Adam Smith och Terry Eagleton.

Hur ska vi leva ett moraliskt liv?

Filosofen Adam Smith hävdade att: "Människornas ekonomiska liv styrs av oföränderliga naturlagar, och den ekonomiska politikens huvudregel är att låta dessa naturlagar verka fritt, det vill säga utan störande ingrepp från statens sida. Denna grundsyn kallas den osynliga handen". Jag tröttade ut mina medstudenter i sociologi genom att jämnt använda eller förespråka Adam Smiths begrepp "den osynliga handen" när vi diskuterade samhället, politik och sociolog. Sociologistudenter skall vara marxister, that's it!

Nina Björk skriver i DN: "Med Marx hävdar Eagleton att en människa konstitueras genom sina relationer till andra människor. Om dessa relationer utmärks av fiendskap och konkurrens blir det svårt för den enskilda individen att, med ett av hans favoritord, blomstra".

Björk fortsätter: "Därmed blir frågan om etik svår att skilja från frågan om vilket slags människa som skapas i ett visst slags samhälle. Om man vill utföra 'goda' handlingar i ett 'ont' samhälle kan moral enbart handla om påbud och plikter, som samtidigt strider mot de begär och det subjekt som detta samhälle har fött. Eagletons önskan om en dygdeetik blir därför också en önskan om ett annat samhälle. Ett samhälle där en människas karaktär - som den blir genom kultur, utbildning, politik, Ekonomi - inte står i motsättning till rättvisa eller en vilja att göra andra gott. I ett sådant samhälle finns det inte vissa speciella skäl att handla som kan kallas 'moraliska' och som i vitala avseenden skiljer sig från andra skäl. Dygdeetiken är en 'tjock' moral, som rör sig inom ett fält av sammanhang, praktik och vardaglighet - inte ett ouppnåeligt ideal eller en tung plikt".

Jag har själv aldrig läst något av Terry Eagleton, men efter att ha läst Nina Björks essä om honom i DN, tänker jag göra det. Hans bok "Trouble with Strangers" står nu på min önskelista.

Jag har alltid hävdat att det inte finns någon motsättning mellan människors kamp för ett bra liv för sin egen del och samhällsnyttan samt solidaritet med andra. Att folk får det bra gör de inte till dåliga människor som inte vill hjälpa andra. Att moralisera över folks framgångar är därför fel, anser jag. Låt alla få blomma!