Vad är en vän? Vem är din vän? Det är en fråga jag har ställt mig i dag. En vän är som en mamma brukar vara. En vän älskar dig mest när du förtjänar det minst, det är då du behöver det bäst. Vänner kommer och går, familjen den består. Det ligger mycket i det ordspråket. Vad är du beredd att göra för en vän? Jag är beredd att gå genom vatten och eld för en riktig vän, när som helst, hur som helst och vart som helst. Jag har inga vänner som skulle utnyttja den viljan och det modet. Jag är trygg som vän och med mina vänner. Dock har jag genom livet fått omvärdera min syn på vänskap. Att bli sviken av en vän gör ont. Det går att förlåta, men inte hur många gånger som helst och inte för vad som helst. I nöden prövas dina vänner, det är ett som är säkert!
JAG GÖR DET BÄSTA JAG FÖRMÅR,
DET ALLRA BÄSTA JAG KAN; OCH
JAG TÄNKER FORTSÄTTA ATT GÖRA
SÅ TILL SLUTET. OM DET DÅ GÅR
BRA FÖR MIG, BETYDER DET
INGET OM MAN TALAR ILLA OM
MIG. OM DET GÅR DÅLIGT FÖR
MIG TILL SLUT, SÅ SKULLE TIO
ÄNGLAR SOM GÅR GOD FÖR MIG
INTE GÖRA NÅGON SKILLNAD.
Abraham Lincoln (1809-1865)
PS:Den som är god vän med alla, är inte vän med någon:DS
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Margit!
Er vän är svaret på era behov. Han är en åker ni sår med kärlek och skördar med tacksamhet.
Han är ert bord och er härd.
Ty ni kommer till honom med er hunger, och ni söker honom för att få ro.
När er vän säger sin mening fruktar ni inte ert eget "nej", ej heller håller ni tillbaka ert "ja".
Och när han är tyst upphör inte ert hjärta att lyssna till hans hjärta;
Ty utan ord bär och delar vänskapen alla tankar, alla önskningar och all förväntan med en glädje utan gräns.
När ni skiljs från er vän sörjer ni inte;
Ty det ni älskar mest hos honom kan framträda tydligare i hans frånvaro, liksom berget för bergsbestigaren framträder tydligare på slätten.
Och låt inte vänskapen ha något annat syfte än fördjupandet av er själ.
Ty kärlek som söker något annat än svaret på sitt eget mysterium är inte kärlek, utan ett utkastat nät som endast ger värdelös fångst.
Och ge åt er vän det bästa inom er.
Om han måste lära kanna ert tidvattens ebb, låt honom också lära känna dess flod.
Ty vem är er vän att ni skulle söka honom med timmar att slå ihjäl?
Sök honom alltid med timmar att leva.
Ty han vill fylla era behov, inte er tomhet.
Och låt vänskapens ljuvhet fyllas av skratt och delade fröjder.
Ty i de små tingens dagg skall hjärtat finna sin morgon och vederkvickelse.
Ur Profeten, Khalil Gibran
1883-1931
Kram, Marie-Louise F M
I nöden prövas vännen. Marie-Louise
idéförslag är den allra exklusivaste formen av vänskap med en själsfrände.
I vardagslivet får vi dock nöja oss med enklare varianter.
När jag blev dödligt sjuk blev jag tvungen att lära mig skilja på vänskap. Den äkta vänskapen ser också Mig och Mina Behov. Det är förvånansvärt många som använder och konsumerar människor för egna behov. Som inte bryr sig om hur de påverkar min självkänsla och energinivå. Jag tvingades gallra i vänskapsbeståndet för att själv överleva. De som inte höll måttet fick söka andra nya vägar att agera ut på.
Det är svårt att finna vänner när man blir äldre sägs det. Det håller jag med om. Man blir dock bättre på att känna igen en.
Hälsar Anna
Hej Margit!
Du skriver om vänskap. Den allra viktigaste raden var: ”En vän älskar dig mest när du förtjänar det minst, det är då du behöver det bäst”.
Det är just i de ögonblicken Du vet vem som är Din vän. Jag läde mig detta handfast för nitton år sedan då jag ställde till det för mig och kallt räknade med att bli totalt övergiven.
Glädjen av att finna att bara en svek, var - och är - obeskrivlig. Jag kan inte ens anklaga den som svek, för jag förväntade mig detsamma från alla. Sett i backspegeln blev dock personens svek - för det var ett aktivt svek - desto ledsammare som det var en person som jag gillat högt och haft mycket skoj med.
