Jag läser om den svenske barnmorskan Ellinor Grimmark som nekas arbete i Sverige och tänker på min mormor Janikke som var barnmorska. Grimmark vägrar att utföra aborter därför får hon inget arbete i Sverige. I Norge har hon däremot fått jobb. Jag är övertygad om att min mormor också skulle ha vägrat utföra aborter. I Norge heter barnmorska jordmor. Ett vackert namn som tydligt beskriver vad en barnmorska först och främst gör; hjälper barn till vår jord.
Ellinor Grimmark vill inte delta vid aborter på grund av sin kristna tro. Hon önskade därför samvetsfrihet vilket ledde till att hon nekades utlovade jobb som barnmorska i Sverige.
Det är antagligen många personer som av ideologiska och/eller religiösa skäl inte kan utföra vissa arbetsuppgifter på sin arbetsplats. Jag vet inte hur det är i Sverige, men i Norge får präster vägra att viga frånskilda och fortsätta arbeta som präst.
Saker är inte alltid så enkla. Ta till exempel frågan om dödshjälp. Skulle dödshjälp någon gång tillåtas i Sverige är det en horribel tanke att alla läkare skulle tvingas utföra något sådant. Läkare har som första gärning och uppgift att rädda liv, inte ta liv.
måndag 28 april 2014
Har vänstern övergett klassperspektivet?
Jag läser Jonas Thentes artikel i DN "Näthatarna ger uttryck för de bortsorterades röst" om och om igen. Jag letar efter vad som gör några (förefaller vara rätt så många) så upprörda över hans analys. För varje gång jag läser det han skrivit blir jag mer och mer förtjust i hans debattartikel. En av mina facebookvänner sågade Jonas Thentes ord ner i skoskaftet eller snarare hela honom. Ett tag funderade jag på om det var för att svenska inte är mitt modersmål som jag inte begrep denna uppståndelse.
Läs och begrunda hans ord: "Jag vill inte försvara näthatarna, men jag försöker förstå varför de hatar. Det har trots allt varit ett fall från hög höjd som har tagit bara tre decennier; från att ha varit samhällets stöttepelare till att bli ett arbetsmarknadspolitiskt trauma och i dag utmålas som ett allvarligt samhällsproblem i ordalag som påminner om hur adeln och borgerskapet en gång talade om den smutsiga pöbeln. Stämningarna mot dem är i dag så grundlagda att Miljöpartiets Åsa Romson utan vidare kunde utgå ifrån att hon skulle få applåder när hon i Ekot i förra veckan ville förbjuda anonymitet på nätet. Nu fick hon mothugg, men knappast för att någon vurmade för näthatarnas ventil, utan av andra skäl."
Vänsterdebattören Maria Sveland blir uppenbarligen kränkt av Jonas Thentes analys och självklart får hon som tillhör svensk kulturelit en helsida i DN. Hon har som så många andra läst artikeln som fan läser bibeln; plockat ut det som passar hennes bild. Hon skriver präktigt:
"Vi är många som kämpar med mörkret inom och omkring oss just nu och försöker hitta bra vägar att kanalisera det. Vi hinner varken bygga sophögar eller hålla på med sophantering, Jonas Thente. Vi är nämligen fullt upptagna med att demonstrera, skriva artiklar, böcker, musik, göra teaterföreställningar och organisera oss mot ett alltmer rasistiskt och antifeministiskt samhälle."
Både Thentes och Svelands texter innehåller substans. Om Sveland inte hade varit så upptagen av att försvara sig själv hade hennes artikel säkert varit ännu bättre; kränkta vita kvinnor är inte bättre än kränkta vita män.
Missförstå mig inte, jag är fullt medveten om att antifeminism och rasism finns utspridd i vårt samhälle. Det jag också är medveten om är att man inte kan bortse från klass. Klasstillhörigheten är viktig. Den påverkar hur vi bemöts. Den påverkar våra möjligheter. Att säga något annat är trams.
