Jag skrev denna vers i går på face-book, efter att ha läst den på min vän Lena Aluns blogg. Den gjorde många glada och därför lägger jag den nu på bloggen. Läs och njut! Den är särskilt bra för alla som vågar gå emot strömmen. Kom ihåg; Det är bara döda fiskar som flyter medströms.
SINNESROBÖNEN:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Låt dock aldrig min sinnesro bli så total
att den släcker min indignation
över det som är fel, vrångt och orätt.
Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder
och vreden slocknar i mitt bröst.
Låt mig aldrig misströsta
om möjligheten att nå en förändring
bara för att det som är fel är lag och normalt,
att det som är vrångt och orätt har historia.
Och låt mig aldrig tvivla på förståndet
bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid
hos en ensam.
Sinnesrobönen är en kristen bön skriven av den amerikanske prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926.
onsdag 21 april 2010
tisdag 20 april 2010
Kungaförtroende minskar stadigt
Både DN och SvD skriver om att Kungaförtroende minskar stadigt.
Det borde det göra. I ett liberalt och upplyst samhälle skall man inte kunna födas in i en hög samhällsposition. Alla människor är unika, men ingen är kunglig!
DN skriver: "Allt sedan SOM-undersökningarna startade 1995 har förtroende för det svenska kungahuset minskat. Vid höstens undersökning var förtroendet nere på samma låga nivå som 2004 efter kungens besök i Brunei där han gjorde en del utmanande uttalanden."
Dags att flytta in monarkin på ett museum. Låt det förlegade och omoderna statsskick vi har i dag bli historia. Sverige är en modern demokrati och där hör monarki inte hemma.
Det borde det göra. I ett liberalt och upplyst samhälle skall man inte kunna födas in i en hög samhällsposition. Alla människor är unika, men ingen är kunglig!
DN skriver: "Allt sedan SOM-undersökningarna startade 1995 har förtroende för det svenska kungahuset minskat. Vid höstens undersökning var förtroendet nere på samma låga nivå som 2004 efter kungens besök i Brunei där han gjorde en del utmanande uttalanden."
Dags att flytta in monarkin på ett museum. Låt det förlegade och omoderna statsskick vi har i dag bli historia. Sverige är en modern demokrati och där hör monarki inte hemma.
onsdag 14 april 2010
Nalin Pekgul och Paulina Neuding
Nalin Pekgul, ordförande för socialdemokratiska kvinnoförbundet, skriver på newsmill: "Vi som är politiskt aktiva och kommer från länder med långvariga konflikter bär med oss mycket hat. Men nu lever vi i Sverige och vi som har nått positioner som ger oss inflytande över samhällsutvecklingen måste använda vår makt och ställning för att verka för försoning och inte gå våra etniska gruppers ärenden." Nalin Pekgul är en mycket klok politiker som ofta kommer med vettiga och genomtänkta argument i integrationsfrågan.
Pekgul påpekar: "Men ska vi hålla ihop Sverige måste även svåra frågor kunna ventileras. Bakgrunden till intervjun i Aktuellt är att jag under flera år med oro har sett hur den svenska politiken etnicifieras. När riksdagen beslutade att benämna massakrerna på armenier, assyrier och syrianer som folkmord kom motsättningarna upp till ytan. Beslutet kan diskuteras, men det är ett tecken på etnicifieringen att riksdagsledamöter med rötter i Turkiet deltog så aktivt i debatten och sedan tar åt sig äran av beslutet inför de egna etniska grupperna. Jag hade förväntat mig att just dessa ledamöter skulle se faran med etnicifieringen och hålla sig borta från denna debatt för att inte öka motsättningarna." Pekguls debattartikel på newsmill påminner om Paulina Neudings artikel i SvD här om dagen; "Åkesson tjänar på att andra duckar".
