Hybelkaniner och rumpetroll

Har besök av en mycket god väninna Ewa. Vi pratar om allt. Hon säger att det sötaste ordet hon vet är rumpetroll. Vi skrattar gott. Jag frågade mina vänner på face-book, om de vet vad rumpetroll betyder. Samtidigt skrev jag att alla norrmän inte får svara på frågan. Det är roligt med språk. Extra roligt är det med språk som är så nära varann som svenska, norska och danska är. Jag tänker på en svensk vän som var i Oslo. En norska kom bort till honom på dansgolvet och sa till honom att han var flink till att dansa. Han blev förnärmad och tog illa vid sig. Han trodde att hon sa något negativt. Så han svarade spontant och spydigt: " Ja, och du är dum i huvudet också". Han visste inte att flink betyder duktig. Det blev nog ingen date på honom den kvällen inte.

För många år sedan var samma Ewa på besök här hemma. Min man Pontus frågade mig om hur jag skulle ha mina ägg. Jag svarade att jag ville ha blötkokta ägg. Ewa svarade spontant och snabbt att alla ägg kokas i vatten och är därmed blöta. Tilläggas kan nämnas att jag inte var vid särskilt gott humör den dagen och tyckte inte alls att Ewas kommentar var rolig. För att göra det extra kul kan jag nämna att rolig är inget roligt ord på norska. Oavsett så har jag fått leva med dessa blötkokta ägg och hela historien runt de. Vi skrattar gott varje gång äggen kommer på tal.

De skandinaviska språken är fyllda av roliga ord och överraskningar. Vi som har fått förmånen att lära allihopa har fått ett stort ordförråd och många goda skratt. Jag rekommenderar alla att läsa på de nordiska språken. Ett annat ord ni kan fundera över är hybelkaniner. Vad tror ni det betyder? Kröllalfa är ett annat, som jag själv skrattade åt när jag hörde det första gången. Jag hade bott i Sverige några år och hade inte hört ordet förut.

PS:Rar på norska betyder att någon är lite knäpp och underlig. På svenska är man söt och gullig. Tänk er hur det kan bli på dansgolvet i Norge eller tvärtom:DS

Dagens skolsystem ett hån mot de utsatta

Dilsa Demirbag-Stens krönika i DN "Dagens skolsystem ett hån mot de utsatta" är mycket bra. Demirbag-Sten skriver: "De kommunala skolornas sjunkande kvalitet är ett ständigt återkommande debattämne. Kritiken ledde till friskolereformen som genomfördes av Bildtregeringen. Genom att utsätta de kommunala skolorna för konkurrens skulle undervisningen bli bättre, våra barn lära sig mer och de högre lärosätena förses med nya talanger och bättre kompetens. Visst, vi var många som tyckte att tanken var förnuftig. Men vad hände? I ivern att genomföra reformen glömde man några avgörande detaljer. Privata initiativ är per definition varken bättre eller sämre."

Hon har helt rätt i att privata initiativ varken är bättre eller sämre. Man blir mest irriterad när socialdemokrater alltid framhäver kommunal driven verksamhet. Lika patetiskt är det när moderater enbart pläderar för privata alternativ. Att tro att människor som arbetar i den offentliga sektorn skulle vara godare eller mer kompetenta än de som arbetar inom den privata sektorn eller tvärtom är så dumt att jag hittar inte ord. Om några decennier kommer inte människor ens att tänka över om skolan de väljer till sina barn är privat eller kommunal. Indoktrineringen kommer att avta och medvetenheten kommer att öka. Föräldrarna kommer att välja den skolan som de tycker är bäst oavsett vem som står som huvudman.

Dilsa Demirbag-Sten skriver: "Framför allt flickor i de religiösa friskolorna måste uppleva undervisningen där som både destruktiv och demoraliserande." Religiösa skolor borde förbjudas. Att statsminister Fredrik Reinfeldt (M) är positiv till religiösa friskolor är för mig helt obegripligt. Ju snabbare de religiösa friskolorna försvinner ju bättre är det. Nog om detta.

Dilsa Demirbag-Sten påpekar: "Den svenska skolan verkar ha till uppgift att i första hand tillfredsställa marknaden, i andra hand föräldrarnas önskemål och sist barnens behov. Tydligare riktlinjer behövs för hur verksamheten ska skötas. Privata aktörer är välkomna, men de oseriösa bör hållas kort." Jag håller fullständigt med henne i att oseriösa skolaktörer måste portas. Men, då krävs det att våra skolpolitiker, oavsett om de kommer från högerpartier eller vänsterpartier eller däremellan, ser till barnens bästa. Det vill säga att de låter de absolut bästa av de bästa driva skolorna, oavsett om de är privata eller kommunala/offentliga. Sen får man hålla alla riskkapitalister utanför skolvärlden. De har inget där att göra. Skolan finansieras med skattemedel.