Läs och begrunda hans ord: "Jag vill inte försvara näthatarna, men jag försöker förstå varför de hatar. Det har trots allt varit ett fall från hög höjd som har tagit bara tre decennier; från att ha varit samhällets stöttepelare till att bli ett arbetsmarknadspolitiskt trauma och i dag utmålas som ett allvarligt samhällsproblem i ordalag som påminner om hur adeln och borgerskapet en gång talade om den smutsiga pöbeln. Stämningarna mot dem är i dag så grundlagda att Miljöpartiets Åsa Romson utan vidare kunde utgå ifrån att hon skulle få applåder när hon i Ekot i förra veckan ville förbjuda anonymitet på nätet. Nu fick hon mothugg, men knappast för att någon vurmade för näthatarnas ventil, utan av andra skäl."
Vänsterdebattören Maria Sveland blir uppenbarligen kränkt av Jonas Thentes analys och självklart får hon som tillhör svensk kulturelit en helsida i DN. Hon har som så många andra läst artikeln som fan läser bibeln; plockat ut det som passar hennes bild. Hon skriver präktigt:
"Vi är många som kämpar med mörkret inom och omkring oss just nu och försöker hitta bra vägar att kanalisera det. Vi hinner varken bygga sophögar eller hålla på med sophantering, Jonas Thente. Vi är nämligen fullt upptagna med att demonstrera, skriva artiklar, böcker, musik, göra teaterföreställningar och organisera oss mot ett alltmer rasistiskt och antifeministiskt samhälle."
Både Thentes och Svelands texter innehåller substans. Om Sveland inte hade varit så upptagen av att försvara sig själv hade hennes artikel säkert varit ännu bättre; kränkta vita kvinnor är inte bättre än kränkta vita män.
Missförstå mig inte, jag är fullt medveten om att antifeminism och rasism finns utspridd i vårt samhälle. Det jag också är medveten om är att man inte kan bortse från klass. Klasstillhörigheten är viktig. Den påverkar hur vi bemöts. Den påverkar våra möjligheter. Att säga något annat är trams.
fredag 4 april 2014
Hatet och våldet
Hat, en passion, vars grund är en olustkänsla vid föreställningen om hatets föremål och som yttrar sig i ett permanent begär att skada detta. Jag var liten flicka när jag lärde mig att det att hata någon kan jämföras med att önska att någon skall dö. Det här permanenta begäret att vilja skada kan döda. Är det så svårt att förstå?
Tusen tack till dig Jonas Gardell som beskriver det som händer inom herrfotbollen med rätt ord. Våldet och hatet är en del av männens fotboll och de som inte vill erkänna eller se det måste antingen vara mycket naiva eller okunniga.
Erik Helmerson på DN vägrar i alla fall se problemet. Han skriver: "Då undrar jag: Vilka är egentligen de machoidealen? Hur styr de? Själv har jag levt i 'vårt samhälle' i 46 år och jag har alltid – från föräldrar, skola, myndigheter, kultur – fått höra att idealen är de som står allra längst från våld. Man ska vara snäll, jämställd, solidarisk och betala sin skatt. Är det machoideal? De som utövar våld straffas med fängelse. De som utövar våld mot kvinnor och barn straffas med utfrysning från samhället. Hur är våldet och råstyrkan ett 'ideal', utom i kåkfararkretsar?"
Erik Helmerson jag tror nog att de allra flesta svenska män i din ålder har precis samma erfarenhet som dig. Ni är fostrade i demokratisk och humanistisk anda av engagerade och upplysta föräldrar. Men det gäller ju uppenbarligen inte alla och det är det problemet vi pratar om. Ett problem som inte blir mindre av att du och många med dig vägrar se att det finns en machokultur i vårt samhälle även utanför våra fängelser. En machokultur som nästintill får fritt spelrum inom svensk herrfotboll.
Fotbollsbloggaren Elena Lövholm skriver: "Under gårdagens SVT Debatt försökte Victor Capell, ordförande i AIK:s supporterförening Black Army, förklara för Rose-Marie Frebran – nationell samordnare för att stärka en positiv supporterkultur och motverka idrottsrelaterad brottslighet – att om hon ska vara samordnare så måste hon kunna skilja på naturliga inslag i supporterkulturen och det verkliga hatet som leder till verkligt våld och verkliga dödsfall." Jag såg nog inte samma debattprogram som henne.
