söndag 27 juli 2008

En solskenshistoria!!!

På början att detta år rasade jag i vikt, gick ner 17 kilo. Det blev för tufft för mig då en pakistansk kollega av mig på Hallanstalten anklagade mig för rasism, med resultatet att jag blev avstängt från mitt arbete, med full lön, i maj.

Min kompis, Tommy, arbetar på Fridegård i Eskilstuna. Det är ett statligt SIS/LVU-hem för flickor mellan 12 och 16 år. Tommy berättade för sin chef att jag var som klippt och skuren för att kunna arbeta på flickhemmet. De ringde mig och bokade in en intervju. Jag åkte dit i slutet av maj. Under intervjun berättade jag om konflikten jag har med min arbetsgivare, kriminalvården. Fyra timmar efter att jag hade träffat personal på Fridegård, ringde en av de hem till mig och sa att de gärna ville att jag skulle bli timvikarie där. Jag blev så lycklig, rörd och överväldigad att jag grät i timmar efteråt. Tänk det finns nog en Gud och definitivt finns det änglar; jag har precis träffat flera av dem!

När jag var 15 år bodde jag ett år på ett flickhem i Norge. Då bestämde jag mig för att när jag blev stor skulle jag utbilda mig till socionom och öppna ett flickhem. Jag blev inte socionom, jag utbildade mig till beteendevetare/sociolog i stället. Inte heller har jag startat ett flickhem, däremot har jag arbetat på ett i snart två månader. Det var tufft de första dagarna jag arbetade där, alla intryck som gav så starka associationer inom mig, tog mycket kraft. Det fanns till och med en liten flicka där som var exakt som jag var när jag var omhändertagen som tonåring; det var som att möta sig själv i dörren, häftigt! Det är den bästa arbetsplats jag någonsin har jobbat på. All personal är urgulliga, kompetenta och lyhörda. Tjejerna som bor där är goa, de är ungdomar som behöver kärlek, vägledning och gränser, precis som alla andra barn och unga.

Nu ber jag inte längre om styrka när jag ber kvällsbön. Jag tackar för att han skickade dessa änglar till mig, när jag som mest behövde dem.

25 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Margit,

Jag och några änglar som Gud sänt till mig diskuterar våra visioner
om att öppna ett behandlingshem för kvinnor och deras barn som upplevt våld från sina män.
Det tar långt tid att bli sig själv och få tillbaka sin funktionalitet igen. Vid uppbrottet
hade det varit bra om jag hade fått
stöd direkt. Nu har jag själv sökt
med ljus och lykta efter rehabilitering. Det är inte samhällsekonomiskt.

Kanske är du den föreståndare jag söker? Det får vi prata om när du kommer hem till mig.

Lena

Margit Urtegård sa...

Hej Lena.

Det är bra att det finns människor som ser det som sitt uppdrag i livet att hjälpa sina medmänniskor. Det är fantastiskt att så många vill arbeta inom vård, skola och omsorg. Det är ofta dåligt betalda jobb, där man får se mycket elände och lidande. Samtidigt ger det mycket glädje när man ser att det går bra i bland för de man hjälper.

Margit

Mats Werner sa...

Låter härligt, Margit!
Stanna där och sk-t i Hall!
Good luck!
MATS

Margit Urtegård sa...

Hej Mats.

Tusen tack. Ja, jag kommer att stanna där jag är nu. Om jag träffar på min pakistanska kollega någon gång, han som anklagade mig för att vara rasist, skall jag ge honom en puss. Han är trots allt orsaken till att jag kom bort från en destruktiv arbetsmiljö.

MVH Margit

Anonym sa...

Hej Margit!
Vad vore livet utan alla änglar!? Jag blir så glad att du har fått ett jobb där du kan få vara många till hjälp och att du får uppskattning för vad du gör! Jag håller med Mats, sk-t i Hall och gå vidare! Det finns inget ont som inte för något gott med sig, eller hur!?

Kram,
Marie-Louise F M

Margit Urtegård sa...

Hej Marie-Louise.

Ja, vad vore livet utan änglar?! Det skulle varit alldeles för tufft att leva om det inte fanns änglar i världen. Jag har haft förmånen att träffa många änglar under min tid på jorden. Jag har också alltid trott att Gud ger mig inga uppdrag/kamper jag inte kommer att klara av, han vet vad jag tål. Han har också alltid varit där för mig, genom att han ständigt skickar änglar till mig när mitt mod och hopp börjar minska. Det finns en mening med allt detta också skall du se. Vi kämpar vidare.

Glad i dig.

Kram Margit

Fredrik sa...

