onsdag 31 december 2008

Gott nytt år!

Två fd plitar från Hall; Erica och Margit.




















Vill härmed önska alla mina läsare ett riktigt gott slut och ett underbart fantastiskt nytt år 2009. I dag fyller jag år, det är alltid lika roligt att fylla på nyårsafton! Goda vänner kommer hit i kväll och Pontus och jag har bakat och donat ett par dagar. Min väninna Erica från Kristinehamn är också här, hon kom i går. Vi träffades på Hallanstalten 2005. Hennes härliga värmländska gör alla glada!

måndag 29 december 2008

Erik Berg (sp), som gästkrönikör.

Annus horribilis - 2008.

Nu kan vi lägga det politiska året 2008 till handlingarna. För att travestera några riktiga storheter skulle vi från ett Strängnäsperspektiv kunna kalla det för ” Annus horribilis”.

Uttrycket har bla används av drottning Elisabeth II 1992, Kofi Annan 2004 och kung Carlos av Spanien 2007 för att beskriva riktigt dåliga år, med olika stora och tragiska händelser som påverkat världen och olika länder.

Det vore mig förmätet att i något avseende jämföra mig med ovan personer, men 2008 har för Strängnäs kommun inneburit relativt sett stora förändringar och i viss mån omvälvningar.

I februari/mars började den då styrande Alliansen i Strängnäs kommun att krackelera bla beroende på en tafflig hantering av den sk skollokalutredningen, för att slutligen kollapsa den 14 april kl 1245, då centerpartiet och folkpartiet hade kallat till presskonferens.

Läs gärna Margit Urtegårds blogg från den 29 april så finns där olika tider och vem som sa vad.

Att (c) och (fp) bytte fot och gick in i en majoritet med socialdemokraterna var mycket förvånande, men ändå på något sätt följdriktigt. Genomförandet av förhandlingarna inför sammanbrottet av Alliansen mellan (m), (fp), (c), (kd) och (sp) var verkligen inget att ”hänga i julgranen”.

Några egentliga förhandlingar fördes inte och (kd) + (sp) lämnades helt utanför när moderaterna i den ena ringhörnan och centern/folkpartiet i den andra i praktiken inte möttes.

Utgången var således nästan självklar beroende på att centern och folkpartiet saknade förhandlingsutrymme och satte sig mer eller mindre självmant i knäet på socialdemokraterna.

Den nya majoriteten var då ett faktum och för Strängnäs kommun har det inneburit ett antal mer eller mindre ”horribla beslut” eller för den delen ”ickebeslut”. Jag kan bara lista några av dessa.

• Skattehöjning på 90 öre vilket är Sverigehögst!

• Skolutredningen skjuts upp med nästan ett halvår och kostnader på framtiden

• Man går inte vidare med den i fullmäktige antagna utredningen om SEVAB

• Man har inte kontroll på Campusprojektet och flytten dit, vilket kostar miljoner

• Man inför nya chefsnivåer inom skolorna på Campus för dyra pengar

Tyvärr kan listan göras mycket längre och man kan verkligen fråga sig om den nuvarande politiska ledningen har tagit något som helst intryck av den ekonomiska kris som i praktiken hela världen just nu lider av och enligt vissa ekonomer bara är början.

För år 2009 hoppas jag verkligen att Strängnäspartiets devis ”Handlingskraft och Nytänkande ” skulle kunna bli även den nuvarande majoritetens lilla slogan, det bjuder vi gärna på.
Då det gäller ekonomiskt nytänkande har oppositionsrådet Maria von Beetzen tipsat på sin blogg hur man gör i Fagersta. Det finns säkert fler bra exempel men läs gärna hur Stig Henriksson (v) gör.

Inför årsskiftet så tillönskar jag alla och en var ett riktigt gott nytt 2009, med en förhoppning om ett bra år med en bra politik med mycket av handlingskraft och nytänkande.

Erik Berg
Gruppledare i Strängnäspartiet

söndag 28 december 2008

Bästa julen någonsinn!

Margarita hemma till jul.
















Emil och Benjamin. Emil fick marsipangrisen.
















Mina barn: Emil, Margarita och Benjamin.
















Margit, min väninna Lena och Margarita.
















På julafton sa min dotter Margarita att detta är den bästa julen någonsinn. Jag håller med henne. Vi har haft en underbar jul tillsammans. Vi har delat den med varandra och med goda vänner till familjen. Det sägs att släkten är värst och att familjen är värre. Jag kan bara säga att jag har en underbar familj, kjempegode vänner och en fantastisk släkt; utan dem skulle inte livet varit så lätt att leva. Jag älskar dem alla.

"Livet må styrkes av mange vennskap. Å elske og bli elsket er den störste lykke som finnes". Sydney Smith (1771-1845)

tisdag 23 december 2008

Tomtemor gör norska pepparkakor!

En trött tomtemor bakar pepparkakor.
















Jag älskar julen; har många goda barndomsminnen från julhögtiden. I dag har vi sålt för enormt mycket pengar på Bokia i Strängnäs. Det fanns knappt tid till att ens ta en kaffeslurk. Bokhandeln i Strängnäs har inte märkt något av finanskrisen alls; folk köper böcker som aldrig förr.

När jag kom hem klockan 19.00 i kväll fanns det tre duktiga ungdomar här hemma som ville hjälpa till att ordna jul. Vi har gjort Janssons frestelse, julskinka, rödbettsallad, norsk sjokoladepudding, jordbärgele och bakat norska pepparkakor. Vi har lyssnat till underbar julmusik och dansat i köket. I morgon kommer pappan i huset hem och han kommer att vara stolt över vad vi har åstadkommit. En väninna från Eskilstuna, Lena, kommer och firar julafton tillsammans med oss. Julen är en vacker högtid. Den påminner oss om att vi skall vara snälla mot varandra.

måndag 22 december 2008

Tomtarna på Bokia i Strängnäs.

Margit, Johannes och Sofia som tomtar på Bokia.
















Här är tre glada tomtar på Bokia i Strängnäs. Våra kunder blev jätteglada när de i dag fick möta tomtar bakom disken på bokhandeln i Strängnäs. En liten flicka, Astrid, kallade mig för tomtemor. Julstämningen sprider sig i Strängnäs. På norska kallas tomten för julenissen; "På låven sitter julenissen med sin julegröt og han er så god og söt". När jag kom hem från jobbet i dag gjorde jag pepparkaksdeg. Du kan ju köpa färdig pepparkaksdeg på ICA, sa min väninna. Men, det skulle inte sonen Emil ha godkänt!

söndag 21 december 2008

Ha en underbar och fridfull GOD JUL!

Några av våra tomtar, innan Emil placerar ut dem.
















När jag kom hem från bokhandeln i Strängnäs i dag, var sonen Emil och pappan i full gång med att ta fram julen. Julgranen är nu pyntad och tomtarna är framtagna ur garderoben och skall strax placeras ut på sina rättmätiga platser i husets alla skrymslen och vrår. Först måste jag damtorka lite i alla bokhyllor, bordsbänkar och fönsterkarmar. Juldukarna skall strykas och läggas på plats. Det blev inte sju sorters kakor i år; julen kommer att komma hit ändå. Senare i kväll skall Emil och Pontus hämta Margarita på Arlanda. Hon kommer hem från Norge för att fira jul med familjen. Vi har inte sett vår kära dotter och syster sedan augusti månad i år; då hon flyttade till sitt andra hemland Norge för att plugga på högskolan.

Jag berättar mera senare; ingen bloggpaus här inte!

torsdag 18 december 2008

Godhjärtenhet på Bokia i Strängnäs!

Anna, Aestan och Margit på Rogge.
















Bokia i Strängnäs drivs av familjen Orstadius. Under flera år har jag velat arbeta där. I januari i år tog jag mod till mig och frågade om att få "gästspela" där i bland. Det fick jag och under bokrean i februari fick jag konka böcker, hjälpa kunder hitta varor samt stå i kassan. Det var underbart roligt och trevligt; jag tror att merparten av Strängnäs invånare passerar den affären under veckorna. Gemenskapen är stark; ägaren Aestan har ett stort hjärta. Hela hans familj är engagerad i stans bokhandel. Att nu få hjälpa till under julrushen är helt otroligt kul. Det är kunder hela tiden och man blir trött i huvudet, ryggen och benen. Vänligheten, humorn och godheten som finns hos de alla bär oss under de långa arbetsdagarna. En väninna, jag inte har sett på flera år, tyckte inte det var konstigt att träffa på mig i kassan. Hon vet att jag alltid har älskat att läsa böcker; bokmal som jag är.

I går bjöd Aestan Orstadius de anställda, tillsammans med oss vikarier, på Rogges julbord. Ett fantastiskt julbord; med excellent god mat och dryck. Allt var superbt.

Vi ses på Bokia i Strängnäs! God jul.

tisdag 16 december 2008

Vart tog samarbetet vägen i Strängnäs?

Dagens debatt i Eskilstuna-Kuriren:

Under hösten har den nya majoriteten i Strängnäs, s, fp, c, bekänt färg och motsättningarna till oppositionen i Strängnäs har skärpts. Förutom att förslag som hade kunnat förbättra ekonomin för skolor och gymnasium, har en mängd andra chanser till utveckling och kontroll av ekonomin negligerats. Majoriteten har vid flertalet tillfällen avfärdat oppositionens förslag som hade kunnat öppna för nya lösningar.

På kommunstyrelsen den första december stängdes dörren för utredning eller planering av förändringar i ägarfrågan för energibolaget Sevab, då Dag Brembergs, mfp, motion i frågan avslogs. Centerpartiet och folkpartiet i Strängnäs visade sitt rätta ansikte när de definitivt tog ställning mot en försäljning av de konkurrensutsatta delarna av Sevab.

Majoriteten ger inte ens en möjlighet till att diskutera olika alternativ. Man bryter till och med den gamla överenskommelsen bekräftad i kommunfullmäktige december 2006, då beslut om kraftvärmeverket togs. En försäljning av delar av Sevab hade på sikt kunnat förbättra kommunens soliditet, minska ränteutgifterna och ge pengar till viktiga miljöinvesteringar.

Vi kan bara tolka den förda majoritetspolitiken som brist på insikt och intresse för förändring och utveckling. Likaså ser vi en avsaknad av hållbarhet och långsiktigt tänkande, liksom av ekonomisk noggrannhet och sparsamhet. Kommunens egendom måste dessutom hanteras med större professionalism vid t ex markaffärer.

Allt detta är viktigt i ett föränderligt samhälle och i en finansiellt orolig värld.

I dag ställs stora krav på kommuner att klara en lång och svår lågkonjunktur, att vara attraktiva för sina invånare och att uppfylla en god servicegrad.

Flexibilitet och nytänkande är viktigt för framgång.