Straff botar inte ångest

Susanna Birgersson har skrivit en tänkvärd artikel "Straff botar inte ångest" i Eskilstuna-Kuriren. Den borde läsas av alla, särskilt alla politiker.

Birgersson skriver: "Annas starka ångest fick henne att vid olika tillfällen försöka begå självmord och skära sig. Efter en episod som lett till att hon behövt sys, kom hon tillbaka till avdelningen och gick och la sig. Morgonen därpå fick hon veta att hon skulle isoleras, 'avskiljas' som det kallas inom psykiatrin. Isoleringen framkallade sådan ångest att hon började slå huvudet i väggen, varpå vårdarna rusade in och spände fast henne i bältessängen. Under sex dygn var Anna sedan isolerad, bitvis fastspänd och med minimal kontakt med personalen. Läkarna som kontinuerligt bedömde hennes tillstånd vägrade släppa henne ur isoleringen så länge hon hade ångest. Till sist insåg Anna att hon skulle sluta berätta hur hon mådde och i stället låtsas vara lugn och glad. Då släpptes hon ut."

Jag bodde ett år på ett flickhem i Norge från jag var 15 till 16 år gammal. Självskadebeteende tillhörde vår vardag. Några av tjejerna åt sällan och gick kraftigt ner i vikt. Andra tjejer skar sig, ibland fick de åka in till sjukhus för att sy ihop de djupa såren. Andra rymde iväg och knarkade under några veckor. De levde på gatan och kom tillbaka helt trasiga. De senaste tre åren har jag arbetat på ett flickhem i Eskilstuna. Det gjorde jag fram tills februari i år då LVU-hemmet (SIS) stängdes på grund av upplopp. Jag har sett mycket och jag kan säga att politikerna lätt glömmer bort dessa tjejer. Dessa tjejer hörs sällan, de hänger inte i gardinerna i skolan, de slåss inte, de syns inte, de "finns" inte. Men, de mår fruktansvärt dåligt. Jag vet, jag har varit en av de. Tusen tack Susanna Birgersson för en bra och viktig artikel.

Sverige behöver ett liberalt parti

På face-book finns det flera liberala partier eller rättare sagt liberala grupper då de inte har blivit "riktiga" partier än. Liberaldemokraterna är ett; Liberala partiet ett annat och det finns säkert flera. Förra hösten blev jag tillfrågad om jag ville vara med och starta ett liberalt parti i Sverige. Det finns uppenbarligen många liberaler som letar efter en politisk hemvist i detta land. Vad är det Folkpartiet gör fel? Varför vill inte alla dessa liberaler gå med i FP? Många har lämnat FP. Vad tänker Folkpartiet göra åt saken? Tänker de fortsätta skrämma bort duktiga människor? Vill de bara vara en liten klubb för likhetstänkande personer? Det verkar ju inte vara så högt i tak hos FP i dag.

Media bevakar just nu hårt krisen inom Kristdemokraterna där en äldre herre (Mats Odell) och den sittande partiledaren Göran Hägglund slåss om makten. Men varför bryr media sig inte om vad som händer inom Folkpartiet? Partiet tappar medlemmar. Folkpartiet attraherar inte alla liberaler? Varför gör de inte det? Det tycker jag är ett intressant fenomen. Vad är det som sker?

Jag skulle önska att Folkpartiet blev ett naturligt val för alla liberaler. Då skulle FP bli ett stort parti och de liberala frågorna skulle få en mycket större plats i svensk politik. Så är tyvärr inte fallet nu. Folkpartiets ledare borde fråga sig varför det inte är så. Eller vill de vara en liten klubb för intern beundran? Då har vi ett problem. Då är det inte längre bara KD som riskerar att åka ur riksdagen. Om FP fortsätter att nonchalera det faktum att liberaler lämnar partiet är de illa ute. I Norge var FP:s systerparti Venstre både sturska och döva och de åkte ur Stortinget vid förra valet. Är det vad FP vill?

Politiker skall granska politiker...

