det kom ett mail till Folkpartiet i Strängnäs
Philip Wendahl
Ärade styrelse för Folkpartiet i Strängnäs
Det är ett allmänt känt faktum att de flesta partier tappar medlemmar vilket självklart påverkar vår legitimitet som demokratins kärna och folks företrädare. Vidare är det allmänt känt att ett parti behöver vara som ett cirkustält, med högt i tak och långt till dörren - särskilt om partiet gör anspråk på att kalla sig liberalt.
Med dessa två ganska självklara påståenden i botten vill jag djupt beklaga och med kraft protestera mot Ert beslut att utesluta Margit Urtegård ur Folkpartiet. Med vilken rätt ställer ni er emellan hennes egna övertygelse och det parti som säger sig förvalta hennes idéer? Jag och Margit är inte alltid överens, hon är betydligt mer socialliberal än vad jag är men likväl är det med tungt hjärta jag hör om era bravader. Partier tappar som sagt medlemmar och som lök på laxen ägnar sig somliga åt att jaga bort den som söker upp Folkpartiet. Varför?
Att Margit har en blogg i vilken hon skriver sitt hjärtas mening är i sanning en tillgång. Endast rädda människor med dold agenda är rädda för transparens och öppenhet gentemot medborgarna. Bloggar är ingen fluga - utan ett kraftfullt redskap för skribenter att förmedla sina tankar och alster ocensurerat och jag har under ett par år läst Margits blogg och inte funnit inlägg som föranleder ett sådant skarpt beslut som det ni nu fattat.
Margit är en socialliberal och allmänborgerlig norsk jänta i sina bästa år. Många är de politiker som omprövat sina medlemskap (Anders Wijkman, Carl Tham, Per Gahrton, Ylva Johansson och Marit Paulsen) för att nämna några och ännu fler är de väljare som byter parti mellan valen.
Att Margit varit aktiv i andra partier är absolut inget skäl till uteslutning. Somliga byter övertygelse för sitt partis skull - andra byter parti för sina övertygelsers skull. Jag vet att Margit tillhör den sistnämnda gruppen och för det borde hon få Er respekt, inte Ert förakt.
Jag har själv tidigare suttit i förbundsstyrelsen för Liberala ungdomsförbundet nationellt i två mandatperioder, varit förbundssekreterare för Liberal Mångfald och suttit i styrelsen för flera olika delar inom Folkpartiet. Idag, endast 27 år gammal känner jag mig matt och trött på denna inskränkta partipolitik och på Folkpartiets internkultur där sådant här beteende accepteras. Människor som mig - utlandsfödda ungdomar med framgångsrikt yrkesliv och vilja till politik borde ses som en tillgång men tröttnar lätt när det handlar mer om stridighet och konflikt än om politik.
I konkurrensen mellan å ena sidan Folkpartiet, å andra sidan min familj, mina vänner och mitt arbete som PR-och pressansvarig på Sveriges television är jag rädd att Fp har förlorat stort.
Jag beklagar att så är fallet och jag beklagar Ert beslut.
Vänligen
Philip Wendahl
Ärade styrelse för Folkpartiet i Strängnäs
Det är ett allmänt känt faktum att de flesta partier tappar medlemmar vilket självklart påverkar vår legitimitet som demokratins kärna och folks företrädare. Vidare är det allmänt känt att ett parti behöver vara som ett cirkustält, med högt i tak och långt till dörren - särskilt om partiet gör anspråk på att kalla sig liberalt.
Med dessa två ganska självklara påståenden i botten vill jag djupt beklaga och med kraft protestera mot Ert beslut att utesluta Margit Urtegård ur Folkpartiet. Med vilken rätt ställer ni er emellan hennes egna övertygelse och det parti som säger sig förvalta hennes idéer? Jag och Margit är inte alltid överens, hon är betydligt mer socialliberal än vad jag är men likväl är det med tungt hjärta jag hör om era bravader. Partier tappar som sagt medlemmar och som lök på laxen ägnar sig somliga åt att jaga bort den som söker upp Folkpartiet. Varför?
Att Margit har en blogg i vilken hon skriver sitt hjärtas mening är i sanning en tillgång. Endast rädda människor med dold agenda är rädda för transparens och öppenhet gentemot medborgarna. Bloggar är ingen fluga - utan ett kraftfullt redskap för skribenter att förmedla sina tankar och alster ocensurerat och jag har under ett par år läst Margits blogg och inte funnit inlägg som föranleder ett sådant skarpt beslut som det ni nu fattat.
Margit är en socialliberal och allmänborgerlig norsk jänta i sina bästa år. Många är de politiker som omprövat sina medlemskap (Anders Wijkman, Carl Tham, Per Gahrton, Ylva Johansson och Marit Paulsen) för att nämna några och ännu fler är de väljare som byter parti mellan valen.
Att Margit varit aktiv i andra partier är absolut inget skäl till uteslutning. Somliga byter övertygelse för sitt partis skull - andra byter parti för sina övertygelsers skull. Jag vet att Margit tillhör den sistnämnda gruppen och för det borde hon få Er respekt, inte Ert förakt.
Jag har själv tidigare suttit i förbundsstyrelsen för Liberala ungdomsförbundet nationellt i två mandatperioder, varit förbundssekreterare för Liberal Mångfald och suttit i styrelsen för flera olika delar inom Folkpartiet. Idag, endast 27 år gammal känner jag mig matt och trött på denna inskränkta partipolitik och på Folkpartiets internkultur där sådant här beteende accepteras. Människor som mig - utlandsfödda ungdomar med framgångsrikt yrkesliv och vilja till politik borde ses som en tillgång men tröttnar lätt när det handlar mer om stridighet och konflikt än om politik.
I konkurrensen mellan å ena sidan Folkpartiet, å andra sidan min familj, mina vänner och mitt arbete som PR-och pressansvarig på Sveriges television är jag rädd att Fp har förlorat stort.
Jag beklagar att så är fallet och jag beklagar Ert beslut.
Vänligen
Philip Wendahl
Högt i tak i Folkpartiet?
I Folkpartiets senaste medlemstidning kan man läsa att det är högt i tak i Folkpartiet. Intressant. Hur högt är det taket? I dagens tidning berättar Helena Hallgarn, ordförande i Folkpartiet i Strängnäs, att de är tvungna att utesluta mig som medlem. Hon säger att det är tråkigt men nödvändigt. En av styrelsemedlemmarna berättade för mig att det är min blogg som är problemet. Personen förklarade också att styrelsen aldrig ens hade diskuterat att låta mig bli medlem. Det var endast alternativet uteslutning som var uppe på styrelsemötet. Helena Hallgarn säger i tidningen att det är mitt beteende som ligger bakom uteslutningen. Normalt när man vill bli av med någon på en arbetsplats eller i en organisation så brukar man säga att vederbörande har samarbetssvårigheter. Folkpartiet i Strängnäs går längre än så, de attackerar mig som person.
När det blåser kallt är det viktigt att ha vänner som står pall för trycket. Vänner som törs att vara ens vän trots att det finns en risk att själv bli angripen. Den oberoende politikern Patrick Baltatzis är en sådan vän. Han kämpar för det han tror på. Han står upp för demokratin och yttrandefriheten även när det blåser kallt.
Patrick skriver på sin blogg: "Att angripa Margit Urtegårds person och stil som politiker är inte speciellt begåvat. Politik är en ständig konflikt mellan olika perspektiv, åsikter och hållningar. Den liberala tanken handlar om mångfald och inte konformism, om en utvecklings- och upplysningsidé som bygger på mötet mellan människans olika friheter. Det folkpartiet i Strängnäs bekräftar är att deras medlemsprinciper utgår från vem du är och inte vilka ideal du är beredd att kämpa för".
David Aronsson (V) skriver på sin blogg: "För mig är Folkpartiet liberalernas agerande förkastligt på ett mänskligt plan. Man sätter partiets (påhittade) problem, utifrån fördomar om Margits agerande, framför före respekten för Margit som person." Jag är tacksam för att det finns politiker i Strängnäs som är riktiga humanister och även törs visa det. Tack David.
När det blåser kallt är det viktigt att ha vänner som står pall för trycket. Vänner som törs att vara ens vän trots att det finns en risk att själv bli angripen. Den oberoende politikern Patrick Baltatzis är en sådan vän. Han kämpar för det han tror på. Han står upp för demokratin och yttrandefriheten även när det blåser kallt.
Patrick skriver på sin blogg: "Att angripa Margit Urtegårds person och stil som politiker är inte speciellt begåvat. Politik är en ständig konflikt mellan olika perspektiv, åsikter och hållningar. Den liberala tanken handlar om mångfald och inte konformism, om en utvecklings- och upplysningsidé som bygger på mötet mellan människans olika friheter. Det folkpartiet i Strängnäs bekräftar är att deras medlemsprinciper utgår från vem du är och inte vilka ideal du är beredd att kämpa för".
David Aronsson (V) skriver på sin blogg: "För mig är Folkpartiet liberalernas agerande förkastligt på ett mänskligt plan. Man sätter partiets (påhittade) problem, utifrån fördomar om Margits agerande, framför före respekten för Margit som person." Jag är tacksam för att det finns politiker i Strängnäs som är riktiga humanister och även törs visa det. Tack David.
onsdag 15 juni 2011
Kommunen drar in sex miljoner på socialbidrag
I dagens tidning kan vi läsa att alltfler hushåll behöver ekonomisk hjälp från socialtjänsten för att klara sig. Samtidigt har majoriteten i kommunen beslutat att de skall spara 6 miljoner kronor på just försörjningsstödet nästa år. Frågan som dyker upp är om det är ett realistisk mål? Självklart är det positivt att kommunen vill använda pengar för/till aktiva insatser för att minska arbetslösheten. Det är mycket bättre att folk kommer i arbete i stället för att bli bidragsberoende. Socialchefen Bengt Gustafsson säger till tidningen: "Det är en utmaning och en bra ansats. Man höjer livskvaliteten för människor genom att få dem i arbete". Det är helt rätt. Men, är beloppet på 6 miljoner realistisk? Hitintills i år har försörjningsstödet sprängt budgeten med en miljon kronor. Socialbidragets storlek regleras på central nivå och styrs inte av kommunpolitiker. Har individer rätt till socialbidrag så måste kommunen betala ut det.
DN skriver: "Stora klyftor, utslagning på flera nivåer och permanent utanförskap är i allra högsta grad ett samhällsproblem. Tillfälliga ekonomiska svårigheter är något helt annat än att familjer lever hela sina liv utan egenmakt och egen försörjning. Barn som aldrig ser sina föräldrar gå till ett arbete, som inte själva mäktar med skolan, som lever ohälsosamt och som känner sig övergivna av samhället – där finns det stora problemet". Därför är det viktigt att alla som kan får komma ut på arbetsmarknaden och genom det få större makt över sitt liv. Vi får dock inte glömma att man under lång tid har byggt upp ett samhälle som har ledit många människor in i ett bidragsberoende. Det är en ond cirkel som det kommer att ta lång tid att bryta. Att gå från ett bidragssamhälle till ett samhälle där det lönar sig att arbeta är ingen enkel process. Under tiden är det viktigt att människor inte ramlar mellan stolarna. Det är också viktigt att våra beslutsfattare är realistiska, humana och långsiktiga.
DN skriver: "Stora klyftor, utslagning på flera nivåer och permanent utanförskap är i allra högsta grad ett samhällsproblem. Tillfälliga ekonomiska svårigheter är något helt annat än att familjer lever hela sina liv utan egenmakt och egen försörjning. Barn som aldrig ser sina föräldrar gå till ett arbete, som inte själva mäktar med skolan, som lever ohälsosamt och som känner sig övergivna av samhället – där finns det stora problemet". Därför är det viktigt att alla som kan får komma ut på arbetsmarknaden och genom det få större makt över sitt liv. Vi får dock inte glömma att man under lång tid har byggt upp ett samhälle som har ledit många människor in i ett bidragsberoende. Det är en ond cirkel som det kommer att ta lång tid att bryta. Att gå från ett bidragssamhälle till ett samhälle där det lönar sig att arbeta är ingen enkel process. Under tiden är det viktigt att människor inte ramlar mellan stolarna. Det är också viktigt att våra beslutsfattare är realistiska, humana och långsiktiga.
onsdag 8 juni 2011
Stort GRATTIS Margarita Urtegård till examen!