Arne Arvidsson, m
Helene Brodin RheiNdorf, kd
Erik Berg, sp
Monica Stålborg Billberg, mp
Dag Bremberg, mfp
Maria von Beetzen, oppositionsråd, m
Samtliga är gruppledare i Strängnäs kommunfullmäktige

söndag 14 december 2008

Demokratin hotas i Strängnäs!

Peo Wågström (s) har på sin blogg skrivit om en artikel i dagens DN "Press under press". Peo har, som vanligt, gjort en mycket bra analys. Peo har även tagit med Strängnäs som exempel, han skriver: "I vår grannkommun Strängnäs vill vissa politiker “förbjuda” vissa bloggar, jag undrar vad Strängnäs Tidning skulle skrivit om samma politiker velat inskränka tidningens rapportering… i nuläget skrivs det dock inget om yttrandefrihetsfrågan."

I morgon kväll är det kommunfullmäktigesammanträde i Strängnäs kommun. Den dävna smaken jag fick i munnen vid förra mötet sitter kvar än; den onda klumpen jag fick i magen vill inte försvinna. Demokratin i Strängnäs är på flera sätt hotad av odemokratiska krafter. De olika facknämndernas ordföranden gör lite som de vill, efter eget godtycke kan tyckas. Margaretha Furustrand (fp), ordförande i plan- och byggnämnden plockade bort ett ärende från nämnden. Ett bygglovsärende, som länsstyrelsen nu har upphävt bygglovet till.

Marianne Andersson (c) ordförande i teknik- och fritidsnämnden har bestämt sig för att hon inte vill ha några åhörare på nämndens möten i fortsättningen. Detta utan att fråga vad nämndens ledamöter anser om saken. För att visa sin makt slänge hon ut fackets representant vid förra sammanträdet. Kommunfullmäktiges ordförande Anders Svensson (fp) ringde hem till en moderat lördagen den 22 november och ville ha hjälp med att stänga några politikerbloggar. Jag kan ínte länka till någon tidningsartikel om detta, då tidningen tills nu helt har ignorerat detta allvarliga och odemokratiska beteende hos ordförande för kommunens högsta beslutande organ. Så här skriver en orolig politiker till en journalist på Strengnäs tidning:

"... Det gällde hur det kunde komma sig att tidningen inte på något sätt kommenterat den märkliga uppläxning som kommunfullmäktiges ledamöter fick vid senaste sammanträdet av 1e vice ordföranden eller de försök från ordförandens sida att strypa den offentliga debatten genom att på allvar föreslå en företrädare för moderaterna att man skulle stoppa bloggandet hos ledamöterna.

I all synnerhet som Alex Voronov satt på åhörarläktaren när uppläxningen skedde. Man måste ställa sig frågan om den uteblivna kommentaren från tidningens politiska skribent på detta exempellösa brott mot demokratin och yttrandefriheten som delar av fullmäktiges presidium visade prov på har något att göra med att Herr Voronov själv var en av orsakerna till presidiets handlande. Det vore i så fall synnerligen anmärkningsvärt."

Dag Bremberg (mfp) har skrivit en artikel på sin blogg, som heter "Politiker som ogillar öppenhet".

Avslutningsvis vill jag bara understryka att kommunfullmäktiges ledamöter är de enda folkvalda politiker i kommunen; de är alltså de enda politikerna i vår kommun som är direktvalda av kommunens invånare.

lördag 13 december 2008

Ha en trevlig Lucia!

Tärnorna Yeska och Margit.
















Vi var tre tärnor i aktion på Bokia i Strängnäs i dag. Här har två av oss tagit oss en välförtjänad kafferast. Vill med denna lilla artikel och bild önska alla mina läsare en trevlig och fridfull Lucia!

fredag 12 december 2008

En timme med Pär Nuder (s).

Pär Nuder (s) och Margit Urtegård.
















I dag kom Pär Nuder (s) till bokhandeln i Strängnäs för att under en timme signera sin bok "Stolt men inte nöjd". Det kom inte så många kunder under den timmen Nuder var där, så jag kunde obehindrat prata i lugn och ro med honom. Vi pratade om allt ifrån köttberget, hans bok, Jens Stoltenberg, Gro Harlem Brundtland, feminism, klassfrågan och skillnaden mellan norsk och svensk politik. Nuder gav ett mycket intelligent, sympatiskt, vänligt och trevligt intryck. Det känns som jag har haft äran av att träffa en statsman av hög klass och stor integritet. Nu har jag en signerat bok, som jag skall läsa med stort intresse.

torsdag 11 december 2008

"Det största fiaskot i kommunens historia"

Erik Berg, strängnäspartiet, är mycket tydlig i dagens tidning när han beskriver sin frustration över att miljonerna fortsätter att rulla i Campusprojektet. Han säger: "I form av projekt- och ekonomistyrning är det här nog det största fiaskot i kommunens historia". Det är nog inte många kommuninvånare eller politiker som inte håller med Erik i dag. Erik har varit skeptisk till hur hela Campusprojektet har skötts från början. Han var en av dem som tyckte att allt gick för fort när Strängnäs kommun lade sig platt ner för staten när de beslutade att P10 skulle läggas ner. Dåvarande kommunalrådet Ulf Kristersson (m) och kommunchefen Jan Heimdahl hade oerhört bråttom med att få hela projektet sjösatt. Hade de lugnat sig och inväntat inviter från staten, så hade antagligen staten tagit sitt rättmätiga ansvar. Nu sprang de så fort att träskorna ramlade av (folkpartisten Anders Svenssons uttryck) och kommunen fick stå för hela kalaset. Ingen idé för oss andra att ha några synpunkter på det då; det var "Helan" och "Halvan" som bestämde!

Förra kommunalrådet har åkt till Stockholm. Ekonomichefen, som också är inblandad i det här, byter jobb från årsskiftet. Den sista jokern, kommunchefen, är kvar.

Kommunalrådet Jens Persson (c) instämmer i kritiken. Han säger: "Kommunen har inte varit nog riggad kompetensmässigt för att driva så här stora projekt. Nu har vi sagt att vi ger oss överhuvudtaget inte in i något projekt av den här storleken innan vi sett till att vi har kompetens i både projektledning och ekonomistyrning."

Jens Persson (c) avslutar tidningsintervjun med att säga: "Det är väl en tydlig markering". Fan tro't, sa Relling!


Citat från nättidningen:

"28 milj fel!!!
Det vore intressant att veta hur Jens Persson skulle agera om några av medarbetarna i hans eget företag kastat bort 28 miljoner p.g.a. inkompetens. Kommer något att förändras inom kommunförvaltningen med anledning av överskridandet? T.ex klara ut ansvar och befogenheter, utbildning i att läsa och förstå avtalstext. Den så kallade lokalansvarige borde få ta sitt ansvar."

Bölden

onsdag 10 december 2008

Diktatoriskt ledarskap?!

På dagens teknik- och fritidsnämndens sammanträde hände något märkligt. Ordförande Marianne Andersson (c) började sammanträdet med att slänga ut den enda fackliga representanten som var där. Flera av oss andra nämndledamöter, i lätt chocktillstånd, protesterade mot detta. I så fall, sa Andersson, måste vi rösta om det. Sen fortsatta dock mötet utan någon omröstning alls. Vi satt där handfallna, med öppna munnar, och visste inte om vi skulle skratta eller gråta. Några nämnde Dag Bremberg (mfp). Han fick mycket beröm av flera ledamöter, då han på mariefredsnämndens senaste sammanträde hade sett till att förhindra samma fadäs där, som Andersson gjorde i kväll. Någon pratade om mera öppenhet när de tog över makten i våras. Var tog den öppenheten vägen? Och vad är Andersson och hennes gelikar rädda för?

Här kommer brevet som kommunjuristen skickade till mig med flera i går:

Hej,

Jag vill i och med denna information redigera en del av den information som tidigare gått ut angående nämndernas möjlighet till öppna sammanträden. I strategisk plan finns en text som medger nämnderna att ha öppna sammanträden. Texten finns under rubriken politisk organisation.

"Även nämnderna kan ha öppna sammanträden. Det avgör varje nämnd själv."

I kontexten av att kommunfullmäktige fattat beslut om att anta strategisk plan, tolkas detta som ett medgivande som uppfyller kommunallagens krav rörande rätten till offentlighet.

Detta innebär att nämnderna efter beslut kan hålla öppna sammanträden. Nämnden måste vid varje sammanträde avgöra vilka ärenden som kan handläggas vid ett offentligt sammanträde. Ärenden som rör myndighetsutövning mot enskild eller som omfattas av sekretess får aldrig handläggas offentligt.

Rent formellt betyder det att om nämnden vill hålla ett öppet sammanträde måste nämnden inleda sammanträdet med att fatta beslut om mötet skall vara öppet alternativt till vilka delar sammanträdet skall vara öppet.

Har ni några frågor är ni välkomna att höra av er!

Hälsar

Oscar Arnell
Kommunjurist

Det krävs mod av Strängnäspolitikerna!

En insändare i dagens tidning:

Kommunalrådet i Strängnäs, Tord Tjernström, s, säger att elevpengssystemet inte fungerar inte fullt ut. Han säger vidare att: "Och sen har vi ju den här klyschan om att kostymen är för stor och vi får väl se vad skollokalsutredningen säger". Tror Tord att folk inte är läskunniga eller? Det är ju bara att läsa skollokalsutredningen så ser man att elevantalet har sjunkit drastiskt i flera skolor sedan år 2000. Att då påstå att kostymen inte är för stor är väl magstarkt.

Vad vill Tord? Vill han åt elevpengen som har gjort att vi kan få bättre översikt över vilka skolor som klarar sin budget och vilka skolor som inte gör det. Tidigare hade skolorna sina "ospecificerade" budgetar, som bara godtyckligt justerades upp varje år, utan någon översikt alls. Nu vet skolan vad de får för pengar utifrån det faktiska elevantal de har. Är inte det bra? En annan sak som oroar är Tords påstående att kostymen inte är för stor.

Betyder det att vi har tre opportunistiska partier vid makten, som vill göra alla till lags och därför inte kommer att föreslå nödvändiga åtgärder när beslut skall tas om skolan nästa år? Att skolor med mycket lite antal elever får svårt att klara budget säger sig självt. Det kanske blir nödvändigt att lägga ner en skola eller två för att komma ur den onda cirkeln vi har kommit i, med stora svarta hål i barn- och utbildningsnämndens budget och kostnader? Men, då behövs det mod hos våra styrande politiker.

Margit Urtegård
ordförande i Strängnäspartiet

tisdag 9 december 2008

To norske gutter på Malta!

Margit og Ole Jacob.
















Morten og Margit.
















När jag skulle på språkkurs på Malta i november så hade mitt resbolag gjort ett litet fel, jag kom till Malta på en lördag och kursen startade först måndagen efter. Tidigt en lördag stod jag där på mitt hotell på Malta, mitt bagage stod kvar i Frankfurt. Den skulle komma först nästa dag. Jag var tvungen att leta mig fram till närmaste köpcentrum för att handla mindre varma kläder, det var över 25 grader varmt och jag var klädd för svensk november! Tandborste inhandlades också.

