"En sång till modet"

I Omar Mustafas avskedsbrev, som finns på Islamiska Förbundets hemsida, står det: "Mitt engagemang (2 länkar till Nima Dervishs blogg) i det muslimska civilsamhället har alltid handlat om att jobba för rättvisa, jämlikhet och mänskliga rättigheter. Ett engagemang som jag hade stora förhoppningar på att fortsätta med i partipolitiken. Partiledningen menar dock att man inte kan förena ett partiuppdrag och ett uppdrag i det muslimska civilsamhället. Partiledningens uppfattning är inte bara beklagligt, det är även en skrämmande signal till muslimer och andra troende socialdemokrater." Islamiska Förbundet är inte direkt någon Rotaryklubb om någon skulle tro det. Den erfarne och respekterade politikern och muslimen Nalin Pekgul (S) berättar i DN: "Vi andra muslimer känner oss omyndigförklarade när vi blir pådyvlade islamisten Mustafa som vår företrädare."

Johan Croneman skriver med en blandning av humor och skärpa i DN: "Henrik Dorsin skall kanske snart byta ut sin bögrefräng: 'Det är sossarnas fel.' Varför leds inte den moderna socialdemokratin av kvinnor som Helle Klein och Karin Pettersson? Det är kanske en lite naiv önskan – men är det inte just den här typen av ideologer och analytiker, den här typen av politiskt skarpsinne som socialdemokratin saknat de senaste 20–25 åren? Lyssnar man på Helle och Karin?" Jag är övertygad om att den Svenska kyrkan verkligen behöver präster som Helle Klein. Men Croneman har rätt, Socialdemokraterna är i stort behov av hennes skarpsinne också. Vi skulle behöva henne inom Moderaterna också. Hennes mod behövs lite överallt.

På tal om mod. Jag beundrar personer som Dilsa Demirbag-Sten. Hon skriver i DN: "Socialdemokratin ville alltså ge en person med kopplingar till Muslimska brödraskapet en plats i partistyrelsen. Att påstå att man som ingående i brödraskapets sfär är aktiv antirasist och demokrat är lika trovärdigt som om en medlem av Ku Klux Klan skulle hävda samma sak. Aftonbladets Jan Helin har offentligt läxat upp krönikören Monica Gunne för hennes text om Mustafas passiva hållning i kampen mot tvångsäktenskap och hedersvåld. För denna åsikt ska hon nu alltså löpa gatlopp. Jag trodde att Muslimska brödraskapets kvinnohat hörde till allmänbildningen?" Lyssnar man på Dilsa Demirbag-Sten? Eller är vi så rädda för att kallas för islamofober att vi duckar huvudet i sanden som strutsen?

Folkpartisten Gulan Avci säger så här: "Som liberal med muslimsk bakgrund kan jag aldrig acceptera att det demokratiska spelrummet riskeras svärtas ner av krafter som har en annan agenda än oss som verkar i demokratins namn. Även om Omar Mustafa bedyrar att han inte står för sådana värderingar, har han fattat ett beslut. Han har valt att lämna politiken och fortsätta i rollen som ordförande för Islamiska Förbundet vars trovärdighet inte står högt i kurs efter alla avslöjanden. På samma sätt som jag som kurd inte kan sägas företräda alla kurder i Sverige i egenskap av riksdagsledamot för Folkpartiet liberalerna, företräder inte Omar Mustafa landets alla muslimer. Men hans öppna brev i Aftonbladet riskerar att ge den bilden. En sådan utveckling är en farlig utveckling. Det är dags att samtliga partier i Sverige slutar leta efter så kallade flockledare till vilket pris som helst. Personer som dessutom i alltför stor utsträckning tillskriver sig själva en mer betydande roll bland vissa grupper än vad de faktiskt har." Törs vi lyssna på henne?

Eller är det Fatima Doubakil som skall bestämma eller sätta agendan? Är det hon som står för sanningen? Hon skriver på newsmill: "Vi har under en veckas tid bevittnat hur osanna och ogrundade anklagelser har varit en motor i drevet som stiftelsen Expo lanserat i samband med att Omar Mustafa valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse. Ett drev som fick ett beklagligt slut inte bara för Omar Mustafa utan för svensk demokrati. Drev av denna sort kan enbart förekomma i en tid då svenska muslimer misstänkliggörs och på lösa grunder kan kopplas till odemokratiska värderingar." Doubakil har fått ett stort utrymme i samhällsdebatten. Det har däremot inte hennes muslimska feministiska "systrar" fått. Hanna Gadban och Bahare Andersson skriver på newsmill: "Vad signalerar det ambivalenta ställningstagandet kring Omar Mustafa? Både från medias framträdande debattörer och från hans socialdemokratiska partikamrater? Handlar det om att försöka förstå den kontext som Mustafa befinner sig i och att se världen utifrån hans synvinkel, eller handlar det om en strävan efter att iscensätta en politisk korrekthet och undvika den fula islamofobiska stämpeln, som vi feministiska, liberala muslimer fick bära?"

