Var på besök hos en norsk väninna, som bor i Strängnäs, här om kvällen. Hon har tre barn. Den yngste, en son på fyra, Sondre (fiktivt namn), tittade på mig när vi hade ätit klart och sa: "snilla kan du följa med mig till mitt rum". På norska heter det snille och på svenska heter det snälla. Är man norsksvensk blir det snilla, så det så! Han sträckte fram sin lilla hand och vi gick upp till hans rum och tittade på hans nallar, bilar och andra leksaker. I början när jag kom tordas han inte ens titta på mig, när middagen var klar var han beredd att visa mig sitt rum. Det är barn i ett nötskal, man får snabbt ett förtroende av/hos de. Det gäller att värna det förtroendet. När Sondre skulle lägga sig för natten gav han mig en kram och kallade mig för Norge. I dag sa han till sin mamma att han ville cykla till Norge och då menade han hem till mig; jag känner mig stolt och hedrad. Jag tänker på den norska sången: "Jeg önsker jeg var fire år i romjul".
2 kommentarer:
Antar at det er jeg som er din norske venninne Margit, ettersom det var meg du var hjemme hos her om kvelden! Sondre heter jo egentlig Jack, som ikke er spesielt norsk-klingende navn i det hele tatt, han er oppkalt etter den norske skuespilleren Jack Fjeldstad. Det er ikke et vanlig norsk navn, det er jo derimot Sondre. Iallefall; Jack hilser til deg Norge! Han sitter her og ser på bildet av deg og Emil og lurer på hvorfor Norge har så langt hår?!
Hei Nina.
Ja, det er du som er min norske veninne som jeg spiste middag hos her om kvelden. Jeg ville ikke anvende navnet på Jack uten å spörre först, Jack er et vakkert navn, hils han det. Morsomt at han lurer på hvorfor Norge har så langt hår, med tanke på hvor langt hår mamman hans har:-)). Hils så masse tilbake til Jack å si at vi snart må treffes igjen. Jack må jo få treffe Donatella snart. Sondre heter sönnen til min eldste bror. Hils så masse til jentungene også fra meg.
Klemargit
Skicka en kommentar