Åsa Petersen har skrivit en mycket bra
gästkrönika i Eskilstuna-Kuriren. Hon skriver: "Mindre bra är att Agenda börjar hela flyktingdebatten med frågan:
"Hur mycket invandring tål Sverige? Att låta Sverigedemokraterna komma
till tals och stå till svars är inte samma sak som att anamma deras
retorik. Att låta deras världsbild bli den fria televisionens. Frågan
är givetvis inte hur mycket invandring, utan hur mycket
främlingsfientlighet, som Sverige tål. Det är inte rimligt att ett parti
på 6-7 procent får sätta tonen för hela den svenska flyktingdebatten.
Ändå är det vad
som har skett i Europa, gång på gång. Både medier och andra partier har
tagit över högerextrem retorik, ibland av populism och ibland av
dumhet, vilket bara har lett till ännu mer främlingsfientlighet." Vad är det som händer? Vart är vi på väg?
Dilsa Demirbag-Sten skriver i
DN: "
Just nu sker förskjutningar i Europa. I Ungern och
Grekland växer nynazismen. Invandrare och papperslösa förföljs och
misshandlas i de flesta länder i den fria världen. Vi i vårt land kan inte svära oss fria, något håller på att hända
även här. Små förskjutningar som väcker anstöt och upprörda röster en
kort stund. Sedan går livet vidare. Vi har andra saker som går före.
Barn ska hämtas från förskolor, arbeten skötas och boenden underhållas. Samtidigt som livet blir allt svårare för vissa
folkgrupper går vårt eget vidare som om att allt vore oförändrat. Var det så det gick till före och under andra världskriget?" Om vi tar över Sverigedemokraternas retorik och låter dem definiera människovärdet för oss så är vi farligt ute. Ingen tvekan om den saken.
När rektorn på Paulinska skolan samt skolchefen i Strängnäs kommun lade skulden för dåliga slutbetyg i nian på de ensamkommande
flyktingbarnen, fast inget flyktingbarn gick ur nian då, så använder de sig av Sverigedemokraternas retorik; allt är invandrarnas fel. Häromdagen träffade jag på den nytillträdde rektorn på Thomasgymnasiet (Campus) Anna Zachrisson. Då passade jag på att ställa några frågor, bland annat hur många elever hon har och hur många av de som går på det individuella programmet, numera kallad introduktionsprogrammet.
Hon berättade att det gick ca 480 elever på Thomasgymnasiet och att mer än 100 av de fanns på introduktionsprogrammet. Det var många konstaterade jag och frågade hur det kom sig? "Vi tar emot så många invandrare", svarade Zachrisson resolut. När jag undrade hur många av dessa invandrade elever som gick just på introduktionsprogrammet stod hon svarslös. Det hade hon ingen aning om. Jag påpekade hur olämpligt det var av henne att använda sig av samma argumentation/retorik som rektorn på Paulinska skolan samt skolchefen hade gjort. När den främlingsfientliga retoriken breder ut sig på det här sättet så måste vi protestera. Vi måste agera. Vi får inte blunda.
Åsa Petersen skriver: "Främlingsfientligheten har normaliserats så till den milde grad att det kontroversiella inte längre är rasismen i vår vardag, utan att någon dristar sig att kalla den vid sitt rätta namn. Vi måste våga tala om rasismen som finns inbyggd i vårt samhälle. Vi måste våga kritisera när språket och samhällsdebatten smyger iväg i främlingsfientlig riktning."Det kan vara obekvämt att säga ifrån, men vi får inte vara tysta.