Paulina Neuding skriver: "Mordet på en äldre kvinna i Landskrona är ett tragiskt, enskilt våldsdåd som inte säger någonting om brottsligheten i stort, vare sig i Landskrona eller i resten av Sverige. Men mordet har väckt frågor i debatten som är värda att ta på allvar. Stämmer det att invandrare är mer benägna att begå våldsbrott än infödda svenskar? Finns det överhuvudtaget legitima skäl att tala om invandrares överrepresentation eller är det att gå Sverigedemokraternas ärenden?"
Det är individer som begår brott, inte etniska eller religösa grupper. Samtidigt måste man kunna prata öppet om de olika samhällsproblem vi har. Det är ett problem att personer från Afrikanska länder har svårare att få jobb i Sverige än vad tex en invandrare från Danmark har. Det är ett problem att invandrare tycks vara överrepresenterade i svenska fängelser. Tidigare var det arbetarklassen som var den dominerande gruppen på anstalterna. Kan man inte prata om detta blir det svårt att komma med bra problemlösningar.
Neuding skriver: "Flera amerikanska studier har visat att invandrare har varit mindre brottsbenägna än infödda amerikaner. En förklaring är att det rör sig om en grupp som ofta har riskerat mycket för att etablera sig i det nya landet, och som har för mycket att förlora på att begå brott. En annan förklaring tycks ligga i urvalet, det vill säga i vilka som väljer att lämna sina hemländer och bosätta sig i USA. Invandrare behöver alltså inte vara mer ?benägna att begå brott, trots alla svårigheter det innebär att börja om i ett nytt land uppryckt med rötterna. Om detta borde man även i Sverige kunna föra en debatt som leder till konstruktiva åtgärder."
Om vi inte kan ta i känsliga frågor så lämnar vi över de till andra. I det här fallet till Sverigedemokraterna. Är det det vi vill?
Pekgul påpekar: "Men ska vi hålla ihop Sverige måste även svåra frågor kunna ventileras. Bakgrunden till intervjun i Aktuellt är att jag under flera år med oro har sett hur den svenska politiken etnicifieras. När riksdagen beslutade att benämna massakrerna på armenier, assyrier och syrianer som folkmord kom motsättningarna upp till ytan. Beslutet kan diskuteras, men det är ett tecken på etnicifieringen att riksdagsledamöter med rötter i Turkiet deltog så aktivt i debatten och sedan tar åt sig äran av beslutet inför de egna etniska grupperna. Jag hade förväntat mig att just dessa ledamöter skulle se faran med etnicifieringen och hålla sig borta från denna debatt för att inte öka motsättningarna." Pekguls debattartikel på newsmill påminner om Paulina Neudings artikel i SvD här om dagen; "Åkesson tjänar på att andra duckar".
Paulina Neuding skriver: "Mordet på en äldre kvinna i Landskrona är ett tragiskt, enskilt våldsdåd som inte säger någonting om brottsligheten i stort, vare sig i Landskrona eller i resten av Sverige. Men mordet har väckt frågor i debatten som är värda att ta på allvar. Stämmer det att invandrare är mer benägna att begå våldsbrott än infödda svenskar? Finns det överhuvudtaget legitima skäl att tala om invandrares överrepresentation eller är det att gå Sverigedemokraternas ärenden?"
Det är individer som begår brott, inte etniska eller religösa grupper. Samtidigt måste man kunna prata öppet om de olika samhällsproblem vi har. Det är ett problem att personer från Afrikanska länder har svårare att få jobb i Sverige än vad tex en invandrare från Danmark har. Det är ett problem att invandrare tycks vara överrepresenterade i svenska fängelser. Tidigare var det arbetarklassen som var den dominerande gruppen på anstalterna. Kan man inte prata om detta blir det svårt att komma med bra problemlösningar.
Neuding skriver: "Flera amerikanska studier har visat att invandrare har varit mindre brottsbenägna än infödda amerikaner. En förklaring är att det rör sig om en grupp som ofta har riskerat mycket för att etablera sig i det nya landet, och som har för mycket att förlora på att begå brott. En annan förklaring tycks ligga i urvalet, det vill säga i vilka som väljer att lämna sina hemländer och bosätta sig i USA. Invandrare behöver alltså inte vara mer ?benägna att begå brott, trots alla svårigheter det innebär att börja om i ett nytt land uppryckt med rötterna. Om detta borde man även i Sverige kunna föra en debatt som leder till konstruktiva åtgärder."
Om vi inte kan ta i känsliga frågor så lämnar vi över de till andra. I det här fallet till Sverigedemokraterna. Är det det vi vill?
tisdag 13 april 2010
Jazics vagn är inte ful
Kristina Levin på Strengnäs Tidning skriver: "I 15 år har Nedjad Jazic sålt grönsaker på torget i Strängnäs. Varje år inför de senaste årens säsonger har han mött motstånd mot sin vagn som han säljer sina grönsaker ifrån. En vagn han köpte på kommunens inrådan för nio år sedan. Fyra år senare, 2005, höll den inte längre måtten."
När Jazic skulle ansöka om tillstånd att få stå med sin vagn och sälja grönsaker på Gyllenhjelmstorget för säsongen som nu kommer fick han alltså ett nej. Detta är en sorglig historia; en sorglig historia som har drabbat en person väldigt hårt. Det är dags att kommunen gör rätt i den här frågan. Låt Nedjad Jazic få det tillstånd han behöver för att sälja grönsaker på Gyllenhjelmstorget i Strängnäs. Klåfingriga tjänstemän och politiker gör ingen nytta i det här ärendet. Det är inget fel på vagnen. Ett levande torg borde vara målet. Grönsakshandlaren Nedjad Jazic är mycket uppskattad.
När Jazic skulle ansöka om tillstånd att få stå med sin vagn och sälja grönsaker på Gyllenhjelmstorget för säsongen som nu kommer fick han alltså ett nej. Detta är en sorglig historia; en sorglig historia som har drabbat en person väldigt hårt. Det är dags att kommunen gör rätt i den här frågan. Låt Nedjad Jazic få det tillstånd han behöver för att sälja grönsaker på Gyllenhjelmstorget i Strängnäs. Klåfingriga tjänstemän och politiker gör ingen nytta i det här ärendet. Det är inget fel på vagnen. Ett levande torg borde vara målet. Grönsakshandlaren Nedjad Jazic är mycket uppskattad.
Dags att avpolitisera socialtjänsten?
Debatt på newsmill: "Sverige behöver mer seriös debatt om regler för myndighetsingripanden; om gränser mellan barns rättigheter och föräldrars integritet. Men svensk socialtjänst idag är orimligt hårt styrd av politiska socialnämnder, ner på enskild individnivå. Politiken ska sköta lagar och regler, budgetar och granskningar - inte ta ansvaret för klienterna ifrån professionen skriver Ulf Kristersson, socialborgarråd i Stockholm, och Christine Johansson, ordförande i akademikerförbundet SSR."
Jag blir bara matt och uppgiven när jag läser denna debattartikel. Makan till trams skall man leta länge efter. Här har tydligen högern och vänstern hittat varandra i en ohelig allians i en livsviktig fråga för många utsatta människor. Trovärdigt? Knappast. Medmänskligt? Inte alls. Jag citerar delar av Ann Helena Rudbergs kommentar på newsmill:
"Ju fler människor som är inkopplade i granskningen av vad socialnämnderna gör desto bättre. Låt inte de människor som är tvungna att ha med socialen att göra sitta där ensamma utan att någon annan ser vad som sker. Socialerna är ofta i socialistiska kvinnors grepp och de menar absolut väl, men kan ofta inte gå förbi sina egna begränsningar. Hemlighetsmakeriet bakom de där dörrarna har blivit värre med åren. Istället för att sluta dessa myndighetsplatser än mer så vore det bättre att öppna dem utåt. Socialen är liksom f-kassan och arbetsförmedlingen gamla institutioner med sin egen inbyggda moral och sina regler. Det räcker inte bara med professionell utbildning det behövs lite hjärta och en smula enkelt sunt förnuft också. Och det kan en vanlig människa utan utbildning stå för likaväl som ett proffs. Ibland kanske mycket bättre."
Kristersson arbetar hårt, om jag har förstått det hela rätt, för att det skall bli lättare att adoptera. Christina Johansson vill tillfredställa sina medlemmars, som är socionomer, krav på socionomlegitimation. Vem får betala priset? Behöver jag svara på det?
Jag säger som Urban Persson (newsmillskommentar): "Kristersson och Johansson har övertagit kyrkans roll. Den ena springer med kollekthåven och den andra spelar orgel."
"Socialtjänsten som bildades för att vara utsattas advokater mot samhället, har istället blivit samhällets advokater mot våra utsatta."
Jag blir bara matt och uppgiven när jag läser denna debattartikel. Makan till trams skall man leta länge efter. Här har tydligen högern och vänstern hittat varandra i en ohelig allians i en livsviktig fråga för många utsatta människor. Trovärdigt? Knappast. Medmänskligt? Inte alls. Jag citerar delar av Ann Helena Rudbergs kommentar på newsmill:
"Ju fler människor som är inkopplade i granskningen av vad socialnämnderna gör desto bättre. Låt inte de människor som är tvungna att ha med socialen att göra sitta där ensamma utan att någon annan ser vad som sker. Socialerna är ofta i socialistiska kvinnors grepp och de menar absolut väl, men kan ofta inte gå förbi sina egna begränsningar. Hemlighetsmakeriet bakom de där dörrarna har blivit värre med åren. Istället för att sluta dessa myndighetsplatser än mer så vore det bättre att öppna dem utåt. Socialen är liksom f-kassan och arbetsförmedlingen gamla institutioner med sin egen inbyggda moral och sina regler. Det räcker inte bara med professionell utbildning det behövs lite hjärta och en smula enkelt sunt förnuft också. Och det kan en vanlig människa utan utbildning stå för likaväl som ett proffs. Ibland kanske mycket bättre."
Kristersson arbetar hårt, om jag har förstått det hela rätt, för att det skall bli lättare att adoptera. Christina Johansson vill tillfredställa sina medlemmars, som är socionomer, krav på socionomlegitimation. Vem får betala priset? Behöver jag svara på det?
Jag säger som Urban Persson (newsmillskommentar): "Kristersson och Johansson har övertagit kyrkans roll. Den ena springer med kollekthåven och den andra spelar orgel."
"Socialtjänsten som bildades för att vara utsattas advokater mot samhället, har istället blivit samhällets advokater mot våra utsatta."
Moderaterna bygger broar
Ledarskribenten på Eskilstuna-Kuriren Susanne Birgersson skriver: "Moderaterna oroar sig för ökade klyftor och pratar om rättvisa och alla människors lika möjlighet och rättigheter oberoende av bakgrund. Sverige får inte bli ett land där det går bra för några, samtidigt som andra lämnas efter, heter det i kampanjmaterialet. Man kan skratta lite. Adoptionen av Socialdemokraternas retorik och favoritord är inte särskilt subtil."
För att använda samma begrepp som Birgersson kan man säga att det är en vällyckad adoption moderaterna har gjort. Det är inte alla "adoptivbarn" som får det så här bra. Jag menar att det är en sak att säga och en helt annan sak att göra. Socialdemokraterna har alltid haft monopol på rättvise- och solidaritetsbegreppen. En gång i tiden var det säkert rätt också. Men, inte i dag. Det finns moderna socialdemokrater som arbetar åt rätt håll. Men, de är tyvärr sällsynta. Det finns socialdemokrater som påstår att de tillhör den goda sidan. För oss som har varit beroende av det hjälpsystem som socialdemokraterna försvarar i alla lägen så är det rätt skrattretande att höra sådant; man vet inte om man skall skratta eller gråta. De systemkramande socialdemokraterna levererar ingen rättvisa. De har själva blivit som den elit de tidigare bekämpade; maktfullkomliga och dryga.
Birgersson påpekar: "Klyftan mellan dem som har jobb och dem som inte har, existerar oavsett regering." Det är helt korrekt. Den stora skillnaden är att en borgerlig regering kommer att se till att de som arbetar blir flera medan en socialdemokratisk ledd regering mer satsar på att folk skall bli kvar i sitt bidragsberoende.
För att använda samma begrepp som Birgersson kan man säga att det är en vällyckad adoption moderaterna har gjort. Det är inte alla "adoptivbarn" som får det så här bra. Jag menar att det är en sak att säga och en helt annan sak att göra. Socialdemokraterna har alltid haft monopol på rättvise- och solidaritetsbegreppen. En gång i tiden var det säkert rätt också. Men, inte i dag. Det finns moderna socialdemokrater som arbetar åt rätt håll. Men, de är tyvärr sällsynta. Det finns socialdemokrater som påstår att de tillhör den goda sidan. För oss som har varit beroende av det hjälpsystem som socialdemokraterna försvarar i alla lägen så är det rätt skrattretande att höra sådant; man vet inte om man skall skratta eller gråta. De systemkramande socialdemokraterna levererar ingen rättvisa. De har själva blivit som den elit de tidigare bekämpade; maktfullkomliga och dryga.
Birgersson påpekar: "Klyftan mellan dem som har jobb och dem som inte har, existerar oavsett regering." Det är helt korrekt. Den stora skillnaden är att en borgerlig regering kommer att se till att de som arbetar blir flera medan en socialdemokratisk ledd regering mer satsar på att folk skall bli kvar i sitt bidragsberoende.
lördag 10 april 2010
Om bottenlös sorg
I dag är det 22 år sedan min egen dotter Veronika dog. Jag följde henne till graven i april 1988. Min förstfödda dotter Margarita, då 2 år, hoppade och skuttade runt den lilla vita kistan i Molde Domkyrka. Jag valde att ta med henne på begravningen fast hon var för liten för att förstå vad som hände. Jag ville kunna berätta för henne senare i livet att hon var med när vi sa farväl till hennes egen lillasyster. Margarita hade en vacker röd klänning på sig och svarta små lackskor. På kistan låg en krans gjord som ett hjärta av många röda rosor. Det var bara en liten skara människor närvarande under begravningsgudstjänsten. Det var Veronikas pappa och jag, ett mycket ungt par, vi var bara 23 och 22 år gamla och några släktingar som var där.
"Stor kram till dig som har ett sådant minne att vårda", skriver en vän till mig i dag på face-book. Min familj har alltid pratat om Veronika. Vi vårdar hennes minne genom att berätta att hon föddes, levde och dog. Det är totalt meningslöst att barn dör. KG Hammars bok "Jag har inte sanningen, jag söker den" har hjälpt mig mycket. I boken berättar han att det finns saker som händer som helt saknar mening.
På min blogg den 11 mars 2008 skriver jag: "Vad är meningen med livet, är filosofernas viktigaste och ständigt återkommande fråga. Mot bakgrund av, att min mamma Margit dog när jag föddes, min pappa Jostein Edgar dog när jag var 12 och min egen dotter Veronika dog när hon var bara fyra dagar gammal, har just denna fråga ofta dykt upp i mitt huvud. Vad är meningen med livet?" Meningen är nog att vi som är kvar skall ta hand om varandra och sprida kärlek. Vi skall inte låta onda människor styra våra liv. Marcus Birro säger: "De hugger så fort man visar svaghet. Så fort en människa lämnar en lucka, visar en svaghet, så är trollen där och hugger." Låt de hugga. Kärleken är starkare än hatet. Kärleken kommer att vinna. I första Korinterbrevet kapitel 13 står det: "När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken men störst av dem är kärleken."
Ulla skriver i SvD: "Mina föräldrar dog i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Då fanns inom det landsting där jag bodde ingen krishjälp att få. Men numera är vårt samhälle bättre rustat att stödja människor som drabbas av hastiga förluster.Detta är mycket viktiga insatser." Min dotter dog 1988 och vi fick ingen hjälp. Jag har kommit fram till att det är viktigt att prata om sorg och smärta.
Den bottenlösa sorgen det innebär att förlora sitt barn försvinner aldrig. Det slutar aldrig att gör ont. Men, det hjälper dig, mig och andra att prata om tabuämnet döden. När min dotter Veronika dog gick folk till den andra sidan av gatan när de såg mig. De var rädda. De visste inte vad de skulle säga. Jag har stor respekt för den rädslan de kände inför det okända och för döden. Mina tragiska erfarenheter har gett mig mod och styrka att vara där när andra drabbas. Att inte vara rädd, att alltid stå upp för mina medmänniskor och tro på rättvisan ger mitt liv en mening. Min dotter Veronika, min pappa Jostein Edgar och min mamma Margit är änglar som hjälper mig att hitta rätt på livets outgrundliga stigar. Outgrundliga äro Herrens vägar!
"Stor kram till dig som har ett sådant minne att vårda", skriver en vän till mig i dag på face-book. Min familj har alltid pratat om Veronika. Vi vårdar hennes minne genom att berätta att hon föddes, levde och dog. Det är totalt meningslöst att barn dör. KG Hammars bok "Jag har inte sanningen, jag söker den" har hjälpt mig mycket. I boken berättar han att det finns saker som händer som helt saknar mening.
På min blogg den 11 mars 2008 skriver jag: "Vad är meningen med livet, är filosofernas viktigaste och ständigt återkommande fråga. Mot bakgrund av, att min mamma Margit dog när jag föddes, min pappa Jostein Edgar dog när jag var 12 och min egen dotter Veronika dog när hon var bara fyra dagar gammal, har just denna fråga ofta dykt upp i mitt huvud. Vad är meningen med livet?" Meningen är nog att vi som är kvar skall ta hand om varandra och sprida kärlek. Vi skall inte låta onda människor styra våra liv. Marcus Birro säger: "De hugger så fort man visar svaghet. Så fort en människa lämnar en lucka, visar en svaghet, så är trollen där och hugger." Låt de hugga. Kärleken är starkare än hatet. Kärleken kommer att vinna. I första Korinterbrevet kapitel 13 står det: "När allt annat går under finns tre saker ändå kvar - tron, hoppet och kärleken men störst av dem är kärleken."
Ulla skriver i SvD: "Mina föräldrar dog i slutet av 70-talet och början av 80-talet. Då fanns inom det landsting där jag bodde ingen krishjälp att få. Men numera är vårt samhälle bättre rustat att stödja människor som drabbas av hastiga förluster.Detta är mycket viktiga insatser." Min dotter dog 1988 och vi fick ingen hjälp. Jag har kommit fram till att det är viktigt att prata om sorg och smärta.
Den bottenlösa sorgen det innebär att förlora sitt barn försvinner aldrig. Det slutar aldrig att gör ont. Men, det hjälper dig, mig och andra att prata om tabuämnet döden. När min dotter Veronika dog gick folk till den andra sidan av gatan när de såg mig. De var rädda. De visste inte vad de skulle säga. Jag har stor respekt för den rädslan de kände inför det okända och för döden. Mina tragiska erfarenheter har gett mig mod och styrka att vara där när andra drabbas. Att inte vara rädd, att alltid stå upp för mina medmänniskor och tro på rättvisan ger mitt liv en mening. Min dotter Veronika, min pappa Jostein Edgar och min mamma Margit är änglar som hjälper mig att hitta rätt på livets outgrundliga stigar. Outgrundliga äro Herrens vägar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
