Är du man eller människa?

Jag gillar läsa Tove Lifvendahls artiklar i SvD. Inte för att hon en gång i tiden var ordförande för mitt partis ungdomsförbund MUF. Inte heller för att hon är kvinna precis som jag är. Jag tycker om hennes texter för hon skriver om angelägna saker på ett klokt och genomtänkt sätt. Hennes ord berör helt enkelt.

När jag läser hennes ledare "Är du man eller människa?" tänker jag att den frågan kunde varit ställt på många olika sätt. Är du kvinna eller människa? Är du kristen eller människa? Är du överklass eller människa? Att personer pådyvlar varandra epitet, åsikter och annat utifrån klasstillhörighet, hudfärg, etnicitet och annat händer hela tiden. Särskilt här i Sverige är det beteendet vanligt, törs jag påstå. Jag törs även hävda att vänstermänniskor ofta är experter på detta; de kan dela ut raskort och klasskort ganska frikostigt i debatterna.

Det gjorde Ida Ali-Lindqvist i Almedalen. Hon diskvalificerar Markus Uvell för att han är man och vit. Hon glömde att nämna att han är medelålders och kanske även heterosexuell. Det är ju populärt nu för tiden att ifrågasätta vita, heterosexuella, medelålders män. Ni vet de där som är roten till allt ont här i världen, om man lyssnar på talet till Åsa Romson (MP) i Almedalen så är ju det ett klart och tydligt budskap. Miljöpartiet är uppenbarligen inte ett mittenparti längre, de har blivit extrema; extremt extrema till och med. De har ju Kurdo Baksi, som skrev på twitter att Hanif Bali är Moderaternas Jackie Arklöv, på sin riksdagslista till valet.

Om Kurdo Baksis uttalande skriver Tove Lifvendahl: "Hans oerhörda tillmäle där han jämför Hanif Bali med en krigsförbrytare och polismördare framstår som ett föga hedersamt sätt att leva upp till så stolta utmärkelser, men vad vet väl jag? Jag är förmodligen helt diskvalificerad att uttala mig, för ljushyad för att veta bättre, eller för blind för att förstå att jag nog också trots mitt utrikes ursprung är en högerns Arklöv. Hanif Bali ger ytterligare exempel; av Mikael Trolin, som har ett förflutet i Socialdemokraterna och LO, sedermera Folkpartiet och numera är engagerad i Miljöpartiet, blev han kallad 'husneger'. Somar Al Naher, ledarskribent på Aftonbladet, kallade honom 'husinvandrare'."

Ida Ali-Lindqvist tittade på Hanif Bali från topp till tå under debatten på SVT. Kanske för att konstatera att han är lika färgad som henne? Hon kallar honom i alla fall för rasifierad i sin debattartikel. Vad är det egentligen för märkligt begrepp? Hon skriver: "Han som rasifierad verkar inte vilja, eller så inser han inte, att han faktiskt är ett offer för vitheten. Offer i den bemärkelsen att han hjälper moderaterna med att bedriva en politik som slår mot sådana som han själv." På vilket sätt slår frihetspartiet Moderaterna mot sådana som Hanif Bali? Sådana?

Riksdagsledamoten Hanif Bali (M) skriver: "Jag deltog i SVT Debatts program där diskussionen handlade om rasismen minskar eller ökar i samhället. Min motdebattör Ida Ali Lindqvist hoppade direkt på min meddebattör Markus Uvell och tillskrev hans åsikter till hans hudfärg. Hon hade svårare att få sin poäng fram med mig, uppenbart blir det kortslutning i den hudfärgscentrerade vänstern att inte kunna argumentera sakligt för sin sak och inte ha möjlighet att avfärda sina motdebattörer på grund av sin hudfärg."

"Rasifierad – Att vara rasifierad innebär att man fysiskt uppfattas som utlandsfödd och annat än svensk. Det är en person som blir utsatt för rasism på grund av namn eller etnicitet. Även religion bidrar, som till exempel för judar och muslimer. Det är ett bättre ord än icke-vit (som förhåller sig till vit som standard) och bättre än invandrare/utlandsfödd då många som är födda i Sverige också utsätts för samma rasism som de som migrerat hit."

Tänk om vi bara kunde börja se varandra som människor!

Debatt om kungahuset i Norge

För några dagar sedan hamnade jag i en debatt om det norska kungahuset på facebook. Det var rätt roligt och annorlunda. Det var först och främst en debatt-ton som var mycket trevligare än vad jag är van vid här i Sverige. De två tjejer jag debatterade med kände jag som barn. Fram tills jag fyllde 12 år bodde vi i samma bondebygd. En liten kommun på 2000 invånare som heter Siljan i Norge. Båda två försvarade med hull och hår kronprinsparets val att placera deras dotter i privat skola. Jag höll inte med.