När jag gick mot mitt hotell, funderande på hur jag skulle få tiden att gå, två dygn ensam på en ö där jag inte kände någon, hur skall detta gå, jag som är så sällskapssjuk av mig; då såg jag de, to norske gutter! Jag hade sett de på flygplatsen i Frankfurt, jag hade hört de tala med varandra så jag visste att de var norrmän. Mitt på gatan, på Malta, gick jag fram till de två stiliga herrarna och sa: "Og her kommer det to norske gutter også, hallo, hva gjör dere her?"

De berättade att de hade åkt till Malta tillsammans för att ha semester. Fru och hund hade fått stanna hemma. Under de sista fyra åren, hade de två åkt på semester till olika delar av världen. De var goda kompisar sedan skolan. Ole Jacob skulle köpa badbyxor och jag frågade om jag fick hänga på dem. Det fick jag så gärna. Jag köpte en bikini, min låg ju i Frankfurt. Vi slutade dagen med att äta middag tillsammans. De följde mig gentlemannamässigt tillbaka till mitt hotell. Dagens gutter har mycket att lära av dessa gentlemen. Vi avtalade att träffas tidigt nästa dag. Vi spankulerade runt på Malta tillsammans hela söndagen, som riktiga turister.

På måndagen började ju jag mitt hårda liv; i skolbänken på språkskolan! Fast vi träffades flera gånger till ändå. De spelade golf en dag, gick på museum någon dag medan jag pluggade och slet!:-). Deras sista kväll på Malta bjöd de mig på en fantastisk middag med gott vin på en underbar restaurant. Jag berättade för mina klasskompisar att nu skulle jag möta mina to norske gutter. Jag prejade alltså två norska män på gatan; de såg ju trevliga ut. Som vanligt hade jag rätt, min människokunskap är stor, jag tar sällan fel på folk. En och annan groda eller padda har jag dock mött under mitt liv, men de allra flesta jag har valt till vänner står sig gott fortfarande; som ett riktigt gott årgångsvin.

På skolan hade de mycket roligt åt det här, hur jag hade träffat på mina två norska herrar. De tyckte jag var helgalen; men på ett positivt sätt!

Hei Ole Jacob och Morten, når dere leser det her; Tusen takk for sist. Jeg er kjempeglad for at jeg traff dere, det var kjempekoslig og kjempemorro. Håper dere kommer hit til våren. Stor klem fra meg til dere.

Gå en mil i mina mockasiner (om du orkar) innan du säger något om vem jag är!

Margit Urtegård på Malta.
















Kriminalvården har intervjuat alla de har hittat som på något sätt tycker illa om mig (och hur svårt kan det vara?!:-)). Det har de gjort för att försöka ge mig sparken. De har inte lyckats med det än, efter snart nio månader av ren "personförföljelse". Det är tufft att vara människa. Jag har inte varit lika aktiv med att samla in dokumentation. Jag ringde till en tidigare kriminalvårdare, som jag vet hatade mig som pesten, och frågade om personen kunde tänka sig skriva något om hur det var när jag ramlade ner som en "smärre" bomb på Mariefredsanstalten år 2000. Här kommer brevet:

"Mitt första möte med Margit Urtegård var i juni 2000 då hon var nyanställd sommarvikarie på A Mariefred, där jag vid tillfället varit anställd som kriminalvårdare i 15 år. Hon var ”färgstark”, verbal och välutbildad något som inte passade in och som skrämde mig och mina kollegor. Min inställning till Margit blev direkt fientlig eftersom hon tog plats, hade åsikter och var orädd.

Först nästan tre år senare började vi prata med varandra vid en tidpunkt då vi båda upplevde arbetssituationen på anstalten som påfrestande. Jag upptäckte att mitt första intryck av Margit inte var rättvisande och att jag också misstagit mig angående hennes personlighet och hennes kompetens som kriminalvårdare.

Min uppfattning om Margit som kriminalvårdare är att hon besitter personliga egenskaper och har en utbildning som väl motsvarar de krav kriminalvården ställer på sina medarbetare. Hon har lätt för att knyta kontakter, har en stor empatisk förmåga, kan arbeta självständigt och tillsammans med andra och hon är ambitiös och noggrann. Däremot kan hon reta sin omgivning genom sin förmåga att argumentera väl och vara påläst inom olika ämnen. Det har ibland blivit häftiga diskussioner tillsammans med och kring Margit då hon framstått för vissa arbetskamrater som en person ”som kan och vet allt”. Margit har, under de år vi arbetat på samma arbetsplats, ofta tagit parti och engagerat sig för intagna som varit utsatta på olika sätt. Hennes insatser som kontaktman har varit värdefulla och de intagna har bara haft goda omdömen om henne.

Den människa jag lärde känna, efter att ha fattat mod, är en helt annan person än den kriminalvården nu framställer. Margit är inte rasist, arbetsskygg, oresonlig eller mobbare. Jag uppfattar henne som engagerad, envis, medkännande och ödmjuk men samtidigt stark. Hon har lätt att inta försvarsställning vilket tyvärr gör att många hon möter uppfattar henne som stridslysten eller fientlig när hon istället bör bemötas med respekt för sin utbildning, livserfarenhet och sociala kompetens."

Jag kan bara ödmjukt säga tack! Att någon så drastiskt kan ändra uppfattning om en person visar på att personen i fråga har ett stort hjärta, samt är stark nog att bilda en egen uppfattning. Det är stort det!

Smarta feminister!

Lotta Snickare och Margit Urtegård.
















Den här fantastiska, kloka och medvetna kvinnan, Lotta Snickare, höll också föredrag i lördags på riksdagshuset för Liberala Kvinnor. Under programpunkten "En särskild plats i helvete för kvinnor som inte hjälper varandra", talade Lotta med stor inlevelse. Jag kan ge henne en lista på kvinnliga politiker i Strängnäs kommun, som gärna käkar andra kvinnor till frukost, tänkte jag för mig själv när jag lyssnade till Lotta. Det upplever nog inte män så ofta; det att möta människor som du känner vill klösa ögonen ur skallen på dig! Det gör vi kvinnor!

Lotta har tillsammans med Liza Marklund skrivit boken "Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra". Den har jag köpt och lusläst, köp den! För alla Er som inte har förstått att det finns strukturer i samhället, såkallade könsmaktstrukturer, köp den! Läs den och bli upprörd. Fundera sen på om du vill göra något åt saken eller bara tänka på dig själv och skita i alla andra; dina systrar! Av egoistiska skäl så är det nämligen så att många kvinnor låter bli att se de här könsmakstrukturerna; "det drabbar ju inte mig (tänker de)".

Lotta pratade om tre typer. Den första typen ser inte problemet alls; särskilt biologisterna, som antagligen har fått mjölk i huvudet. Den andra gruppen ser att det finns orättvisor beroende på kön, men är inte beredda att göra något åt saken; då det inte drabbar de själva. Många kvinnor förlitar sig på att om de är söta, gulliga och håller sig väl med grabbarna så blir de automatiskt med i gutteklubben. Glöm det tjejer, ni kommer aldrig att bli trebenta om ni inte gör en könsoperation. I bastun får du inte heller komma in, i alla fall inte när de viktiga sakerna skall diskuteras. Den tredje gruppen är de som är medvetna om problemet och är beredda att kämpa för att göra skillnad. Det är vi det, smarta feminister, som har genomskådat det hela och är modiga nog att kämpa för våra systrar, våra mödrar, våra döttrar och hela mänskligheten!

"Det måste finnas kvinnor, modiga och behjärtade nog att våga stå för en mening även om den inte är populär, men som kanske är ämnad att prägla en kommande tid." Elisabeth Tamm (1880-1958).

Just det, någon undrade varför jag hade gått med i Liberala Kvinnor? Jag är ju strängnäspartist. Det här med förtryck och diskriminering av kvinnor är ett globalt problem, det är därför svårt att göra så mycket åt problemet här lokalt. Jag kommer därför att arbeta med de frågorna via Liberala Kvinnor. Folkpartiets kvinnoförbund är det mest aktiva och konstruktiva kvinnoförbund här i Sverige. Därför var det naturligt för mig att välja just dem. Jag är ju feminist och mycket stolt över det dessutom!

måndag 8 december 2008

Kommunalrådet Jens Persson (c).

I dag träffades några oppositionspolitiker i kommunhuset för att diskutera skolan. Det var ett konstruktivt möte. Kommunalrådet Jens Persson (c), från majoriteten, var med ett tag. Han lyssnade ödmjukt och lyhört på vad vi sa och verkade uppriktigt bekymrad över läget vi nu befinner oss i. Jag tror och hoppas att vi någonstans, trots våra olika ståndpunkter och roller, kan hitta bärande lösningar tillsammans. Oppositionsrådet Maria von Beetzen (m), som har varit ordförande i barn- och utbildningsnämnden, kan skolan ut i fingerspetsarna, och är därför värd att lyssna till. Hon var initiativstagare till mötet. Maria har skrivit om mötet på sin blogg. Det pågår nu många matnyttiga samtal över partigränserna i politikerkorridorerna på kommunhuset. Vi är överens om målen, nu återstår det bara att hitta vägen dit. Situationen är orolig; hoppet om goda lösningar finns dock där!

Face-book.

Jag och några vänner på ön Giske i Norge.
















Jag har varit med på Face-book ett tag, fast jag har inte lärt mig hur det fungerar riktigt än. Det roligaste med att vara med där är att jag har fått kontakt med norska vänner och släktingar via detta nätverk, som jag inte har haft kontakt med på många år. I går kväll fick jag kontakt med en väninna jag inte har hört av sedan vi var 16 år. Hon skrev: "Är det verkligen du, hör av dig så snabbt du kan!"

Siv och jag kom till en liten ö, Giske, i Norge sommaren 1979. Hon kom dit med sin frånskilda mamma, som hade fått jobb som föreståndare på öns enda ålderdomshem. Jag kom dit som fosterbarn, då jag ett halvår tidigare hade blivit föräldralös. Siv och jag var den största nyhet som ön hade upplevt på hundra år, det kändes i alla fall så. Vi var en lika stor sensation, som en flicka på grannön var, hon var adoptivbarn från Korea.

På Giske bodde det 600 personer och de flesta var i släkt med varandra. Det fanns ingen broförbindelse till fastlandet vid denna tidpunkt. Den största nyhetsbyrån (djungeltelegrafen) var alltså färjan som gick mellan Giske och Ålesund flera gånger varje dag. Mig kallade de för Osloenser (från Oslo), då jag talade riksnorska. Det var knepigt för en simpel bondflicka att få det epitetet. Siv och jag började i samma klass, i sjuan, det fanns bara en klass i varje åldersgrupp. Det fanns knappt hundra elever i skolan, från första till nionde klass. Dagis fanns inte på ön, däremot några dagmammor.