Men de andra - som satte sig i bil och körde till mig bara för att ge mig en stor kram, som kom och knackade på med ost och vin för att de förstod att vi behövde sällskap, som sov över när det var som svårast, som gick och handlade med oss eller som gemensamt allihop bjöd ut hela familjen på lokal, för att demonstrera vänskap (varvid det dyker upp två flaskor champagne på bordet från en annan vän som råkade befinna sig där samtidigt) - det var stort och mycket känslofyllt och oerhört inspirerande och kraftgivande.
Jag tror inte för ett ögonblick att någon av dessa hedervärda människor (som fortfarande lockar fram mina strida glädjetårar när jag tänker på dem) sympatiserade med vad jag gjort, men de visade att min person var värd något och att det fanns orsaker till det som skett som inte hade med min personlighet att göra. De visade att de förstått att den vänskap jag visat dem var äkta. De hjälpte mig att överleva och att komma igen - på alla fronter. Och den allra viktigaste insatsen var förstås att de möjliggjorde att vår familj kunde förbli intakt.
Jag sade då att jag önskade att jag kunde vara en sådan vän för en annan människa när denne behövde min vänskap. Att jag varit det i vart fall i en gång har jag till och med fått bekräftat i tryck i en bok som kom ut häromåret. Det gladde mig givetvis lika mycket som jag uppenbarligen hade glatt min vän.
Men en vän kan också kunna ställa krav på Dig. En vän har också rätt att förvänta sig schyst behandling. Av en vän ska man tåla att höra en och annan sanning. Gör man det inte blir det en ”vänskap” av det slag som Du vill påstå om vår kommunledning nämligen att den till slut bara skulle bestå av människor som säger ja till Jan Heimdahl.
Jag vet inte varför Du koncentrerat Din ovilja mot just Jan Heimdahl. En man som efter bästa förmåga försöker lösa de saker han anställts för att lösa. Men som ideligen möts av elände och mothugg från dem som anställt honom - bara för att han gör just det vi förväntat oss att han ska göra.
Det skapar ingen arbetsro för någon, Margit. Jag skulle önska att Du använde Din lättantända vrede till något mer konstruktivt än att ständigt racka ner på kommunchefen.
I all vänskaplighet - stor klemm från Din frände
MATS
PS: Läs gärna på min blogg, historien om den lilla älvångaren Bölja - som faktiskt är vad som förenar oss! DS
Här kommer också ett klokt citat av någon klok norrman:
Om alder
¤ Det vanskelige med å bli gammel er at man ikke har vært det før.
¤ Som regel kommer alderens klokskap for sent. Livets dumheter er begått.
¤ Å være sextifem år ung, er noen ganger langt mer oppmuntrende og håpefullt enn å være førti år gammel.
¤ Jo eldre jeg blir, desto morsommere blir livet.
¤ Le ikke av alderdommen - be om at du når den.
¤ Det er tre perioder i livet: ungdommen, middelalderen og "så godt du ser ut"
¤ Den holder seg ung, som aldri slutter å overraske!
Hej Mats.
Att kämpa för någon eller något man tror på är vad det handlar om för mig. Att behandla andra som man själv vill bli behandlad; göra för en medmänniska det man själv vill att någon skall göra för en själv när man behöver det.
Du skriver: "Jag skulle önska att Du använde Din lättantända vrede till något mer konstruktivt än att ständigt racka ner på kommunchefen." Jag blir sällan arg Mats. Men, jag reagerar och agerar när jag ser orättvisor. Det kostar det, men det vet du säkert redan lika gott som jag. Du vet också att det är sällan att någon törs kämpa eller stå upp för någon annan i detta landet; kuvade som folk har varit så alldeles för länge av olika orsaker. Man borde forska i varför det har blivit så här, varför så många är rädda. Varför så många väljer att vara anonyma när de skriver på bloggar, insändare i tidningar eller kommentarer på nättidningar. Jag har valt att låta folk få skriva anonymt på min blogg, just därför att jag vet att det är många som inte törs att skriva under med namn. Deras röst är också en röst som är lika mycket värd som vår. Men, det är onekligen intressant att det har blivit så här.
Man får inte vara obekväm, konflikter är farligt med mera, med mera. Det lönar sig att vara tyst. Vi som väljer att inte vara det får massor med öknamn, elaka epitet och hånas fritt bakom ryggen. Men, som du skrev något om, man skall titta sig i en spegel när man säger något. Det gör jag ofta och jag sover gott på natten. Sliten och trött blir jag dock av att beskåda de som inte vill hjälpa, som är rädda om sitt eget skinn. Men, som en god vän sa en gång: "Var inte ledsen för alla som inte gör något, var glad över allt gott de andra gör".
Jag lyssnar på dig Mats, du är klok.
Klem
Margit
Skicka en kommentar