Tidningen skriver: "Efter Strengnäs Tidnings avslöjande om konsulter som anlitats utan upphandling i Strängnäs kommun, startar kommunrevisorerna en utredning av vad som har hänt. – Vi vill vända på varenda sten och få alla fakta på bordet, säger Bertil Stensgård, ordförande i revisionen". De flesta som sitter i revisionen är före detta aktiva politiker; numera mer eller mindre avdankade politiker. Det vill säga att de alla har vänner i politikerkåren, ofta nära goda vänner dessutom, som de nu skall granska. Fan tro't, sa Relling.

"Det existentiella samtalet"

Nu har jag arbetat fem veckor på min nya arbetsplats. Som jag tidigare har berättat så har jag fått jobb på ett behandlingshem som kurator. Jag stormtrivs! I somras tog jag resten av avgångsvederlaget jag fick när jag lämnade kriminalvården och betalade ner banklånet på vår villa. Jag planerade att vara arbetsledig ett par år framåt för att kunna skriva färdig min bok. Jag hade räknat ut att min man Pontus, barnen och jag skulle klara oss bra på en lön. Pontus tyckte att det var helt OK att jag grävde ner mig i mitt författarskap en tid. Så blev det alltså inte. Inte just nu i alla fall. Det fanns andra uppdrag som väntade.

Den frihet, lättnad och glädje jag kände när jag tog beslutet att ägna mig åt skrivandet har jag dock behållit. Jag är fortfarande fri. Så här skrev jag på min blogg den 19 mars 2011: "Jag kommer att skriva om livet, hur det har varit och hur det är. Jag kommer att dela med mig av mina livserfarenheter; både de goda och de jobbiga på ett väldigt generöst sätt. Nu när jag är oberoende politiker och arbetslös är jag inte fångad av någon lojalitet mot någon eller utsatt för någon partipiska. Jag är som rubriken säger; free at last".

Jag kommer fortsätta att skriva om livet på ett väldigt generöst sätt. Jag känner mig fortfarande oberoende och fri. Jag har fått ett arbete jag tycker om och så länge det känns så stannar jag där. Jag tror på ödet, att saker och ting har en mening. Just nu är det meningen att jag skall använda min kraft och min tid till att hjälpa andra människor som har det svårt. Inget i livet kan mäta sig med det. Att vara en hjälpande medmänniska är det vackraste som finns. Det är en stor gåva.

För att kunna hjälpa någon är Sören Kierkegaards ord guld värda:

Till eftertanke

Om jag vill lyckas med att föra en
människa mot ett bestämt mål måste jag
först finna henne där hon är och börja just där.

Den som inte kan det lurar sig själv när
hon tror hon kan hjälpa andra.
För att hjälpa någon måste jag visserligen
förstå mer än vad han gör men först och
främst förstå det han förstår.

Om jag inte kan det så hjälper det inte att
jag kan mer och vet mer.
Vill jag ändå visa hur mycket jag kan så
beror det på att jag är fåfäng och
högmodig och egentligen vill bli beundrad
av den andre i stället för att hjälpa honom.

All äkta hjälpsamhet börjar med
ödmjukhet inför den jag vill hjälpa och
därmed måste jag förstå att detta med att
hjälpa inte är att vilja härska utan att vilja tjäna.
Kan jag inte detta så kan jag heller inte hjälpa.

Søren Aabye Kierkegaard (född 5 maj 1813 i Köpenhamn, död 11 november 1855)

Jag håller på att läsa boken "Det existentiella samtalet" skriven av Emmy van Deurzen. En bok jag varmt kan rekommendera.

Brinn så länge du lever.
Låt ingen få släcka din glöd.
Brinn så vi alla kan se dig.
Vägra vara levande död ♥
Kram, knus og klem ♥

Fattig i Sverige

Angel skriver: "Jag tror inte att det är många i vårt välfärdsland Sverige som vet att det finns människor som jag. Vi som har psykiska besvär vi skriker inte, vi bråkar inte, vi märks inte. Vi finns inte med i Försäkringskassans statistik för vi har blivit tvungna att vända oss till Socialtjänsten för att få försörjningsstöd eller som jag att vara helt utan inkomst." Angel skriver även att hon/han inte är ensam om att ha det så här. Och det stämmer nog tyvärr. Det finns många personer i Sverige som på ett eller annat sätt är utan försörjning. Frågan är vad regeringen tänker göra åt detta?

Sonen Benjamin åker till Australien i morgon

Benjamin Urtegård 22 år














Det gör ont när knoppar brister. I morgon åker min son Benjamin till Australien tillsammans med två kompisar. Jag kommer att sakna honom jättemycket. 1985 åkte jag till Lanzarote på äventyr, 18 år gammal. Nu är det Benjamins tur. Han planerar att vara där, på andra sidan jordklotet, tills sommaren 2012. Jag är stolt över hans mod och hans äventyrslust. Vi har våra barn bara till låns och nu får jag åter igen veta i praktiken vad det innebär. Min dotter Margarita bor redan nästan 100 mil borta från sin mamma. Hon bor i Molde i Norge sedan flera år tillbaka. Ingen av de kommer att fira jul med oss i år, det är första gången det sker och det känns tomt och sorgligt. Men, de är stora nu. Jag gav de vingar och då kan de flyga. I mitt hjärta och i mina tankar kommer de alltid att finnas.

Jag var endast 22 år gammal när jag väntande mitt tredje barn, Benjamin. Benjamins pappa lämnade mig när det var tre månader kvar tills jag skulle föda. Denna sommaren var sången "Don't worry Be happy" sommarens hit. Jag hade en T-shirt med den texten på och jag sjöng sången hela dagarna. Kanske inte så konstigt att Benjamin blev musiker?:-). Nu skall jag ta fram den goda gamla sången igen. Ha en trevlig resa Benjamin! Take care och glöm aldrig bort din gamla mamma!

Lite mer civilkurage tack

Ledarskribenten Erik Helmerson skriver i DN: "Det är tveksamt hur mycket en lag skulle hjälpa. Den stora frågan är varför den skulle vara nödvändig. Varför har vi så lätt att titta bort, så svårt att göra det lilla som krävs för att hjälpa en medmänniska i nöd?" Han syftar på/till Kristdemokraternas förslag om en civilkuragelag. Jag kan hålla med Kristdemokraterna om att det finns alldeles för lite civilkurage i samhället av i dag. Men, jag tror inte på att vi kan lagstifta fram människors empati och engagemang för sina medmänniskor. Det förvånar mig något att KD verkar tro det. Normalt talar de mycket om familjernas roll i samhället. Det är där jag tror saker kan påverkas. Genom att fostra våra barn till ansvarskännande och empatiska individer får vi ansvarstagande individer. Det är familjerna som är samhällets viktigaste grundpelare.

Helmerson ställer frågan varför en sådan lag skulle vara nödvändig? Ja, det kan man verkligen fundera över. Vad är det som gör att det uppenbarligen är så svårt att hjälpa en medmänniska i nöd?

Helmerson skriver: "I den senaste månadens rapportering från Rasmusgatan i Malmöområdet Seved tonar bilden fram av en gata där brottsligheten helt tagit över. Knarkförsäljning sker öppet, boende trakasseras, polisen kommer dit och försvinner därifrån varpå allt fortsätter som förut. Vad skulle hända om Malmöborna samlades på gatan och stod kvar? Det handlar inte om medborgargarden, bara om människor som visar sig, som är villiga att vittna, slå larm eller bara finnas på plats. Som säger 'inte i vår stad'. Kanske skulle civilkuraget kunna spridas från Seved på samma sätt som från Billings, Montana. Ett tiotal som bryter mot lagen är trots allt svagare än hundra människor som lyder den." Han har helt rätt; ett tiotal som bryter mot lagen är trots allt svagare än hundra människor som lyder den. Det får mig att tänka på förebilder. Samhället behöver människor som är goda föredömen. Människor som gör saker som är efterföljansvärt.

Jag tänker i första hand på föräldrar och lärare. Jag tänker även på de folkvalda, att de egentligen borde vara efterföljansvärda individer. Nu är det tyvärr inte alltid så. Titta på Jens Persson (C) i Strängnäs eller Håkan Juholt partiordförande för Socialdemokraterna! Om folks benägenhet till att följa samhällets skriva och oskrivna lagar skall upprätthållas måste åtminstone våra beslutsfattare leva som de lär.

Var tog oppositionen vägen?

Det pågår en het debatt på bloggar, tidningar och face-book rörande konsultskandalen i Strängnäs. Strängnäspolitikens kameleont Dag Bremberg (MFP) företräder könsmaktsordningen i ärendet. Han gjorde flera av oss politiker uppmärksam på detta då han har ett helt annat ljud i skällan den här gången än vad han hade när Ann Landerholm (M) gjorde bort sig förra mandatperioden. Nu skriver han: "Jag brukar inte som partiledare framföra krav på andra partiers ledare att avgå, ej heller på kommunchefer."

Den 28 mars 2008 skrev Dag Bremberg på sin blogg: "Nu är det äntligen klart: kommunalrådet Ann Landerholm måste avgå, eftersom fp och c uttalar offentligt att de inte har förtroende för henne. Jag hade tänkt att på måndag i fullmäktige föreslå nyval på kommunalrådsposten, men nu verkar det inte behövas." Han var alltså beredd att kräva nyval på kommunalrådsposten 2008. Nu påstår han att han inte brukar framföra krav på andra partiers ledare att avgå. Mycket intressant. Kan det vara så att Bremberg kräver mer av kvinnor i maktposition än av män? Jag hittar ingen annan logiks förklaring till hans beteende. Tyvärr är han nog inte ensam om denna kvinnofientliga inställning.

Mats Werner skriver på sin blogg: "Man frågar sig hur snabbt Persson Incorporated till slut kommer att tvingas avgå tillsammans med sin kommunchef? Den inre kritiken inom majoritetskonstellationen kan ju rimligtvis inte vara nådig. Men vad värre är – vad gör den opposition som inte av taktiska skäl behöver hålla sin kritik intern? Varför står inte 'Oppositionsrådet' Maria von Beetzen och skriker på tå? Vad säger Strängnäspartiets Jan Eriksson? Mariefredspartiets Dag Bremberg som inte bruka rädas de hårda orden – var är hans ljudliga kritik?" Moderaterna är bakbundna. De kan inte kräva Jens Perssons (C) avgång då de åter igen riskerar att inte få vara med i en borgerlig allians efter nästa val. Det är ett sorgligt faktum, som Jens Persson självklart utnyttjar till fullo.

Vänsterpartiets David Aronsson undrar: "Vem skulle stå för revolutionen denna gång? S har inget annat sätt att bilda majoritet än med antingen C eller Fp med i matchen, och Fp skulle väl aldrig ge sig in i en majoritet med vänstertyngd utan att ha C att luta sig på. Mp är mer medlöpare än revolutionärer, och för att majoriteten skulle falla krävs nog mer än deras mandat ändå." David har nog gjort en helt rätt analys. Men, varför skall man bara titta på en eventuell ny majoritet? Det finns inget annat politiskt alternativ just nu. Däremot borde man kräva att Centern byter ut sin ledare. Jag tror inte att någon vill ha ett kommunalråd som ljuger.

Sen borde kommunchefen Peter Lundberg bytas ut och det bums. Biträdande kommunchef Kristina Zetterström kan gå in som kommunchef så under tiden en ny anställningsprocess startas och genomförs. Hon har visat att hon både är ärlig och har ryggrad. "I samband med åtminstone tre konsultuppdrag har tjänstemän sagt att det är lagbrott, utan att få gehör hos sina chefer. Det handlar om kommunchef Peter Lundberg, näringslivschef Birgitta Blanck och konsult Krister Jönsson. I alla tre fall hade beloppet på 287 500 kronor per år överskridits utan att konsultuppdragen upphandlats i konkurrens", skriver tidningen. Kristina Zetterström är en av tjänstemännen som sa ifrån om detta till kommunledningen. Det var starkt gjort.

Tillbaka till fenomenet könsmaktsordningen. Är det så illa i Strängnäs kommun att det finns olika lagböcker för olika kön? Det verkar vara så. Guttaboys får uppenbarligen göra vad de vill.

Ledarskribenten Alex Voronov skriver: "Allt detta trixande och ljugande är förstås stötande i sig. Men värre är misstanken, inte minst mot bakgrund av tidigare skandaler i kommunen, att det nu avslöjade inte är allt. Hur mycket mer av denna fixarattityd, informella överenskommelser, handslag vänner och bekanta emellan vid sidan av gällande procedurer, lagar och regler, finns det i Strängnäs kommun?" Jag tycker att det är en jättebra artikel Voronov har skrivit. Många kloka resonemang kommer han med. Frågan är om vi verkligen vill veta hur illa ställt det är i vår kommun? Varje gång jag ställer kritiska frågor tittar Jens Persson (C) på mig med sina oskuldsfulla blåa ögon och frågar: "Vet du något som vi andra inte vet?"

