torsdag 30 december 2010
Munir Awad; tredje gången gilt!
Varför blir man inte förvånad längre? Det var vad jag tänkte när jag fick veta att en av de häktade terrormisstänkta i Danmark heter Munir Awad. Hans namn är ju numera väldigt bekant. Han greps i Somalia 2007. Svenska Säpo fick hem honom. 2009 var det dags igen, då blev han arresterad i Pakistan. Åter igen fick svenska myndigheter komma till hans undsättning. Är det dags igen? Tredje gången gilt; kanske dags att låta bli att hämta hem honom? Men, Munir Awad har starka inflytelserika vänner i Sverige. Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd, är en av dem. Hon råkar (?) även vara hans svärmor!
torsdag 23 december 2010
Jag önskar eder alla en fröjdefull jul!
Pontus, Margarita, Emil, Benjamin och Margit

Vill härmed önska alla mina läsare en GOD JUL. Jag skall fira den tillsammans med min man Pontus och våra barn Margarita, Benjamin och Emil. Mina svärföräldrar Birgitta och Olle Wennerberg skall också vara hos oss på julafton. Ta hand om er! Julkramar och juleklemmer till er alla!
Vill härmed önska alla mina läsare en GOD JUL. Jag skall fira den tillsammans med min man Pontus och våra barn Margarita, Benjamin och Emil. Mina svärföräldrar Birgitta och Olle Wennerberg skall också vara hos oss på julafton. Ta hand om er! Julkramar och juleklemmer till er alla!
Etiketter:
Jag önskar eder alla en fröjdefull jul
tisdag 14 december 2010
Sverige ("Sickan") saknar en plan!
DN skriver: "I såväl Danmark som Norge har ansvariga politiker låtit ta fram nationella strategier mot extremism. I Sverige saknas motsvarande handling. Här befinner vi oss ännu på kartläggningsstadiet, hävdar de experter som DN talat med. Anledningen till att Sverige ligger så långt efter sina grannländer beror på den 'tillbakadragna hållningen'. Det säger Tore Bjørgo, professor i polisvetenskap vid polishögskolan i Oslo, som har forskat i olika former av terrorism och högerextremism i Norden." Det är ju inte så konstigt egentligen med tanke på den konflikträdsla som finns bland svenskar i allmänhet och svenska politiker i synnerhet. Jag vet inte varför det är så, men rädslan är påtaglig nästintill skrämmande. När det gäller den politiska debatten är slagord som "högt i tak" en utopi. Allt måste vara politiskt korrekt; vad nu det är? Norrmannen Tore Bjørgo säger till DN: "Mitt intryck är att Sverige lider av beröringsångest. Man har inte velat sätta problemet på kartan." Akkurat eller just det! Så är det. Det är uppenbarligen bättre att ducka och hoppas att allt går över av sig själv. Men, det kommer inte att göra det. Dags för svenska politiker att vakna upp kanske?
