Norge: Gladast, rikast och världsbäst, skriver SvD!

Emil, Margit och Benjamin Urtegård samt Hedvig från Mariefred.
















Jag i norsk telemarksdräkt utanför familjens villa i Strängnäs.

Björn Lindahl på SvD skriver: "FN har pekat ut Norge som det bästa landet att leva i sex gånger. De två senaste åren har visserligen Island placerats på första plats, men poängtalet som de två nationerna får är exakt lika högt – 968 av 1000 möjliga".

Citat från SvD: "Och så är det det där med lillebrorskomplexet, säger Helena Lugnegård från Moälva och syftar lite skämtsamt på vissa norrmäns förhållningssätt gentemot Sverige och svenskarna. Nu är det definitivt borta, säger hon och ser extra glad ut".

I dag har familjen varit i Stockholm och gått i 17 maj-tåg tillsammans med minst 10 000 andra norrmän. En härlig känsla.

Föräldrar på stan!

En glad nattvandrare!





















Efter att min man Pontus och jag hade gått åtta kilometer stavgång i morse sa han: du kommer väl ihåg att vi skall nattvandra med andra IK-viljan-föräldrar i kväll? Nej, det hade jag glömt, hade jag kommit ihåg det hade jag skippat träningen på morgonen. Vi skall på bröllop i morgon, min goda väninna "Hulken" skall gifta sig. Jag kommer att ha träningsvärk och jag vill ju dansa hela natten i morgon.

Vi var i alla fall nio föräldrar som gick runt hela stan flera gånger om i kväll. Vi samlades på Finninge fritidsgård och fick information från fritidschefen Tina Furustig. Sen gick vi uppdelade i två grupper till olika platser som ungdomar brukar samlas; uppe på Långberget, Långbergsskolan, Visholmen, Abborberget, Månssons trädgård, Ugglans park och runtom på stan. Strax före 23.00 kom polisen och vi berättade lite om det vi hade sett under kvällen.

När vi stod uppe vid Ekotemplet vid solnedgång och tittade utöver stan utbrast flera av oss - att Strängnäs det är världens vackraste stad det; här vill vi bo! Våra ungdomar är också underbara, vi pratade med många ungdomar under kvällen. Vi gick runt i våra nästan självlysande västar som det stod nattvandrare på. Varje helg är det några vuxna som är nattvandrare. Det märktes gott, ungdomarna är vana att se vuxna ute och hälsade och tjoade glatt när vi kom fram till dem.

Under tiden jag satt i socialnämnden, åren mellan 1996 till 2002, nattvandrade jag ganska ofta. Nu tänker jag börja med det igen. Vår fotbollsförening kommer att få pengar av kommunen för att vi gör detta, vi slipper att sälja bingolotter och staden blir tryggare för våra ungdomar när vuxna finns där som ett stöd. Kan det bli bättre?!

Invigning av kraftvärmeverket.

Margit Urtegård, Adam Brännström och Ann-Sofie Wågström.
















I dag åkte Erik Berg (SP) och jag på invigningen av SEVAB:s kraftvärmeverk. Vi minglade runt där och träffade många tjänstemän, andra politiker, anställda på SEVAB och olika leverantörer. Till min stora glädje var min goda väninna Ann-Sofie Wågström (S) där också. Inte så konstigt då hon är ordförande för Eskilstuna Energi och Miljö, som är delägare i SEVAB. Hon presenterade mig för deras VD Adam Brännström; en mycket charmig, skärpt och sympatisk person. Det blir mycket spännande att få följa denna stora miljösatsning kommunen nu har gjort.

Gunnar Hökmark (M): - Ryck upp dig Carl...

Det här bra youtube-klippet tipsar Susanna Birgersson oss om på Eskilstuna-Kurirens ledarblogg. Susanna Birgersson skriver: "Ryck upp dig Carl... säger Gunnar Hökmark (M) och klappar Carl Schlyter (MP) på axeln. (Tur för Hökmark att Schlyter inte är kvinna.)" Ja, tänk vilket rabalder det skulle bli då. Men, maktspråk och härskarteknik är lika illa oavsett om det är riktat mot en kvinna eller mot en man.

Det var lite roligt här om dagen när Arne Arvidsson (M) plötsligt kom på att jag är en potentiell röst i EU-valet den 7 juni. Han föreslog att jag kunde rösta på moderaterna. Tror inte det, kontrade jag snabbt, en lista med Gunnar Hökmark (M) i topp är inget jag kommer att plocka upp och lägga i valurnan inte! För första gången skall jag alltså rösta i EU-valet då jag har blivit svensk medborgare. Har inte bestämt mig för vilket parti eller person jag skall rösta på.

Jag håller fullständigt med Susanna Birgersson när hon skriver: "Valrörelsen måste handla om sakfrågor. Vad mer är, valrörelsen måste handla om personer. Budskapet om vad de olika partierna vill med Europasamarbetet når inte riktigt fram till väljarna, därför är person minst lika viktigt som parti".

En ny eller en extra gubbe 60+ är inte vad jag tror vi behöver flera av i Bryssel. Kostymklädda herrar finns det redan plenty av därnere. Kunde tänka mig att rösta på Marit Paulsen (FP), men har alltså inte bestämt mig än. Kom gärna med förslag!

Det är intressant, givande och spännande att lyssna på debatter mellan bara två personer. Den här debatten vann Carl Schlyter (MP) med bravur, tycker jag. Stod valet till EU mellan att rösta på Gunnar Hökmark (M) eller Carl Schlyter skulle saken vara enkel. Schlyter vinner med hästlängder före Hökmark i trovärdighet och engagemang!