Margarita Urtegård med examenspresenten från sin mamma, en rosa Guessklocka
Jag har alltid varit mäkta stolt över alla mina tre barn. De är mitt liv, de är mitt allt! I dag är jag extra stolt över min dotter Margarita. Hon har tagit en akademisk examen i Norge i dag, en kandidatexamen. Vår norske släkt har kämpat hårt för att få det bättre. Vi härstammar från en gammal fattig bondesläkt på västlandet i Norge.
Min dotter har ofta fått höra de Liberala Kvinnornas kloka ord "Pojkvänner kommer och går, akademiska poäng består". Mina faddrar sa till mig när jag var liten att kunskap är makt och kunskap kan ingen ta ifrån dig. De hade så rätt. Folk kan plocka både heder och ära av dig. Men dina kunskaper kan ingen någonsin ta i från dig.
Stort GRATTIS bästa Margarita; min vackra och duktiga dotter. I dag rinner mina tårar av glädje. Jag skulle önska att jag var hos dig i Norge i dag. Kärleksfulla hälsningar från mamman din; världens stoltaste mamma. Kram, knus og klem!
Jag har alltid varit mäkta stolt över alla mina tre barn. De är mitt liv, de är mitt allt! I dag är jag extra stolt över min dotter Margarita. Hon har tagit en akademisk examen i Norge i dag, en kandidatexamen. Vår norske släkt har kämpat hårt för att få det bättre. Vi härstammar från en gammal fattig bondesläkt på västlandet i Norge.
Min dotter har ofta fått höra de Liberala Kvinnornas kloka ord "Pojkvänner kommer och går, akademiska poäng består". Mina faddrar sa till mig när jag var liten att kunskap är makt och kunskap kan ingen ta ifrån dig. De hade så rätt. Folk kan plocka både heder och ära av dig. Men dina kunskaper kan ingen någonsin ta i från dig.
Stort GRATTIS bästa Margarita; min vackra och duktiga dotter. I dag rinner mina tårar av glädje. Jag skulle önska att jag var hos dig i Norge i dag. Kärleksfulla hälsningar från mamman din; världens stoltaste mamma. Kram, knus og klem!
Vem bör stanna i garderoben?
Johan Norberg har skrivit en bra artikel i Metro "Bögar okej om de stannar i garderoben"? Han ger en bra förklaring till varför han inte gillar begreppet borgerlig. Han tycker det alltför ofta känns som synonymt med inskränkt och ger samtidigt en känga till den konservative författaren och filosofen Roland Poirier Martinsson. Norberg skriver: "Med stor entusiasm talar han för censur och ifrågasätter aborträtten. Han dikterar vad som krävs för att man ska få definieras som borgerlig, och han gör det så snävt att det bara passar in på honom och några hårdföra kristdemokrater. Och alla andra är vänsterextrema liberaltalibaner". Vem vill nu vara borgerlig?
I SvD har Poirier Martinsson skrivet om varför han tycker att Kristdemokraterna inte borde delta i Pride. Han kallar Pride ett jippo och hävdar att arrangemanget är en politisk propagandaapparat från vänster. Man tar sig för pannan. Kan man verkligen vara så stockkonservativ i ett upplyst land som Sverige? Jag deltog i prideparaden i Stockholm 2008 och inte uppfattade jag den som någon vänsteraktion inte. Jag gick förresten tillsammans med Folkpartiet, Sveriges mest toleranta och liberala parti.