DN:s artikel fick mig att tänka på gårdagens kommunfullmäktigedebatt om den strategiska planen. Den sosseledda majoriteten har skrivit i planen att kommunens fastighetsbolag skall bygga flera hyresrätter i kommunen. Över 40 procent av kommunens invånare bor redan i hyresrätter. Jag gick fram i talarstolen och frågade om det är en naturlag i Sverige att hälften av befolkningen skall bo i hyresrätter med allt vad det innebär. Jag berättade att den svenska bostadskulturen och bostadspolitiken skiljer sig avsevärt från de andra nordiska ländernas dito och kom med exempel från mitt födelseland Norge. Då poppade sossarnas HB Karlsson upp i talarstolen och yppade något om att jag inte ville ha några hyresrätter alls. Han kom med flera fula påhopp och fick stöd av kommunfullmäktiges ordförande Lotta Grönblad (S); hon mumlade något om vilken punkt vi var på och tyckte antagligen att jag inte följde dagordningen för att jag kom med exempel utanför hennes perspektivsfär. Det låg i luften att HB Karlsson skulle säga att jag kunde åka hem till mitt Norge. Ann Landerholm (M) berättade under rasten att hon var orolig för att HB Karlsson skulle säga det. Vare sig han eller Lotta Grönblad behövde säga det; det var just det de sa i alla fall. Man skall inte komma här inte... Storebror tittar inte på lilla Norge för att lära sig något:-)
DN:s artikel fick mig att tänka på gårdagens kommunfullmäktigedebatt om den strategiska planen. Den sosseledda majoriteten har skrivit i planen att kommunens fastighetsbolag skall bygga flera hyresrätter i kommunen. Över 40 procent av kommunens invånare bor redan i hyresrätter. Jag gick fram i talarstolen och frågade om det är en naturlag i Sverige att hälften av befolkningen skall bo i hyresrätter med allt vad det innebär. Jag berättade att den svenska bostadskulturen och bostadspolitiken skiljer sig avsevärt från de andra nordiska ländernas dito och kom med exempel från mitt födelseland Norge. Då poppade sossarnas HB Karlsson upp i talarstolen och yppade något om att jag inte ville ha några hyresrätter alls. Han kom med flera fula påhopp och fick stöd av kommunfullmäktiges ordförande Lotta Grönblad (S); hon mumlade något om vilken punkt vi var på och tyckte antagligen att jag inte följde dagordningen för att jag kom med exempel utanför hennes perspektivsfär. Det låg i luften att HB Karlsson skulle säga att jag kunde åka hem till mitt Norge. Ann Landerholm (M) berättade under rasten att hon var orolig för att HB Karlsson skulle säga det. Vare sig han eller Lotta Grönblad behövde säga det; det var just det de sa i alla fall. Man skall inte komma här inte... Storebror tittar inte på lilla Norge för att lära sig något:-)
torsdag 9 december 2010
"Wikileaks: En hær av Davider "
Dagens citat har jag hittat hos en norsk bloggare. Julian Assange får nog söka politiskt asyl i Norge om det blir för tokigt. Det verkar vara där de klokaste bor. Läs och begrunna:
"Men forskjellen på demokratiske stater og røverstater har da aldri vært at demokratiske stater er feilfrie. Forskjellen er måten man behandler sine kritikere og hvordan det reageres på når feil avdekkes. Frem til nå har man kunnet skille liberale demokratier og diktaturer ved at diktaturer fengslet og drepte budbringerne av dårlige nyheter, mens demokratier etterforsket og evaluerte seg selv for å ikke gjøre lignende feil igjen. Det er forfølgelsen av Wikileaks, med populistiske utspill a la Sarah Palins oppfordring om at Julian Assange burde bli 'hunted like Osama bin Laden', som gjør at vi mister det moralske overtaket. Vi legitimerer forfølgelsen av dissidenter og varslere gjennom å gjøre det samme selv. Den største trusselen mot våre liberale demokratier er med andre ord ikke Wikileaks’ avsløringer, men hvordan vestlige demokratier med USA i spissen velger å reagere på dem."
Jag rekommenderar alltså alla mina bloggläsare att följa länken till norskans blogg och läsa hela hennes text "Wikileaks: En hær av Davider".
"Men forskjellen på demokratiske stater og røverstater har da aldri vært at demokratiske stater er feilfrie. Forskjellen er måten man behandler sine kritikere og hvordan det reageres på når feil avdekkes. Frem til nå har man kunnet skille liberale demokratier og diktaturer ved at diktaturer fengslet og drepte budbringerne av dårlige nyheter, mens demokratier etterforsket og evaluerte seg selv for å ikke gjøre lignende feil igjen. Det er forfølgelsen av Wikileaks, med populistiske utspill a la Sarah Palins oppfordring om at Julian Assange burde bli 'hunted like Osama bin Laden', som gjør at vi mister det moralske overtaket. Vi legitimerer forfølgelsen av dissidenter og varslere gjennom å gjøre det samme selv. Den største trusselen mot våre liberale demokratier er med andre ord ikke Wikileaks’ avsløringer, men hvordan vestlige demokratier med USA i spissen velger å reagere på dem."