Ungdomar blir förtidspensionerade

DN skriver: "Andelen unga och unga vuxna som beviljats förtidspension har ökat under lång tid. En undersökning från OECD om gruppen 20–34-åringar visar en stark ökning mellan 1995 och 2007. I Finland var ökningen 5 procent, i Danmark 10 procent och i Sverige hela 80 procent. I februari 2011 bestod i Sverige gruppen under 30 år av 28 683 personer." Jag undrar varför det är en så stor skillnad mellan de nordiska länderna? Varför ökar antalet förtidspensionerade unga så mycket mer i Sverige än i tex Finland?

DN berättar vidare: "Rapporten visar att låg utbildningsnivå, arbetslöshet och dåliga uppväxtvillkor alltför ofta leder till förtidspension. Men den formella orsaken är många gånger en medicinsk, psykiatrisk diagnos. Hela 73 procent av ungdomarna har sådana diagnoser, bland annat autism, adhd och Aspergers syndrom." Artikeln berättar inte om det är flera unga i Sverige som får sådana diagnoser i jämförelse med unga i de andra nordiska länderna får. Antagligen så skiljer sig även den siffran stort. Min gissning är i alla fall att det kan vara en förklaring till varför så många flera unga blir förtidspensionerade i Sverige i förhållande till andra kringliggande länder. Jag är skeptisk. Det verkar som det har gått inflation i diagnossättande i Sverige. Unga människor mitt i puberteten får alla möjliga diagnoser, allt ifrån olika bokstavskombinationer till Asperger och autism med mera. Om det är så att psykiska sjukdomar bland våra barn och unga har ökat lavinartat de senaste decennierna måste vi fråga oss varför? Är det en kombination av sämre villkor för barn och unga och en större benägenhet hos landets psykologer och psykiatriker att ställa diagnoser? Den debatten måste nog startas.

Jag arbetade för ett tag sedan tillsammans med en psykolog som gladligen delade ut psykiatriska diagnoser till en drös med ungdomar. När han märkte att jag var ifrågasättande så undrade han varför. Jag förklarade att jag är kritisk till att man ställer "tunga" diagnoser på människor mitt i puberteten. Av olika orsaker så klart. För det första så ser jag ingen mening i att "stämpla" unga individer på det här sättet. I alla fall inte om det inte samtidigt medföljer en massa resurser från samhällets sida för att hjälpa individen. Det är ju också så att det händer saker med personer i puberteten. Som jag tidigare har sagt, det borde stå i alla tonåringars panna; "tillfälligt ur funktion då ombyggnad pågår". Puberteten är en belastning i sig, att samtidigt belasta unga människor genom att diagnostisera de tycker inte jag är bra. Självklart finns den unga som är psykiskt sjuka. De skall få rätt diagnos och rätt hjälp. Men, diagnossättande skall inte ske lättvindigt. Slarviga psykologer och psykiatriker är vi inte betjänta av.

Girigbuken Björn Wahlroos på Nordea

DN skriver: "Det stormar kring Nordea. Först kritiserades banken för att ha köpt en lyxlägenhet till vd:n Christian Clausen. Sedan avslöjades hans guldkantade pensionsavtal, som i runda slängar ger honom 100 miljoner kronor." Nordea är nordens största bank. Jag har aldrig varit kund där och hade jag varit det nu så hade jag bytt bank. Det har stormat rejält kring banken den senaste tiden. Samtidigt är det inget nytt att bankernas ledningar skor sig genom att ge sig själva okristliga bonusar, löner och annat. Vi har hört allt detta förr. Frågan är om det någon gång kommer att bli annorlunda?

Nordeas styrelseordförande Björn Wahlroos svarar så här på kritiken: "Jag skulle gärna höja hans lön så att han kan köpa fler lägenheter i Stockholm." Ett snobbigt och arrogant svar.

SvD skriver: "Säga vad man vill, men Björn Wahlroos är sig själv trogen. Han vägrar att hymla med sin åsikt att en bankdirektör av Christian Clausens dignitet har en naturlig rätt att bo bättre än människor längre ned i samhällshierarkin. På ett sätt är det befriande med en direktör som vågar säga vad han faktiskt tycker, istället för att muttra i stängda salonger. Problemet för Nordea är att det finns många kunder som inte håller med honom. Artikeln med Wahlroos uttalanden var den mest kommenterade på hela SvD.se igår. Det finns ett par inlägg som talar om den svenska avundsjukan, men de flesta tycker att Wahlroos ger uttryck för en 'elitens arrogans'. I de sociala medierna uppmanas folk att byta bank, vilket borde bekymra Nordeas Sverigeledning."

Retar man upp bankkunderna är det bara för kunderna att byta bank. Som sagt hade jag varit kund på Nordea så hade jag bytt bank.