Olof Palme hade känt igen sig i Fredrik Reinfeldt

Maciej Zaremba skriver i DN: "Just detta sista om SD sade inte Reinfeldt, men det var själva kärnan i budskapet. Och plötsligt handlar inte längre detta val om bara skatter och avdrag utan om en djupare mening med den gemenskap som är Sverige. Och jag tänker att det är fantastiskt, det tog visserligen 70 år, det tog Srebrenica och Rwanda, att lära läxan av Förintelsen, men nu finns det politiker som törs sätta sin framtid på spel med dessa kärva budskap, nu sätts vår humanitet på prov; det kostar på att försvara friheten mot diktaturens kreatur, må de heta Islamiska staten, Putin, eller aspiranten Åkesson. Jag tror att Olof Palme hade känt igen sig i det Reinfeldtska budskapet. Han kunde ha fel i många frågor, men han visste att Sverige inte är en ö och att solidaritet inte är gratis. Däremot tror jag inte att han skulle känna igen sitt eget parti."

Jag är så stolt över min partiledare Fredrik Reinfeldt. Det är så underbart fint och fantastiskt att vi i Sverige har en statsminister som så klart och tydligt tar avstånd ifrån rasism och Sverigedemokraterna. Vi har världens bästa statsminister helt enkelt.

Jonas Sjöstedt (V) borde läsa om klassresor

Qaisar Mahmood ger i SvD ett utmärkt lästips till vänsterpartiets partiledare Jonas Sjöstedt, jag har precis läst ut boken. Var tvungen att göra det efter att jag hade tagit del av Qaisar Mahmood text "Lästips till politiker del 5: ideologisk kompass till Jonas Sjöstedt" i SvD.

Det här stycket borde alla skolpolitiker läsa: "Tillgång till kulturellt kapital var lösningen för arbetsklassens under det tidiga 1900-talet, och jag tror att samma sak gäller i dag. Kanske är det därför den senaste Pisa-rapporten är en alarmerande läsning. När läsandet och studiemotivationen minskar slår den hårdast mot dem som inte får de kulturella koderna genom bröstmjölken. När det sociala och kulturella kapitalet inte går att erövra, skapas ett klassamhälle som omöjliggör individens möjligheter att nå sin potential. Statistiken från Skolverket och den omtalade Pisa-rapporten bekräftar min tes. Elever som växer upp i studievana miljöer, eller med föräldrar som har akademiska studier, klarar sig bättre oberoende av kön, hudfärg eller plånbokens tjocklek."

Jonas Sjöstedt skriver att han skall läsa boken efter valet när han får mer tid.

"Feminism utan socialism"

Folkpartiet lanserade för ett tag sedan sina nya affischer "Feminism utan socialism". Tänk om mitt parti Nya Moderaterna hade med Sveriges fantastiska finansminister Anders Borg i spetsen formulerat detta självklara budskap först. En Moderataffisch med "Feminism utan socialism" ser ni inte det framför er? Anders Borg tycker att det är naturligt att kalla sig feminist. Någon ledarskribent påstår att de borgerliga partiernas feminism är feminism utan feminism och någon professor vid Uppsala universitet hävdar att feminism inte är detsamma som jämställdhet. Båda skribenterna har fel.

Feminism handlar om att skapa ett jämställt samhälle. Anders Borg är en jämställdhetsivrare. Det borde alla borgerliga politiker vara. Han betraktar jämställdhet som en viktig frihetsfråga och han kallar sig feminist. Tack vare feminismen så har vi kvinnor rösträtt i de allra flesta länder i världen.

Ingrid Runsten skriver: "Begreppet feminism bör vara inkluderande. Alla som inser och agerar utifrån att med jämställdhet finns bara vinnare, är med och förändrar. Maria Arnholm kallar sig feminist, Stefan Löfven kallar sig feminist. Rossana Dinamarca kallar sig feminist. Det gör Anders Borg också. Det finns ingen anledning att misstro ambitionen, men det är genom att lyfta jämställdhetsfrågorna som det bevisas i praktiken. Varför inte lägga mindre energi på att diskutera vilken feminism som är den rätta och mer energi på att få till verkliga förändringar."

Det kommer alltid att finnas socialister som vill ha monopol på jämställdhetsfrågorna. Det kommer alltid att finnas borgerliga politiker som ryser bara de hör begreppet feminism. Det får vi nog leva med.

Sakine Madon skriver att det är löjligt när folk applåderar kända män som säger sig plötsligt sett könsroller och orättvisor när de fått en dotter. Hon undrar om David Modiri och Gustav Fridolin har sovit under en sten i flera år? Ann Heberlein berättar att hennes söner har lärt henne att det inte är så lätt att vara pojke. Det är inte lätt att vara människa helt enkelt. Men en jämställd värld gynnar alla. Det är vad jag tror.

"Det går vitingar på månen"

I sommar har jag bland annat roat mig med att lyssna på ett flertal av sommarpratarna på Sveriges radio P1. Några av dem har jag faktiskt lyssnat på flera gånger; poeten Athena Farrokhzad och prinsessan Anna von Bayern. Dessa två meget priviligerade damer har verkligen rört om i den svenska grytan i sommar. Måste säga att det har varit mycket underhållande.

Farrokhzad höll ett gripande och starkt politiskt brandtal. Den nyliberala debattören Mattias Svensson vill att vi skall lyssna på hennes vrede. Han skriver: "Jag älskade första halvan av Athena Farrokhzads sommarprat. Lyssna igen ni som rasat och skrikit. Lyssna på någon som förbannar rasismen, gränskontrollerna, ojämlikheten. Som mött allt från vardagsfördomar till hot om våld och som hatar det. Sätter ord på en högst rättfärdig vrede. Nej, Sverige är varken genomrasistiskt, utan välfärd eller odemokratiskt. Men heller inte bra nog. Och vem ska påpeka det om inte en poet?"

Mattias Svensson vill att vi skall fundera över hur en person som Athena Farrokhzad, som har ett sådant enormt frihetspatos, kunde hamna hos kommunisterna?  En bra fråga! Hur kommer det sig att så många intellektuella hamnar just hos kommunisterna?

Det är absolut mycket tragik-komiskt att Farrokhzad med flera nu anmäler journalisten Anna von Bayerns sommarprat. De skriver i sin anmälan: "Hon hetsade mot skatt, förordade ett samhälle med ojämlik inkomstfördelning, ifrågasatte aborträtten och pratade om invandring som ett problem. Vi har nu gjort en anmälan till Granskningsnämnden för att få det prövat huruvida denna retorik, som förordar strukturellt våld, strider mot sändningstillståndet." Själv förordar Farrokhzad våld och revolution i sitt sommarprat. Vi skall nog vara glada för att hon är poet och inte politiker.

Det Farrokhzad glömmer eller inte vill ta notis av är att en persons klasstillhörighet är mycket viktigare och mer avgörande än vad personens hudfärg är. Hon kanske borde använda sig av begreppet "klassifiering" framför rasifiering? Vi kanske alla borde göra det? Inom sociologin hanterar vi begrepp som kulturellt kapital; habitus. Farrokhzad har enligt denna teori ett högt kulturellt kapital genom sin utbildning, sin bildning och att hon måste anses mer eller mindre tillhöra kultureliten i Sverige. Hon har dessutom sitt ursprung i Iran, ett land som töms på sina intellektuella som flyr från förtryck och elände. Högutbildade iranier är inte precis kända för att vara svårintegrerade på något sätt. Vem är Farrokhzad talesman för? Vem kan identifiera sig med henne?