Jag rekommenderar alltså alla mina bloggläsare att följa länken till norskans blogg och läsa hela hennes text "Wikileaks: En hær av Davider".
onsdag 8 december 2010
Wikileaks och broderskapsrörelsen (S)
söndag 5 december 2010
Ombudsman som blev vilse i slöjan!
Jag har träffat Diskrimineringsombudsmannen Katri Linna. Det var under en heldag med politiska seminarier i Stockholm i år. Jag kommer inte ihåg vad hon talade om så något stort intryck gjorde hon inte på mig då. Nu är situationen annorlunda. Nu kommer många att komma ihåg henne. Hon blev människan som gjorde diskriminering till ett löjeväckande ord eller begrepp.
Ledarskribenten på DN Hanne Kjöller skriver: "Anställda hos diskrimineringsombudsmannen, DO, får inga julklappar. De får en vinterpresent. Inte heller ordnar myndigheten någon julfest. De håller decemberfest. En rolig anekdot eller talande för hela verksamheten? Det lutar onekligen åt det senare. För fruktar man att en julklapp på en svensk arbetsplats kan uppfattas som diskriminerande blir liksom inget diskrimineringsärende för litet. Överkänsligheten går igen i flera av de mål DO valt att driva rättsligt. Samtidigt som de flesta är överens om att det finns en verklig och allvarlig diskriminering väljer DO att gå till domstol med det så kallande handskakningsfallet, där en arbetssökande man av religiösa skäl vägrat skaka hand med en kvinnlig chef. Eller att argumentera mot skolavslutningar där det sjungs 'Den blomstertid'."
Ledarskribenten på DN Hanne Kjöller skriver: "Anställda hos diskrimineringsombudsmannen, DO, får inga julklappar. De får en vinterpresent. Inte heller ordnar myndigheten någon julfest. De håller decemberfest. En rolig anekdot eller talande för hela verksamheten? Det lutar onekligen åt det senare. För fruktar man att en julklapp på en svensk arbetsplats kan uppfattas som diskriminerande blir liksom inget diskrimineringsärende för litet. Överkänsligheten går igen i flera av de mål DO valt att driva rättsligt. Samtidigt som de flesta är överens om att det finns en verklig och allvarlig diskriminering väljer DO att gå till domstol med det så kallande handskakningsfallet, där en arbetssökande man av religiösa skäl vägrat skaka hand med en kvinnlig chef. Eller att argumentera mot skolavslutningar där det sjungs 'Den blomstertid'."
lördag 4 december 2010
Vilse i slöjan!!!
Ledarsidan på Eskilstuna-Kuriren har många kloka åsikter och skriver i bland mycket bra artiklar. Men, när det kommer till kvinnor och jämställdhet så finns det uppenbara perspektivbrister hos skribenterna. Jag har funderat mycket över varför det är så. Det kan möjligen finnas kulturförklaringar bakom denna svaghet? I dag skriver de på ledarplats: "Säg 'burka' eller 'niqab' och genast aktiveras en gejser av häftiga åsikter. Det där tygskynket som ett litet antal kvinnor i Sverige använder för att dölja hela eller delar av ansiktet, har en otrolig laddning och framkallar starka känslor." Ledarskribenterna på Kurren förstår alltså inte varför flera politiker och andra överhuvudtaget diskuterar burka eller niqab. För de är det inget problem att vissa kvinnor tvingas dölja nästan hela sig. För Susanna Birgersson och Alex Voronov är det uppenbarligen helt i sin ordning att offra vissa kvinnors fri- och rättigheter på religionens altare? Religiöst motiverad klädsel! Vad är det för smörja?