I Norge förhåller det norska folket sig inte till monarkin. De förhåller sig till den populära kungafamiljen och kungahuset. Man kallar sig inte monarkist eller republikan, man kallar sig norsk helt enkelt. Människor från alla politiska partier och människor från alla samhällsklasser fyller gatorna med fest och sång på vår nationaldag den sjuttonde maj; ja vi elsker dette landet!

Jag var så stolt när tronarvingen i Norge valde att gifta sig med en ensamstående mamma som även hade befunnit sig i tveksamma miljöer med mycket fest, sprit och droger som det sades. Folkligare än det kunde det ju knappast bli! En tjej som många kunde identifiera sig med fick prinsen och halva kungariket! Det är folket som bestämmer och folket det är vi, berättade min pappa för mig när jag var liten. Kronprinsen bevisade genom sitt val av fru att detta vara sant. Om vem som helst kan bli prinsessa då kan vem som helst bli vad som helst i mitt fosterland Norge.

Nu har kronprinsparets val att placera sina barn i privata skolor skapat debatt. Om det mest folkkära kungahuset i Europa faller vad händer då? Det kommer självklart inte att ske i när framtid, men när det mest folkliga kungahuset i världen ifrågasätts kommer antagligen de andra också att bli det.

Järnrörspartiet söker socialdemokraternas väljare

När man läser Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkessons debattartikel i SvD i dag är det ganska tydligt var han letar sina väljare. Han vill locka socialdemokraternas väljare till sig. Han angriper S samtidigt som han kör deras retorik och vallöften. Han höjer Socialdemokraternas bud till landets pensionärer med många miljarder. Frågan är om våra pensionärer låter sig köpas? Jag hoppas att våra gamla fortfarande tänker på vilket land de vill lämna över till sina barn och barnbarn.

Sverigedemokraterna, numera känd som järnrörspartiet, har på många sätt redan kommit in i de politiska finrummen; de har normaliserats. Finkostymen har tagits fram och järnrören har gömts i skåpet tillsammans med kängorna. Stefan Löfven (S) påminde oss häromdagen att SD är ett rasistiskt parti med nazistiska rötter. Men vi får inte glömma att Tysklands Hitler fick makten genom demokratiska val. Vi får inte glömma att Sverigedemokraterna är ett parti som växer.

En person inom Kommunal i Strängnäs blev jätteförbannad på mig när jag sade att det är rätt korkat att rösta på Sverigedemokraterna. Jag har funderat mycket över varför det var så provocerande för vederbörande? Är det för att S och SD i stor utsträckning har samma väljarbas? Att använda ord som korkad beskriver självklart inte fullt ut vad jag menade så det var inget bra val av begrepp. Jag erkänner det. Val vinns ju inte genom att idiot-förklara motståndarna. Att peka på en Sverigedemokrat och ropa rasist gör inte att folk slutar rösta på dem. Jag tror dock inte att någon på allvar vill bo i ett sådant samhälle som SD vill ha. De som tror de vill det har nog inte tänkt färdigt.

Socialdemokraten Johan Westerholm skriver: "Invandringsfrågan växer i folkmedvetandet. Och den gör det utan rasistiska förtecken, oavsett vad Lindberg påstår och det finns en rad med fakta som vi faktiskt inte kommer undan. För samtidigt som beredvilligheten att ta emot nya grupper och kulturer är stor så finns det en oro för att de trygghetssystem vi har idag inte räcker till." Vi kan inte längre ducka för dessa frågor oavsett hur rädda vi är för att någon meddetsamma skall ta fram rasiststämpeln. Som redan sagt de allra flesta som röstar på SD är inte rasister. Men de har en verklighetsbild politiker måste ta på allvar.

Jag läser artikeln "Fi skrämmer väljare i alla läger" i SvD och förstår åter en gång hur missvisande en rubrik kan vara! Läser man noggrant så kan man se att 73 procent av väljarkåren tycker illa om SD medan 46 procent ogillar Fi. Så många som 45 procent tar avstånd från KD. Man kan ju fråga sig vad SvD ville med den här rubriken? Ärligt talat så borde SvD och deras läsare vara mer oroliga över att SD växer än att Fi kanske kommer in i riksdagen. Kontroversiella feminister kan ju omöjligt vara lika farliga för samhället som förklädda rasister?

Min partiledare och statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var mycket tydlig i sitt tal i Almedalen förra året rörande Sverigedemokraterna: "De för in hatet i svensk politik".