Jan från Black Army säger i SVT Debatt: "Hatet skall finnas kvar på fotbollen." Jag hittar inte ord, vilka konstiga uttalanden från vuxna människor. Vilken värdegrund står fotbollsklubbarna för? Har de någon överhuvudtaget?
Tusen tack till dig Jonas Gardell som beskriver det som händer inom herrfotbollen med rätt ord. Våldet och hatet är en del av männens fotboll och de som inte vill erkänna eller se det måste antingen vara mycket naiva eller okunniga.
Erik Helmerson på DN vägrar i alla fall se problemet. Han skriver: "Då undrar jag: Vilka är egentligen de machoidealen? Hur styr de? Själv har jag levt i 'vårt samhälle' i 46 år och jag har alltid – från föräldrar, skola, myndigheter, kultur – fått höra att idealen är de som står allra längst från våld. Man ska vara snäll, jämställd, solidarisk och betala sin skatt. Är det machoideal? De som utövar våld straffas med fängelse. De som utövar våld mot kvinnor och barn straffas med utfrysning från samhället. Hur är våldet och råstyrkan ett 'ideal', utom i kåkfararkretsar?"
Erik Helmerson jag tror nog att de allra flesta svenska män i din ålder har precis samma erfarenhet som dig. Ni är fostrade i demokratisk och humanistisk anda av engagerade och upplysta föräldrar. Men det gäller ju uppenbarligen inte alla och det är det problemet vi pratar om. Ett problem som inte blir mindre av att du och många med dig vägrar se att det finns en machokultur i vårt samhälle även utanför våra fängelser. En machokultur som nästintill får fritt spelrum inom svensk herrfotboll.
Fotbollsbloggaren Elena Lövholm skriver: "Under gårdagens SVT Debatt försökte Victor Capell, ordförande i AIK:s supporterförening Black Army, förklara för Rose-Marie Frebran – nationell samordnare för att stärka en positiv supporterkultur och motverka idrottsrelaterad brottslighet – att om hon ska vara samordnare så måste hon kunna skilja på naturliga inslag i supporterkulturen och det verkliga hatet som leder till verkligt våld och verkliga dödsfall." Jag såg nog inte samma debattprogram som henne.
Jan från Black Army säger i SVT Debatt: "Hatet skall finnas kvar på fotbollen." Jag hittar inte ord, vilka konstiga uttalanden från vuxna människor. Vilken värdegrund står fotbollsklubbarna för? Har de någon överhuvudtaget?
onsdag 2 april 2014
När fotbollen dödar
Jag kan inte sluta tänka på Stefan, fyrabarnspappan och Djurgårdssupportern, som dödades i söndags. Jag kan inte sluta tänka på hans fyra barn och deras mamma. Många hävdar nu att det inte är fotbollens fel. När hatet till motståndarnas lag blir starkare än kärleken till sitt eget lag vem bär ansvaret?
Alla mina tre barn har spelat fotboll i IK-Viljan i Strängnäs. De flesta i min familj gillar fotboll. Jag har dock aldrig tagit med mina barn på fotbollsmatcher i stora städer i Sverige. Skulle inte falla mig in. Efter det som hände i söndags kommer flera mammor att göra det valet.
Nella Bergström skriver i ett öppet brev till Sveriges Fotbollsklubbar: "Jag anklagar er, frånvarande och ointresserade föräldrar, som har gjort era vilsna söner till våldsamma huliganer. Jag anklagar er, aggressiva kvinnohatande huliganer, som har förstört våra upplevelser och inte vet någonting om vad kärlek till ett lag eller en medmänniska är. Jag anklagar er, flata fotbollsklubbar och ert ännu flatare förbund, som aldrig tar krafttag mot våldet och hatet. Jag anklagar er, arenor som i vinstintresse serverar tunnvis med öl, trots att ni vet att det spär på aggressiviteten och våldet."
Hennes brev är viktigt. Hon är modig som törs sätta ord på eländet. Jag såg att Eskilstuna-Kuriren också hade nämnt det här med alkohol. Deras politiska redaktör Alex Voronov skriver på twitter: "Läser Björn Erikssons utredning från förra året om våld vid idrottsevenemang. Häpnadsväckande uppgivenhet inför alkoholen." Män och alkohol är ganska ofta en olycklig kombination. Vid fotbollsmatcher är den kombinationen kanske så farlig att den borde förbjudas? Jag menar självklart inte att alkoholförbudet vid fotbollsmatcher bara skulle gälla män.