Siv och jag hittade varandra i egenskap av att vara speciella och umgicks varje dag i skolan och på fritiden. Folks skepsis mot Siv som barn till en frånskild mamma och deras skepsis mot mig som föräldralös, gjorde oss till kombattanter, krigersystrar. I skolen gick det dock bra då vi båda var mycket duktiga elever. Det vi båda slet med (tror jag) var vår självkänsla, i och med att vi på flera sätt blev behandlade som annorlunda av de andra. Siv kom från Stavanger och hade därför en mycket speciell dialekt. Jag blev, som beskrivits ovan, betraktad som om jag kom från Oslo. Huvudstaden i Norge har samma genklang i andra delar av det långsträckta landet som Stockholm har på landsbygden här eller i Göteborg. Inget bra alltså. Jag glömmer aldrig den gången jag var på fest på lokal på grannön och flera flickor ställde sig framför mig och sa: "Tro inte att du, Oslo-tjejen, kan komma här och ta våra killar i från oss." Jag tittade på dem med stora ögon och kände mig som en ovälkommen utomjording. Jag har många roliga minnen från ön och lika många dramatiska minnen.

Jag kommer inte ihåg alla detaljer, men Siv och jag planerade ett tag att rymma till Amerika. Vi skulle gå ombord på ett handelsfartyg och gömma oss i lastrummet. Vår fantasi var det alltså inget fel på! Vi kom på att vi behövde falsk legitimation först. Jag bröt mig in på skolan en kväll och stal skolans stämpel och några legitimationskort vi hade där. Min storasyster, som var på besök, hittade mina falska id-kort och det blev ett himla rabalder. I rättvisans namn skall jag dock tillägga att Siv var den mest ordentliga och snälla av oss. Det var jag som var hjärnan bakom buset. Jag var dock inte straffmyndig och har inte gjort några brott sen dess.

Siv och jag skildes första gången när jag rymde från ön, straks efter min 15-årsdag och blev placerad på ett flickhem nära min födelsebygd. Ett halvt år senare träffades vi igen då jag rymde från flickhemmet och dök upp hemma hos Siv i Drammen, dit hon och hennes mamma hade flyttat efter att Siv hade gått ut nian. Sivs mamma lät bli att ringa polisen direkt när jag kom. Hon lät Siv och mig få vara tillsammans ett dygn först. Dagen efter blev jag hämtad och körd tillbaka till flickhemmet. Vi träffades igen när jag började på folkhögskola i Drammen. Men efter att jag lämnade den skolan i januari 1983 har jag inte vare sig sett eller hört något från henne. Tills i går, det känns helt fantastiskt. Vad skall jag säga? När framtiden känns oviss och otrygg är det extra skönt att bli upphämtad av det förflutna!

Tiden kommer och går; vänner består!

söndag 7 december 2008

En dag med Birgitta Ohlsson (fp).

Margit Urtegård och Birgitta Ohlsson (fp) i förstakammarsalen.
















Gårdagens evenemang med Liberala Kvinnor i Stockholm öppnades av dess förbundsordförande Birgitta Ohlsson (fp) under programpunkten: "Var e brudarna?" Direkt när hon, med sin starka men ändå ödmjuka entusiasm, började tala kände jag att jag hade valt rätt aktivitet för denna tidiga och regniga decembermorgon; vilken kvinna! Jag har träffat Birgitta Ohlsson tidigare och jag hoppas få äran att se och prata med henne vid flera tillfällen.

I dagens DN söndag får vi läsa "En dag med Birgitta Ohlsson". Då har jag fått två dagar med henne denna helg, tänker jag. Då har jag fått kvinnokraft och kvinnoglädje i stora portioner, så att jag klarar kämpa vidare ett tag till! Hon säger till DN (081200), rörande USA: "Det finns en speciell vitalitet i USA. Jag tror jag skulle gilla bättre att vara politiker där. I USA är det positivt att ha idéer, sticka ut och vilja förändra. Här hemma får man inte förhäva sig, inte vara stolt över att man syns och hörs. I svensk politik skall man helst tona ned sig själv." Det har hon helt rätt i, men det rör i första hand oss kvinnor, vi skall inte synas eller höras.

Åsa Kroon Lundell, universitetslektor Örebro Universitet, talade på Liberala Kvinnor om just det här med media och kvinnliga politiker. Hon berättade om sin forskning under temat: "Söt, ledsen, manhaftig eller galen - media och kvinnliga politiker". Hur porträtteras kvinnliga politiker? Tänk på det när ni läser om kvinnor i tidningar framledes. Kvinnor framställs oftast som prinsessor, tokstollar eller häxor.

Alice Bah; en stjärna bland stjärnorna!

Alice Bah och Margit Urtegård.





















I går var jag i riksdagens förstakammarsal i Stockholm. Liberala Kvinnor arrangerade en dag för sina medlemmar; en dag fullspäckad med fantastiska föredragshållare. Temat var makt, möjligheter och mod. Alice Bah var en av dessa strålande, starka kvinnor som gav oss mod och hopp. Hennes personliga föredrag var helt outstanding. Förståelsen, sympatin och genklangen från publiken lät inte vänta på sig; vi skrattade igenkännande från början till slut. Det var befriande att lyssna till Alice. Jag är mycket tacksam för att jag åkte på denna heldag bland systrar och bröder i riksdagshuset; vad annat nyttigt kan man göra en lördag?! Tusen tack Alice!

Alice Bah: "If you can dream it, you can do it!"

lördag 6 december 2008

Lunch med oppositionsrådet.

Margit och Maria.
















I fredags var oppositionsrådet Maria von Beetzen (m) och jag och åt en underbar två-rätters lunch på stans eminenta restaurant Sju rum och kök. Vi är båda mycket oroade över krisläget i Strängnäs kommun och de styrandes hantering av detsamma, därför träffades vi över en bit mat för att diskutera situationen. Två damer från majoriteten hade valt samma restaurant som vi för att äta lunch. Den ena hälsade försiktigt på oss, den andra vägrade att ta någon notis om oss fast vi stannade till vid deras bord. Erik Berg (sp) kom till kaffet. Vi hade givande diskussioner.

I dagens tidning står det: "Allmänheten portas hos Mariefredsnämnden". Varför blir jag inte förvånad?! Om majoriteten leker "Finn fem fel"; så har de träffat mitt i prick på alla! Mats Werner (kd) skriver så här om detta på Dag Brembergs (mfp) blogg: "De gånger denna fråga ventilerats tidigare har det alltid hetat att det står i reglementena att det är upp till varje nämnd att besluta huruvida mötena ska vara öppna eller ej. Endast myndighetsutövande måste ske bakom lyckta dörrar! Det finns väl ingen anledning att reagera som rädde Björn!" Jag undrar vad de är så rädda för? Kan de inte leva upp till alla löften de har gett?

Det förvånar mig att tidningen inte har skrivit om det allvarligaste som hände på kommunfullmäktigesammanträdet senast. När kommunfullmäktiges viceordförande skulle fostra oss i hur man skriver motioner och bloggartiklar, samt hur man skriver debattartiklar och hur man talar till varandra, var förskräckelsen stor. Hon tog upp Brännpunkt på SvD som exempel och vad de kräver för att publicera din text. Både jag med flera andra i oppositionen har tidigare skrivit på just Brännpunkt i SvD. Vi behöver inga lektioner om det. Ännu mera anmärkningsvärt är att Anders Svensson (fp), ordförande i kommunfullmäktige, lördagen innan hade ringt hem till en högt uppsatt oppositionspolitiker för att fråga om vederbörande inte kunde hjälpa honom att stänga ner politikerbloggarna i Strängnäs kommun samt se till att de blev olagliga i fortsättningen. Jag vet vilken storslagen insats Eskilstuna-Kuriren gjorde för tryckfriheten och yttrandefriheten med mera under andra världskriget. Därför är jag förvånad över att de låtar det här högst farliga och odemokratiska beteendet passera obemärkt förbi. Tystnaden är det största hotet.

Vem granskar makten?

Vänner är som änglar.

Nina och vår katt Donatella.
















Vår raskatt (Ragdoll), Donatella, är en kräsen katt. De flesta människor får inte hennes dyrbara uppmärksamhet alls; de får oftast underkänt redan vid första ögonkast. Min norska väninna Nina däremot blev godkänd direkt av vår fisförnäma madonna. Donatella lade sig i hennes knä och jamade nöjt.

-Vänner är änglar som följer dig genom livet.

-En vän är den som beundrar dina förtjänster och ser igenom fingrarna med dina fel.

torsdag 4 december 2008

Ann Landerholm och Niklas Zandelin.

I dag har moderaternas Ann Landerholm och Niklas Zandelin en debattartikel i tidningen där de bland annat berättar om vilken effekt tuttifruttialliansens enorma skattehöjning får för Strängnäs kommuns skattebetalare.

De skriver: "Skattehöjarna har valt fel väg. Och hur de än vrider och vänder sig - man kan aldrig höja skatten så mycket att man slipper obehagliga beslut. Politik är att välja - och att välja bort."

Ann och Niklas har helt rätt. Politik handlar om prioriteringar. Det kommer att bli dyrt för kommunens alla skattebetalare om den nya alliansen inte törs ta ställning, visa färg och göra nödvändiga prioriteringar. "Kill your Darlings", kan bli nödvändigt i t e x skolfrågan.

Catarina Hellmark-Eriksson.

Catarina Hellmark-Eriksson jagar kommunen med blåslampa för barnens skull. Jag har alltid beundrat människor som orkar engagera sig. Catarina är en sådan person. I stället för att göra som många andra, sitta vid köksbordet och gnälla, så gör hon något konkret för att kunna påverka. Hon startar en blogg och ett föräldranätverk. För oss politiker så är det jättebra att hon gör det. Det ger oss ett extra bollplank och en extra remissinstans att diskutera med.

Catarina berättar för tidningen att hon har upptäckt medborgarförslagens fördel. Att införa möjlighet för medborgarna att lägga förslag i kommunfullmäktige infördes efter det att den tvärpolitiska jenteklubben i Strängnäs skrev en motion om detta till kommunfullmäktige för några år sedan. Åter ett exempel på att det är bra att informella grupper möts.

Vad är ett löfte från s, c och fp värt?

Uppdaterat 081207: i lördagstidningen kan man läsa vad flera kommunanställda inom Park- och gata tycker; "Parkarbetarna känner sig lurade".

Pratar kommunalrådet Jens Persson (c) i nattmössan eller ljuger han oss medvetet rakt i ansiktet? Jens Persson säger till tidningen: "När avdelningen för gata, park och idrott har blivit en egen resultatenhet och har förutsättningarna så är de redo för konkurrens". Fan trot!

Här kommer en röst från verksamheten/verkligheten, hämtat på Cattis blogg:

"I och med den pågående nedmonteringen av Samhällsbyggnadskontoret ska Park & Gatuenheten konkurrensutsättas ytterligare och bli en renodlad resultatbaserad produktionsenhet…. IGEN? Så har det varit förut i någon av dessa otaliga omorganisationer som den genomgått, men till skillnad mot nu så fanns det en verksamhet att konkurrera med.

Under de sista fyra åren har man låtit enheten sakta men säkert förtvina i väntan på kostsamma konsultutredningar, nyrekryteringar av chefstjänster och omorganisationer. Varken pensionsavgångar, personal som flyttats till VA-enheten eller andra vakanta tjänster har återtillsatts. Dessutom har man under dessa år haft en chefssituation som vid det här laget torde vara riksbekant.

Anläggningsavdelningen som tidigare bestod av tre anläggningslag är idag helt obefintlig och de små anläggningsarbeten som man idag gör i egen regi (och som är nödvändiga för att dra in pengar till enheten) utförs av personal som till nöds för dagen kan ryckas ur andra avdelningar.

Gatuunderhållsavdelningen består av två man och verkstadspersonalen i den nya påkostade fordonsverkstaden uppgår till en man, tjänstemän oräknade. Parkavdelningens personalstyrka minskar stadigt i antal och har dessutom under året inte fått några säsongsarbetare till hjälp.

Den nya beställarenheten i förvaltningen har fått i uppdrag att plocka medarbetare ur enheterna och då försvinner troligen ytterligare personal och kompetens. Därpå påförs verksamheten allt högre kostnader i form av t.ex. högre hyra för den två år gamla Kvittenanläggningen som byggdes för enheten och som ska värmas upp med en elförbrukning för över 400 000 kr/år, kapitalkostnader för en tvätthall som felaktigt bekostades av taxekollektivet och som blev Park & Gatukontorets huvudvärk för 350 000 kr om året, hyreshöjningar för det nyrenoverade Thomasbadet som tydligen kom som en överraskning etc.etc.

Hur tror man att verksamheten ska kunna konkurrera med ”skuttarna på byn” som kommunchefen uttryckte det. Alla och envar inser ju att ekvationen inte går ihop. En privat entreprenör som räknar hem ett skötselavtal eller ett jobbobjekt skaffar sig erforderlig utrustning medan enheten t.ex. förfogar över en tjugo år gammal grävmaskin som inte klarar kommunens egna miljökrav för upphandling av tjänster på långa vägar. Den har man försökt få byta ut de senaste fem åren. Det kan aldrig bli fråga om konkurrens på lika villkor!

Eller är detta bara ett sätt för, att efter något års drift, göra en utvärdering som visar röda siffror i resultatet och därför anse sig ha fog för nedläggning? I så fall måste det finnas skonsammare sätt, både för personal och skattebetalare.

Hur kommer det sig att samma typ av verksamhet inom Mariefredsnämnden inte konkurrensutsätts?

Om man från kommunledningens sida på allvar har för avsikt att behålla verksamhet i egen regi måste den tillåtas en volym som bär sina egna kostnader. Det fattas inte underlag för det med tanke på hur många jobb som idag läggs ut. Man måste också se den samlade kunskap, erfarenhet, tillgänglighet och inte minst ambition som personalen har som en tillgång och parameter att konkurrera med vad gäller kommunens egna uppdrag.

När man vid någon framtida omorganisation beslutar sig för att bygga upp verksamheten igen, kommer det att kosta långt mer än de besparingar man anser sig göra med detta!"

onsdag 3 december 2008

Vad finns bakom tomteskägget?

I dagens tidning säger kommunalrådet Tord Tjernström (s): "Elevpengssystemet fungerar inte fullt ut". Han säger vidare att: "Och sen har vi ju den här klyschan om att kostymen är för stor och vi får väl se vad skollokalsutredningen säger". Tror Tord att folk inte är läskunniga eller? Det är ju bara att läsa skollokalsutredningen, den finns ju redan, så ser man att elevantalet har sjunkit drastiskt i flera skolor sedan år 2000. Att då påstå att kostymen inte är för stor är väl magstarkt, tycker jag. Tords uttalanden väcker nog en del oro hos många politiker. Vad vill Tord? Vill han åt elevpengen? Elevpengen som har gjort att vi kan få bättre översikt över vilka skolor som klarar sin budget och vilka skolor som inte gör det. En elevpeng som visar vad som kostar vad. Tidigare hade skolorna sina "ospecificerade" budgetar, som bara godtyckligt justerades upp varje år, utan någon översikt alls. Nu vet skolan vad de får för pengar utifrån det faktiska elevantal de har. Är inte det bra?

En annan sak som oroar är Tords påstående att kostymen inte är för stor. Vad innebär det? Betyder det att vi har tre opportunistiska partier vid makten, som vill göra alla till lags och därför inte kommer att föreslå nödvändiga åtgärder när beslut skall tas om skolan nästa år? Att skolor med mycket lite antal elever får svårt att klara budget säger sig självt. Det kanske blir nödvändigt att lägga ner en skola eller två för att komma ur den onda cirkeln vi har kommit i, med stora svarta hål i barn- och utbildningsnämndens budget och kostnader? Men, då behövs det mod hos våra styrande politiker.

tisdag 2 december 2008

"En solbränd" Barack Obama.

För ett tag sedan berättade en person för mig att påven hade svarat så här, på frågan hur samarbetet skulle bli mellan rysslands president Medvedev och USA:s president Obama: "Jag ser inga problem för Medvedev att etablera goda relationer med Obama som också är snygg, ung och solbränd så han har alla kvaliteter som behövs för att komma överens". Jag tyckte det var konstigt att påven skulle ha sagt så och kollade upp det på nätet och fick då läsa att det var Italiens premiärminister Silvio Berlusconi som hade släppt grodan. Då blir man inte lika förvånad liksom; Berlusconi är ju en pajas. På norska tidningar hittar jag ett nyhetsklipp om detta där de konstaterar: "Italiens statsminister Silvio Berlusconi er kjent for at slenge med leppa".

För att ge ett annat (osvenskt) perspektiv på denna upprördhet över att Italiens premiärminister kommenterar Obamas hudfärg, vill jag ställa frågan vilka andra kvaliteter har svenska journalister tagit fram när de har förespråkat Obama än just hans hudfärg? Förutom att han inte är republikan och Bush då? Innan det amerikanska valet satt jag på ett flygplan till Frankfurt bredvid två svenskar som skulle till USA och heja på Obama. Jag frågade dem varför de ville att just Obama skulle vinna. För att han är svart, svarade de spontant. Han är inte svart responderade jag lika spontant, - han är mulatt. Enligt Bonniers synonymordbok betyder mulatt: avkomling av vit och neger. Jag studsade till av förvåning när jag läste ordet neger i en svensk bok. När jag kom till Sverige för 15 år sedan fick jag lära mig att här får man inte säga neger, det heter svart. I Norge var det tvärtom då, där fick man inte säga svart, det var rasistiskt, där hette det neger.

Barack Obama har själv visat tecken på att han har distans till sin egen hudfärg. I norska tidningen VG står det: "Barack Obama er tydeligvis ikke fremmed for politisk ukorrekt selvironi, og omtalte fredag seg selv som blandingsrase". I samband med att Obama kom in på att hans dotter önskar sig en hund sa han: "Aller helst ville vi ha skaffet oss en hjemløs hund. Men mange hjemløse hunder er av blandingsrase, akkurat som meg".

En svensk bloggare skriver så här om uttalandet: "Jaha, Berlusconi är ytlig och skanderar inte CHANGE! eller YES WE CAN! Men när demokratibegreppet redan urholkats och tiden sedan länge varit inne för att även tömma politiska kampanjer på dess innehåll genom att enbart retoriskt vidröra ämnen som solidaritet och fred kan man inte göra annat än förundras över Berlusconis insikt. Mannen har helt enkelt gett ledtrådar om vad politik, och kanske framförallt den amerikanska valkampanjen har handlat om. Demokrati? Knappast. Fred? Nej, inte riktigt. Rejält progressiv beskattning? Lite, lite, men inte tillräckligt. Masspsykos och pr-trick? Bingo. Vad annat än detta har Berlusconi egentligen pekat ut? Och stämmer inte det han säger?"

Jag förstår att man i USA är lycklig över att de har fått en mulatt som president. De har haft stora rasmotsättningar i landet och valet av Barack Obama visar att man nu är på väg bort från det. Men, att vi i Sverige jublar så mycket över det, förstår jag inte. Jag trodde jämställdhetsperspektivet var viktigast här. Hillary Clinton var min favorit. Min kompis Peo Wågström skrev tidigare på sin blogg: "Personligen föredrar jag en kvinna som råkar vara vit än en svart som också är man". Jag håller med.

Sen är det en myt att vem som helst kan komma hur långt som helst i USA. Sannolikheten för att Obama skulle ha blivit vald till president i USA om han var en arbetargrabb och jobbade på golvet i en Fordfabrik är lika med noll. Hade han dessutom varit en kvinna från arbetarklass skulle även en nominering vara många ljusår borta. Yes we can; men inte hela vägen!

Oppositionen rasar mot nej till att utreda Sevab.

I dagens tidning står det att oppositionen rasar mot nej till att utreda Sevab. Dag Bremberg (mfp) säger till tidningen: "De vill uppenbarligen begrava den här frågan och det uppfattar vi som ett principiellt ställningstagande mot att pröva frågor seriöst och diskutera dem öppet". Frågan om att sälja delar av Sevab har funnits på den politiska agendan i kommunen under flera mandatperioder. Det hade varit bra att äntligen få några siffror på bordet, så vi bättre vet vad vi diskuterar. Anders Svenssons (fp) eviga tjat om att sälja Sevab skulle vara som att kissa i byxorna; det blir varmt en stund och sen blir det kallt, har passerat sitt bäst-före-datum. Vi vill ha fakta. Det skulle göra diskussionen mera seriös. Vi borde alltså göra som det stod i ledaren den 26 november: "Följ beslutet om Sevab". Det beslutet var dock inte huggit i sten, tyvärr!

Kommunalrådet Jens Persson (c) förklarar majoritetens ställningstagande med att Sevab på grund av bygget av värmekraftverket haft ett klent resultat de senaste åren och att de därför behöver arbetsro. Han säger: "Att då ge sig in i en värdering och ha konsulter springa omkring och titta på vad bolaget är värt, det är naivt". Tragikkomiskt uttalande med tanke på hur många konsulter kommunchefen har haft springande omkring de senaste åren när det gäller andra områden/enheter i kommunen. Den här utredningen, som kommunfullmäktige har beslutat om 2006 och som nu Dag Bremberg har motionerat om, skulle enligt Jens Persson vara slöseri med skattemedel. Säg som det är i stället; det sitter tre konservativa och fega partier vid makten.

Centern är ju känd som ett bakåtsträvarparti sen tidigare om man läser utrikesministern Carl Bildts blogg. Carl Bildt skriver rörande bygget av Öresundsbron: "På sina håll var det ingen gräns på det elände som denna bro skulle kunna medföra för vårt älskade fosterland. Det talades om miljö, men i grunden handlade det om hos icke så få om en närmast existentiell beröringsångest med omvärlden. Europa - som på något sätt fanns på andra sidan bron - var farligt. Mycket farligt". Han berättar vidare att Olof Johansson (c) avgick som miljöminister i protest när beslutet om bron togs.

Och nu är det farligt med en utredning av vad Sevab kan vara värd! Att bolaget inte skulle kunna värderas just nu är rent ut av bara larv. Dag Bremberg har helt rätt när han säger att majoritetens nej till en utredning visar på dålig respekt för fullmäktiges beslut. Ja, för det är det mest underliga i kråksvängen att kommunstyrelsen i går tog beslut om att riva upp kommunfullmäktiges tidigare beslut från 2006 om att göra denna utredning. Att majoriteten inte har respekt för oppositionen får så vara. Än värre är att de inte ha respekt för de folkvalda i Strängnäs kommunfullmäktige och deras beslut. Vad kommer härnäst?!

måndag 1 december 2008

Gourmetmiddag på en måndag.

Scampiräkor stekta i smör och cayennepeppar.
















Lussebullar på oppositionsrådets vis.
















I går kväll ringde jag till en väninna jag inte har träffat på länge, frågade om hon ville komma på middag i morgon (läs i kväll). Hon vet att jag är en bra kock och tackade ja direkt. Jag som aldrig har gillat normer och konventioner äter gärna en festmåltid vilken dag som helst i veckan. Jag gjorde en potatisgratäng med massor av vitlök och vispgrädde i. Serverad tillsammans med marinerad helstekt fläskfilé och bearnaisesås. Till förrätt åt vi schampiräkor stekta i smör och cayennepeppar. Under förrätten berättade Ewa för mig att dessa räkor inte är miljövänliga alls! Så det så, nu vet jag det. Goda var de i alla fall, superba om man så får säga. Efterrätten blev så klart mina nybakade lussekatter. Vinet vi drack till maten var vitt och gott; en väl lagrad Riesling.

Goda vänner, god mat, god dryck; vad kan man mer begära!

Kommunstyrelse, jul och lussekatter.

En trött Emil vid frukostbordet nyårsafton 2007.
















Jag älskar julen. Det jag älskar allra mest med julen är tiden nu innan; alla julförberedelserna. Har under helgen skurat tak, väggar, skåp och fönster i köket. När jag var liten flicka fick jag hjälpa till att skura köket från "topp till tå", en tradition jag har tagit med mig. När adventsljusen hänger i fönstren, tomtarna har börjat leta sig fram från alla skrymslen och vrån och lussekattdegen står och jäser då sänker julfriden sig i vårt hus. Dags att fira julen snart, dags att njuta av den tid på året då vi alla är som snällast. Till och med de mest argsinta människorna säger hej till jul, kul!

Kommunstyrelsesammanträdet i dag var en dyster upplevelse; kommunens ekonomi är en ren katastrof och bättre verkar det inte bli. Barn- och utbildningsnämndens underskott har vi nog inte sett botten på än och ingen av den nämndens 3 ordföringar från majoriteten var där. Flera ledamöter påtalade detta, då de gärna skulle ställt några frågor till dem. Några frågor till de ytterst ansvarliga så där helt apropå.

Stack huvudet in hos oppositionsrådet innan jag gick hem. Berättade att jag skulle baka lussekatter och fick ett bra tips från Maria von Beetzen (m). Riv i lite mandelmassa i lussekattdegen, det gör susen. Dag Bremberg, Mariefredspartiet, har också skrivit om kommunstyrelsesammanträdet på sin blogg, liksom Mats Werner (kd). Mats Werner har så rätt när han säger: "Nya majoriteten kör hårt - men med huvudet i sanden!"

JULENS GODASTE LUSSEBULLAR

50 g jäst (färsk)
100 g (riktigt) smör
5 dl (riktig) mjölk
250 g Kesella (fet)
2 påsar saffran, 1 g
1 1/2 dl socker
1/2 tsk salt
ca 17 dl mjöl
Riv i mandelmassa efter smak

söndag 30 november 2008

Trafiksäkerhetskurs för förtroendevalda.

Terese Holmberg (mp) och Margit Urtegård (sp).
















Terese Holmberg (mp) och jag åkte tillsammans till Öster Malma utanför Nyköping denna vecka, där vi deltog i en tvådagarskurs för förtroendevalda om trafiksäkerhet. Alla kommunfullmäktigeledamöter i Sörmland var inbjudna till kursen, det kan röra sig om 300 personer. Av alla de anmälde 18 personer sig till kursen och 9 av dem kom. Ett stort bortfall alltså. NTF Sörmland var arrangör till kursen. Det var en mycket bra kurs, som gav oss deltagare flera aha-upplevelser. Alla vi som sitter i teknik- och fritidsnämnden och genom det fattar beslut i trafikärenden borde få den här informationen. Förutom fördjupade kunskaper i hur fart, alkohol och säkerhetsåtgärder som bälten påverkar antal döda i trafiken fick vi prova på att volta runt i bil, krocka i låg fart och se hur det gick med dockan Arne när han blev påkörd. Vi fick se filmer om hur det går när man krockar med ett träd i olika hastigheter. En film om en familj som förlorade sin 13 åriga son, som blev ihjälkörd av en bilist som körde i fyllan, grep tag i oss och gick rakt in i hjärtat.

Alla kursdeltagare tyckte att det var kriminellt, idiotiskt, omänskligt med mera att sätta sig bakom ratten i påverkat tillstånd. När vi diskuterade hög hastighet var vi inte lika hårda i våra uttalanden. När kursledaren Lars berättade för oss att farten/hastigheten (fartdårarna) dödar flera i trafiken varje år än vad fylleristerna på vägarna gör, då blev vi tysta!

Kursledaren Lars Nordquist skriver så här om kursen på sin blogg: "Jag har just genomfört en kurs i trafiksäkerhet för förtroendevalda, det var den mest intressanta kurs i trafiksäkerhet jag genomfört. Engagemanget var stort, klokheten från de flesta var stor, nyfikenheten och frågvisheten var stor. Jag kan som kursledare inte ha bättre människor att arbeta med än så." Och så skriver han så gulligt:

"Förtroendevalda är också människor fast på ett annat sätt."

Där ser ni; vi är också människor, skönt att någon har fattat det!:-). Tack Lars!

fredag 28 november 2008

Peter Wolodarski.

Peter Wolodarski blir ny politisk redaktör på DN. Ett bra val. Jag har med intresse följt Wolodarskis utveckling som skribent under åren och han har blivit bättre och bättre hela tiden. Han har mognat mycket de senaste åren. Han är numera gift och har fått en liten son. En god vän av mig, en man, sa till mig när han blev pappa för några år sedan att han gick från att vara en kille till att bli en riktig man i samma ögonblick som hans barn föddes. Det ligger nog mycket i det. I samma ögonblick som man får ett barn så får man ansvar och starka känslor för en annan människa; en individ som är helt beroende av en under många år framöver. Jag har skrivit det tidigare, barn är den största gåva vi kan få.

Peter Wolodarski har alltid svarat på de mejl jag har skickat till honom. Det hedrar honom att han tar sig tid till att respondera när läsare tar kontakt, alla journalister svarar faktiskt inte på mejl.

Inpass; Orättvis bild.

Här kommer mitt inpass i dagens tidning i sin helhet:

I dagens ledare anklagas oppositionen i Strängnäs för att inte ta ekonomiskt ansvar, i alla fall moderaterna och kristdemokraterna. Bilden som ges är inte rättvis. Bakgrunden till kritiken är att kd och m röstade för att införa vårdnadsbidrag i Strängnäs. Ett medborgarförslag om att införa vårdnadsbidrag blev nedröstat med stor majoritet.

När vårdnadsbidragsdebatten var uppe under den förra majoritetens styre var Strängnäspartiet ledande i debatten om att vårdnadsbidraget var en kvinnofälla och att vi aldrig skulle ställa oss bakom ett sådant förslag. Dåvarande kommunalråd Ann Landerholm (m), som även då stod bakom ett sådant förslag, var snabb med att säga att de inte skulle driva frågan vidare då hon förstod att det inte fanns tillräckligt med stöd för det. Ledaren har förståelse för att kd röstar som de gör i frågan därför att det är en ideologisk fråga för dem. Moderaterna i Strängnäs har aldrig släppt frågan om vårdnadsbidraget eller ändrat uppfattning i frågan. De har varit pragmatiska för att hålla ihop en allians.

Detsamma var m nu när de gjorde en skuggbudget tillsammans med kd och sp, efter att vi hamnade i opposition. Maria von Beetzen (m) visste att sp inte vill införa ett vårdnadsbidrag och valde därför att ta bort förslaget om att införa vårdnadsbidrag i den skuggbudget som togs fram. Ren pragmatisk politik alltså. I måndags var det inget problem att dessa två partier stod upp för sina partilinjer och pläderade för vårdnadsbidraget. Alla visste att det inte skulle påverka beslutet och alla förstod att det handlade om partipropaganda; en markering av var de står i frågan.

Ledaren skriver att vårdnadsbidraget skulle innebära en kostnadshöjning på mellan 3 och 4,5 miljoner kronor. Ja, om de visste att de skulle fått stöd för förslaget ja. Sveriges största skattehöjning på 90 öre, utan att nödvändiga strukturförändringar och effektiviseringar är gjorda eller ens föreslagna, det kommer att vara kostnadshöjande om något. Det borde ledaren skrivit om.

Den nya majoriteten skyllde på finanskrisen när de nu lade fram ett förslag om att avslå medborgarförslaget om att införa vårdnadsbidraget. En och annan folkpartist andades ut av lättnad, det finns nämligen folkpartister i fullmäktige som är för att införa ett vårdnadsbidrag i Strängnäs kommun. Förklara det de som kan! Hur stämmer det överens med partilinjen och liberala värderingar?

Margit Urtegård
Ordförande i Strängnäspartiet

torsdag 27 november 2008

Familjen Urtegård/Wennerberg.

Benjamin, Pontus, Emil, Margit och Margarita.
















I juni i år blev Emil Zacharias Urtegård konfimerad. Det var en stor dag. Solen sken och släkten från Norge fanns här. Jag längtar till sommaren!

onsdag 26 november 2008

Änglar finns!

Margit och Valéria (från Slovakien) på Malta.
















Margit och Ricky (från England) på Malta.
















I dag var jag på Café Kaka i Eskilstuna och åt lunch med min chef på Fridegård i Eskilstuna. Efteråt följde jag med chefen tillbaka till flickhemmet och hälsade på tjejerna. Kriminalvården har gett mig förbud mot att arbeta där medan jag är avstängt från Hallanstalten. De kan dock inte hindra mig från att besöka mina arbetskollegor och tjejerna där. Under några timmar spelade jag kort och pratade med flickorna. Jag har saknat att vara där.

Ingen, som inte har varit med om något liknande själv, kan förstå hur mycket det betyder att bli uppskattad, respekterad och trodd på när hela havet runt en stormar. Ingen kan förstå vidden av det telefonsamtal jag fick i slutet av maj, fyra timmar efter anställningsintervjun, där min nya chef säger: "Vi tyckte så mycket om dig så vi vill att du börjar här hos oss". Det gör faktiskt ont i hjärtat att få bekräftelse när man inte är beredd, när ens självförtroende och självkänsla inte finns kvar. Det gör faktiskt ont att möta godhet när ens känslor sitter utanpå huden.

Jag tror på Gud, jag tror på änglar och jag tror på goda människor. Efter alla de goda människor jag har mött på Fridegård, på mina resor under hösten och på stan det senaste halvåret, efter att mitt liv hade rasat ihop, kommer jag aldrig mera att tvivla på Gud, människan och kärleken.

TRO, HOPP OCH KÄRLEK!

tisdag 25 november 2008

Liberala Kvinnor.

En bild från vackra Malta.
















Föreningsmänniska som jag är har jag alltid varit med i flera olika föreningar. Nu har jag gått med i Liberala Kvinnor. Birgitta Ohlsson (fp) är ordförande i Liberala Kvinnor, som är folkpartiets kvinnoförbund, men man måste inte vara medlem i folkpartiet för att vara med i Liberala Kvinnor.

"Är du också förbannad? Öppna ögonen. Världen ser olika ut om du är kvinna eller man. En majoritet av världens allra fattigaste är kvinnor. En minoritet av världens parlamentsledamöter är kvinnor. Kvinnor könsstympas, våldtas, hedersmördas och säljs. Även i vårt land lever orättvisorna. Kvinnor har mindre pengar i plånboken. Kvinnor tar det största ansvaret för hem och barn. Kvinnor är underrepresenterade som ledare. Kvinnor misshandlas i nära relationer. Kvinnor får sämre vård. Föråldrade könsroller hindrar individers utveckling. Det är som att gå omkring i för trånga skor. Det är inte fötterna som är för stora utan skorna som är för små. Det går att förändra." Hämtat från: www.liberalakvinnor.se

Försvarsminister Sten Tolgfors (m).

Här håller jag tryggt i kanonen på Malta.
















Årets roligaste citat eller det mest tragikkomiska måste vara detta:

"Vi är redo att försvara våra nordiska grannländer."

Det säger Sten Tolgfors (m) i en debattartikel i DN 081120. Eller hur? Det är just därför både Danmark och Norge känner sig rätt bekväma i sitt NATO-medlemskap? Att vi tror att storebror kommer och räddar oss om ryska björnen går till angrepp?! Förlåt mig, men jag skrattade gott när jag läste Tolgfors debatt. Hans debatt skrevs innan den norska regeringen bestämde sig för att något Jasplan vill de inte ha. Har Tolgfors ändrat uppfattning nu kanske? Eller finns hans brinnande intresse att försvara sina småbröder kvar? Ett land med nio miljoner invånare som ständigt håller på att rusta ner sitt försvar; skall de försvara sina grannländer mot ryssarna?

Dock kan jag lova att norrmännen, danskarna och hela NATO kommer att försvara Sverige i fall ryssen eller någon annan läskig granne går till attack.

Strängnäs kommunfullmäktige.

Dagens sammanträde startade med att kommunfullmäktiges 1:a viceordförande gav fullmäktigeledamöterna en reprimand för debattonen i fullmäktige, i motionerna och på bloggarna. Mats Werner (kd), en av de mest sansade politiker vi har i Strängnäs, har skrivit om detta på sin blogg.

Det mest anmärkningsvärda var att kommunfullmäktiges ordförande på lördag kväll hade ringt hem till en moderatpolitiker och frågat om man inte kunde stänga ner politikerbloggarna och se till att de blev förbjudna. Moderatpolitikern svarade att det inte går för sig då yttrandefriheten är inskriven i Sveriges grundlag. Tack gode Gud för det.

Erik Frostegren (mp) hade de rappaste och vassaste replikerna i kväll. Han sa i skattehöjardebatten: "Nu förverkligar sossarna sitt viktigaste vallöfte, nämligen att höja skatten!" Han påpekade också att majoriteten är förlorarnas allians på något sätt, då alla de tre allianspartierna tappade mandat i valet 2006.

måndag 24 november 2008

Polisanmälan?!

I går blev jag uppringd av min gruppledare, Erik Berg. Kristdemokraternas, moderaternas och strängnäspartiets gruppledare har under helgen blivit uppringda av socialdemokraternas gruppledare rörande olika bloggartiklar, som har funnits på Maria von Beetzens och min blogg. Jag plockade bort omtalade bloggartikel för flera dagar sedan på grund av att kommentarerna som kom in på artikeln helt spårade ur. Förutom att andra blev påhoppade så blev jag själv kallad mobbare och hora.

En socialdemokrat som jag omnämnde i bloggartikeln har tänkt polisanmäla mig för förtal. Även socialdemokraterna som parti har övervägt att polisanmäla mig. Jag sa till en socialdemokrat i går att vi faktiskt inte bor på Cuba. Där är det säkert naturligt att politiska partier kan gå till sådana drastiska åtgärder gentemot en privatperson, men det kanske inte är lika framkomligt här i Sverige? Vad vet jag?

I dagens SvD skriver Merit Wager en krönika "Vad är svenskar så rädda för?" En bra fråga. Jag har under mina år, som krönikör på Eskilstuna-Kuriren, skrivit om fenomenet flera gånger i mina artiklar. Wager skriver: "Jag kommer aldrig att vänja mig vid eller förstå den oerhörda rädsla som präglar det svenska samhället. Svensken i gemen är ständigt rädd för något: att bli arbetslös, att inte vara tillräckligt smal, att inte passa in, att finanskrisen ska drabba honom jättehårt, att det ska vara farligt att äta chips. Men störst verkar rädslan vara för att stå upp för sina åsikter och att ta ansvar." Jag kommer heller aldrig att förstå denna rädsla eller vänja mig vid den.

Det är tufft i politiken; många hårda ord kan utväxlas mellan partier och politiker. Men, är man med i leken får man leken tåla. Rädda och fega politiker är vi inte betjänta av. Det är ingen bra stämning i strängnäspolitiken säger socialdemokraten till mig på telefon. Tror någon att den blir bättre stämning av att politiker börjar polisanmäla varandra? Mot denna bakgrund kommer det onekligen att bli en annorlunda valrörelse.

Wager skriver också: "Samma räddhetskultur gäller på många arbetsplatser där anställda i korridorer och i fikarum klagar och kritiserar men sedan inte tar upp sina klagomål rakt och direkt med sina chefer. Nej, ska något klagas på så ska det ske via ombud, man ringer till facket. ­Nånannanismen är stor i Svea rike." Eller så ringer man till gruppledaren i sitt politiska parti.

söndag 23 november 2008

Kul att gå i skola på Malta.

Vänner från Slovakien och Tyskland.



















Här är min basklass på Malta. Jag läste engelska i olika grupper under mina två veckor på Malta, men tillhörde en basgrupp. En dansk, två ryssar (en rysk tjej tog bilden), en tjej från Turkiet (inte med på bilden), en från Venezuela, jag och min lärare från Malta. En häftig kvinna som pratade i ett kör. Jag sa till henne en dag att hon var dålig på att lyssna. Hon skrattade högt och sa att det tycker hennes man också. Man kunde inte annat än att älska henne, hon fick fram det bästa i oss. Jag är mest glad för att jag träffade folk från Ryssland. Mina nya vänner därifrån gav mig ett annat perspektiv på deras land. Jag berättade att man i svenska tidningar nästan bara får läsa negativa saker om Ryssland och då speciellt Putin. Då log de. De kunde berätta att nästan alla ryssar älskar Putin, han har gett det ryska folket deras självkänsla och stolthet tillbaka. Nästa år åker jag dit och hälsar på min ryska vän i Sibirien.

lördag 22 november 2008

Fy, fy Norge??!!

Den norska flaggan.
















Den norska regeringen har bestämt sig; Norge föredrar amerikanska stridsflygplan framför svenska Jas Gripen. Vi som såg ett Jas Gripen plan störta i marken på TV för några år sedan tycker kanske inte att det är så konstigt val av norrmännen. Styret i jagerflyprosjektet i Norge säger: "På bakgrunn av de samlede konklusjoner er flytypen JSF den eneste kandidaten som er egnet til å dekke de fagmilitære kravene til ny kampflykapasitet, og samtidig på en tilfredsstillende måte ivareta Norges nasjonale og internasjonale forpliktelser."

Jag förstår att många svenska journalister med flera tycker det är jobbigt när norrmännen i demokratisk ordning själva vill bestämma hur de vill göra. Någon ryss sa till mig på Malta att Putin är bra för Ryssland; kanske inte för Sverige, men för Ryssland! Jens Stoltenberg, statsministern i Norge, kanske inte är bra för Sverige, men säkerligen är han bra för Norge. Där får svenska journalister ett problem, tror jag. Hur kunde de? De där djävla norrmännen. De äckelpräktiga äppelkindade hurtigbullarna, våra små bröder där borta. De har blivit stora nu, inse det. De gör som de vill! Den sista sovjetstaten, som Björn Rosengren (s), kallade de, skiter fullständigt i vad storebror säger! Dags att Sverige accepterar andra länders val kanske? Carl Bildt gör det, tack och lov för att det finns kloka människor även här.

ledarbloggen skriver Susanna Birgersson i en artikel "Fy, fy Norge" om detta. Jag har grundat på vad hon menar. Om hon bara refererar till vad andra har sagt eller om hon verkligen tycker att Norge skulle köpa Jas Gripen just för att Sverige är ett grannland. Hon skriver: "Ja, det låter nästan som om Norge, i egenskap av grannland, faktiskt borde ha köpt just våra plan." Hon menar nog att det är konstigt att kräva av norrmännen att de skall handla från just Sverige bara för att de är deras grannar. Jag hoppas det. Men, som jag har kommenterat förr på min blogg, jag tycker det är dags att ledarsidan och ledarbloggen skriver något positivt om Norge, Sveriges bästa granne!

Norge är det land i världen som ligger närmast Sverige i både kultur och språk. Samtidigt vet svenskar väldigt lite om Norge i allmänhet och norrmän i synnerhet. I Norge refereras hela tiden till Sverige, norrmän har ett helt annat grepp om vad som händer i Sverige än tvärtom. När vi åker till Norge på sommaren frågar folk till exempel vad Mona Sahlin gör nuförtiden, diskuterar svenska tv-såpor och Fadimemordet.

Rondellbockens vara eller inte vara?!

Tord Burge och julbocken.
