Här kommer kommentaren som du längtat efter Margit, passande att jag gick in här i kväll föresten. Jag tycker det är kul att ha en galen norska som arbetskamrat. Ses på tisdag!

Margit Urtegård sa...

Hej Fredrik.

Tack, jag tycker det är kul att jobba tillsammans med dig också. Nu skall jag vara lärare hos er i två veckor, lite matte, svenska, geografi med mera...

Du är en av änglarna jag har skrivit om!

Kram Margit

Anonym sa...

Frågade dig igår om du hört ngt från din arbetsgivare Kriminalvården. Det hade du inte och då ställer man sig undrande över det arbetsgivaransvar de har. Eller inte tar, om man vill spetsa till det. Är det inte märkligt, deras brist på agerande? Lite Kafka-känsla får man allt. Inte undra på att du tappade vikt. Vem som helst skulle ju bli tokig av denna totala negligering av den enskilda individen. Är det inte så man gör när barn förvandlas till monster eller när fångar ska lära sig veta sin plats? (jag tänker på isoleringen)
Det jag hört från andra vänner, som arbetat inom kriminalvården, är att de beskriver den som en osund arbetsplats. Jag har ingen egen erfarenhet men det man hör och läser gör mig bekymrad och behandlingen av dig gör inte att bilden av kriminalvården blir bättre.
Så stå på dig,
säger
Håkan Bertilsson

peo wågström sa...

Jag har också bytt jobb nyligen, delvis frivilligt och delvis påtvingat och tackar tillfället att få nya insikter. Du har ju nu också fått lyckan att åka åt rätt håll på morgonen när du skall till jobbet, till sörmlands pärla ;-)

Säger som många andra, strunta i det gamla och gläd dig åt det goda. För stunden kan man till exempel fundera på hur man undviker att få svett i ögonen när man bloggar.... en sån upptäckt skulle öka lyckan på jorden.

Margit Urtegård sa...

Hej Håkan.

Mitt ärende skall upp i PAN-nämnden (personalansvarsnämnden), det blir tidigast i augusti, kanske inte förrän i september. När mitt fack och jag träffade arbetsgivaren den 5 maj, berättade de att de skulle göra en utredning kring det här med rasism-anklagelserna mot mig. Dock gjorde de det klart för oss att jag inte kommer att bli hörd under/i/för utredningen! Jag får inte bemöta anklagelserna innan det hela skall upp i PAN. Vad är det för ensidig utredning man har tänkt att göra?! Vad är det för rättssäkerhet man använder sig av inom kriminalvården? Vart tog mina rättigheter vägen? Jag har till dags datum inte fått bemöta kritiken av mig. Jag är, som jag har skrivit tidigare, anklagad, åtalad och dömd utan "rättegång" och advokat. Och ingen har hört av sig till mig, från arbetsgivarens sida, sen jag blev hemskickad den 5 maj. En arbetsgivare jag har haft i 8 år.

Tack för ditt stöd.

MVH Margit

Margit Urtegård sa...

Hej Peo.

Ja, Eskilstuna är vackert, jag håller på att lära mig hitta i er trevliga stad.

Jag pluggade på högskolan i Eskilstuna i tre år, men då gick jag bara mellan tågstationen, högskolan och cafeet Kakan.

MVH Margit

Dag Bremberg sa...

Härligt, Margit!
Det var kanske din stora tur att du kom vidare nu.
Men det är klart att du inte vill lämna kriminalvården på vilket sätt som helst. Jag hoppas verkligen att det blir en seriös behandling av ditt fall. Prata med ditt fack.

Margit Urtegård sa...

Hej Dag.

Tack. Jag är glad för att jag har kommit vidare nu, skulle ha lämnat kriminalvården för länge sedan om jag hade lyssnat på min familj och mina vänner, men jag är tyvärr lite för envis för mitt eget bästa i bland:-), nästan alltid skulle min man säga! Jag har pratat med mitt fack, SACO, och de kommer att ta mitt fall till arbetsdomstolen om det inte löser sig i PAN. Jag är inte alls orolig och det är inte mitt fack heller. Sättet som jag har blivit behandlad på, av en statlig arbetsgivare, är inte OK. Fortsättning följer...

MVH Margit

Dogge sa...

Var kollegan verkligen pakistanier? Eller rör det sig om en svensk, av pakistanskt ursprung? Och allra viktigast, benämner kollegan sig själv som "pakistanier" eller "svensk"?

Frågan är alltså om det verkligen är en "pakistansk kollega", eller en "kollega med pakistanskt ursprung"?

