Familjen Urtegård/Wennerberg önskar alla ett GOTT NYTT ÅR 2014

Nu är det bara en dag kvar på det här året. Min man Pontus och jag håller på att göra i ordning nyårsmiddagen för våra vänner och släktingar som kommer och firar mig på min födelsedag i morgon. När jag var liten sade min pappa Jostein Edgar att det var på grund av att jag fyllde år på nyårsafton som folk sköt raketer. Jag som var pappas flicka hade inga problem med att tro på det.

Året 2013 har varit ett annorlunda år på flera sätt. Jag sprang mitt första lopp någonsin; Midnattsloppet i Stockholm i augusti. Jag lyckades med mitt mål att springa milen på under en timma. Systrarna Wennström, som ni ser på bilden, inspirerade mig. Tusen tack tjejer, ni är toppen!

Lyckan var stor när vår dotter Margarita kom hem till jul. Hon flyttade hem till Molde i Norge för flera år sedan och har inte kunnat fira jul tillsammans med oss sedan julen 2010 på grund av sitt arbete. Hon arbetar inom vårdsektorn och då får man arbeta många helger. Även våra svärföräldrar var hos oss på julafton. Det var vår tur att få låna dem. På ena bilden ser ni min dotter Margarita, min svärmor Birgitta och jag i vår matsal på julafton. Det var underbart att hela familjen kunde samlas till jul.

En stor begivenhet 2013 var att vårt yngsta barn Emil fyllde 20 år den 16 september. Tiden går alldeles för fort. Grabben går andra året på KTH och arbetar timmar på McDonalds i Strängnäs tillsammans med sin storebror Benjamin. På bilden skrapar han en trisslotter han fick av en kompis i födelsedagspresent.

Vi vill önska alla våra vänner och släktingar ett gott slut och ett riktigt underbart GOTT NYTT ÅR 2014! Kram, knus og klem till alla änglalika medmänniskor.

"Hälsa på i varandras utanförskap"

Anders Q Björkman uppmanar oss att "hälsa på i varandras utanförskap". Ett underbart budskap. Främlingsfientlighet handlar oftast om att man inte känner, inte vet något om och inte har någon kontakt med den kultur man fruktar. Fördomar har vi alla mött. Jag har erfarenhet av detta för att jag är kvinna, utlänning med mera. Alla har vi mött människor som medvetet eller omedvetet har visat oss sin rädsla.

Björkman skriver: "Jag tänker att det i dagens Sverige finns de som nog skulle trivas utmärkt i bruna skjortor av 30-talsmodell – och att det är extra beklämmande att de dessutom har blivit invalda att styra över oss. Det inger en oro inför framtiden. Hur långt kan den här utvecklingen gå? För vem hade kunnat tro att Sverige skulle producera såväl en Laserman som en Peter Mangs? Vem hade gissat att vi i Sverige skulle rösta fram kommunpolitiker som i sin ynklighet knåpar ihop rasistiska texter som de inte vill stå för offentligt? Och vem hade kunnat ana att Sverige skulle rösta fram riksdagsmän som nattetid promenerar runt med järnrör i staden och ofredar människor?"

Ja vem hade kunnat ana detta?

Britta Svensson har en poäng

Britta Svensson, journalist på Expressen, ryter till i artikeln "Det är sorgligt, och får mig att skämmas över Sverige". Hon skriver: "Vad är det egentligen som är så farligt med att tala om vem man är? Står man för sina åsikter måste man våga visa vem man är. Annars är man en fegis. Jag har aldrig i hela mitt liv framfört en åsikt anonymt. Inte satt upp lappar i tvättstugan som inte var undertecknade med namn, inte skickat anonyma brev, aldrig mejlat någon från en påhittad mejladress och inte i helvete kommenterat något anonymt på nätet. Jag förstår mig faktiskt inte på er som gör det. Särskilt inte ni som samtidigt påstår att det ni vill framföra 'får man inte säga i det här landet'. Ni vet mycket väl att man får det. Att Sverige är en demokrati där man får säga väldigt mycket innan lagen säger stopp."

Hon har rätt i att man får säga väldigt mycket i Sverige innan lagen säger stopp. Hon påpekar också att det är en mycket liten klick individer som förpestar nätluften. Hon skriver: "De 14 procent av skribenterna som också är aktiva på Avpixlat och andra hatsajter står för 50 procent av inläggen på SVT Debatt, enligt Researchgruppens undersökning. Det är viktigt för den mentala hälsan i det här landet att sådana här samband blir utredda. Det är inte 'folket' som gör sina röster hörda på många nätsajter, utan en liten, extremt aktiv grupp med extrema åsikter. Det är dags att vi får veta mer om hur den här gruppen ser ut. En grupp som kanske påverkat samhällsklimatet och den politiska debatten på gräsrotsnivå mer än några andra de senaste åren."

Jag håller dock inte med henne om att den här lilla klicken som spyr galla och sprider hat på nätet skall vara fritt vilt för de svenska journalisterna. Den lilla maktelit hon tillhör, alltså svenska journalister, skall inte få fritt spelrum. Hur skulle det se ut? Hur många skulle inte bli av med sina arbeten om allt de sa/skrev privat eller anonymt skulle kunna snappas upp av blodtörstiga reportrar för att sedan publiceras hejvilt i deras skattesubventionerade tidningar, oftast utan kommentarfunktion? Åsiktsregistrering tillhör länder som före detta Sovjetunionen, Nazi-Tyskland med flera mörka platser som har funnits under världshistorien. Vi har några sådana hemska länder i dag också. Jag vill inte att Sverige skall bli ett sådant land. Åsiktspoliser är farliga. Oavsett om de är extremt röda eller extremt blåa eller bara allmänt onda. Att berätta öppet om politiker som sprider hat är en annan sak.

PS: Noterar att Sverigedemokraten Linus Bylund ber alla bonnläppar om ursäkt. Linus Bylund är sur på Jenny Strömstedt som enligt honom har citerat honom fel. Hon skriver på twitter: "Är man idiot, bonnläpp eller rasist hör man inte hemma i SD." Det skall visst stå "Är man idiot, bonnläpp och rasist hör man inte hemma i SD." Bonnläpp betyder heller inte bonnläpp på riktigt. Bylund menade inte så, påpekar han. När han säger bonnläpp skall vi höra tölp. Kan det bli roligare än så här?: DS

Rasistkrisen fortsätter i Folkpartiet

Citat: "Blir Expressens avpixlande av sajten Avpixlat den torped som sänker Sverigedemokraterna? Omöjligt är det inte." Man kan tycka vad man vill om att man nu avpixlar Avpixlat. Att folk inte längre kan känna sig trygga när de spyr ut sin fruktansvärda galla anonymt är egentligen ingen förlust för mänskligheten.

Det personer inte kan stå för med sitt fulla namn och stående med rak rygg det kanhända vara skönt för oss alla att slippa läsa och slippa höra? Jag har haft många anonyma bloggtroll på min blogg under åren och det är ytterst sällan att det är sköna visor de skriver. Kverrulanter dominerar stort bland de anonyma. Det är min erfarenhet.

Nu visar det sig att det inte bara är Sverigedemokrater som avslöjats på Avpixlat. Folkpartisten Göran Lundbom från Gnesta har visst också varit aktiv där. Nu avgår han. Folkpartiets gruppledare i Gnesta, Göran Benedicks, avgår också efter att ha skrivit flera kontroversiella inlägg på sin blogg. Han hade bland annat kallat komikern Soren Ismail för sur kurd. Hur väljer Folkpartiet sina aktiva företrädare?

Kampen om Mandela

I en artikel "Missbruket av minnet från Mandela" i SvD berättar Moderaten Mats Johansson om/från sitt minne av hur allt låg till. Han skriver: "Knappt hade liket kallnat förrän svenska oppositionspolitiker började svepa sig i hyllningarna till Nelson Mandela och nyttja den store statsmannen för att slå mot regeringsföreträdare. Hans unika gärning att få politiska motståndare att försonas användes för motsatsen. Vad säger det om dem som missbrukar hans minne?" Det är alltid viktigt att komma ihåg historien. Men när Mats Johansson beskriver sig själv som liberal undrar jag hur mycket sanningshalt det finns i artikeln?

Kampen om att vilja sola sig i glansen av Mandelas minne väckte mitt intresse för att läsa på i/om frågan. Pålästa Fredrik Segerfeldt skriver på sin blogg: "Även om man inte tycker det är helt lätt att välja sida mellan kommunistiska folkmördare och rasistiska förtryckare kan man ha stor respekt och djup vördnad för Mandelas senare period, för hans försonande gärning, för att han med en sådan enorm resning och vishet kunde förhindra att post-apartheid-Sydafrika blev ett blodigt kaos. Han uppvisade att statsmannaskap av i det närmaste messiansk kvalitet. Han hade nog inte gillat den förenklade historieskrivning som syns i den svenska debatten."

På en annan blogg hittar jag dessa ord: "Moderata samlingspartiet, tidigare Högerpartiet, har aldrig verkat för avskaffandet av Apartheid, vare sig i Sydafrika eller i Rhodesia. Det har däremot andra partier i det borgerliga blocket. När Apartheidfrågan på allvar kom upp på den svenska offentlighetens dagordning i mitten av 60-talet, var det inte en vänsterfråga. (På samma sätt som ställningstagandet för de svartas rättigheter i USA inte var en vänsterfråga." Om jag har förstått det hela rätt så har vare sig Socialdemokraterna eller Moderaterna någon orsak eller rätt till att slå sig själva på bröstet och berätta hur duktiga de var. Det var helt andra krafter som slogs emot apartheid än de.

Citat från SvD: "Aftonbladets Åsa Linderborg kritiserar i en artikel på fredagen Moderaterna förflutna, och skriver att partiet 'vägrade erkänna ANC som en legitim politisk rörelse. Den fängslade Nelson Mandela var en ickefråga.' Hon refererar bland annat den dåvarande Moderatledaren Ulf Adelsohn, som 1985 försvarade svenskt företagande i Sydafrika med argumentet att 'de stackars negrerna' annars skulle stå utan jobb." Att Moderaterna inte vill kommentera artikeln är oroväckande, tycker jag. Som medlem i Nya Moderaterna skulle jag verkligen uppskatta om min partiledare Fredrik Reinfeldt nu stod fram och tog avstånd från gammelmoderaternas idioti.

"Bonnläppar, rasister och idioter"

Sverigedemokraternas Linus Bylund kallar de partikamrater han och ledningen inte lyckas hålla på mattan för bonnläppar, idioter och rasister. De förefaller vara extremt många då det hela tiden produceras nyhetsartiklar om fenomenet. Bylund hävdar att det är medias fel att just bonnläppar, idioter och rasister känner sig hemma hos Sverigedemokraterna. Citat från Aftonbladet: "I en intervju i Aktuellt sa Jimmie Åkessons pressekreterare Linus Bylund att 'idioter, bonnläppar och rasister' kanske tror att de hör hemma i SD." De flesta som går till Sverigedemokraterna från andra partier är före detta Moderater.

SvD skriver: "I stället visar SvD:s kartläggning att bland de 25 främsta på riksdagslistan har många ett förflutet inom Moderaterna. Sex personer har varit aktiva inom partiet. Ytterligare tre har varit medlemmar i partiet och en handfull är före detta M-väljare. Det gör att hälften, 13 av 25, av de ledande SD-politikerna rekryterats ur moderata led." Som medlem i Nya Moderaterna tycker jag det är bra att personer som attraheras av Sverigedemokraternas politik lämnar Moderaterna. Samtidigt hoppas jag att Moderaterna funderar på varför människor som dras till dessa åsikter har känt sig hemma hos oss tidigare?

Citat från facebook (dagens kommentar):"... fast lite undrar man så klart vad alla bonnläppar och idioter tycker om att bli kallade för Sverigedemokrater..."

En rebell på Solvändan i Mariefred

Som norska kan jag uppleva att svenskar ibland är lite väl anpassningsbara och rädda. Det är sällan någon säger något på en arbetsplats förutom när ingen med makt hör. När katten är borta dansar råttorna på bordet, men annars är det tämligen tyst. Det är min upplevelse. Jag har hört så mycket gnäll på/under fikarasterna på mina olika svenska arbetsplatser så jag kan fylla minst en hel bok med eländet.

Men när det kommer till kritan, när det finns någon med rejäl makt på plats i rummen då blir det plötsligt mycket tyst. Förutom väder och vind snack då. Varför är det så? Är det för att inga chefer lyssnar? Är det för att folk är rädda för repressalier om någon skulle ha fel åsikt om något? För ett tag sedan berättade en vän av mig om hur hon som chef "brottades" med minst 7 informella ledare i en arbetsgrupp på endast 11 personer. Det kan inte ha varit lätt. När hon var närvarande var det tyst. Alla låtsades som om ingenting hade hänt. Den svenske konsensuskulturen är inte bara av godo.

Men ibland dyker de upp de lite tuffare människorna. De som törs säga ifrån. De som normalt kallas för rebeller och/eller sanningssägare i Sverige. Marie-Hélène Boccara är rebellen som dök upp på äldreboendet Solvändan i Mariefred. Jag har ingen bakgrundsfakta i ärendet förutom det jag kan läsa mig till i tidningar och på Boccaras blogg.

Hon skriver på bloggen: "På Solvändan arbetar de mest fantastiska människor. Där finner man de tålmodigaste eldsjälarna som jag någonsin råkat på, varma och empatiska, proffsiga och kunniga. Varenda akademiker och pappersvändare skulle för sin egen skull någon gång praktisera på ett äldreboende om inte annat så för att få insikt om hur verkligheten ser ut för såväl personalen som för de boende. Det vidgar ens vyer och ökar respekten för alla de som jobbar inom den här professionen."

Ni som har missat hennes blogg borde gå in och läsa. Hon skriver bland annat om "Rysk putinism i Strängnäs", där Socialdemokraternas Tord Tjernström får hård kritik. Tänk om Tjernström svarade på denna fråga: "Varför är det mer angeläget för dig som socialdemokratiskt kommunalråd att vara en del av storkapitalet genom att hålla de kommunala bolagen under armarna och över vattenytan alltmedan du låter gamla och sjuka lämnas vind för våg åt en fortfarande outvecklad hemtjänst som inte ens idag förmår att ge brukarna den värdiga omsorg de behöver, förtjänar och har rätt till?" Det skulle onekligen vara mycket intressant att få höra det svaret.

Ett argument jag har hört om varför de vill lägga ner Solvändan är bland annat att det finns konflikter i personalgruppen. När man läser Boccaras blogg kan man tro att det ligger en död hund begraven någonstans. Det är väl snarare inom den oheliga allians som styr Strängnäs kommun konflikterna finns? Den självutnämnda makteliten i Strängnäs är kända för att avfärda alla bloggare och föräldrarevolter med flera som besvärliga bråkstakar. Det kanske de inte borde göra? Det är val om ett år.

Sverigedemokrater på nätet

Efter tre dagar på Teneriffa utan internet så har jag fått uppkoppling mot världen igen. Vet inte om det var till någon större glädje egentligen då det första jag stötte på av nyheter var detta: ”Hoppas de svälter sig till döds!”, skriver Marie Stensby, suppleant i SD:s partistyrelse, om ensamkommande flyktingbarn som hungerstrejkade.

Hon skrev om sin syn på flyktingbarnen på sajten Avpixlat. Citat från DN:"Avpixlat är en SD-vänlig sajt med starkt främlingsfientlig inriktning. Rasistiska uttryck och hatfulla inlägg är inte ovanliga. SD:s Kent Ekeroth har upplåtit sitt privata konto för donationer till Avpixlat. Partiledaren Jimme Åkesson har kallat sajten 'den sunda' delen av internet."

Marie Stensby har lämnat Sverigedemokraterna efter avslöjandet och hon har blivit avstängt från sitt arbete.

Gruppvåldtäkterna ökar i Sverige

På nyheterna så sägs det att gruppvåldtäkterna ökar i Sverige. De säger dessutom att det är en dramatisk ökning. Varför är den första frågan som dyker upp? Vad är det som händer? Det berättas att tonårstjejer blir våldtagna av sina killkompisar. Första gången jag hörde talas om fenomenet gruppvåldtäkter var på 90-talet. När jag själv var ung på 80-talet hörde jag aldrig om något sådant.

Jag kan uppleva att Sverige är ett väldigt sexistiskt land. Kan det påverka? Svårt att tro då samma problem finns i länder som t.ex Indien. Citat från DN: "Fenomenet förekommer inte bara bland kriminella grupper utan finns inom alla samhällsklasser. Det kan vara så kallade vanliga populära killar som är på fest eller en skolresa där de utnyttjar en tjej som blir för full. – Men det måste finnas en respektlös grundinställning, det ena ger det andra, säger Börje Svensson."

Några ord om den här respektlösa grundinställningen. Var kommer den ifrån? När hände detta? Har det hänt något som vi inte har observerat? Jag är själv mamma till två söner; två pojkar som nu är över 20 år gamla. De har aldrig sagt något nedsättande eller sexistiskt om tjejer. Vi har i vårt hem alltid talat mycket om jämställdhet och jämlikhet. Med tanke på all information och påverkan våra barn och unga får digitalt i dag så är det extra viktigt att vi vuxna är närvarande och talar med våra telningar. Vi föräldrar har ett ansvar för vad våra barn gör.

Mårten Gasslander, 18 år, skriver i DN: "Jag är så förbannat trött på att läsa i tidningar, höra på radion eller se på tv om hur en tolvårig flicka tvingats ge oralsex till ett gäng äldre killar, om hur sex pojkar tvingats sig på en ensam fjortonårig flicka. Jag är så förbannat trött på att läsa om dessa saker. När ska vi vakna upp, när ska lärarna vakna upp, när ska era grannar vakna upp, när ska polisen vakna upp, när ska rättsväsendet vakna upp och när ska du vakna upp?"

Problemet i Sverige är till stor del våra domstolar där det uppenbarligen sitter människor som har en något ålderdomlig och förkastlig syn på kvinnan och mannen också för den delen. Anders Lindberg skriver i Aftonbladet: "Vi kan börja med att slå fast två saker som tydligen är kontroversiella. Om sex män i tur och ordning har samlag med en flicka mot hennes vilja är det våldtäkt. Om de låser in henne i ett rum, tar hennes kläder och mobiltelefon och står på kö i väntan på sin tur är det dessutom ett nästa obegripligt hänsynslöst och grovt övergrepp. Om någon tolkar lagen så att detta agerande ses som acceptabelt är det inte människors rättskänsla det är fel på."

Den svensknorska gemenskapen...

Erik Helmerson på DN förstår inte varför norrmän blir så upprörda över att svenskar kallar norske Fremskrittspartiet fascistiskt. Med tanke på att det sämsta du kan bli kallad i Sverige är rasist så är ju Helmersons förvåning över upprördheten ganska svår att förstå. Jag tog kontakt med Helmerson under den norske valrörelsen i höst och undrade om DN inte borde bevaka den norske valrörelsen minst lika mycket som de täckte valet i Tyskland under samma tid. DN skrev en hel Världen-bilaga om Tyskland och knappt ett ord om det norske valet. Förrän efteråt såklart. När norske Fremskrittspartiet kom med i den nya norske regeringen tog det hus i helvete i Sverige. Det lilla landet Norge kom i fokus för första gången på mycket länge.

Det pinsamma med svenskar är att vi vet så litet om Norge, säger den halvnorske Jan Guillou i Skavlan. Att Guillou sedan vill vara så politiskt korrekt att han hävdar att Fremskrittspartiet kan jämföras med Sverigedemokraterna gör honom mycket litet trovärdig i den här debatten. Sverige ses som ett feministiskt helvete, säger den norske författaren Anne Holt i samma program. Men hon säger även att hon vet att det inte är så illa. Hon är också chockerad över att en klok man som Guillou kan säga så många dumma saker. Det är jag också.

Erik Helmerson skriver något mycket intressant: "Den norske författaren Karl Ove Knausgård beskrev i 'Min kamp 2' den svenska konsensuskulturen. Jag vill minnas hur det var någon tv-debatt mellan två norska akademiker som nästan fick Knausgårds svenska fru Linda att ringa 112: Försöker de döda varandra? Nej då, det är lite diskussion bara, de är i princip helt överens. Och sedan: Karl Ove Knausgårds egen ilska över hur Sverige bara tillåter en enda åsikt, och den enas man om medan man ömsesidigt bugande backar ut ur rummet." Varför tillåter man bara en enda åsikt åt gången i ett ämne i Sverige? Borde inte det bekymra oss?

En balanserad Claes Arvidsson skriver i SvD: "Sent omsider har Wiman öppnat sina sidor men det förtar inte intrycket från mejlväxlingen att den verklighetsbild som Arnstad ville sätta inte fick störas. Samma bild har för övrigt kolporterats i klickvänliga Aftonbladet. Reaktionen i Norge har blivit en blandning av sura miner, upprört försvar och en viss häpen förvåning över foliehattarna på andra sidan kölen. Det kan man förstå."