Här är DN:s ledarredaktion klokare. De skriver: "Eftersom niqab täcker allt utom ögonen försvåras kommunikationen mellan elev och lärare. Att eleven som ansett sig diskriminerad gick en barnskötarutbildning tillför det aktuella fallet ytterligare komplikationer. Barnskötareleven har i och för sig hävdat att hon skulle visa ansiktet i arbetet med barnen. Men eftersom hon anser att hon inte kan visa ansiktet för främmande män, uppstår ändå problem när pappor lämnar och hämtar barn eller om hon skulle få manliga kolleger." Ja, just det, det finns pappor och det finns män som arbetar på förskolor. Jag förstår att det inte är så i alla kulturer. Men, här är det så.
Journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Sten skriver i DN: "Vem vågar stå emot de högljudda och ständigt kränkta islamisterna i deras angrepp på liberala värden? En demokrati ska inte diktera för individen hur hon ska gå klädd, men arbetsgivare kan kräva att anställda på sin arbetstid först och främst är där i egenskap av sin profession, inte konfession. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen. Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend där islamister flyttat fram sina positioner. Sedan de iranska mullornas fatwa mot Salman Rushdie 1989 har politisk islam idkat utpressning mot den fria världen." Ja, vem vågar stå emot de högljudda fundamentalisterna? Ja, inte är det Eskilstuna-Kuriren i alla fall. Det är inte vare sig liberalt eller vackert att offra kvinnorna på religionens altare. Det spelar ingen roll om det bara gäller några få individer här i landet. De har samma rättigheter som dig och mig!
Det här med att kvinnor skall dölja sina kroppar har ingenting med religion att göra. Det är kvinnoförtryck och ingenting annat. Det är inte för Gud eller för Allahs skull de skall dölja sina kroppar, sitt hår och sitt ansikte. Det är för att männen inte skall se deras kvinnlighet. Dilsa Demirbag-Sten berättar: "Slöjan är den viktigaste symbolen för islamistiska krafter, vilket blev tydligt i debatten om 'Halal-TV' och förslag på burkaförbud i Danmark. Burkan är ett av de mest bisarra uttrycken för den vilja till kontroll över kvinnans sexualitet och reproduktion som är central för de stora religionerna."
Vår diskrimineringsombudsman skriver: "Som diskrimineringsombudsman är jag dock orolig för den hätskhet och de förenklingar som präglat debatten kring niqab. Många har velat utestänga kvinnor som bär plagget från att delta i utbildningar, utifrån perspektivet att niqab är ett uttryck för kvinnoförtryck och måste bekämpas." Man blir bara ledsen och förbannad när man läser sådant trams. Dags för en ny diskrimineringsombudsman kanske? Min gode vän Philip Wendahl skriver klokt i en debattartikel: "Begreppet diskriminering töms helt på innehåll när diskrimineringsombudsmannen kallar det diskrimiering att förbjuda heltäckande slöja i skolan. Självklart ska ett samhälle skydda sina minoriteter. Men religion är som bekant inte en medfödd egenskap, religion är något man kan välja sitt förhållningssätt till."
Här är DN:s ledarredaktion klokare. De skriver: "Eftersom niqab täcker allt utom ögonen försvåras kommunikationen mellan elev och lärare. Att eleven som ansett sig diskriminerad gick en barnskötarutbildning tillför det aktuella fallet ytterligare komplikationer. Barnskötareleven har i och för sig hävdat att hon skulle visa ansiktet i arbetet med barnen. Men eftersom hon anser att hon inte kan visa ansiktet för främmande män, uppstår ändå problem när pappor lämnar och hämtar barn eller om hon skulle få manliga kolleger." Ja, just det, det finns pappor och det finns män som arbetar på förskolor. Jag förstår att det inte är så i alla kulturer. Men, här är det så.
