Vitsen med samkönade äktenskap.

Andrea Uhlman skriver på ledarsidan; signerat, att man efter en hård debatt i norska stortinget (det samma som svensk riksdag) har gett klartecken för samkönade äktenskap i Norge. Norge blir det första land i norden att införa en könsneutral äktenskapslag. Jag blir, som norska, inte alls förvånad. Norge är ett land som har varit först med många saker i norden. Kan nämna exempel som rösträtt för kvinnor, kvinnlig biskop, kvinnlig statsminister (Gro Harlem Bruntland 1981?) och kvinnlig ubåtskapten. Landet väster om Sverige, som har kallats för den sista sovjetstaten, är ett modernt land fylld av frispråkiga människor som törs säga och visa vad de tycker. Hur det nu blir med könsneutralt äktenskap i praktiken, i alla fall när det gäller kyrkliga vigslar, återstår att se. Kyrkan är inte tvungen att viga samkönade, utan kyrkan och andra trossamfund får själva bestämma om hur de skall göra. Oavsett har Norge nu tagit ett steg i rätt riktning och åter visat att de törs utmana gamla fördomar och föråldrade samhällssystem. Det där lilla landet i väster, som många svenskar vet så litet om, har än en gång visat att de vill vara banbrytare i viktiga frågor. Jag har fått mycket kritik för att jag är norsk patriot. Mitt gamla hemland och modersland gör det inte lättare för mig att sluta vara just det efter detta beslut. Heja Norge och alla tuffa norska politiker som åter igen visat tecken på mod och beslutsamhet. Hoppas Sverige snart tar efter. Uhlman skriver: "Äktenskap handlar om att lova någon trohet och kärlek". Ja, just det, spelar det roll om det är man och kvinna, kvinna och kvinna eller man och man som vill lova varandra denna kärlek?! I min värld spelar det ingen roll och det gör det tydligen inte för majoriteten av de folkvalda på det norska stortinget heller. Det är självklart att sådant gör mig stolt över att vara norska.

Eva Kristin Hansen, arbeiderpartiet, säger: "att hon är stolt över att ha varit med och skrivit norsk historia mot diskriminering, för kärleken."

PS: Vill samtidigt passa på att tacka Andrea Uhlman för att hon i dag skrev om det lilla landet Norge på ledarsidan, det är mycket sällsynt att få läsa något om Norge i tidningen. Det land som språkligt och kulturellt ligger närmast Sverige:DS

PS: När jag började som timvikarie på en arbetsplats i Eskilstuna förra veckan tänkte jag att jag snart skulle få kommentarer på min norsksvenska dialekt. Vi skulle ut och bada en dag och jag frågade: "Skall vi bada i "Melarn?". "Hör på henne som bor i Strängnäs", blev kommentaren. "Det heter Mälarn" utbröt alla mina kollegor spontant och jag förstod att nu var jag verkligen i Eskilstuna:-))) Och det var inte min norsksvenska dialekt som skapade uppståndelse,det var min Strängnäsdialekt; rätt kul, jag kände mig som en stolt Strängnäsbo!:DS