I dagens tidning får vi läsa att kommunen säger nej till julbock i rondell. När jag läste detta i morse var jag tvungen att ringa till Tord Burge på blomaffären och ansvarig tjänsteman. Tjänstemannen hade uppfattat det som om allt redan var beslutat och klart i våras och hade därför gett Tord Burge klartecken via ett mejl. Jag har läst mejlet. Allt handlar nog om ett missförstånd och julbocken får förhoppningsvis sin rättmätiga plats i rondellen tills första advent. Ett ordförandebeslut får väl tas om det behövs.

Frågan leder mig oundvikligen till hur kommunen sköts? Det verkar som det är mera regel än undantag att kommunens "högerhand" inte vet vad kommunens "vänsterhand" har bestämt. Det blir kanske lätt så när småpåvar agerar i en klumpig, otydlig och toppstyrd organisation? Tjänstemän, kommuninvånare och politiker blir lätt frustrerade när det är på detta viset. Jag kommer väl ihåg förra året när jag, i egenskap av ordförande för teknik- och fritidsnämnden, ofta fick förfrågningar om den planerade nya idrottsplatsen på Larslunda. När jag ställde frågan till kontorschefen, Lars Johansson, på ett nämndsammanträde svarade han ärligt att han inte visste något om Larslunda för den frågan hade kommunchefen tagit till sitt bord. Det var då jag spontant och uppgiven svarade att Heimdahl har mer makt än påven.

Det blev ett himla hallå efter mitt uttalande och jag fick bland annat hård kritik av Alex Voronov på tidningens ledarsida. Jag har hela tiden sagt att facknämnderna måste få ta hand om sina egna frågor. Många delar den uppfattningen, men få har stått upp och sagt något. Ett par tjänstemän har, under de senaste åren, haft för mycket att ansvara för och genom det för mycket makt. Då blir det som det blir. En sak vet jag säkert och det är att ledarskribenten Alex Voronov inte skulle stått ut ens en dag under de förhållanden vi politiker i Strängnäs kommun har fått arbeta under de senaste åren. Han skulle inte palla för trycket.

Alex Voronov ställer i en krönika 070125 frågan: "Ligger problemet i sättet att organisera kommunförvaltningen eller i Jan Heimdahls ledarstil?" En bra fråga. Dags att någon svarar på den kanske? Förhoppningsvis innan flera duktiga chefer slutar.

I dagens tidning står det "Vi får inte vara överdemokratiska". Det är Marianne Anderssons (c) ord. Hon har tagit ett ordförandebeslut om att julbocken får stå i rondellen. Bra, men att hon reagerade snabbt är väl att ta i. När jag var nere på Burges blommor vid stängningsdags i lördags hade Andersson inte hört av sig än.

fredag 21 november 2008

Stor säkerhet i Egypten.

Två av hotellets många vakter och jag.
















Här sitter jag mellan två av alla säkerhetsvakter på vårt hotell i Egypten. Kort tid innan vi kom till Egypten hade 16 turister blivit kidnappade på en turistort nära oss. Fast vårt hotell från utsidan såg ut som ett enormt fängelseområde så kändes det helt OK att det var så. Lika bra att vara på den säkra sidan i ett av världens fattigaste länder. Egypten är det tredje fattigaste landet i världen. Islamifieringen som pågår för fullt i landet påverkar också. Det finns fundamentalister som inte vill ha turister dit. Då blir turisterna ett terrormål.

Här har jag frågat vakterna om det är OK för dem att Emil fotograferar de tillsammans med mig. Det var inga problem. När jag spontant sträckte fram min hand för att flytta på deras walkie-talkie apparat kände jag deras vakna hökblickar träffa mig. Emil såg det också och hann fånga detta på bild. När de insåg att jag inte skulle röra en av deras "leksaker" slappnade de av och kunde lugnt le in i kameran:-).

Depressioner.

Margit i en kyrka på Malta.
Jag håller på att läsa boken "Mellan köksfönstret och evigheten" skriven av Karin Thunberg, journalist på SvD. En mycket gripande och öppenhjärtlig bok som handlar om kärlek, vänskap och arbete. Orden i boken berör mig djupt.

Jag har under mitt liv drabbats av depression några gånger. Jag är inte psykolog och kan inte beskriva depression på ett professionellt sätt, jag kan endast beskriva hur det känns att vara så djupt deprimerad att man tappar livslusten. Något jag har varit med om några gånger helt sedan min pappa dog framför ögonen på mig när jag var endast 12 år. Den dagen brast det inom mig. Min pappa var mitt allt. Det var han som matade mig med flaska när jag var nyfödd. Min mamma, Margit, dog när jag föddes. I tre år kunde jag vare sig gråta eller prata om det som hade hänt. Först när jag som 15-åring kom till ett flickhem i Skien kunde jag få hjälp att sluta vara självdestruktiv och hopplös i mitt sätt att tänka. Jag mötte andra flickor som hade haft traumatiska upplevelser i sina liv. Tillsammans och med hjälp av bra personal lärde vi oss att hitta känslorna och att sätta ord på dem. Jag började leva igen. Det tog dock många år innan jag kunde hitta självkänslan igen. Det tog ytterligare många år innan jag lärde mig att lita på andra människor. Såren i själen var så djupa och komplicerade att det var svårt att ta fram de.

Depression skulle jag skriva om. När man inte ser något hopp och allt blir svart; när man bara vill dö. När någon får en somatisk sjukdom kan man prata om det, t e x att man har brutit ett ben eller fått någon form av allergi. Att bli sjuk i själen det är tabubelagt, något skrämmande och något skämmigt, man törs inte berätta om det. Jag tror att det är viktigt att någon av oss som har drabbats av detta törs stå fram. Jag tror att det kan vara till hjälp för många. Både för andra som drabbats, men också för de som arbetar med människor som lider av olika former för psykiska sjukdomar.

När jag var 18 år så kände jag att mitt liv var meningslöst. Jag hade inga föräldrar och ingen god eller nära relation med mina syskon. Vi blev splittrad som familj när min pappa dog och vi hade så olika förutsättningar; helsyskon, halvsyskon och styvsyskon. I dag har vi hittat tillbaka till varandra, men det tog oss mera än 20 år.

Jag blev gravid när jag var 18 år. Först då kände jag att jag hade något att se fram emot och att leva för; ett barn. Tre veckor efter min 19-årsdag födde jag en liten flicka Margarita. Jag gav henne liv och hon gav mig livet tillbaka. Någon som behövde mig, någon att leva för. Historien kring hennes ankomst till jorden är så lång och dramatisk att den kan jag inte skriva om här. Att få Margarita var så betydelsefullt för mig, så det måste bara nämnas. Hennes namn betyder en pärla, någon säger att det betyder en blomma. För mig är hon en stjärna och när hon kom till världen fick jag en orsak att kämpa; ett hopp. Ingen smärtfri kamp dock, det kan Gudarna lova!

När hennes syster föddes 1988 och dog fyra dagar efter förlossningen drabbades jag åter igen av en djup depression, jag har inget minne av det första halva året efter att min dotter Veronika dog. Tre års terapi och samtal behövdes för att jag skulle kunna fungera igen. Strax efter flyttade jag till Sverige. Till nya utmaningar, till nya möjligheter; på gott och ont.

Jag var 26 år när jag flyttade till Sverige. Då fick jag en ny djup livskris. Jag lämnade ett tryggt och stort nätverk bakom mig och skulle bygga upp ett nytt här. Det var inte lätt. En dag stod jag på vårdcentralen i Strängnäs med nyfödda Emil på armen, Benjamin 4 år och Margarita 7 år. Jag bad om hjälp, jag kunde inte sluta gråta. Jag fick hjälp och några år senare började jag plugga.

När jag år 2000 tog min examen på det beteendevetenskapliga programmet på högskolan i Eskilstuna sökte jag arbete inom kriminalvården och har sen dess arbetat inom det verket. Jag har dragit ut mina läkarjournaler från de senaste fem åren och de är fulla av beskrivningar om stressreaktioner och depressioner. Min arbetsplats har inte varit hälsosam för mig att vara på. Min envishet och dumhet har dock gjort att jag har stannat kvar. Nu är jag avstängt av orsaker jag redan har beskrivit på denna blogg. Något som förhoppningsvis leder till något gott i slutändan.

Ibland kommer en diakonissa hem till mig, när jag behöver andlig vägledning. Sist hon var här frågade jag henne varför Gud inte gör mig starkare, efter alla livskriser och kamper borde jag ha blivit hårdhudad, tycker jag. Hon svarade att Gud nog inte vill inte göra mig hårdhudad, för då skulle jag inte längre kunna känna av orättvisor och reagera på dem. Jag har grundat mycket på de vackra orden, jag grundar på dem fortfarande.

Några människor som blir deprimerade tar medicin för att klara av vardagen och på det sättet få ett fungerande liv. Jag har provat det, men jag klarar inte av det. Jag känner mig mera död än levande när mina känslor dras ut och blir en jämn linje så att säga. Svårt att förklara, jag behöver starka känslor. Sen saknar jag inte det ämnet som gör människor glada. Mitt liv har bara varit så traumatisk till tider att såren lätt slås upp när saker händer. Jag har inte blivit tjockhudad. Jag har haft långa diskussioner med min läkare om detta, hon är rädd för att jag skall "passera gränsen" och ta mitt liv om jag inte tar antidepressiva mediciner. I dag diskuterar vi inte längre detta, jag går i terapi, pratar med vänner och med familjen och vet att allt kommer att bli bra. För den här gången. I 7 månader har jag väntat på att kriminalvården skall bestämma vad de skall göra med min anställning, det är en fysisk och konkret orsak till att jag inte kan komma ur min depression för den här gången, just nu.

Depressioner kommer och går, det kan ibland gå flera år utan att någon depression bryter ut. För mig så är det helt beroende på livsomständigheter och skeenden i livet. Vänliga miljöer och människor gör mig stark och trygg. Fientliga miljöer och människor äter upp mig inifrån. Problemet för mig är att när väl depressionen har satt sig kan inte mitt logiska och intellektuella tänkande hjälpa mig längre. Min analytiska förmåga stympas brutalt. Jag vet helt logiskt att det finns många goda vänner och familjemedlemmar runt mig som älskar mig och vill mig väl. Problemet är att det är de elaka och onda människorna som etsar sig fast på min näthinna och i mina tankar när jag är försvagad av tunga och svarta tankar och känslor.

Detta blev kanske rörigt, jag kanske inte hittade den röda tråden i min berättelse. Jag läste på en annan blogg i dag om gamar. Varsågod alla gamar, njuter någon av att jag nu berättar om en av Sveriges största folksjukdomar, som ofta leder till att människor tar sitt eget liv, så varsågod. I could not care less! Förhoppningsvis gör min historia även nytta, för andra därute som kämpar med liknade saker. Take care. Mitt och Peos motto är ju; "Den som har roligast vinner!" Jag kommer dit igen, I promise!