Alla som såg SVT Debatt i ämnet måste ju ha reagerat? Sanna Rayman gjorde i alla fall det. Hon skriver: "För med det här upplägget saknades en muslimsk motpart som kunde vara den som säger 'jag ÄR muslim och jag ser ingen islamofobi eller rasism i att ogilla de föreläsare som vi pratar om nu. Tvärtom, jag ogillar dem också!' Bahareh Andersson hade kunnat vara en sådan person. Att hon är impopulär i grupperingarna kring Islamiska förbundet syns inte bara i kraven på att hon inte ska få vara med i debatten, men även i formuleringar som i denna artikel där hon beskrivs som 'en självutnämnd 'muslimsk feminist' med en uttalad islamfientlig syn'. Ja, några muslimer i publiken tog till orda och sade emot Kharraki och Doubakil. Men att man inte gav ett lika stort utrymme åt en huvuddebattör med denna profil är faktiskt en skandal. Därigenom har man låtit Islamiska förbundet kidnappa den muslimska identiteten igen. Jag förstår att Bahareh Andersson med flera är upprörda." Det finns många olika röster i den här debatten som vi borde lyssna till. Det är alldeles uppenbart! .

All kritik är inte islamofobi

All ståhej och uppståndelse kring Omar Mustafa har varit intressant att följa. En mycket välkommen samhällsdebatt har fötts i Sverige. Folk är folk, sade min avlidne pappa ofta. Det var i Norge det. Här i Sverige har det liksom inte varit så. Jämlikheten lyser ofta med sin frånvaro i detta ofta konflikträdda och konsensusdrabbade land. Det är min uppfattning efter att ha bott i detta land i 20 år. Med stor behållning har jag läst boken "Är svensken människa?", skriven av Henrik Berggren och Lars Trägårdh. Läs den.

Tillbaka till Mustafa. Den alltid lika kloke Erik Helmerson skriver i DN: "På tisdagen skrev också Peter Weiderud, ordförande för S-föreningen Tro och solidaritet, på DN Debatt att Omar Mustafa som muslim inte mäts med samma måttstock som andra politiker. Men handlar det verkligen om dubbla måttstockar och islamofobi? Det är ingen enskild tabbe som fällt Omar Mustafa. Han har klumpigt försvarat inbjudan av de rabiata talarna, sagt att det inte går att leva muslimskt i en homosexuell relation, twittrat att han vill skicka Jasplan till Israel och varit ordförande för ett förbund som publicerat okommenterade texter om att män och kvinnor bör behandlas olika. Vilken annan politiker – muslim, kristen eller ateist – skulle komma undan med ett liknande register?" En mycket bra fråga.

Det finns faktiskt en politiker till som har kommit undan med ett liknande register och det är riksdagsmannen och medeltidsprofeten Abdirisak Waberi (M). Bahareh Andersson är muslimsk feminist och rättighetsaktivist. Hon skriver på newsmill: "Trots att jag är nybliven Folkpartist måste jag erkänna att den socialdemokratiska partiledaren Stefan Löfven - efter Mona Sahlins tydliga signaler kring Omar Mustafas dubbla agenda - har han visat en rakryggad hållning i denna pinsamma affär. Det blev alldeles för uppenbart att man inte kan båda äta kakan och ha den kvar. Att förespråka jämställdhet som socialdemokrat och samtidig leda Islamiska Förbundet i Sverige där man inte förespråkar jämställdhet för kvinnor även i deras grunddokument, citerade i tidigare av partikamraten Vivianne Macdisi här på Newsmill, gick inte i längden. All ära åt Sahlin och Lövfen, de vågade inse den obehagliga sanningen i skådespelet. Kvarstår Fredrik Reinfeldt."