En självutnämnd förståsigpåare Henrik Arnstad har fått stor plats i debatten om norsk rasism eller vad man vill kalla det. Han får sumera reaktionerna på debatten om den norske rasismen, skriver DN. Den norske rasismen? Man tar sig för pannan. Jag kan meddela mina läsare att jag knappt hade hört något rasistiskt i hela mitt liv innan jag flyttade till Sverige 1993.

Tillbaka till Arnstad. Han skriver: "Diskussionen om Fremskrittspartiets (Frp) insteg i den norska regeringen handlar inte om Norge. Ännu mindre om en landskamp med Sverige. Øyvind Strømmen undrar (DN 21/11) om han bor på samma jordklot som jag. Det gör han. Framför allt bor vi i samma världsdel. Debatten handlar om Europa, en plågad kontinent som fortfarande läker såren efter katastrofen 1939–1945."

Arvidsson bekräftar att man i Sverige bara klarar av en verklighetsbild i taget. Nu har kultureliten med Björn Wiman i spetsen bestämt att Arnstads bild av Norge är den rätta och då får det vara så. Vad vi som är norrmän tycker är uppenbarligen helt oväsentligt och ointressant. Jag som älskar Björn Wimans tidningstexter är mycket besviken. Mannen skriver normalt som en Gud fast jag ibland undrar om han mest skriver till de lärda och inte till oss bönder då hans texter ofta är onödigt svårt skrivna. Ni kommer ihåg Erik Axel Karlfeldts ord; att tala med bönder på bönders vis och de lärda på latin?

Jag har funderat mycket över den här debatten och tänkt att om svenskar kan ha en så skev syn på ett folk som de borde ha mycket bättre koll på, alltså vi norrmän, hur skev syn har de då inte på andra folkslag? Kom ihåg att det är i Sverige man har ett, mig veterligen, ett riktigt rasistiskt parti som har rötter i nazismen. Det kanske är det som borde oroa Arnstad, Wiman och company? Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?

Socialdemokraternas Björn Rosengren kallade Norge en gång för den sista Sovjetstaten. Med tanke på hur DN har censurerat debatten på sina kultursidor på sistone så är det kanske Sverige som är den sista Sovjetstaten? Det är fascinerande när människor med makt skall förklara sig ibland. Björn Wiman på DN skriver, efter att min tidigare partikamrat Kristin Clemet inte fick in sitt debattsvar på kultursidan, att Norge inte har replikrätt. Läs artikeln som Wiman inte ville ta in här. Läs noga hela bloggartikeln till Clemet och fundera länge...

Varför är Kent Ekeroth Sverigedemokrat?

Henrik Arnstad skriver i Aftonbladet: "Ett studium av SD:s politiska texter hittar fascismen relativt enkelt, vilket inte är så konstigt. Det var inte många år sedan partiet framstod som mer eller mindre öppet nazistiskt, inklusive judehatet." Det är för mig därför helt obegripligt att Kent Ekeroth, som är född jude, vill vara med i Sverigedemokraterna? Hans mor är en invandrad polsk judinna. Hon tillhör alltså en av de mest förföljda folkgrupperna i Europa genom tiderna.

Hämtat från Wikipedia: "Ekeroth förmedlade donationer till och registrerade webbdomänen för webbplatsen Politiskt inkorrekt, samt senare även webbplatsen Avpixlat. Den senare grundades 2011 och blev efterföljare till den nedlagda bloggen Politiskt Inkorrekt. Avpixlat har beskrivits som rasistisk, främlingsfientlig och högerextrem."

Vad är det som får en ung man med invandrarbakgrund att gå med i det mest invandringskritiska partiet i Sverige? Vad är det som får honom att betala för att hat sprids på nätet via sajter som Avpixlat?

Svensk-iranske Borzoo Tavakoli skriver bland annat detta till Kent Ekeroth: "Den demokrati som jag respekterar, men som du bara utnyttjar, har givit dig en plats i Sveriges riksdag. Du sitter i riksdagen och hetsar mot mig. Detta är som fenomen inget nytt för mig. Irans parlament är fyllt av sådana som du. Det är faktiskt svårt för mig att avgöra om de islamiska mullorna i Irans parlament är långsiktigt farligare för mänskligheten än du är i din roll i Sveriges riksdag."

I dag är det muslimer som svartmålas i Europa. På Hitlers tid var det judarna man hetsade mot och nästan utrotade. Svensk polis tyckte uppenbarligen att det var romer som var problemet. I morgon kan det vara någon annan folkgrupp som får skulden för allt ont.

Jag tänker på den tänkvärda dikten "Du må ikke sove" som norrmannen Arnulf Øverland skrev 1937. Läs de här orden: "Vi vet ikke selv, hvad vi ligger og venter, og hvem der kan bli den neste, de henter. Vi stønner, vi skriker - men kan dere høre? Kan dere absolutt ingenting gjøre?" Ja vem kan bli den nästa de hämtar?

Liberalismens falska altare

Förra veckan var en väninna och jag i Mariefred och lyssnade på Erik Leijonmarck; föreläsare och konsult med särskild inriktning på cannabis. Det var IOGT-NTO som hade bjudit in till denna intressanta föreläsning om cannabis. En Moderat från socialnämnden var också där, han var den enda politiker från nämnda nämnd som var där trots att socialnämndens sekreterare hade rekommenderat alla ledamöterna att gå dit. Som Moderat var jag självklart stolt över att min partikamrat kom dit.

Hemma hos mig är det jämnt ungdomsgård då jag har två unga söner som bor här. Genom de och andra unga människor jag möter i kommunen så har jag förstått att det nästintill är enklare att få tag på hasch och marijuana i vår kommun än alkohol. Det är också känt att det numera är mer accepterat att röka på, som det heter, än att dricka alkohol. Argument som framförs är att drogen är mindre skadlig än alkoholen och den ger ingen baksmälla. Jag är förskräckt över den okunskap som finns om cannabis bland unga i dag. För Guds skull det finns internet, som inte fanns när jag var ung, det finns människor som lider av sviterna efter att de använt cannabis. Ibland resten av livet.

Jag har träffat många 40-talister som erkänner att de rökte hasch och marijuna när de var unga, som om det var något helt ofarligt och naturligt. Hur många av de som har skadat sin hjärna och hur många av de som senare har fått en psykos eller utvecklat schizofreni vet jag inte. Själv hade jag förmånen att vara ung på 80-talet när informationen om drogens skador var väl kända och glorifieringen av flower power eländet och alltihopa hade lagt sig. Förnuftet hade tagit över. De allra flesta provade inte droger på 80-talet. Det var ute helt enkelt. För mig var det helt otänkbart att prova droger. Det skulle inte falla mig in att utsätta mig för risken att få en haschpsykos eller något liknande. Vi visste att det var farligt. Varför är det annorlunda nu?!

Nu är det annorlunda på flera sätt. Det mest allvarliga som har hänt sedan 80-talet är att det finns en hel del människor i dag som är beredda att offra unga människor på det jag vill kalla liberalismens falska altare. Frihet framför allt är slagordet. Det är allvarligt. Vi behöver en debatt om detta.

Höga lokalkostnader i Strängnäs

Ordförande i barn- och utbildningsnämnden Fredrik Lundgren (FP) berättar med stolthet i dagens tidning: "Under 2000-talet har ett flertal friskolor startat i Strängnäs och dessa har blivit väldigt populära." Klart att han är stolt, han har ju själv varit med att starta Roggeskolan och han har även arbetat på Europaskolan. Den impopulära omorganisationen av den kommunala skolan, som Lundgren har tvingat igenom, har mer eller mindre pressat många föräldrar att ta sina barn ur den kommunala skolan. Man kanske inte skall ha en friskolekramare som ordförande i barn- och utbildningsnämnden? Fredrik Lundgren har en stor del av skulden när nu så många som var tredje grundskoleelev i kommunen har valt att gå i en friskola. Detta har lett till att vi har för stora lokaler i förhållande till antalet elever.

Det faktum leder oss tillbaka till vad det hela handlar om, eller skulle handla om. År 2007 fick kommunens före detta kommunchef Jan Heimdal i uppdrag att komma med besparingsförslag. Hans första utkast till besparingar innehöll förslag om att göra besparingar genom att omorganisera samhällsbyggnadskontoret och att lägga ner en eller flera bygdeskolor. Kommunen hade redan då för många tomma stolar i den kommunala skolan. Då gick Centern i taket och hela utkastet blev aldrig offentligt.

En av sakerna som sedan hände var att kommunalrådet Ann landerholm (M) ville "ge" bort Karinslundsskolan till Europaskolan. De som har följt med vet vad som hände sedan, fempartialliansen sprack och Jens Persson (C) och Björn Lind (FP) tog in Socialdemokraterna i maktens korridorer i Strängnäs kommun. Skolkarusellen togs över av Lotta Grönblad (S) och hon började med att lägga ner den populära Långbergsskolan. Man började med att flytta skolan eller rättare sagt flytta Långbergsskolans elever till en annan skola långt från skolans upptagningsområde. Det var början på slutet för en av kommunens mest attraktiva låg- och mellanstadieskola. Den sorgen är svårsmält för många.

Efter valet 2010 utökades trion S, C och FP med Miljöpartiet. Det var då Fredrik Lundgren tog över makten i barn- och utbildningsnämnden. Det var starten till det största uppror bland föräldrar som kommunen någonsin har haft. Kommunens första skolrevolt "föddes". Resten kan ni läsa om på politiska bloggar samt i lokaltidningen.

Kommunalråden Jens Persson (C), Fredrik Lundgren (FP), Terese Askerstedt (MP) och Tord Tjernström (S) har alla ett stort ansvar för den nu genomförda omorganisationen av de kommunala skolorna i centrala Strängnäs. Man vet inte ens om den stora och omdebatterade skolomorganisationen påverkar lokalkostnaderna framöver, berättar Fredrik Lundgren i dagens tidning. Man häpnar! "Skolcirkusen" som startades för att spara skattepengar kommer förmodligen att kosta mer än den smakar. "Skolkarusellen" som har lett till att elever flyttar från kommunala skolor och i stället väljer friskolor utarmar den kommunala skolan ytterligare. Katastrof är ett för milt ord i sammanhanget.

Vi måste ta tag i kvinnosynen

SvD skriver: "Sex tonårspojkar som tidigare dömts för en gruppvåldtäkt på en 15-årig flicka i Tensta i Stockholm i mars friades i fredags helt av hovrätten. I en intervju med Aftonbladet uttrycker flickan och hennes familj sin bestörtning över domen. - Vad ger detta för signaler? Jag vill att processen fortsätter, säger mamman till tidningen." Ja vad ger domen för signaler?

Uppsalastudenten Stina Zetterberg skriver i en insändare i DN: "Vi måste ta tag i kvinnosynen! Jag har hört de orden många gånger den här veckan, men om två veckor har alla vi vanliga åsiktsmaskiner glömt det. Det kommer att bli tyst om kvinnosynen tills en ny tragisk gruppvåldtäkt uppmärksammas och då återupprepas samma process, i värsta fall är de fördömande rösterna svagare. Vi kan hata och svära hur mycket som helst över de sex killarna som våldtog en flicka i Tensta, men det hjälper inte. Vi måste sluta prata om just de här sex individerna och våga ta tag i frågan på riktigt, för frågan är lika komplex som vårt samhälle och berör hela vårt samhälle."

Jag håller med henne om att vi måste ta tag i kvinnosynen. Men att vi inte skall prata om de sex killarna som våldtog en flicka i Tensta håller jag inte med om. Att de kunde frikännas i hovrätten är ett konkret exempel på att något är allvarligt fel och det måste vi prata om. Våldtäkt är aldrig okej. Även berusade unga män måste ta ansvar för vad de gör. Hur skulle det annars se ut? Vad är det för land vi bor i där lagen tillåter berusade unga män att skövla en kvinnas kropp bara för att hon inte skriker nej högt nog? Flickan sa nej. Ett nej är alltid ett nej.

Myten om ett muslimskt övertagande

Artikeln i SvD "Myten om ett muslimskt övetagande" är så himla bra skriven, alla borde läsa den, helst flera gånger.

Citat från artikeln: "Politiska partier har gjort rädslan för islam och muslimer till inslag i sina partiprogram och hävdar att Europa och dess ledare inte längre har mod att stå emot denna accelererande invasion av främlingar. Och om de plötsligt skulle få detta mod är det redan för sent eftersom muslimernas födelsetal påstås vida överträffa andra gruppers. Dessutom sägs de nya invandrarna utgöra ett slags femtekolonn: de förblir mera lojala mot islam eller sitt gamla hemland än mot sitt nya land. De alarmistiska rösterna är många och kommer i olika former. Många är vulgära och så öppet fördomsfulla att de är ganska lätta att avfärda. Andra är försåtligt civiliserade på ytan, men så fort man skrapar på den framträder ett slags chauvinism som döljer en djup fördomsfullhet, som ofta går hand i hand med avgrundsdjup okunnighet."

En halv sanning är också en lögn

Jag har precis läst journalisten Hanne Kjöllers bok "En halv sanning är också en lögn". Hon kritiserar ganska kraftigt sin egen yrkeskår. Jag har ingen problem med det. Det är modigt och det är säkert nödvändigt. Journalister har en viktig roll i det demokratiska samtalet, skriver Kjöller i sitt förord. Hon berättar en hel del om hur journalister genom att utelämna vissa avgörande uppgifter kan skapa en helt felaktig bild av verkligheten. Hon kommer med flera intressanta exempel i boken.

Fredrik Sjöberg skriver: "Men också författaren har en agenda, dessvärre politisk, åt höger. När hon blir så bländad av Carl Bildt, hans briljans, att hon jämför med Dalai Lama, passeras en gräns med viss marginal. För läsare som ogärna intar mer än små doser av den habila men humorlösa bruksprosa som präglar DN:s ledarsida är boken inte att rekommendera. Den är ungefär som en halvsåsig kväll på Publicistklubben. Alla vet vem som kommer att säga vad, och varför."

Jag tycker att boken är läsvärd. Alla politiker och journalister borde definitivt läsa boken.

En troende minister, Elisabeth Svantesson (M)

Elisabeth Svantesson (M), ordförande i kristna riksdagsgruppen, presenterades i går som ny arbetsmarknads­minister.  I Aftonbladet kan man läsa: "Arbetsmarknadsminister Elisabeth Svantesson (M) var under 1990-talet engagerad i Ja till livet och Livets ord, bland annat som lärare inom Ulf Ekmans frikyrka i Uppsala. På presskonferensen tillsammans med Fredrik Reinfeldt i går bedyrade hon att hon lämnat rörelsen." Hon skall visst även ha varit ordförande i Samfundet Sverige Israel. Allt detta är tydligen mycket känsliga saker i Sverige i dag. Troende! Hjälp ministern är troende och hon har varit med i Livets ord! Man skulle kunna tro att hon hade varit med i en terroristorganisation.

Frispråkiga Merith Wager skriver på sin blogg: "I ett fritt och demokratiskt land ska ingen behöva jagas och drevas för sina åsikter, människor från diktaturer över hela världen flyr undan den typen av förtryck, inte minst till – paradoxalt nog – Sverige! Tyck vad ni vill, tyck lika, tyck olika. Men för Höge Farao (eller för Guds skull, om det passar bättre): sluta dreva!

Eli Göndör skriver i Aftonbladet: "Huruvida en religiös politiker styrs av rationella idéer med samhällets bästa för ögonen, eller av apokalyptiska förställningar om jordens undergång och Messias ankomst, vet bara denne själv. Men ett upplyst samhälle kan inte tillåta sig att avfärda religion som något förknippat med enbart outbildade eller svagsinta människor. I samma stund som sekulära röster avfärdar eller försöker förhindra människors utveckling eller karriär på grund av deras religiösa övertygelse, går en central demokratisk tanke förlorad. Idén om att varje individ ska ha rätt till att få göra sin röst hörd och förverkliga sig själv utifrån sina personliga idéer och värderingar. Därtill är det orimligt att betrakta religiösa människor som ett kollektiv med en homogen uppfattning och föreställningsvärld."

Sverige är på många sätt ett märkligt land. Att man i Sverige, i ett land som traditionellt har räknats som ett kristet land, skall behöva försvara sig för att man är kristen är ju helt absurd. Är folk helt historielösa? Vad handlar denna beröringsskräck om? Jag är helt säker på att det i Sveriges riksdag sitter flera ledamöter som är skeptiska till den svenska abortlagstiftningen. Det finns många människor som utifrån sin tro är emot abort. Det finns de som tycker att livet är heligt och okränkbart helt från dess begynnelse; alltså från det ögonblicket ägget blir befruktad. Skall de inte få ha politiska uppdrag?

I SvD får Elisabeth Svantesson några råd från Isabella Andersson, ordförande i Ungdom Mot Rasism.

Kristdemokraternas före detta partiledare Alf Svensson kallar detta för en form av mobbning; det att Elisabeth Svantessons tidigare koppling till Ja till livet och Livets ord ifrågasätts.

Sverigedemokraternas kyrkopolitiska makt är ett medialt påhitt

I dag skall jag och min familj gå och rösta i kyrkovalet. Jag är församlingsmedlem i Strängnäs domkyrkoförsamling med Aspö. För mig är rösträtt något ädelt och fint som människor har kämpat hårt för att få. I stora delar av världen saknar många av våra medmänniskor fortfarande rösträtt. Alla medlemmar i Svenska kyrkan som senast på valdagen i dag fyller 16 år, har en demokratisk möjlighet att påverka hur Svenska kyrkan ska styras.

De av oss som i dag kommer att använda vår rösträtt gör det av olika skäl. Förutom de jag redan har nämnt så tycker jag att om jag skall ha någon åsikt om hur saker går till i den församling jag tillhör så skall jag självklart göra min plikt och gå och rösta. Jag kommer att rösta på en person som jag tror kommer att göra skillnad. Jag kommer däremot inte att rösta på någon som ställer upp på ett politiskt partis lista. Jag uppskattar att kyrka och stat har separerat. Politik och religion hör inte ihop. Min dröm är att det i framtiden bara skall finnas en lista i vår församling där man röstar på person och inget annat.

Sverigedemokraterna har som vanligt inför ett val fått stor uppmärksamhet i media. Det heter att vi skall gå och rösta i kyrkovalet så vi inte skall få Sverigedemokraternas kyrka. Vad nu det är? Jag har fått alla röstsedlar hemskickade och bland de finns inte SD. Jag har mig veterligen, de flesta av kyrkobesökarna i församlingen är mig bekanta, aldrig sett en Sverigedemokrat i kyrkan. Att det skulle sitta en massa Sverigedemokrater runt om i Sveriges land som beslutsfattare inom den Svenska kyrkan har jag svårt att tro.

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö skriver på sin blogg: "De som röstar i kyrkovalet gör det utan möjlighet att rösta strategiskt - eftersom opinionsundersökningar saknas - men också förmodligen med stora kunskapsbrister vad gäller inte bara sakfrågor och skiljelinjer utan också de nuvarande styrkeförhållandena mellan partierna/grupperingarna. Lägg därtill okända kandidater, och minst tre och i många fall fyra politiska nivåer att ta ställning till (dessutom sannolikt stor osäkerhet om vilka frågor som beslutas på respektive nivå) - ingen borde förvånas över det låga valdeltagandet." Valdeltagande påverkas av rädslan för att SD skall få makt. Media har skrivit så lite om kandidaterna, om de överhuvudtaget har nämnt någon, att för de allra flesta är kandidaterna helt okända. I min församling känner jag till nästan alla kandidaterna för att jag träffar de allra flesta av de på Gudstjänst varje söndag.

Apropå SSU:s (Sveriges Socialdemokratiska Ungdomsförbund) lite lustiga och vanvördiga uttalande härförleden om att Jesus är sosse, håller jag med ärkebiskopen om att det påståendet är historiskt omöjligt. Socialisterna har alltid velat ha monopol på en det ena och en det andra, alltifrån solidaritet och all annan form för medmänsklighet. Jesus får de dock finna sig i att dela med oss övriga. Vi behöver honom också.

Sverige enda landet i Norden som aldrig haft kvinnlig statsminister

2010 skrev Jenny Stiernstedt artikeln "Sverige väntar fortfarande på en kvinna" i DN. Det blev ingen kvinnlig statsminister den gången heller. Ingen blev nog särskilt förvånad över detta. I måndags fick Norge välja sin andra kvinnliga statsminister, Erna Solberg ordförande för partiet Høyre. Detta blev ingen stor nyhet i Sverige trots att Sverige är det enda land i norden som aldrig har haft en kvinna på landets högsta politiska post. Eller så är det kanske just därför. Landet som under flera decennier har utmålat sig som världens mest jämställda land vill nog låtsas som om det här med kvinnlig statsminister inte är så viktigt. Det finns förmodligen en annan orsak också, det att det populistiska Fremskrittspartiet mest sannolikt kommer att ingå i den borgerliga regeringen som Solberg skall leda.

När jag har påpekat på sociala medier det faktum att Sverige fortfarande inte har lyckats få en kvinnlig statsminister har både kvinnor och män snabbt förklarat för mig att kompetens går före kön. Jag har då kommenterat att om det enbart handlade om kompetens borde Sverige haft en kvinnlig statsminister för många decennier sedan. - Det hade vi också haft om inte Anna Lindh (S) hade blivit mördad för 10 år sedan, replikeras raskt. Det är ju svårt att veta det. Det innebär fortfarande att Socialdemokraterna skulle ha vunnit valet 2006 för att det överhuvudtaget skulle ha varit möjligt och det gjorde de inte. Att den valförlusten skulle hänga på en enda person har jag ärligt talat svårt att tro.

Jag undrar om de som skriker att kompetens går före kön själva hör hur dumt det låter? Är kvinnor i Sverige mindre kompetenta än i tex Norge och Finland? Även i Sverige består halva befolkningen av kvinnor. Det borde finnas hur många duktiga kvinnor som helst i ett av världens mest välutvecklade länder?

Rasism är väl alltid rasism?

När jag läser artikeln "Rasismen vi sällan pratar om" skriven av Damon Rasti påminns jag om de fem åren jag arbetade som kriminalvårdare på Hallanstalten i Södertälje. Både bland de intagna och de anställda fanns det många personer med utländskt ursprung. Jargongen var ofta mycket rasistisk. I början var jag helt förskräckt. Jag tog upp det med min chef men inget hände. Min chef hade arbetat i den miljön i åratal och hade nog blivit både hemmablind och ganska avtrubbad. Kulturen på anstalten genomsyrades till stor del av sexism och rasism. När det gällde bråk och våld mellan intagna talade man ofta om att det var gängrelaterat. Det bottnade nog lika ofta i ursprung. Många konflikter handlade om etnicitet. Jag minns även tiden jag arbetade på Mariefredsanstalten. En sommar började en sommarvikarie från Turkiet att slåss med en intagen från forna Jugoslavien. Jag minns det mycket väl för att jag var en av de kriminalvårdare som fick gå emellan slagskämparna och skilja dem åt. Sommarvikarien fick självklart lämna arbetsplatsen för gott. Vi pratade aldrig om det som hade hänt. Man kan ju undra varför? Hur många andra arbetsplaster i Sverige har sådana här problem?

Damon Rasti skriver: "Jag trodde länge att iranier var den mest rasistiska folkgrupp som existerade. Stolta, nationalistiska och nedlåtande mot andra folkgrupper. Född och uppvuxen i Iran fick jag lära mig att turkar, araber, svarta och många andra i princip var underlägsna människor. Än idag kan jag få höra folk med iransk påbrå tala illa om kurder och många andra enbart baserat på det faktum att de har en annan etnicitet. När jag började prata om denna problematik med vänner som hade annat påbrå visade det sig vara likadant hos ett flertal andra invandrargrupper. Serber, turkar, araber och många fler hatade andra nationaliteter, dels utifrån historiska perspektiv men också enbart baserat på rasistiska fördomar, mot till exempel svarta eller romer. En bekant som är eritrean pratar ofta ofattbart kränkande om somalier. Denna rasism är också förvånansvärt öppet uttalad." Det är onekligen en intressant och viktig debatt Damon Rasti har startat.

På söndagskvällen blev en pappa misshandlad när han var ute och gick med sin 1,5-åriga son. Tidningen Skånskan skriver: "En pappa misshandlades svårt av flera personer som också försökte kasta ner honom från en bro över Hyllievångsvägen i Malmö. Även mannens 1,5-årige son slängdes i marken, enligt en polisanmälan. Polisen betecknar händelsen som ett hatbrott, rapporterar lokala medier." Det är så ofattbart hemskt det som har hänt så man hittar inte ord.

Den kände debattören Dick Erixon hävdar på sin blogg att polisen vägrade ge signalement på förrövarna. Han skriver: "De strukturella normer som gäller inom svensk samhällsdebatt fick säkert många att fördomsfullt utgå från att det var etniska svenskar som utfört den rasistiska attacken — 'Säkert några SD-sympatisörer'. Enligt den politiskt korrekta strukturella normen som bland annat Jonas Hassen Khemiri slagit fast i DN är nämligen alla etniska svenskar onda rasister, medan alla med utländsk bakgrund är oskyldiga stackars offer." Huruvida polisen vägrade berätta att det var färgade personer som utfört den rasistiska attacken vet jag inte. Men att det är tabubelagt att prata om detta det har både Damon Rasti och Dick Erixon rätt i.

Debatten påminner mig om artikeln "Håll käften, du är vit" som Erik Helmerson på DN skrev för ett tag sedan. Den skrevs på grund av slöjupproret och särskilt dessa ord säger mycket: "De fraser som gärna används i den här typen av kritik – tolkningsföreträde, rasifiering, privilegier, exotisering – är synnerligen moderna, men de betyder sällan något konkret. Hur bevisa, eller motbevisa, till exempel vem som exotiserar vem? Att gå in i någon annans huvud och förklara denne som 'omedveten' om det ena eller andra är i bästa fall underhållande, i sämsta djupt obehagligt. Det är svårt att begripa varför en protest skulle vara mindre värd för att den artikuleras av, bland andra, människor från medelklassen. Alternativet är att dessa håller käften."

Man kan byta ut "håll käften, du är vit" med "håll käften, du är ung" eller kanske ännu mer vanligt "håll käften, du är kvinna". "Du är inte en av oss därför skall du hålla tyst" har nog många fått höra någon gång i sitt liv. Jag vet inte hur jag skall förklara det men ofta behöver inte ens orden håll käften sägas, man vet liksom ändå att det är det som önskas. I politiken skall man hålla käften om man inte tycker det som är mest accepterat att tycka just nu i en fråga. Man skall även vara tyst om man tycker annorlunda än vad som står i partiprogrammet. Man skall inte tänka själv helt enkelt. Det skall vi överlåta till dem som av någon orsak och/eller privilegium har fått tolkningsföreträde. Vad handlar allt om i slutändan? Orden jag kommer att tänka på är tolerans och frihet. Tolerans ger frihet och frihet skapar tolerans. Jag skall utveckla hur jag tänker vid ett annat tillfälle.

Heja Erna Solberg, Høyre, Norges blivande statsminister

I morgon skall jag på valvaka hemma hos en norsk väninna i Strängnäs. Vi båda hejar på Erna Solberg (Høyre). Hon kommer mest sannolikt att bli Norges andra kvinnliga statsminister. Jag är så stolt över att komma ifrån ett land där jämlikhet och jämställdhet är så djupt förankrat hos/i befolkningen. Norrmännen ligger hästlängder före svenskarna när det gäller att lyckas med att bygga ett samhälle som är jämlikt och jämställt. I Sverige har vi riksdagsledamöter som kämpar för att överklasskolor som Lundsberg skall få finnas kvar. Jag hittar inte ord. I Norge träffas alla i skolan; alltifrån kungafamiljens barn till vanliga Svenssons går i kommunala skolor.

DN skriver om en norsk socialdemokrat som har bytt sida. Erland Bakke är numera Høyremann som det heter på norska. Han gick till Høyre för friare val i vården.

Det är val i Norge den 9 september

Om en vecka, den 9 september, är det val i Norge och det nämns nästan inte med ett enda ord i svenska tidningar och svensk media överhuvudtaget. Den 22 september är det val i Tyskland och DN har tryckt upp en hel tidning om det valet.

Jag tog kontakt med en på ledarredaktionen på DN, då jag prenumererar på tidningen, och skrev: "Jag är prenumerant på DN och under helgen fick jag DN.VÄRLDEN som enbart skriver om det kommande valet i Tyskland. Min fråga är kommer det en likadan tidning (nummer) om det kommande valet i Norge? Jag förstår att valet i Tyskland som är EU:s största och mäktigaste land är viktigt för svenskar att följa. Som norska bosatt i Sverige i 20 år har jag noterat att det sällan skrivs särskilt mycket om val i Norge i Sveriges största tidningar. Något jag tycker är märkligt då Norge är ett mycket viktigt land för Sverige. Svenska ungdomar åker dit och arbetar tex, import och export länderna emellan är mycket stor. Samtidigt är kunskaperna om Norge och norrmän bland svenskar väldigt låg har jag noterat. Vi har ju bara olja och är ett dyrt land är det enda jag får höra om mitt fosterland här i Sverige, för det mesta alltså. Det kommer antagligen att bli ett regeringsskifte i Norge och det är spännande tycker jag. Det borde svenska tidningar följa även innan det sker."

Jag fick till svar: "Jag förstår dina synpunkter, helt klart. Jag är nordist och tycker att det skrivs alldeles för lite om Norge i svenska tidningar. Vi talade nyligen om saken på ledarredaktionen, och vi kommer förstås att skriva om valet. Däremot fruktar jag att du inte kommer att tycka att det är tillräckligt... Om någon Världen-bilaga om Norge är på gång vet jag inte, men jag skulle bli lika förvånad och nästan lika glad som du om det blev så." Har de bara en enda nordist anställd på DN? Eller vad är problemet? Det hela är mycket märkligt med tanke på att DN skrev redan den 11 juli: "Opinionsundersökningarna talar sitt tydliga språk: om inget oförutsett inträffar får Norge sin andra kvinnliga statsminister i höst." Det är helt fantastiskt att Norge åter en gång får en kvinnlig statsminister. Jag är så stolt! När kommer vi att få en kvinnlig statsminister i Sverige? Kommer det att ske under min livstid? Kommer mina barn att få uppleva det?

Svenska tidningar borde inte bara skriva mycket mer om det otroliga att Sverige ligger efter alla andra nordiska länder när det gäller kvinnors möjligheter att få makt och inflytande. De borde även skriva sida upp och sida ner där de uppmanar svenska politiker att åka till Norge med flera länder för att studera och lära sig hur man kan göra för att politiken och därigenom hela samhället skall bli mer jämställt. Moderaterna tex har oerhört mycket att lära sig av norske Høyre; ofantligt mycket faktiskt. Redan 1991 fick Høyre sin första kvinna som partiledare, hon heter Kaci Kullmann Five. Första kvinnliga statsministern, Gro Harlem Bruntland, fick Norge redan 1981. Det är 32 år sedan.

Sverige är som en Matrix film

Sverige är ett intressant land att flytta till när man kommer från Norge; världens mest jämställda land. Det är som att åka tillbaka ett par decennier i tiden om jag lite vanvördigt får säga så? Jämställdheten är helt akterseglad och fortfarande är det vilka kontakter du har som styr dina möjligheter i stor grad och inte vilka kompetenser och färdigheter du har. Att komma till ett land där människor är upptagna av klasstillhörighet och titlar det är rätt så fascinerande. Det är verkligen detsamma som att göra en tidsresa tillbaka i tiden. När nyheten om att Lundsberg skall stängas, i alla fall för en tid framöver, visste jag vilka av mina facebookvänner som skulle bli upprörda. Jag visste vilka av mina partikamrater som skulle försvara misshandeln på "överklasskolan". Är inte det otroligt? Man kan i bland fundera på om man är med i en Matrix film på riktigt. Hur indoktrinerad får man vara? Hur lite får man tänka själv och samtidigt kalla sig vuxen?

När jag år 2000 blev uppringd av ledarredaktionen på Eskilstuna-Kuriren för att de ville att jag skulle bli deras första gästkrönikör så sade de att de tyckte att jag var så intressant därför att jag var så oförutsägbar och självständig som politiker. De tyckte att jag kunde tänka själv och just (akkurat) en sådan person ville de ha som gästkrönikör på sin ledarsida. Under 6 års tid fick jag skriva krönikor på ledarsidan. Det var kul. Det är inte så svårt att vara eller att bli betraktad som "annorlunda" i ett land som Sverige där överheten/överklassen alltid har fått styra. När merparten av befolkningen håller tyst och aldrig mopsar upp sig mot överheten är det självklart lätt att skapa och upprätthålla klyftor utan att stora protester uppstår.

Riksdagsledamoten Maria Abrahamsson (M) skriver så här på sin blogg rörande stängningen av Lundsberg: "Och som Thomas Nordegren försiktigt antydde i Nordegren & Epstein i P1 (där även jag medverkar) kan det finnas ett stänk av klasshat i Skolinspektionens beslut." Klasshat? Det här är den största kränkning någonsin, säger en mamma på SVT-debatt just nu, rörande att skolinspektionen stängde skolan. Hon säger ingenting om de här barnen som utsattes för tortyren. Hon kallar misshandeln för ett mediadrev. Herregud, elever har blivit torterade med strykjärn! Det är inte skolinspektionen som har torterat barn i Sverige.

Hanne Kjöller på DN är en klok och sansad person. Hon skriver i DN: "Det var således utmärkt att Skol­inspektionen efter helgens strykjärnsmisshandel av en 14- och 15-åring beslöt att stänga skolan. Generaldirektör Ann-Marie Begler förklarade vid en presskonferens att skolan inte kan svara för elevernas säkerhet. Resonemanget är vattentätt. Ändå tror jag att det var många som liksom jag överraskades av att man faktiskt sköt skarpt mot denna överklassinstitution. När jag går igenom artiklar och telegram från de senaste dagarna får jag intrycket att inte minst skolan själv och dess ledning lugnt promenerat vidare ovan molnen i förvissningen om att alla von och af på något vis gör dem onåbara för modern jordisk lagstiftning." På gruppmötet till Moderaterna i Strängnäs i kväll frågade jag mina klokaste partikamrater, enligt min uppfattning, vad de tyckte om att skolinspektionen valde att stänga Lundsberg. De tyckte att det var jättebra! Härligt att tillhöra ett parti som har människor som kan tänka själva!

Samtidigt så finns det Moderater som inte har förmågan att tänka särskilt långt. Vi har tyvärr medlemmar som försvarar allt som är privat oavsett vad som händer. Det är då jag frågar hur indoktrinerad man får vara och samtidigt vara förtroendevald? Personer som inte kan tänka utanför "boxen" borde kanske hålla på med andra saker än makt? Det är min åsikt efter att jag har varit aktiv politiker i mer än 30 år.

Att en skola stängs ner efter att elever har blivit utsatta för tortyr är en självklarhet. Allt annat vore förkastligt! Äntligen har skolinspektionen satt ner foten. För oss som har upplevt mobbning och vet hur fruktansvärt det är så är det skönt att få uppleva att nu är gränsen nådd! Nu har Sveriges skolledningar fått besked; det finns en gräns!

Sen måste jag bara få säga till er som är aktiva politiker, oavsett om ni är vänster, höger eller mittemellan, jag förväntar mig att ni börjar tänka själva. Skärp er! Försvara inte dåliga saker bara för att ni känner att ni måste; Moderater behöver inte sanktionera allt som är privat och Socialdemokrater behöver inte försvara allt som är offentligt. Vi lever i 2013 nu, folk förväntar att ni använder huvudet! Gör ni inte det sök er in på en annan bana än politiken är ni snälla. För era väljares skull!

Att släppa knark fritt är inte humanism

Professor i beroendeforskning och koordinator för Uppsala universitets forum för forskning om läkemedels och drogberoende Fred Nyberg har skrivit en tänkvärd debattartikel i SvD "Legalisering stoppar inte de kriminella". Han påpekar: "Oavsett om politiker i vissa länder tror att de kan bli av med sin organiserade brottslighet genom att legalisera marijuana, så finns det alltså åtskilligt som talar för motsatsen. Att släppa tyglarna för en restriktiv narkotikapolitik innebär definitivt inte att man får ett fastare grepp om kriminaliteten och dessutom blir följderna av de skadeeffekter som ovan nämnts ännu mer kostsamma. Det är viktigt att svensk politik inte påverkas av så kortsiktiga åtgärder som nu är aktuella på olika håll i världen." Läs gärna hela hans artikel som jag har länkat till.

Det är många som vill släppa knarket fritt. Det är populärt att framföra åsikter som att människor skall få välja själva vad de vill peta i sig. Det låter ju fint och bra i ett liberalt samhälle att folk skall få göra precis som de vill så länge det inte skadar någon annan. Det är dock ingen framkomlig väg att legalisera droger. Det är jag övertygad om.

Men det finns självklart saker som kan göras annorlunda än i dag. Några miljöpartister har skrivit en artikel i SvD "Kriminalisera droger - inte missbrukare". De skriver: "President Obama har insett det och skrotat 'War on drugs', och han, i likhet med många andra, har kommit fram till att rehabilitering och prevention är bättre vägar mot framgång. Och det är så vi också vill jobba. Förebyggande och vårdande. Med avkriminalisering, sprututbyte och metadonprogram som några delar. Såväl metadon som sprutbyte kan minska skadorna av narkotikamissbruk, och det är väl bevisat att det räddar liv och har gett många missbrukare en bättre hälsa och ett värdigt liv. Men återigen. För att få ett kontrollerat, fungerande sprututbytesprogram krävs det att missbrukaren inte ses som kriminell i samhällets ögon."

Jag håller med de i mycket av det de framför. Samtidigt håller jag med debattörerna som har skrivit repliken "Att släppa knark fritt är inte humanism" att Miljöpartisternas förslag om att avkriminalisera eget bruk av narkotika är oklart och väcker flera frågor. De framför bland annat: "I miljöpartisternas artikel talas om att 'avkriminalisera missbrukaren'. Enligt svensk lag är det inte missbrukaren, det vill säga personen i fråga, som är kriminaliserad. Det är själva handlingen att inneha narkotika för eget bruk eller att de facto använda narkotikan som är kriminaliserad, oavsett vem personen är. Miljöpartisterna vill således avkriminalisera något som inte är kriminaliserat."

Strykjärnsskandalen på internatskolan Lundsberg

Skolinspektionen stänger internatskolan Lundsberg.

Hanif Bali, riksdagsledamot för Moderaterna, skriver så här på facebook: "Om Lundsberg borde läggas ner eller ej vet jag inte. Däremot vet jag hur denna debatt är fylld av väldigt många olika moraliska måttstockar.

I Sävar skola i Umea tog en 15-årig pojke strypgrepp på en skolkamrat som fick andnöd av det hårda greppet kring halsen och började blöda näsblod av slaget mot ansiktet.

Ingen krävde att skolan skulle läggas ned. 

Navestadskolan i Norrköping fick en 15-åring kille slag i ansiktet av en ett år äldre elev, strax efter incidenten blev en annan kille i 15-årsåldern ha blivit slagen i ansiktet av en annan äldre elev.

Ingen krävde att skolan skulle läggas ned.

Fem elever på Westerlundska gymnasiet i Enköping och misshandlade en skolkamrat. De ska ha på olika sätt ha varit inblandade i att linda in den utsatta eleven i eltejp, duschat honom och sen släpat honom genom skolan.Allt ska ha filmats för att kunna lägga ut på internet.

Ingen krävde att skolan skulle läggas ned.

Jag hittade hundratals fall på skolor där elever har misshandlats. I många skolor verkar det vara ett återkommande fenomen.

Det vore klädsamt om samma måttstock som används mot riksinternaten användes för våra syskon, barn och vänner som går i vanliga skolor.

Jag önskar att twitterklassen rasade och löpsedlarna haglade även när vanliga elever blir slagna, misshandlade och trakasserade i våra skolor. Men jag antar att jag önskar för mycket."

Det är ju ungefär detsamma som sker oavsett vilken privat verksamhet media skriver om. Det är precis som om det är andra mått man mäter privata rörelser med än de offentliga. Det är antagligen helt rätt att stänga ner Lundsberg. Men det finns säkert många andra skolor, både privat och offentligt drivna, som borde stängas också.

Norska Fremskrittspartiet är som svenska Folkpartiet

Nu kommer jag förmodligen att "svära" i den svenska "lagomkyrkan" igen när jag väljer att kommentera ledarskribenten Susanna Birgersson, som tidigare arbetade på den Folkpartiska tidningen Eskilstuna-Kuriren, artikel "Solberg i dåligt sällskap" i dagens DN. I ett land som Sverige där konsensus är viktigare än ärlighet är det rätt lätt att bli en elefant i altargången. Jag bjuder på det.

Susanna Birgersson skriver: "Ur ett rent samhällsekonomiskt perspektiv är det en förlust att inte ta till vara och uppmuntra inlärning av främmande språk, språk som norrmän uppfödda på bokmål eller nynorsk har svårt att lära sig." Vad menar Birgersson? Tror hon att norrmän som har lärt sig två skriftspråk, bokmål och nynorsk, under sin skolgång skulle på något sätt ha svårare att lära sig andra språk? Vad sjutton har vår norska rika språkkultur med populistiska partiers krav på att all hemspråksundervisning skall slopas att göra? Känner hon sig underlägsen på något sätt? Tror hon verkligen att det norska folk som har ett mycket stort ordförråd har svårt att lära sig nya språk? Lider Birgersson av storebrorkomplex? Det är i så fall inte klädsamt.

Vet inte om det är lustigt eller komist att läsa hennes rader om språktester med mera. Man mår förmodligen mest dåligt av hennes fördomar. Birgersson kunde lika väl ha skrivit om det svenska Folkpartiet när hon morrar om språktest och medborgarskap. Det vet hon förmodligen. Men hon hoppas väl på att folk inte fattar bättre? Jag är evinnerligt trött på att läsa dessa fördomsfulla texter från vissa svenska journalister.

Det norska Fremskrittspartiet är ett populistiskt parti, där kanske Birgersson och jag kan vara överens? De är precis så populistiska som Folkpartiet i Sverige brukar vara. Eller vad säger Birgersson om obligatoriska gyntester av flickor? Skrev hon något om Nyamko Sabunis (FP) kontroversiella förslag? Vilket parti ville ha slöjlag i skolan? Skrev Birgersson något om det?

Fremskrittspartiet är inte särskilt extremt bästa Susanna Birgersson. Jag rekommenderar dig att åka till Norge någon gång. Landet ligger inte så långt härifrån. Säg till om du vill ha med dig en tolk och en guide. Jag ställer gärna upp. Allt för att det svenska folket skall bli lite mer upplysta om hur saker och ting går till i mitt kära fosterland. För att vara extra tydlig; Fremskrittspartiet är ett populistiskt parti som påminner väldigt mycket om Folkpartiet. Förmodligen sticker deras partiledare Siv Jensen ganska ofta fingret upp i luften för att känna efter vart vindarna blåser, precis så som Folkpartiets ledare Jan Björklund gör.

Vad är det för människor som bor i Glasberga?

Många boende i Glasberga (Södertälje) protesterar mot planerna på att bygga ett LSS-boende i området. Citat från LT: "Vi är inte emot den här typen av boenden eller de som ska bo där. Jag tycker absolut att de här människorna ska ha allt stöd och hjälp de behöver. Men det är olämpligt att placera såna boenden i områden där det nästan uteslutande bor unga familjer med många barn, säger en av de boende som LT träffar i området." Vad är det för människor som bor i Glasberga? Vad har de för människosyn? Man mår illa när man läser och hör deras vidriga åsikter. Immanuel Brändemo skriver om detta i sin bloggartikel "Till er som inte vill att autister som jag skall bo i ert område". 

"Personer med autism och Downs syndrom hör inte hemma i villaidyllen". Det tycker flera av de boende i Glasberga där ett LSS-boende planeras. Vad är det för kultur som råder i Glasberga? Vi lever i år 2013. Det är nu toleransen för olikheter skall frodas. Tiden för empati och medmänsklighet är nu! Men uppenbarligen inte i ett bostadsområde i Södertälje som heter Glasberga. Ärligt talat, de borde skämmas!

Glöm aldrig Gulag

Annika Ström Melin har skrivit artikeln "Glöm aldrig Gulag" i DN. Hon har läst Julian Betters bok "Jag var barn i Gulag". Ann Appelbaums bok "Gulag. De sovjetiska lägrens historia" kan hjälpa oss att förstå vad som händer i Ryssland i dag, skriver Michael Winiarski. Han påpekar att hennes bok ännu inte har publicerats i Ryssland. Jag kan bekräfta perspektivet att det har varit mycket tyst om kommunismens brott. Under min skolgång i Norge och i Sverige hörde jag aldrig ett ord om Gulag. Det var högerextremismen som stod på skolschemat. Läroplanen innehöll kanske inget mera? Appelbaum diskuterar i sin bok skillnaden i synen på de två systemen nazism och kommunism.

Citat från DN: "Med åren har jag försonat mig med detta. Slutet på den sovjetiska eran var ju verkligen absurt, surrealistiskt och löjeväckande. Men det finns djupare förklaringar till att kommunismen kom lindrigare undan. En är att negativa synpunkter på Sovjet togs som en kritik mot vänstern. När jag gick på universitetet betraktades studier av gulag som 'höger'. Ett annat skäl var att Stalin var vår allierade i 'det goda kriget'. I verkligheten besegrade vi en folkmördare med hjälp av en annan. Samtidigt som Hitlers läger befriades stod Stalins läger på sin höjdpunkt."

Att vara tomhänt på tröskeln till livet...

Det är inte ofta jag har högläsning från en tidning. I dag har jag vid två tillfällen läst en artikel i DN, som är helt outstanding, för några väl utvalda "offer"; en god väninna och några av mina söners kompisar. De fick alla lyssna, jag hoppas de lyssnade mycket noggrant, när jag läste artikeln "Tomhänt på tröskeln till livet" skriven av Nathan Shachar i dagens DN. Bildning är inte så dumt helt enkelt, vad man än vill säga om det. Artikeln belyser att trots det enorma informationsflödet. som är större än någonsin förut i världshistorien, så hade en svensk A-student år 1950 mer kunskaper än de flesta humanistiska doktorander i dag. Det är en rätt skrämmande information.

En av ungdomarna jag läste upp artikeln för protesterade vilt direkt och hävdade att bibeln definitivt inte var något rättesnöre här i livet. Vid närmare beröring av ämnet visade det sig att han aldrig hade läst ett enda ord ur bibeln. Är det inte underligt att någon som inte har en susning i ett ämne kan ha så starka åsikter om detsamma? Nathan Shachar skriver: "De läste Bibeln och fick därmed en inträdesbiljett till dikt, måleri och världshistoria. De fick en glimt av grekers och romares värld, så att en enkel turistresa också fick andlig dimension. De fick i bagaget en portion stor dikt, att spegla sin kärlek, sorg, undran och bävan i. Och – lika viktigt som kunskaperna – de fick alla en plats vid samma bord."

Shachar påpekar faktumet att skolan är den mest utjämnade plats i samhället. Jag kommer så väl ihåg när skolkarusellen började i Strängnäs kommun. Det var under mandatperioden 2006 till 2010. Ann Landerholm (M) ville ge bort en kommunal skola till en friskola. Då som nu fanns det mycket information som inte kom fram till alla folkvalda. Därför vet vi inte hela historien. Några saker har fastnat för alltid i mitt minne. Det var när en borgerlig politiker mycket nonchalant och arrogant samt föraktfullt sade till mig att det är bara drägg som går i den kommunala skolan. Jag kan liksom fortfarande inte riktigt tro vad jag hörde. Denna politiker sitter kvar i vårt kommunfullmäktige. Bara det är skrämmande!

Shachar skriver: "Kring 1960 var Sverige jämlikast i världen. Inte på grund av välfärd eller bidrag, utan tack vare skolan. Alla gick i samma skola! Detta var jämlikheten – den enda jämlikhet som finns hitom paradiset." Hur skall vi kunna göra skolan mer jämlik igen?

Fredrik Reinfeldt (M) till attack mot Sverigedemokraterna

Vår statsminister Fredrik Reinfeldt (M) var mycket tydlig i sitt partiledartal i Almedalen på Gotland. Han talade om det åttonde partiet (Sverigedemokraterna) och förklarade tydligt att de inte skall få vara med. Han hyllade socialdemokraternas tidigare partiledare Mona Sahlin för att hon så bestämt hade tagit avstånd från det främlingsfientliga partiet. Samtidigt beklagade han sig över Stefan Löfvens (S) feghet i frågan. Jag stod stolt och lyssnade på min partiledare Fredrik Reinfeldt. Jag tänkte på hur politikerna i vårt kommunfullmäktige i Strängnäs agerar mot Sverigedemokraterna.

Reinfeldt skulle nog kalla många av oss för fegisar också. Våra heltidsanställda kommunalråd Jens Persson (C), Tord Tjernström (S), Fredrik Lundgren (FP) och Terese Askerstedt (MP) tar aldrig tydligt avstånd från Sverigedemokraternas politik. Den som är tydligast hos oss är den snart sjuttioåriga Kerstin Svensson. Vilket parti tror ni hon representerar? Moderaterna så klart. Kerstin kämpar hårt i debattstolen på våra kommunfullmäktigemöten. Hon kämpar för flyktingbarnen. Hon står upp för våra humana värderingar. Det är visst när man blir gammal man får tillräckligt med pondus för att stå upp för vad man tror på. Det är visst när man har stor livserfarenhet man får mod och visdom. Jag är stolt över att vara medlem i samma parti som henne.

På det senaste kommunfullmäktige var Sverigedemokraternas ledamöter i vanlig ordning framme i talarstolen och pratade om invandringen. Jag ville gå fram och ta debatten med de, men orkade inte då jag var nyopererad. Några dagar tidigare hade jag varit på Mälarsjukhuset och gått genom en ganska stor operation. Jag ville så gärna berätta om alla de duktiga läkarna och annan sjukhuspersonal jag hade mött under mina dagar på sjukhuset. Jag ville nämna de två läkarna från Tyskland som opererade mig. 

Jag ville berätta om narkosläkaren från Irak som tröstade och lugnade ner mig som är livrädd för att sövas ner. Innan jag somnade av narkosen visste jag att jag var i trygga händer. Två läkare från Rumänien och en läkare från Polen ingick också i den läkargrupp som vårdade mig under de dagar jag var där. Jag träffade inte på en enda svensk läkare. Jag kanske inte hade fått min operation nu om vi inte hade haft så många läkare från andra länder i vårt land. 30 procent av läkarkåren i Sverige har utländskt ursprung. 

Ja, hur bildat är egentligen Sverige?

Det är med stor behållning jag läser Björn Wimans artikel i DN "Också i Almedalen får ordet bildning en renässans". Wiman skriver: "Men att det lite gammaldags begreppet 'bildning' har fått något av en pånyttfödelse står helt klart. För bara några år sedan hade ordet varit lika otänkbart till både vänster och höger – å ena sidan var det ett elitistiskt kodord för att hålla massorna nere och å den andra något antikverat som inte rymdes i takboxarna hos den blankslipade nya borgerligheten. Och visst, gärna en renässans för bildningen – så länge man är medveten om att ordets grundläggande innebörd står i strid med vår tids mest karaktäristiska rörelsemönster: snabbheten, tillgängligheten, anpassligheten. Bildning tar tid. Och tid är – som även de mest obildade direktörer vet – pengar."

Wiman har rätt i att bildning har blivit i fokus igen. Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund tog upp frågan i sitt partiledartal i Almedalen i kväll.  Katrine Kielos skriver i Aftonbladet: "I Paris finansvärld drar man lott om vem som ska träffa svenska affärsmän, ­berättade Jan Gradvall i Dagens Industri 2011. Det fanns inget att prata med svenskar om tyckte de franska bankirerna. 'Ingen har läst romaner, ingen har sett konst, ingen har någon religion.'" Björn Wiman tar upp detsamma: "Ja, hur bildat är egentligen Sverige? I en granskning av effekterna av den borgerliga regeringens kulturpolitik som Sveriges Radios 'Kulturnytt' gjorde i veckan citerades en fransk affärsman om hur man i Paris drar lott om att slippa äta lunch med kulturlösa svenskar, vilka på sin höjd kan prata om pengar och i bästa fall golf."

Erik Axel Karlfeldt skrev i en sång att man skall tala med bönder på bönders vis och med de lärda på latin. När jag läste sociologi pratade vi ofta om det uttrycket och vad det betydde och/eller hur det kunde tolkas. En bildad människa kan umgås med alla. En bildad person klarar det Karlfeldt beskrev i sin visa "Sång efter skördeanden".

