I helgen var jag på kristdemokraternas Kommun- och landstingsdagar i Jönköping tillsammans med landstingsrådet Marie-Louise Forslund Mustaniemi (KD). Det var mycket intressant och spännande. Mer än 1100 kristdemokrater från hela Sverige var där. Jag hann samtala med bra många av dem.
Poeten och författaren Marcus Birro kom dit på lördagen och hade ett gripande framförande. Tårarna rann ner på mina kinder när han berättade om delar av sin eget liv. Sorg, smärta, glädje, aggression och alla andra känslor beskriver han så starkt att man känner de där och då; allihopa på en och samma gång. Marcus Birro talar om känslor och därmed bryter han männens största tabu. Han visar att han är svag och mänsklig. Något som räknas som omanligt av de som inte fattar bättre.
Jag log igenkännande när han beskrev hur mediafolk och andra kallar honom för inkonsekvent för att han inte tycker likadant i dag som han gjorde tex 1995. Tänk om vi aldrig skulle tillåta oss att utvecklas. Då skulle människan fortfarande bott i grottor. Men, det tänker inte alla dessa trångsynta personer på, de som helst vill placera folk i fack en gång för alla. Det är mest praktiskt så:-).
"Av födsel och ohejdad vana" är ett bra begrepp i sammanhanget Vi som väljer förändring och utveckling törs dock att utmana våra egna tankar och funderingar. Det gör ont när knoppar brister. Marcus Birro törs att utmana etablissemanget och vara allt annat än politisk korrekt. På newsmill skriver han tvärtemot vad många andra förståsigpåare säger om Göran Hägglund.
I morgon skall jag gå till min chef på bokhandeln i Strängnäs och beställa några av de 11 böcker som Marcus Birro har skrivit. En av de skall jag ge till min son Benjamin. Marcus Birro rekommenderade den.