Journalisten och författaren Dilsa Demirbag-Sten skriver i DN: "Vem vågar stå emot de högljudda och ständigt kränkta islamisterna i deras angrepp på liberala värden? En demokrati ska inte diktera för individen hur hon ska gå klädd, men arbetsgivare kan kräva att anställda på sin arbetstid först och främst är där i egenskap av sin profession, inte konfession. Lika lite som jag kan hävda en rätt att gå in i moskén i bikini, lika lite kan jag hävda en rätt att bära burka på arbetsplatsen. Kraven på religiöst motiverade undantag från klädkoder ingår i en större global trend där islamister flyttat fram sina positioner. Sedan de iranska mullornas fatwa mot Salman Rushdie 1989 har politisk islam idkat utpressning mot den fria världen." Ja, vem vågar stå emot de högljudda fundamentalisterna? Ja, inte är det Eskilstuna-Kuriren i alla fall. Det är inte vare sig liberalt eller vackert att offra kvinnorna på religionens altare. Det spelar ingen roll om det bara gäller några få individer här i landet. De har samma rättigheter som dig och mig!
Det här med att kvinnor skall dölja sina kroppar har ingenting med religion att göra. Det är kvinnoförtryck och ingenting annat. Det är inte för Gud eller för Allahs skull de skall dölja sina kroppar, sitt hår och sitt ansikte. Det är för att männen inte skall se deras kvinnlighet. Dilsa Demirbag-Sten berättar: "Slöjan är den viktigaste symbolen för islamistiska krafter, vilket blev tydligt i debatten om 'Halal-TV' och förslag på burkaförbud i Danmark. Burkan är ett av de mest bisarra uttrycken för den vilja till kontroll över kvinnans sexualitet och reproduktion som är central för de stora religionerna."
Vår diskrimineringsombudsman skriver: "Som diskrimineringsombudsman är jag dock orolig för den hätskhet och de förenklingar som präglat debatten kring niqab. Många har velat utestänga kvinnor som bär plagget från att delta i utbildningar, utifrån perspektivet att niqab är ett uttryck för kvinnoförtryck och måste bekämpas." Man blir bara ledsen och förbannad när man läser sådant trams. Dags för en ny diskrimineringsombudsman kanske? Min gode vän Philip Wendahl skriver klokt i en debattartikel: "Begreppet diskriminering töms helt på innehåll när diskrimineringsombudsmannen kallar det diskrimiering att förbjuda heltäckande slöja i skolan. Självklart ska ett samhälle skydda sina minoriteter. Men religion är som bekant inte en medfödd egenskap, religion är något man kan välja sitt förhållningssätt till."
torsdag 2 december 2010
Fredrik Lundgren (FP) lovar runt men håller tunt!
Alex Voronov påminner tidningens läsare om vad det tillträdande kommunalrådet Fredrik Lundgren (FP) skrev på debattplats i tidningen 2008. Det är bra!
Folkpartisten Fredrik Lundgren skrev då bland annat: "Folkpartiet ska vara det naturliga valet för en Strängnäsväljare med liberala politiska reflexer. Det betyder att vi på alla sätt vill uppmuntra konkurrens på välfärdstjänsternas område. Vi ser gärna att offentliga tjänster öppnas för konkurrens med olika former av kundval, etableringsfrihet och ’pengsystem’." På kommunstyrelsen i måndags röstade alltså Fredrik Lundgrens parti FP samt C, MP och S ner en motion från Moderaterna rörande äldrepeng. Är det inte märkligt?
Folkpartisten Fredrik Lundgren skrev då bland annat: "Folkpartiet ska vara det naturliga valet för en Strängnäsväljare med liberala politiska reflexer. Det betyder att vi på alla sätt vill uppmuntra konkurrens på välfärdstjänsternas område. Vi ser gärna att offentliga tjänster öppnas för konkurrens med olika former av kundval, etableringsfrihet och ’pengsystem’." På kommunstyrelsen i måndags röstade alltså Fredrik Lundgrens parti FP samt C, MP och S ner en motion från Moderaterna rörande äldrepeng. Är det inte märkligt?
onsdag 1 december 2010
Frank Sinatra; I did it my way
En av mina favoritsånger är denna; I did it my way. Jag lyssnar ofta på den under kalla höst- och vinterdagar. Sången ger mig mod och hopp. Vi lever en liten stund här på jorden, under den korta tiden skall vi leva vårt liv som vi själva vill. Ge aldrig upp!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)