Alla skall ha samma chans

Martin Liby Alonso på DN skriver ofta om angelägna och intressanta frågor. I artikeln "Alla skall ha samma chans" påpekar han: "Ökad ojämlikhet är inte regeringens fel. Men Alliansföreträdare bör ändå diskutera den. Mark Twains iakttagelse att det finns tre sorters lögn – lögn, förbannad lögn och statistik – har präglat debatten om ekonomisk ojämlikhet. Såväl opposition som regering har grävt fram siffror som belägger deras respektive tes – att klyftorna växer samt att de inte gör det. Debatten har inte blivit mindre skev av att politiker och opinionsbildare på vänsterkanten slagit fast halsbrytande orsakssamband: jobbskatteavdrag ger ojämlikhet som ger stenkastning och bilbränder. Resultatet är föga konstruktivt. Å ena sidan en opposition som hävdar att Alliansen medvetet och systematiskt slagit sönder välfärdsstaten för att öka klyftorna. Det ligger i sin tur till grund för flera – i princip samhällets samtliga – problem. Å andra sidan en regering som på inget vis vill diskutera existensen av ekonomisk ojämlikhet."

Samhällsproblem löses inte av att höger- och vänsterpolitiker bråkar om vem som vill gott. Ingen har monopol på medmänsklighet och godhet. Jag tror att de flesta politiska partier, om man bortser från de mer extrema, vill ha ett jämlikt och gott samhälle. Jag är övertygad om att det inte finns en enda Socialdemokrat som innerst inne tror att regeringen vill att klyftorna växer. Jag är lika säker på att det inte finns en enda Moderat som verkligen tror att Socialdemokraterna vill förstöra för företagarna för att ta ett exempel. De allra flesta politiker jag har mött under mina ca 30 år inom norsk och svensk politik vill väl. Politik är att vilja. Var det inte så Olof Palme formulerade det? Både de som står till höger och de som står till vänster inom politiken vill som oftast bygga ett gott samhälle. Vi har bara olika uppfattningar om hur man gör - hur vi tar oss dit. Det är vägen och inte målet vi är oense om. Det är lätt att glömma detta faktum när polariseringen drar igång för fullt. Den politiska debatten är viktig. Men polariseringar och lögner är vi inte betjänta av.

Martin Liby Alonso berör i sin artikel det sociologiska begreppet klassresa och att det är skolan som är det enskilt viktigaste instrumentet för att ge alla samma chans. Det är i klassrummet klassresan kan börja. Han påpekar att skolan har blivit mindre utjämnande och det är ett allvarligt samhällsproblem. Vi borde kunna diskutera över blockgränsen hur det problemet skall lösas i stället för att tjafsa om vems fel det är.

"Jag har hittat den norske kulturens kärna"

Det är alltid roligt att läsa om de olika "landskamper" som vid jämna mellanrum poppar upp i Norden. Danmark och Sverige tävlar om vem som är bäst på jämställdhet och Norge och Sverige tävlar om vem som vet mest eller är bäst; ärligt talat så är det svårt att tolka vad kampen handlar om egentligen. Aslak Nore på en norska tidningen VG skriver: "Svenske mediers uvitenhet om norsk historie og kultur stikker så dypt at landets ledende avis kan sette grunnløse analyser og revisjonistisk historieforfalskning på trykk." Han har tyvärr rätt. Aftonbladets Martin Aagård är så okunnig så det är pinsamt att läsa hans artikel "Danskjävlar". Aagård som har rötter i Nord-Trøndelag i Norge borde ha större kunskaper om Norge eller så borde han helt enkelt inte uttala sig i ämnet. Att tala är silver och tiga är guld skulle nog passa in på Aagård den här gången.

Martin Aagård har alltså inte särskilt mycket kunskaper om mitt födelseland Norge, han är mest dryg och löjlig. Att kunskapsnivån bland svenskar om Norge och norrmän är ganska låg är ett ganska känt faktum, något som säkert kommer att ändras nu när så många svenskar är tvungna att åka till Norge för att få arbete, men att den skall vara så låg som den är hos Martin Aagård det tror jag inte. Det kanske är lite svensk fåfänga som gör att man inte vil lära sig något om sitt grannland i väst? Det är ju mer spännande med större länder som USA med flera. Jag blir förvånad varje gång jag möter en vuxen svensk som inte har varit i Norge. De kan har rest runt i hela världen men inte till Norge.

När det gäller debatten om vilket land som är mest jämställt, Sverige eller Danmark? Så borde man kanske titta på andra länder än de nordiska? Jämför jämställdheten i Saudiarabien kontra Sverige tex, det skulle varit något! Eller varför inte jämföra Danmark med Pakistan? Det är rätt löjligt att världens mest jämställda länder överhuvudtaget skall starta ett könskrig sig emellan.

Pappor och manliga förebilder

Läser med intresse Peter Wolodarskis artikel "Siffran som sammanfattar Stockholms problem". Wolodarski har helt rätt när han skriver att bakgrunden till veckans kravaller är komplicerad. En faktor jag tror är enormt viktig och som jag har saknat i debatten är de här arga unga männens behov av manliga förebilder. Var är papporna? Timbuktu vill att statsministern skall engagera sig mer. Det kanske är en och annan pappa som borde göra det också?

Arga unga män

Har precis sett SVT-debatt rörande upploppen i Husby och andre förorter till Stockholm. I studion fanns pantrarna från Göteborg som försvarade ligisterna och kallar det hela för en förortsrevolt. En kriminolog är där så klart och vill förklara det hela med strukturer; samhällsstrukturer, det är strukturernas fel. En vänsterpartist är där och hävdar att allt är den borgerliga regeringens fel och att regeringen har sett till att klassklyftorna har ökat. Vad är sant? Vad legitimerar våld?

Fast jag är utbildad sociolog har jag svårt att lägga skulden på det som händer just nu i Stockholms förorter på enbart samhällsstrukturer. Jag har svårt att acceptera att individen skulle vara utan ansvar och utan skuld.

Var är föräldrarna? Har inte de något ansvar? En ung kille, Patrick, säger i SVT-debatt att han vill åt polisen. De har trakasserat honom, hävdar han. Om nu någon polis har trakasserat honom kan han väl anmäla de då? Jag törs hävda att de allra flesta poliser i detta land gör ett jättebra arbete.

Under stora delar av mitt liv har jag mött människor som ser sig själva som offer. När jag bodde på ett flickhem i Norge på 80-talet mötte jag de första. När jag under 9 år arbetade inom kriminalvården i Sverige mötte jag desto flera, både bland de intagna och bland personalen. Oavsett vad som händer i en människas liv så har man inte rätt att skada någon annan.

Nej det finns ingen ursäkt för att skada någon annan. Unga människor behöver vuxna förebilder, de behöver trygga och stabila vuxna runt sig som kan vägleda de. Unga människor behöver möta ansvarsfulla personer som törs vara just vuxna och som törs sätta gränser och ställa krav.

Özz Nujen skriver på twitter: "Förstörd egendom! Brända bilar! Stenkastning!... skriker media. Vem pratar om förstörd barndom, brända drömmar o politik med hjärta av sten?" Vi kan prata om förstörd barndom. Vi kan prata om brända drömmar och politik med hjärta av sten. Det förändrar inte det faktum att vi alla har en fri vilja. Det förändrar inte det faktum att vi alla har ett ansvar för vårt eget liv och andras. Att sätta eld på grannens bil eller grannens hus löser inga problem. Att tutta eld på en förskola är inte OK.

Att ställa krav på en individ är det samma som att ha förväntningar på den samma. Att inte har förväntningar på våra ungdomar är förkastligt. Att inte låta unga växa upp och bli vuxna är fel. 

Politisk kannibalism gav Centerpartiet makten

Den 8 maj ställer vårt oppositionsråd Jacob Högfeldt (M) frågan i Strengnäs Tidning: "Vilka styr i Strängnäs kommun?" Han undrar om frågan är relevant att ställa och konstaterar samtidigt att det är Centerpartiet, Folkpartiet, Socialdemokraterna och Miljöpartiet som styr.

Kommunalråden Tord Tjernström (S) och Terese Askerstedt (MP) var snabba att svara att "M har styrt - det vet väl alla?" Varav Jacob Högfeldt (M) replikerade att "Vi måste arbeta framåt". Jag håller fullständigt med Jacob om det. Samtidigt är det helt på sin plats att återberätta historien om hur det har varit när det uppenbarligen är så många politiker som inte känner till den. Det är vad jag gör i en debattartikel i dagens tidning:

"Politisk kannibalism gav Centerpartiet makten"

M har styrt – det vet väl alla? Den frågan ställer Terese Askerstedt (MP) och Tord Tjernström (S) i tidningen den 11 maj. Det var faktiskt länge sedan Moderaterna styrde kommunen om man bortser från Ulf Kristerssons tid som finanskommunalråd 2002 till 2006 och då var det faktiskt Centern som hade kommunalrådsposten. Det var Torgny Jonsson som var ordförande i kommunstyrelsen. Torgny Jonsson var alltså det "riktiga" kommunalrådet.

Efter valet 1994 tog bland andra Moderaterna över makten i Strängnäs kommun efter bland andra Socialdemokraterna. Mandatperioden 1994 till 1998 var en lugn tid i Strängnäspolitiken, om man får säga så.

I valet 1998 behöll Moderaterna makten och började samarbetet med Kristdemokraterna, Folkpartiet och Centern. Kommunalrådet hette Kia Hjelte (M). Det var en turbulent tid både inom majoriteten men även inom oppositionen. Stämningen i kommunstyrelsen var till tider tuff och hård. I perioder fick Torgny Jonsson (C) hoppa in som kommunstyrelsens ordförande och till slut slängde Folkpartiet och Centern ut Moderaterna från makten. Det skedde i januari 2001. De behöll Kristdemokraterna för att KD bad om det.

Resten av mandatperioden styrde Folkpartiet, Centern och Kristdemokraterna med stöd av Socialdemokraterna utan att S fick något för det, förutom att de fick betrakta ett skadeskjutet Moderaterna.

Politisk "kannibalism" är inte vacker, vare sig det sker inom partier eller mellan partier. Vi har tyvärr haft mycket av den sorten i Strängnäspolitiken de senaste mandatperioderna. De som har "tjänat" på detta när det gäller makten och inflytandet är Folkpartiet och Centern. De har suttit sammanhängande vid makten helt sedan 1998 och Centerpartiet har haft kommunalrådsposten nästan hela den tiden.

Så svaret är nej, Askerstedt och Tjernström. Det är inte Moderaterna som har styrt.

Margit Urtegård
Kommunfullmäktigeledamot
Medlem i Moderaterna