Johan Norberg skriver: "Pride startades för att staten har förföljt homosexuella, fängslat dem och spärrat in dem på mentalsjukhus, och i vår egen tid har våra politiker förbjudit dem att bilda familj. De har mobbats i skolan, trakasserats på arbetsplatser och misshandlats på gator. Att då ta plats i det offentliga rummet är att bekämpa den statliga diskrimineringen, och det är ett sätt att visa för hundratusentals utsatta att du är inte konstig, du är inte ensam, du behöver inte skämmas. Det kan rädda självkänslan. Det kan rädda liv". Ytterst så handlar det om frihet och tolerans. KD bör definitivt delta i Pride.
I SvD har Poirier Martinsson skrivet om varför han tycker att Kristdemokraterna inte borde delta i Pride. Han kallar Pride ett jippo och hävdar att arrangemanget är en politisk propagandaapparat från vänster. Man tar sig för pannan. Kan man verkligen vara så stockkonservativ i ett upplyst land som Sverige? Jag deltog i prideparaden i Stockholm 2008 och inte uppfattade jag den som någon vänsteraktion inte. Jag gick förresten tillsammans med Folkpartiet, Sveriges mest toleranta och liberala parti.
Johan Norberg skriver: "Pride startades för att staten har förföljt homosexuella, fängslat dem och spärrat in dem på mentalsjukhus, och i vår egen tid har våra politiker förbjudit dem att bilda familj. De har mobbats i skolan, trakasserats på arbetsplatser och misshandlats på gator. Att då ta plats i det offentliga rummet är att bekämpa den statliga diskrimineringen, och det är ett sätt att visa för hundratusentals utsatta att du är inte konstig, du är inte ensam, du behöver inte skämmas. Det kan rädda självkänslan. Det kan rädda liv". Ytterst så handlar det om frihet och tolerans. KD bör definitivt delta i Pride.
lördag 4 juni 2011
"Vi lärde oss inget om demokrati"
DN skriver: "I den senaste World Values Survey-undersökningen i Sverige – genomförd bland 1 208 slumpvis utvalda medborgare – finner vi att många unga svenskar är beredda att sälja sina demokratiska fri- och rättigheter. Hela 21 procent av 18–29-åringarna kan tänka sig att byta parti för en mindre summa pengar. I den här gruppen finns också en föreställning om att demokrati inte spelar så stor roll. 26 procent tycker att det vore ganska eller mycket bra om Sverige styrdes av en stark ledare som inte behövde bry sig om demokratiska val. Det här är ett hot mot demokratins grundvalar, skriver statsvetaren och forskningsledaren Staffan I. Lindberg.
I Tunisien, Egypten, Jemen, Libyen, och nu senast Syrien, kämpar och dör den unga generationen för rösträtt och demokrati. Kampen för demokratiska rättigheter i vårt eget land ligger inte så långt tillbaka i tiden. I Ådalen 1931 dödade svensk militär 5 demonstranter och skadesköt än fler. Andra världskriget innebar en befrielse från Mussolini och Hitler för många länder i Europa, men var början på en 45-årig diktatur för andra. Frihet och rättvisa har aldrig varit gratis".
Varför förefaller det som om många unga svenskar i dag inte bryr sig om frågor som frihet och demokrati? Är det för att de är bortskämda och överbeskyddade? Eller är det för att deras föräldrar aldrig har behövt kämpa för frihet och demokratiska rättigheter? Eller är det för att människor som växer upp i frihet, överflöd på det mesta och aldrig har behövt att oroa sig över att få gå och lägga sig hungriga på kvällen kanske lätt blir egoistiska och självupptagna? Ledarskribenten Susanna Birgersson skriver: "Jag tror inte att demokratin är hotad i Sverige, däremot biter jag mig i kinden i frustration över att 26 procent – eller någonting däromkring – är så oreflekterade, så otacksamma, så fyllda av politikerförakt, så upptagna av navelskåderi att de inte reflexmässigt uppskattar det som människor i detta nu blir ihjälskjutna över. Demokrati. Rätten att rösta bort politiska ledare".