Jag pratade med en huligan som hade åkt runt i Sverige och spöat upp andra lags supportrar i 20 års tid. Han berättade att för många år sedan så slutade folk vanligtvis med detta beteendet när de blev pappor. Nu finns det även medelålders familjefäder i femtioårsåldern som åker runt och slår halvt ihjäl varandra, förklarade han. När jag frågade honom varför han hade åkt runt och varit våldsam så svarade han att det var adrenalinbehovet som låg bakom. Han log när han beskrev adrenalinkickarna det gav. Spring en mil hade jag lust att säga, eller varför inte två?!
När jag googlade på synonymer till huligan som fick jag fram ord som ligist, bandit, buse, bov, våldsverkare, värsting och bråkmakare. Jag saknade begreppet kriminell. För det är kriminellt att slå folk. Det är kriminellt att använda våld mot människor oavsett var det sker eller i vilket syfte man gör det.
Erik Helmerson på DN skriver att skulden är en man och inte ett kollektiv. Det har han självklart rätt i. Men när han påstår att det är ytterst få supportrar som använder sig av våld tror jag han har fel. Om de är så ytterst få varför krävs det då så stora insatser från samhället i form av polis och annat vid sådana här fotbollsmatcher?
Alla mina tre barn har spelat fotboll i IK-Viljan i Strängnäs. De flesta i min familj gillar fotboll. Jag har dock aldrig tagit med mina barn på fotbollsmatcher i stora städer i Sverige. Skulle inte falla mig in. Efter det som hände i söndags kommer flera mammor att göra det valet.
Nella Bergström skriver i ett öppet brev till Sveriges Fotbollsklubbar: "Jag anklagar er, frånvarande och ointresserade föräldrar, som har gjort era vilsna söner till våldsamma huliganer. Jag anklagar er, aggressiva kvinnohatande huliganer, som har förstört våra upplevelser och inte vet någonting om vad kärlek till ett lag eller en medmänniska är. Jag anklagar er, flata fotbollsklubbar och ert ännu flatare förbund, som aldrig tar krafttag mot våldet och hatet. Jag anklagar er, arenor som i vinstintresse serverar tunnvis med öl, trots att ni vet att det spär på aggressiviteten och våldet."
Hennes brev är viktigt. Hon är modig som törs sätta ord på eländet. Jag såg att Eskilstuna-Kuriren också hade nämnt det här med alkohol. Deras politiska redaktör Alex Voronov skriver på twitter: "Läser Björn Erikssons utredning från förra året om våld vid idrottsevenemang. Häpnadsväckande uppgivenhet inför alkoholen." Män och alkohol är ganska ofta en olycklig kombination. Vid fotbollsmatcher är den kombinationen kanske så farlig att den borde förbjudas? Jag menar självklart inte att alkoholförbudet vid fotbollsmatcher bara skulle gälla män.
Jag pratade med en huligan som hade åkt runt i Sverige och spöat upp andra lags supportrar i 20 års tid. Han berättade att för många år sedan så slutade folk vanligtvis med detta beteendet när de blev pappor. Nu finns det även medelålders familjefäder i femtioårsåldern som åker runt och slår halvt ihjäl varandra, förklarade han. När jag frågade honom varför han hade åkt runt och varit våldsam så svarade han att det var adrenalinbehovet som låg bakom. Han log när han beskrev adrenalinkickarna det gav. Spring en mil hade jag lust att säga, eller varför inte två?!
När jag googlade på synonymer till huligan som fick jag fram ord som ligist, bandit, buse, bov, våldsverkare, värsting och bråkmakare. Jag saknade begreppet kriminell. För det är kriminellt att slå folk. Det är kriminellt att använda våld mot människor oavsett var det sker eller i vilket syfte man gör det.
Erik Helmerson på DN skriver att skulden är en man och inte ett kollektiv. Det har han självklart rätt i. Men när han påstår att det är ytterst få supportrar som använder sig av våld tror jag han har fel. Om de är så ytterst få varför krävs det då så stora insatser från samhället i form av polis och annat vid sådana här fotbollsmatcher?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
