Efter några månader på isoleringsavdelningen på Hallanstalten 2004 gick jag hem. Jag var uppgiven, frustrerad och nedstämd; hade gett upp min tro på mänskligheten för en stund. I denna subkultur hade jag fått se saker jag tidigare bara hade sett på film. Övervåld mot fångar, bältessängsläggningar av nyanställda följd med rakning av deras underliv och fotografering av dito med en kamera som samordnaren kom springande med.
När en högre chef fick kännedom om eländet, bad hon de slänga digitalbilderna, som nu låg i kompisarnas mejlboxar i anstaltens datorer. Det var chefens sätt att reagera, på andra arbetsplatser hade man nog polisanmält ett sådant barbariskt beteende. Det var först när fyra intagna rymde från isoleringsavdelningen på sommaren 2004, som ledningen reagerade. Nog om detta, det var boken till Kay Pollak jag skulle skriva om. Boken "att välja glädje" fick jag av en väninna. Hon tyckte jag borde läsa den för att återkomma till livet så att säga; få livslusten tillbaka efter mina chockartade upplevelser på Hall. Jag läste den flera gånger och det hjälpte. Sedan dess har jag lånat ut boken till alla jag känner, som har behövt en knuff för att återfå hopp och glädje i sina liv.
Kay Pollak blev intervjuad i SvD och där säger han: "Vi är fostrade till att inte tro på oss själva". Pollak berättar om hur viktigt det är att man tycker om sig själv. Bara genom att göra det kan man bli en ansvarstagande människa, påpekar Pollak. Han säger: "Tänk att man i generation efter generation har manglat på folk ett budskap som bara leder till att man inte kan älska sig själv."
När Kay Pollak gjorde filmen "Så som i himmelen" var hans starkaste drivkraft att skapa en arena för repliken: "Gud förlåter inte, för han har aldrig fördömt." Det säger prästfrun i filmen, i en ilsken urladdning över sin man kyrkoherden.
Pollak har drömmar, han säger, -tänk om vi i stället hade fostrats till att säga: "Jag, gudalika, fantastiska, unika människa, född i kärlek". Ja, tänk om...
Jag rekommenderar både boken "att välja glädje" och filmen "Så som i himmelen". Kay Pollaks bok "Att växa genom möten" är också fantastiskt bra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hej Margit!
Jag är en stor beundrare av Kay Pollak och har boken och filmen på dvd. Han är en stor man och hade verkligen förtjänat guldbagge och oscar för filmen. Han var nog helt enkelt lite före sin tid. Tänk, inatt drömde jag att jag såg "en ny film" av Kay Pollak och det var som en riktig högdpunkt/julafton.
Sen visar det sig att du skrivit om honom. Livet är magiskt.
Kram
Lena
Hej Lena.
Du får väl tipsa Kay Pollak om hans nästa film, den som du har drömt i natt:-).
Kul att du redan har hans böcker och film.
Kram Margit
Hej Margit!!
Ja vi kan vara glada som kommit i från Hall. Ja man ville inte tror det var sant allt man hörde om vad som hänt både personal och intagna där som absolut inte är okej någonstans. Men det finns så många som blundar sig genom livet å där jobbar ganska många såna människor, jag hoppas jag aldrig blir sån. När ledningen på ett så stort statligt företag är så dålig att man låter sånt hända utan att ta tag i problemen, undrar man hur de ska kunna vårda de intagna så de blir "samhällsdugliga" när cheferna å mycke personal är på samma nivå.
Jodå jag har läst Kay Pollak han är riktigt duktig...har bara läst "att välja glädje" å sett filmen "så som i himmelen" tycker de ä grymt bra så får ta å läsa "att växa genom möten " åxå.
Ta hand om dig!!
kram kram erica
Skicka en kommentar