Att vara tomhänt på tröskeln till livet...

Det är inte ofta jag har högläsning från en tidning. I dag har jag vid två tillfällen läst en artikel i DN, som är helt outstanding, för några väl utvalda "offer"; en god väninna och några av mina söners kompisar. De fick alla lyssna, jag hoppas de lyssnade mycket noggrant, när jag läste artikeln "Tomhänt på tröskeln till livet" skriven av Nathan Shachar i dagens DN. Bildning är inte så dumt helt enkelt, vad man än vill säga om det. Artikeln belyser att trots det enorma informationsflödet. som är större än någonsin förut i världshistorien, så hade en svensk A-student år 1950 mer kunskaper än de flesta humanistiska doktorander i dag. Det är en rätt skrämmande information.

En av ungdomarna jag läste upp artikeln för protesterade vilt direkt och hävdade att bibeln definitivt inte var något rättesnöre här i livet. Vid närmare beröring av ämnet visade det sig att han aldrig hade läst ett enda ord ur bibeln. Är det inte underligt att någon som inte har en susning i ett ämne kan ha så starka åsikter om detsamma? Nathan Shachar skriver: "De läste Bibeln och fick därmed en inträdesbiljett till dikt, måleri och världshistoria. De fick en glimt av grekers och romares värld, så att en enkel turistresa också fick andlig dimension. De fick i bagaget en portion stor dikt, att spegla sin kärlek, sorg, undran och bävan i. Och – lika viktigt som kunskaperna – de fick alla en plats vid samma bord."

Shachar påpekar faktumet att skolan är den mest utjämnade plats i samhället. Jag kommer så väl ihåg när skolkarusellen började i Strängnäs kommun. Det var under mandatperioden 2006 till 2010. Ann Landerholm (M) ville ge bort en kommunal skola till en friskola. Då som nu fanns det mycket information som inte kom fram till alla folkvalda. Därför vet vi inte hela historien. Några saker har fastnat för alltid i mitt minne. Det var när en borgerlig politiker mycket nonchalant och arrogant samt föraktfullt sade till mig att det är bara drägg som går i den kommunala skolan. Jag kan liksom fortfarande inte riktigt tro vad jag hörde. Denna politiker sitter kvar i vårt kommunfullmäktige. Bara det är skrämmande!

Shachar skriver: "Kring 1960 var Sverige jämlikast i världen. Inte på grund av välfärd eller bidrag, utan tack vare skolan. Alla gick i samma skola! Detta var jämlikheten – den enda jämlikhet som finns hitom paradiset." Hur skall vi kunna göra skolan mer jämlik igen?

Fredrik Reinfeldt (M) till attack mot Sverigedemokraterna

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var mycket tydlig i sitt partiledartal i Almedalen på Gotland. Han talade om det åttonde partiet (Sverigedemokraterna) och förklarade tydligt att de inte skall få vara med. Han hyllade socialdemokraternas tidigare partiledare Mona Sahlin för att hon så bestämt hade tagit avstånd från det främlingsfientliga partiet. Samtidigt beklagade han sig över Stefan Löfvens (S) feghet i frågan. Jag stod stolt och lyssnade på min partiledare Fredrik Reinfeldt. Jag tänkte på hur politikerna i vårt kommunfullmäktige i Strängnäs agerar mot Sverigedemokraterna.

Reinfeldt skulle nog kalla många av oss för fegisar också. Våra heltidsanställda kommunalråd Jens Persson (C), Tord Tjernström (S), Fredrik Lundgren (FP) och Terese Askerstedt (MP) tar aldrig tydligt avstånd från Sverigedemokraternas politik. Den som är tydligast hos oss är den snart sjuttioåriga Kerstin Svensson. Vilket parti tror ni hon representerar? Moderaterna så klart. Kerstin kämpar hårt i debattstolen på våra kommunfullmäktigemöten. Hon kämpar för flyktingbarnen. Hon står upp för våra humana värderingar. Det är visst när man blir gammal man får tillräckligt med pondus för att stå upp för vad man tror på. Det är visst när man har stor livserfarenhet man får mod och visdom. Jag är stolt över att vara medlem i samma parti som henne.

På det senaste kommunfullmäktige var Sverigedemokraternas ledamöter i vanlig ordning framme i talarstolen och pratade om invandringen. Jag ville gå fram och ta debatten med de, men orkade inte då jag var nyopererad. Några dagar tidigare hade jag varit på Mälarsjukhuset och gått genom en ganska stor operation. Jag ville så gärna berätta om alla de duktiga läkarna och annan sjukhuspersonal jag hade mött under mina dagar på sjukhuset. Jag ville nämna de två läkarna från Tyskland som opererade mig. 

Jag ville berätta om narkosläkaren från Irak som tröstade och lugnade ner mig som är livrädd för att sövas ner. Innan jag somnade av narkosen visste jag att jag var i trygga händer. Två läkare från Rumänien och en läkare från Polen ingick också i den läkargrupp som vårdade mig under de dagar jag var där. Jag träffade inte på en enda svensk läkare. Jag kanske inte hade fått min operation nu om vi inte hade haft så många läkare från andra länder i vårt land. 30 procent av läkarkåren i Sverige har utländskt ursprung.