Hellre en plockad gås än drunknade barn!

Fredag den 13 februari satte jag mig på ett charterflyg med destination Lanzarote. Samma dag satte sig ett trettiotal människor, barn, kvinnor och män från Marocko, i en båt med samma destination som jag. De flesta av dem kom inte levande fram. Endast fem meter från Lanzarotes kust drunknade de flesta av dem förra söndagen. Canariposten.com skriver: "Lanzarote er i sorg etter tragedien som rammet øya søndag ettermiddag. Og mandag erklærte myndighetene på øya tre dagers landesorg for å minnes de 24 marokkanerne som druknet etter søndagens forlis. 14 av de druknede skal ifølge politiet på Lanzarote være mindreårige barn helt ned til 2-årsalderen". Överallt flaggades det på halv stång.

I mera än tio år har afrikaner immigrerat till Lanzarote via sjövägen i risiga båtar; många av dem har dött på vägen. Lanzarote tillhör Spanien som är ett EU-land. Jag trodde därför att man nu skulle få läsa stora rubriker i tidningarna om detta. Om hur EU skulle ta upp frågan om flyktingarna, utvandrarna och immigranterna från Afrika som riskerar sina liv för att komma till Europa. Med tanke på krigsrubrikerna som kom efter att det avslöjades att levande gäss blev plockade på sina dunfjädrar, så blev jag något förvånad och förfärad över att man knappt nämnde denna tragiska olycka utanför Lanzarotes kust förra söndagen. Några rader skrev man i DN, bland annat: "Fyra människor, däribland en åttaårig flicka, drunknade och 20 saknas sedan en båt med migranter från Afrika ombord kapsejsat på söndagen utanför Kanarieöarna i Spanien". En liten notis i SvD också, citerar här några ord: "Fyra människor, däribland en åttaårig flicka, drunknade och 20 saknas sedan en båt med migranter från Afrika ombord kapsejsat på söndagen utanför Kanarieöarna i Spanien". Båda tidningarna har knappt skrivit något om katastrofen och det de har skrivit stämmer inte med då redan kända fakta. Mig veterligen har ingen minister reagerat heller. Minst 14 barn drunknade och en av kvinnorna som dog var gravid i åttonde månad.

Människor har alltid vandrat till nya platser för att uppfylla sina drömmar och få ett bättre liv. Det är inget konstigt i det. Vi vill alla att våra barn skall få bättre möjligheter och förutsättningar än vi själva hade. När jag var på Malta i november förra året hittades också flera döda afrikaner vid stranden. Malteserna pratade om detta och berättade att folk hittades döda vid stranden relativt ofta. Malta är också ett EU-land. Hur många skall behöva sätta livet till innan EU reagerar?

Anna Larsson, SvD, skriver: "Jag tycker inte att man ska behandla djur illa. Däremot efterlyser jag lite perspektiv i djurrättsdebatten. För ett par år sedan var det kastrerade grisar som upprörde. Varje år kastreras nämligen 1,5 miljoner grisar i Sverige, för att köttet inte ska drabbas av galtlukt (och smaka kiss). Sedan rasade vi över de australienska merinofåren, vars bakdelar flås för att skydda dem från den farliga blåflugan. Vare sig grisarna eller fåren får någon bedövning. Konsumenterna vill inte bära kostnaden, menar bönderna. Och det ligger det nog något i. Nu är det behandlingen av fåglar i dunproduktionen som får oss att gå i taket. I Kina, Ungern och Polen plockas gäss levande..."

Hon skriver vidare: "Varje dag dör 10000 barn i världen av undernäring. Antalet människor som lever i kronisk hunger har ökat från 848 miljoner för tre år sedan till 923 miljoner idag". Hon räknar upp andra fruktansvärda saker som brutala våldtäkter i krigets Kongo och att i Burkina Faso är 76 procent av kvinnorna könsstympade, i Mali 92 procent och i Guinea 99 procent. Hon upprörs över att regeringen har meddelat att: "Djurskyddsfrågorna kommer att vara prioriterade under det svenska ordförandeskapet i EU under andra halvåret 2009..."

Anna Larssons kommentar till detta är: "Själv tycker jag att vi borde fokusera på människors rättigheter. Hellre en plockad gås än barn som svälter och människor som far illa". Jag håller med henne.