Den underbara våren!

När jag bodde på Lanzarote så saknade jag våren vi har här i norden. Det gör ont när knoppar brister, men samtidigt så är det så skönt. Jag älskar våren! Min granne säger att det säkraste vårtecknet i vårt grannskap är att jag sitter och solar i en skön solstol. Här kommer dock bildbevis på att jag inte bara sitter och latar mig i solen. Mina pelargoner skall omplanteras i år och nu har jag börjat med det. Vår raskatt Donatella, en ragdoll, är också förtjust i våren, då får hon komma ut varje dag, i band, men ändock. Hon klättrar gärna upp i våra fruktträd, men hon kommer aldrig ner igen på egenhand. Så nu får jag klättra i träd också. Det är som att ha småbarn igen!

Prideparaden i Eskilstuna 2009.

Peo Wågström, Ann-Sofie Wågström och Lena Alun.
















Margit Urtegård, Lena Alun och Ann-Sofie Wågström.
















Magnus Carlsson, sångare som medverkat i grupperna Alcazar och Barbados.
















I lördags fick familjen dela på sig. Det var kultur 09 i Strängnäs och Springpride i Eskilstuna på en och samma gång. Jag åkte till Eskilstuna för att gå i prideparaden tillsammans med mina goda vänner politikerparet Wågströms och Lena Alun. Solen sken, underhållningen var bra, många poliser var där och alla var glada. Jag träffade även min kompis Claes Nyberg, som är ordförande för Stockholm Pride.

Årets talare var kommunstyrelsens ordförande Hans Ekström (S). Han sa: "Springpride är inte bara en trevlig fest, den är viktig både för mig och hela Eskilstuna".

I did it my way!

En vän frågade mig vilka är mina förebilder. De flesta av dem är antingen döda eller bara (serie-)låtsasfigurer som t.ex. Pippi Långstrump och Modesty Blaise. Min pappa Jostein Edgar Urtegård var dock den största, den starkaste förebild jag någonsin har och har haft. Han dog framför ögonen på mig när jag var endast 12 år, det är 30 år sedan. Pappa var en duktig centerpartist, militärofficer, bonde och 7-barns pappa. Han var bara 44 år gammal när han fick vandra vidare. Jag minns honom väl. Jag minns hans mod, kraft och styrka med beundran; en bra förebild helt enkelt! En doktor i sociologi, som undervisade på högskolan i Eskilstuna, pratade mycket om Frank Sinatra och hans sång I did it my way. Vissa av oss vägrar bli några simpla kopior av någon annan; vissa av oss föds helt enkelt för att vara just självständiga, tänkande och obekväma rebeller. Rebell betyder upprorsman, upprorsmakare, orosstiftare, revolutionär, insurgent, frondör, omstörtare och bråkmakare. Det borde stå upprorskvinna också, i synonymordboken, men det gör det inte! Motsatsen till rebell är de som kryper och hukar sig för överheten; Sverige är ett land där många människor gör och har gjort det. Varför det är så har jag inte riktigt förstått än. På pressfrihetens dag i dag skriver man i DN: "Internet fungerar inte bara som informationskälla för journalistkåren utan har också öppnat för en snabbare, gränsöverskridande bevakning. Bloggare inkluderas allt oftare i samma kategori som professionella journalister och ur de förtryckande regimernas synvinkel är situationen glasklar. Ju fler som sprider det fria ordet, desto svårare blir det att ignorera de mänskliga fri- och rättigheterna och upprätthålla förtrycket. En harmlös kulturbloggare i Iran kan löpa lika stor risk att drabbas av myndigheternas vrede som en grävande nätreporter i Kina. Regimernas reflexmässiga nedslag börjar nu synas i statistiken. Globalt sett sitter fler webbjournalister och bloggare fängslade än journalister som arbetar för traditionella medier, enligt Committee to Protect Journalists senaste rapport". Under mina åtta år inom kriminalvården har det varit många, både chefer och andra kriminalvårdare, som har undrat över hur jag har fått tillåtelse att fortsätta arbeta inom verket, då jag vid flera tillfällen har yttrat mig negativt om kriminalvården i media. Nu skall jag inte skriva så mycket om detta, då jag har arbetsgivarens ögon på mig. De granskar min blogg och har även hämtat material härifrån till det underlag de har tagit fram för att ge mig sparken. Apropå att jag gick till tidningen i april förra året, rörande de grova anklagelser en kollega hade riktat mot mig, påpekar min närmsta chef i ett dokument: "... de (ledningen på Hall) inte hade förtroende för henne vilket förstärktes då hon efter mötet 7 april direkt kontaktade media och var illojal". Illojal?! Gäller inte svensk lagstiftning om yttrandefriheten inom kriminalvården? Oavsett vad som händer nu kan jag i alla fall se mig själv och mina närmaste in i ögonen och säga: "I did it my way". Min pappa gav mig ett silversmycke när jag var barn; ett kors, ett hjärta och ett ankare som hängde på ett och samma smycke. Pappa förklarade varje symbol noga och sa att kärleken (hjärtat) och tron (korset) kan jag tappa bort för en stund, men ankaret (hoppet) får jag aldrig låta någon ta ifrån mig. I bibeln skriver Paulus om tro, hopp och kärlek och att kärleken är störst och viktigast. Min pappa hade en egen förklaring och jag tycker han hade helt rätt. Utan hopp ingen kärlek! Tack pappa!