Liberalismens falska altare

Förra veckan var en väninna och jag i Mariefred och lyssnade på Erik Leijonmarck; föreläsare och konsult med särskild inriktning på cannabis. Det var IOGT-NTO som hade bjudit in till denna intressanta föreläsning om cannabis. En Moderat från socialnämnden var också där, han var den enda politiker från nämnda nämnd som var där trots att socialnämndens sekreterare hade rekommenderat alla ledamöterna att gå dit. Som Moderat var jag självklart stolt över att min partikamrat kom dit.

Hemma hos mig är det jämnt ungdomsgård då jag har två unga söner som bor här. Genom de och andra unga människor jag möter i kommunen så har jag förstått att det nästintill är enklare att få tag på hasch och marijuana i vår kommun än alkohol. Det är också känt att det numera är mer accepterat att röka på, som det heter, än att dricka alkohol. Argument som framförs är att drogen är mindre skadlig än alkoholen och den ger ingen baksmälla. Jag är förskräckt över den okunskap som finns om cannabis bland unga i dag. För Guds skull det finns internet, som inte fanns när jag var ung, det finns människor som lider av sviterna efter att de använt cannabis. Ibland resten av livet.

Jag har träffat många 40-talister som erkänner att de rökte hasch och marijuna när de var unga, som om det var något helt ofarligt och naturligt. Hur många av de som har skadat sin hjärna och hur många av de som senare har fått en psykos eller utvecklat schizofreni vet jag inte. Själv hade jag förmånen att vara ung på 80-talet när informationen om drogens skador var väl kända och glorifieringen av flower power eländet och alltihopa hade lagt sig. Förnuftet hade tagit över. De allra flesta provade inte droger på 80-talet. Det var ute helt enkelt. För mig var det helt otänkbart att prova droger. Det skulle inte falla mig in att utsätta mig för risken att få en haschpsykos eller något liknande. Vi visste att det var farligt. Varför är det annorlunda nu?!

Nu är det annorlunda på flera sätt. Det mest allvarliga som har hänt sedan 80-talet är att det finns en hel del människor i dag som är beredda att offra unga människor på det jag vill kalla liberalismens falska altare. Frihet framför allt är slagordet. Det är allvarligt. Vi behöver en debatt om detta.

Höga lokalkostnader i Strängnäs

Ordförande i barn- och utbildningsnämnden Fredrik Lundgren (FP) berättar med stolthet i dagens tidning: "Under 2000-talet har ett flertal friskolor startat i Strängnäs och dessa har blivit väldigt populära." Klart att han är stolt, han har ju själv varit med att starta Roggeskolan och han har även arbetat på Europaskolan. Den impopulära omorganisationen av den kommunala skolan, som Lundgren har tvingat igenom, har mer eller mindre pressat många föräldrar att ta sina barn ur den kommunala skolan. Man kanske inte skall ha en friskolekramare som ordförande i barn- och utbildningsnämnden? Fredrik Lundgren har en stor del av skulden när nu så många som var tredje grundskoleelev i kommunen har valt att gå i en friskola. Detta har lett till att vi har för stora lokaler i förhållande till antalet elever.

Det faktum leder oss tillbaka till vad det hela handlar om, eller skulle handla om. År 2007 fick kommunens före detta kommunchef Jan Heimdal i uppdrag att komma med besparingsförslag. Hans första utkast till besparingar innehöll förslag om att göra besparingar genom att omorganisera samhällsbyggnadskontoret och att lägga ner en eller flera bygdeskolor. Kommunen hade redan då för många tomma stolar i den kommunala skolan. Då gick Centern i taket och hela utkastet blev aldrig offentligt.

En av sakerna som sedan hände var att kommunalrådet Ann landerholm (M) ville "ge" bort Karinslundsskolan till Europaskolan. De som har följt med vet vad som hände sedan, fempartialliansen sprack och Jens Persson (C) och Björn Lind (FP) tog in Socialdemokraterna i maktens korridorer i Strängnäs kommun. Skolkarusellen togs över av Lotta Grönblad (S) och hon började med att lägga ner den populära Långbergsskolan. Man började med att flytta skolan eller rättare sagt flytta Långbergsskolans elever till en annan skola långt från skolans upptagningsområde. Det var början på slutet för en av kommunens mest attraktiva låg- och mellanstadieskola. Den sorgen är svårsmält för många.

Efter valet 2010 utökades trion S, C och FP med Miljöpartiet. Det var då Fredrik Lundgren tog över makten i barn- och utbildningsnämnden. Det var starten till det största uppror bland föräldrar som kommunen någonsin har haft. Kommunens första skolrevolt "föddes". Resten kan ni läsa om på politiska bloggar samt i lokaltidningen.

Kommunalråden Jens Persson (C), Fredrik Lundgren (FP), Terese Askerstedt (MP) och Tord Tjernström (S) har alla ett stort ansvar för den nu genomförda omorganisationen av de kommunala skolorna i centrala Strängnäs. Man vet inte ens om den stora och omdebatterade skolomorganisationen påverkar lokalkostnaderna framöver, berättar Fredrik Lundgren i dagens tidning. Man häpnar! "Skolcirkusen" som startades för att spara skattepengar kommer förmodligen att kosta mer än den smakar. "Skolkarusellen" som har lett till att elever flyttar från kommunala skolor och i stället väljer friskolor utarmar den kommunala skolan ytterligare. Katastrof är ett för milt ord i sammanhanget.

Vi måste ta tag i kvinnosynen

SvD skriver: "Sex tonårspojkar som tidigare dömts för en gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka i Tensta i Stockholm i mars friades i fredags helt av hovrätten. I en intervju med Aftonbladet uttrycker flickan och hennes familj sin bestörtning över domen. - Vad ger detta för signaler? Jag vill att processen fortsätter, säger mamman till tidningen." Ja vad ger domen för signaler?

Uppsalastudenten Stina Zetterberg skriver i en insändare i DN: "Vi måste ta tag i kvinnosynen! Jag har hört de orden många gånger den här veckan, men om två veckor har alla vi vanliga åsiktsmaskiner glömt det. Det kommer att bli tyst om kvinnosynen tills en ny tragisk gruppvåldtäkt uppmärksammas och då återupprepas samma process, i värsta fall är de fördömande rösterna svagare. Vi kan hata och svära hur mycket som helst över de sex killarna som våldtog en flicka i Tensta, men det hjälper inte. Vi måste sluta prata om just de här sex individerna och våga ta tag i frågan på riktigt, för frågan är lika komplex som vårt samhälle och berör hela vårt samhälle."

Jag håller med henne om att vi måste ta tag i kvinnosynen. Men att vi inte skall prata om de sex killarna som våldtog en flicka i Tensta håller jag inte med om. Att de kunde frikännas i hovrätten är ett konkret exempel på att något är allvarligt fel och det måste vi prata om. Våldtäkt är aldrig okej. Även berusade unga män måste ta ansvar för vad de gör. Hur skulle det annars se ut? Vad är det för land vi bor i där lagen tillåter berusade unga män att skövla en kvinnas kropp bara för att hon inte skriker nej högt nog? Flickan sa nej. Ett nej är alltid ett nej.