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt (M) låter en person, som längtar efter Sharialagar,  sitta i vår lagstiftande församling. Förklara det för mig den som kan?! Bahareh Andersson ställer frågan: "Vågar Reinfeldt vara lika rakryggad som Löfven mot islamisterna?" Som Moderat hoppas jag på det. Jag vill också stolt kunna säga att min partiledare är rakryggad, orädd och rättvis. Jag vill kunna säga att vår statsminister inte röstfiskar i grumligt vatten och då tänker jag inte i första hand på sjön som Sverigedemokraterna fiskar sina röster i fast likheten är slående.

Merith Wager skriver på sin blogg: "Det finns all anledning att demonisera extremister inom islam. Det finns ingen anledning att demonisera alla muslimer. Det finns stark anledning att lära sig mer om islam och om muslimers bakgrunder. Det finns dessutom anledning för svenskarna att inse att landet har förändrats radikalt på två decennier och att de faktiskt måste bestämma sig för hur de ska ställa sig till den förändringen. Hur ska det bli med den grundlagsstadgade åsikts-, yttrande- och tryckfriheten? Religionsfriheten? Ska Sverige ha olika samhällen för sina knappt 10 miljoner invånare? Omar Mustafa skriver i sitt öppna brev om 'ett muslimskt civilsamhälle'. Ska olika regler och lagar gälla för olika civilsamhällen?" Nej det skall inte gälla olika regler och lagar för olika civilsamhällen. Där måste vi politiker vara mycket tydliga.

Det känns tryggt att läsa Eskilstuna-Kurirens Åke Wredéns ord: "Partiledaren (S) blev tvungen att välja, och nyvalde suppleanten Omar Mustafa tvingades avgå ur partistyrelsen. Distriktet i Stockholms stad som ställt till med situationen tvingades utföra det inte så angenäma hantverket. En ledsam historia. Men mytbildning bör inte få göra den ännu ledsammare. Omar Mustafa tvingades inte bort på grund av sin tro, däremot fällde han sig själv." Alla kan ju inte ha glömt pingstpastorn Åke Green? Är det någon som skulle vilja se honom i någon politisk församling eller i ett stort partis styrelse? Inom alla religioner finns det extremister. De får självklart finnas, men inte sjutton skall de ges politisk makt! Oavsett huruvida Mustafa Omar själv eller personligen tycker att homosexuella, judar och kvinnor inte är värda någonting så är han ledare för en organisation som diskriminerar just kvinnor, judar och homosexuella. Det är ett faktum han inte lyckades "paddla" sig ur och det skall vi vara tacksamma över.

Socialdemokraterna vill avskaffa integrationsministern

Det kommer att skrivas mycket om Socialdemokraterna nu när de startar sin partikongress. En som redan har lämnat partiet, Qaisar Mahmood, skriver i SvD: "Men jag tror tyvärr att det låg närmare till hands för mina dåvarande partikamrater att betrakta mig en invandrare och muslim snarare än som sosse. Socialdemokratin gillar att identifiera kollektiv som behöver undsättning. Invandrade personer har därför kommit att betraktas som en klass för sig. Ty, följande gäller enligt den välmenade vänsterns logik: den som ser kollektiv, ser strukturer, och därmed också orättvisor."

Artikeln får mig att tänka på debatten som kom i gång efter Jonas Hassen Khemiris text i DN "Bästa Beatrice Ask". När Jasenko Selimovic inte ville ha den offerrollen som Jonas Hassen Khemiri hade pådyvlat honom och alla andra invandrare i Sverige blev det liv i luckan. Kloke Erik Helmerson på DN konstaterar: "Det går utmärkt att läsa texterna parallellt, låta dem ge två rimliga tolkningar, två giltiga erfarenheter som tillsammans målar en bild av samhället. Men det var många som visade sig ytterst ovilliga därtill. Selimovics text blev delad, rekommenderad – men också brutalt angripen, framför allt av twittrande vänsterdebattörer." Det går faktiskt utmärkt att ha två tankar i huvudet samtidigt, det har Helmerson fullständigt rätt i.

Selimovic skriver till Hassen Khemiri: "Du säger: invandrare får inte komma in. Det måste finnas plats för fler. Jag säger: jag håller med. Jag håller med. Men även om vi tycker det behöver vi inte förneka att detta land är ett av västvärldens mest öppna och villiga att ta emot invandrare. Gör oss inte till någonting vi inte är." Jag håller med. Sverige måste vara världens mest invandrarvänliga land. Hela Norden är världsbäst på humanitet, solidaritet, jämställdhet och jämlikhet. Att påstå något annat är absurd.