Jag förstår Birgerssons frustration och håller med henne fullständigt. Det finns dock två orsaker som jag tror är en stor bidragande faktor till att det ser ut så här. Den ena faktorn har tagits upp i media och det är att historiekunskaperna är för dåliga hos befolkningen och då menar jag befolkningen i stort och inte bara hos de unga. Det räcker inte att läsa om svenska kungar och dylikt i skolan för att bli upplysta demokratiska varelser. Jag överraskades över, under de åren jag arbetade inom kriminalvården, hur mycket mer personal och intagna från tex forna Jugoslavien kunde om historia än vi från de nordiska länderna. En gång jag fick gå i mellan en intagen och en personal som bråkade med varandra så grälade de om något som hände för flera hundra år sedan. Båda två, som hade olika nationaliteter, gnabbades om vad deras förfäder hade gjort mot varandra under ett slag eller något på 1200-talet. Jag kommer inte ihåg detaljerna. Jag var mest förvånad över att de var osams om något som hände för så länge sedan; saker som de båda är helt oskyldiga till.
Den andra orsaken är föräldrarna till dagens unga kanske inte heller bryr sig särskilt om vad som händer utanför deras egna kommungränser eller funderar så mycket över vad som händer utanför deras eget hem? Har man växt upp med föräldrar som själva har hållit på med navelskåderie, för att använda Birgerssons ord, så är det kanske inte så konstigt att det inte finns så många fullfjädrade demokratikämpar bland våra unga?
DN skriver: "Jenny Madenstam, statsvetare vid Stockholms universitet, tror att resultatet är ett uttryck för den okunskap som finns bland svenska ungdomar. – Det finns en okunskap kring vad demokrati och diktatur är. Jag kan till och med se det på studenter som läser statsvetenskap på universitetet. Skulle man djupintervjua de här ungdomarna tror jag att svaren skulle ha blivit annorlunda.
För 19-åringarna Miranda Helin, Stephanie Schmidt och Emelie Lundberg är demokrati viktigt, men först efter att vi talat om för dem vad det är. Till en början har de ingen aning. – Jag vet allvarligt inte vad du talar om. Jag har aldrig hört om detta i skolan, säger Miranda. De andra instämmer. De är alla öppna för att sälja sin röst till en politiker som lovar dem jobb – om det inte strider för mycket mot deras värderingar. – Det är skitsvårt att få jobb. Jag tar studenten om en vecka och har panik, säger Emelie Lundberg". Det parti (de partier) som gör något åt ungdomsarbetslösheten slipper nog betala för ungdomens röster i nästa val!
Jag är inte så orolig för våra ungdomar. Ungdomar i dag reser mycket mer runt i världen än vad vi gjorde när jag var ung. Det är inte bara överklassen förunnat att resa till de olika världsdelarna i dag. Mina barn har gått i skolan tillsammans med människor från olika länder. De umgås med personer med olik bakgrund, från alla samhällsklasser och får kunskaper om andra som vi bara kunde drömma om. Det som var exotisk när jag växte upp tillhör ungdomarnas vardag i dag. Den största skillnaden, tror jag, är att våra barn och unga får vara med i samtalen och räknas på ett helt annat sätt i dag än förr. När jag var liten satt vi under bordet och tjuvlyssnade på de vuxna när de pratade. I dag får barn och unga vara med i en helt annan utsträckning än vad de fick vara när jag var ung. De som säger att det var bättre förr har fel. Vi kan, som de skriver i dagens ledare i DN i dag, Lita på de unga!
I Tunisien, Egypten, Jemen, Libyen, och nu senast Syrien, kämpar och dör den unga generationen för rösträtt och demokrati. Kampen för demokratiska rättigheter i vårt eget land ligger inte så långt tillbaka i tiden. I Ådalen 1931 dödade svensk militär 5 demonstranter och skadesköt än fler. Andra världskriget innebar en befrielse från Mussolini och Hitler för många länder i Europa, men var början på en 45-årig diktatur för andra. Frihet och rättvisa har aldrig varit gratis".
Varför förefaller det som om många unga svenskar i dag inte bryr sig om frågor som frihet och demokrati? Är det för att de är bortskämda och överbeskyddade? Eller är det för att deras föräldrar aldrig har behövt kämpa för frihet och demokratiska rättigheter? Eller är det för att människor som växer upp i frihet, överflöd på det mesta och aldrig har behövt att oroa sig över att få gå och lägga sig hungriga på kvällen kanske lätt blir egoistiska och självupptagna? Ledarskribenten Susanna Birgersson skriver: "Jag tror inte att demokratin är hotad i Sverige, däremot biter jag mig i kinden i frustration över att 26 procent – eller någonting däromkring – är så oreflekterade, så otacksamma, så fyllda av politikerförakt, så upptagna av navelskåderi att de inte reflexmässigt uppskattar det som människor i detta nu blir ihjälskjutna över. Demokrati. Rätten att rösta bort politiska ledare".
Jag förstår Birgerssons frustration och håller med henne fullständigt. Det finns dock två orsaker som jag tror är en stor bidragande faktor till att det ser ut så här. Den ena faktorn har tagits upp i media och det är att historiekunskaperna är för dåliga hos befolkningen och då menar jag befolkningen i stort och inte bara hos de unga. Det räcker inte att läsa om svenska kungar och dylikt i skolan för att bli upplysta demokratiska varelser. Jag överraskades över, under de åren jag arbetade inom kriminalvården, hur mycket mer personal och intagna från tex forna Jugoslavien kunde om historia än vi från de nordiska länderna. En gång jag fick gå i mellan en intagen och en personal som bråkade med varandra så grälade de om något som hände för flera hundra år sedan. Båda två, som hade olika nationaliteter, gnabbades om vad deras förfäder hade gjort mot varandra under ett slag eller något på 1200-talet. Jag kommer inte ihåg detaljerna. Jag var mest förvånad över att de var osams om något som hände för så länge sedan; saker som de båda är helt oskyldiga till.
Den andra orsaken är föräldrarna till dagens unga kanske inte heller bryr sig särskilt om vad som händer utanför deras egna kommungränser eller funderar så mycket över vad som händer utanför deras eget hem? Har man växt upp med föräldrar som själva har hållit på med navelskåderie, för att använda Birgerssons ord, så är det kanske inte så konstigt att det inte finns så många fullfjädrade demokratikämpar bland våra unga?
DN skriver: "Jenny Madenstam, statsvetare vid Stockholms universitet, tror att resultatet är ett uttryck för den okunskap som finns bland svenska ungdomar. – Det finns en okunskap kring vad demokrati och diktatur är. Jag kan till och med se det på studenter som läser statsvetenskap på universitetet. Skulle man djupintervjua de här ungdomarna tror jag att svaren skulle ha blivit annorlunda.
För 19-åringarna Miranda Helin, Stephanie Schmidt och Emelie Lundberg är demokrati viktigt, men först efter att vi talat om för dem vad det är. Till en början har de ingen aning. – Jag vet allvarligt inte vad du talar om. Jag har aldrig hört om detta i skolan, säger Miranda. De andra instämmer. De är alla öppna för att sälja sin röst till en politiker som lovar dem jobb – om det inte strider för mycket mot deras värderingar. – Det är skitsvårt att få jobb. Jag tar studenten om en vecka och har panik, säger Emelie Lundberg". Det parti (de partier) som gör något åt ungdomsarbetslösheten slipper nog betala för ungdomens röster i nästa val!
Jag är inte så orolig för våra ungdomar. Ungdomar i dag reser mycket mer runt i världen än vad vi gjorde när jag var ung. Det är inte bara överklassen förunnat att resa till de olika världsdelarna i dag. Mina barn har gått i skolan tillsammans med människor från olika länder. De umgås med personer med olik bakgrund, från alla samhällsklasser och får kunskaper om andra som vi bara kunde drömma om. Det som var exotisk när jag växte upp tillhör ungdomarnas vardag i dag. Den största skillnaden, tror jag, är att våra barn och unga får vara med i samtalen och räknas på ett helt annat sätt i dag än förr. När jag var liten satt vi under bordet och tjuvlyssnade på de vuxna när de pratade. I dag får barn och unga vara med i en helt annan utsträckning än vad de fick vara när jag var ung. De som säger att det var bättre förr har fel. Vi kan, som de skriver i dagens ledare i DN i dag, Lita på de unga!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
