I går morse ringde min lilla beundrare, Jack 4 år. Han sa:"Hej Norge vad gör du? När kommer du hit?" Jag lovade Jack att komma över och äta middag med han och hans familj på eftermiddagen. De här barnen som helt spontant visar vad de känner; kryddad av sprudlande energi, gör livet så härligt äkta, rakt och okomplicerad. Här kommer en dikt jag skrev när jag var 12 år, efter att jag hade varit på min pappas begravning:
LIVET!
En gång glad
Ett barn vet så lite
Pappa var min glädje
Han gav mig så mycket
En gång olycklig
Jag förlorade allt
Pappa, du gick bort
Och tog med dig allt
En gång du sa
Jag var din flicka
Pappa kom tillbaka
Jag behöver dig!
En gång kanske
Vill jag leva igen
Pappa, jag behöll
Det du lärde mig
En gång lycklig
Jag är glad i dig
Pappa ta nu hand om
min mamma för mig
En gång senare
Ingen vet när
Pappa glöm mig inte
Vänta på mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar