Brev från en flicka som går på Tosteröskolan.

"Hej... du som bestämmer

Snälla, flytta inte skolan. Jag vill vara kvar där. Det blir så långt till den nya och då får jag nog inte gå själv för alla bilar.

Mitt klassrum är så fint. Vi har nära till skolbiblioteket.
Också har vi ett mysigt grupprum. Också har vi en egen ingång till kapprummet. Också ser vi hönsen från fönstret. Och skogen. Det är fin utsikt. Det är det verkligen. Och ibland så hör vi tuppen.

Jag gillar att leka vid berget och det finns så fina blommor där.
En gång såg vi rådjur på ängen. Också kan man gå till skogen och leka om man är sur på en fröken eller en kompis.

Hur ska alla vi barn få plats på den nya skolgården?

Vad kommer att hända med fjärilsrestaurangen? Vem ska ta hand om fjärilarna?

Får vi ta med oss det nedfallna trädet? Där brukar ju vi leka, gunga på grenarna och klättra och hoppa och... Jag älskar att leka där.

Det kommer att kännas konstigt med en annan skola..."

Så skriver en flicka som går i klass 1-2 på Tosteröskolan till oss politiker.

Afghanistan ett dilemma.

Jag har funderat mycket över Afghanistanfrågan. Precis som Peter Wolodarski skriver i sin artikel "Tvivlet om kriget", tycker jag att det var rätt att gå in i Afghanistan 2001. Jag skrev själv en debattartikel om detta i Eskilstuna-Kuriren senhösten 2001.

Wolodarski skriver i DN: "Kriget i Afghanistan har längre framställts som det rättfärdiga kriget – och rättfärdigt har det varit. Det var ett nödvändigt svar på terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon eftersom al-Qaida använde landet som bas för sin träning. Det var en välkommen humanitär insats för det afghanska folket eftersom talibanväldet stod för förtryck och misär. Det var också det mest legitima kriget mot terrorismen eftersom Afghanistan till skillnad från Irak hade en direkt koppling till 11 september."

I dag är läget annorlunda. Det så kallade "kriget mot terrorismen" är omöjligt att vinna militärt. Det är humanitära insatser och stöd som gäller, det som kallas "Nation Building".

Wolodarski konstaterar klokt: "Terrorhotet är dessutom inte begränsat till vare sig Pakistan eller Afghanistan. Det finns gott om radikala islamister i länder som Jemen, Somalia och Saudiarabien, och någon lösning på det problemet erbjuder inte fortsatta stridigheter i Afghanistan. Tvärtom riskerar dessa bara att bidra till att fler terrorister rekryteras. Åtta år efter att kriget inleddes är det hög tid för Natoalliansen och Sverige att genomföra en seriös offentlig utvärdering, inte bara av vad den militära närvaron åstadkommit utan vad den syftar till framöver."

Min slutsats blir att regeringen borde på ett ordnat sätt avsluta det militära engagemanget i Afghanistan och i stället satsa på humanitärt stöd till regionen genom tex FN.

Brev från en förälder med barn på Tosteröskolan.

Just nu bombarderas vi folkvalda politiker i Strängnäs kommun med mail från anhöriga till barn på Tosteröskolan. Det är mammor, pappor, mor- och farföräldrar som skriver till oss. Budskapet är att vi skall låta Tosteröskolan få vara kvar. Härunder kommer ett av breven:

"Jag har barn som går på Tosteröskolan, och jag vill att skolan ska få vara kvar. Tosteröskolans lokaler är anpassade för barnens åldrar, och skolan är väl skyddad mot trafik. Dessutom finns stora naturområden runt skolan som passar bra för lek och utomhuspedagogik. Personalen har jobbat med utomhusmiljön i många år och det finns bl a hönshus, fjärilsrestaurant och motionsspår.

Karinslundsskolan är anpassad för högstadieelever. Verksamhet för förskolebarn och grundskolebarn ställer helt andra krav på utformning av lokaler och skolgård. Skogen runt skolan krymper eftersom området är under bebyggelse, och trafiken på vägen intill skolan är tät.

Tosteröskolans lokaler må vara gamla, men fungerar för den mycket moderna pedagogik med inriktning på miljöengagemang och utevistelse som bedrivs där i dag. Denna undervisningsmetodik blir svårligen genomförbar på Karinslundsskolan så som den ser ut idag och tyvärr inte heller efter de föreslagna renoveringarna. För att inte riskera att barnens skolmiljö och undervisning försämras markant kommer en mycket större anpassning av Karinslundsskolan än planerat att krävas, till en ännu okänd kostnad.

Det är alltså i nuläget oklart om en flytt kommer att innebära någon ekonomisk besparing. Däremot står det klart att barnens utomhusmiljö kommer att försämras.

Vi är fullt medvetna om att kommunens budget är pressad. Men vi anser inte att kommunens felberäkningar och dåliga ekonomi ska behöva betalas av våra barn genom en försämrad undervisning och en undermålig skolmiljö!

Politiker, bilda dig en egen uppfattning! Hur mycket är det värt att Tosteröbarnen får en god undervisning i åldersanpassade lokaler i en trafiksäker miljö? Är det viktigt med miljötänkande och modern utomhuspedagogik? Hur mycket pengar får en flytt och renovering av Karinslundsskolan kosta? Kommer det att tillkomma ytterligare kostnader t ex för att förbättra trafikmiljön? Vi bedömer att de ekonomiska beräkningarna i skollokalsutredningen är ofullständiga – vågar du fatta beslut på det underlaget? Anser du att konsekvenserna för barnen är väl analyserade och barnens intressen tillvaratagna?

Vi kräver återremiss av förslaget att flytta Tosteröskolan - låt Tosteröskolan vara kvar!"

Politikerdagar i Göteborg 2009.

Fawsi Adem (S), Göran Hägglund (KD) och Margit Urtegård.












Fawsi Adem (S), Göran Hägglund (KD) och Margit Urtegård.












Har precis kommit hem från politikerdagarna i Göteborg. Mycket lärorikt och trevligt att vara där. På bilderna ovan har socialministern tillika partiledaren för Kristdemokraterna, Göran Hägglund, upptäckt att jag har socialdemokraternas ros på kavajslaget. Titta på blicken!:-).

Tidigare under kvällen pratade jag med en socialdemokrat från Göteborgstrakten. Han tyckte att det var så roligt att träffa mig så han ville så gärna ge mig en ros. Den enda ros han hade tillgänglig var partimärket och den gav han till mig. Väluppfostrad som jag är tackade jag vänligt för gesten och satte rosen på mitt kavajslag. När Göran Hägglung såg rosen var han snabb att plocka bort den. Nu ligger den i kavajfickan.

Zlatan, Zlatan, Världens bästa Zlatan!

Zlatan har fått ännu en guldboll. Via en storskärm på Fotbollsgalan tackade han för sin fjärde guldboll. Han sa: "När jag fick min tredje (guldboll) var det mer som att jag tävlade mot många andra som hade två… nu känns det mer som att jag tävlar mot mig själv."

Anna Laestadius Larssons berättar om detta i SvD: "Så sa Zlatan när han på Fotbollsgalan i måndags via storskärm tackade för sin fjärde guldboll. Och sedan brände han av det där leendet. När Zlatan ler, ler hela världen tillbaka. Hela världen undantaget svenskarna. Här uppfattas han som kaxig. Och överskattad. Det spelar ingen roll att killen är historisk. Ifjol hade ingen spelare någonsin tidigare förärats tre guldbollar, nu har han fyra. Välförtjänta. Han är en av världens bästa spelare. Men vi klarar oss utan honom. I alla fall om man ska tro alla sura, uppblåsta kommentarer på vårt lands nyhetssajter den här veckan."

Zlatan har drabbats av den kungliga svenska avundsjukan. Den otäcka och vidriga avundsjukan kan man tyvärr inte vaccinera sig emot; är man för duktig så blir man attackerad.

Anna Laestadius Larssons konklusion är att detta handlar om främlingsfientlighet. Hon skriver: "Det finns ett förakt mot Zlatan som jag har svårt att se som något annat än ren och skär främlingsfientlighet. Han ska vara tacksam som fick växa upp här, menar alltför många, och nu är det payback-time. Trots att han är född i Malmö blir han aldrig riktigt svensk. Och så är han ju så osvenskt självgod."

Jag håller inte helt med henne. Att öppet vara stolt och kaxig är osvenskt, det har hon helt rätt i. Men, Zlatan skulle ha blivit utsatt för lika mycket påhopp och missunnsamhet om han hade varit infödd svensk från de innersta skogarna i norrland. Man får helt enkelt inte visa att man vet att man är duktig. Lagom är bäst är nationalmelodin. Den kungliga svenska avundsjukan är farlig den!

Tänk att vakna upp med en bunt betongsossar och ohlygarker i sängen!

Den liberala debattören och tänkaren Johan Norberg har skrivit en mycket intressant artikel på newsmill. Han beskriver med stor humor och vaken skärpa en av de mest förbjudna flörtar vi har sett på länge.

Johan Norberg skriver: "Det handlar om storstadsliberalernas plötsligt uppblossade förälskelse i delar av Miljöpartiet. Särskilt den där urbana, frihetliga kretsen av journalister, bloggare och politiskt engagerade som tycker lika illa om den bigotta högern som den etatistiska vänstern och som tycker att det är lika viktigt med fri rörlighet för människor som för varor över gränserna. Och som inte så sällan reagerar både när staten tar den sist intjänade hundralappen och när yrkesfiskarna tar den sista Östersjötorsken.

Det är en högljudd men heterogen grupp av gammal-, ny-, social- och latteliberaler, som är lika orubbliga när det gäller principer som de är hoppjerkor när det gäller väljarbeteendet. Någonstans i utkanten av borgerligheten brukar man hitta dem, utan att de känner sig särskilt hemma någonstans. Senast bytte många från ett allt mer batongliberalt folkparti till ett allt frihetligare centerparti."

Det är de här intellektuella människorna, som inte är eller gör något av födsel och ohejdad vana, Norberg beskriver. Dessa självständiga och moderna individer kallas av vissa något föraktfullt för flip-floppare eller hoppjerkor. Men lika lite som man föds in i statskyrkan, lika lite föds vi numera in i politiska partier. Detta är en utmaning för de stora partierna och en stor möjlighet för de mindre.

Norberg skriver vidare: "Och så har vi två rejäla kvarnstenar om de grönas hals - Mona Sahlin och framför allt Lars Ohly. Med vänner som dem behöver de gröna inga fiender. Varenda person jag talar med som lockas av de gröna ser den rödgröna alliansen som det främsta hindret, som riskerar att sudda ut de attraktiva dragen och förstärka lytena."

Johan Norberg skriver om liberalers möjliga mardröm 2010: "Det är inte osannolikt att en del liberala väljare följer de gröna hem på valnatten, men risken är stor att de till sin oändliga besvikelse vaknar med en bunt betongsossar och ohlygarker i sängen."

Visholmens framtid.

Ett tänkbart scenario?! Det kan tänkas finnas hotellägare, som är medlemmar i ett politiskt parti, som tror att ett hotell på Visholmen skulle bli en framtida guldgruva då ett hotell där kan framstå mera lukrativt. Det kan även tänkas finnas fastighetsägare, som också är partibundna, som vill komma åt en centralt belägen fastighet och därför driver hotellfrågan. Det kan också tänkas finnas ledarskribenter, som blir blinda av smicker om högt uppsatta tjänstemän beställer en reklamkampanj på deras ledarsida. Men det skulle vara både cyniskt och fel om det skulle vara på detta viset. Så korrupt kan man inte vara i en demokrati. Så så kan det naturligtvis inte vara!