Oavsett vad man kallar sig själv ska man nog inte automatiskt använda samma princip när man talar om andra.

Margit Urtegård sa...

Hej Dogge.

Min kollega var vuxen när han kom till Sverige, precis som jag var när jag kom hit. Han kallar sig själv pakistanier. Vad det nu har att göra med det hela?

MVH Margit

Nilla sa...

Det finns änglar på riktigt! Jag vet, för jag har träffat flera, på riktigt! Både du och jag vet vad en destruktiv miljö inom kriminalvården innebär men jag kan glädja dig med att det finns undantag, anstalten Skenäs är ett sådant!! Fantastisk miljö på många sätt! Lycka till med ditt nya arbete det kan bara bli framgångar!
Stor kram!

peo wågström sa...

Café Kaka är oslagbart....

Margit Urtegård sa...

Hej Nilla.

Har du fått fast jobb på Skenäs? Arbetar du som lärare eller kriminalvårdare? Klart det finns änglar, du är ju en ängel!

Kram Margit

Anonym sa...

Hej Margit !
Du är mycket konstruktiv när du går vidare från en arbetsgivare som inte varit juste och hittar ett område där du kan ge tillbaka från dina egna upplevelser så att det hjälper andra. Att kunna hantera sitt eget trauma och vända det på livets stig så att det inte skadar utan kommer andra till nytta, det är stort (men inte sälvklart eller lätt alltid).Gläder mig för Din skull och för flickorna. Din berättelse säger också mycket om verklig arbetsglädje. Att ha ett jobb som man gillar är att ha en fantastisk vän i livet.
Maria

Margit Urtegård sa...

Hej Maria.

Du skriver: "Att kunna hantera sitt eget trauma och vända det på livets stig så att det inte skadar utan kommer andra till nytta, det är stort (men inte sälvklart eller lätt alltid).Gläder mig för Din skull och för flickorna."

Nej, det är inte lätt att hantera sitt eget trauma alltid. Jag har dock valt att gå i terapi under många år, behöver inte det nu längre. Det har hjälpt mig att sätta ord på smärtan och att förstå den ångest jag tidigare bar på. Nu är jag en hel människa och kan använda mina tuffa erfarenheter till att hjälpa mina medmänniskor. Det är en gåva!

Jag älskar människor och har fått lýckan att vara behövd och användbar bland människor, som har mycket av de samma problem, som jag har haft. Det finns inget ont som inte har något gott med sig.

MVH Margit

Anonym sa...

Hejsan Margit!!
Var ett tag sedan jag tittade in på din sida nu....gott å höra att du hittat en trevligare arbetsplats. Jag har bara en vecka kvar å jobba nu det känns så gött är lika illa som på Hall där jag är nu om inte värre på en del sätt. Ja hoppas allt ordnar sig å att du får rätt i PAN.
Ta hand om dig!!!!
kram kram erica

Margit Urtegård sa...

Hej Erica.

Vad skall du göra sen? När du är klar på jobbet du har nu? Hoppas allt är bra med dig. Kan du inte komma till Strängnäs snart? Jag har plats.

Kram Margit

Mattias sa...

Det ja... Ja det var precis som du sa, du har också skrivit om änglar på din blogg. Spännande att se hur din tidiga dröm gick i uppfyllelse: du hamnade verkligen på ett flickhem till slut, utan att direkt ha sökt dig dit.
Tack för berättelsen, norsksvenska pärla.

Anonym sa...

Välkommen till Dom Glömda Barnen

Barnen´s rätt i samhället




Omhändertagen på mycket tveksamma grunder





Vi är en nystartad förening DOM GLÖMDA BARNEN som vänder sig till de föräldrar som fått sina barn omhändertagna på mycket tveksamma grunder och många gånger utan att få någon rimlig




Vi i föreningen anser att varje barn har rätt till sina föräldrar och sitt nätverk – att föräldrarna i första hand ska få allt stöd och all hjälp så att alla möjligheter först är uttömda innan en placering sker.

Vi anser också att barnen ska placeras på besöksavstånd, så att inte det ska bli ett hinder och orsaka att kontakten bryts med föräldrar eller syskon. Vi vet hur viktig den kontakten är.




Målgrupper

Barn & Ungdomar

Som bor/eller har bott på HVB-hem eller i Familjehem

Föräldrar

Som har/eller har haft ert/era barn på HVB-hem eller Familjehem

Mormor.Farmor.Farfar.Morfar

Som har fått sitt Barnbarn omhändertaget gemon LVU.

Du själva hade kunnat ta hand om ditt barnbarn men inte fått det.

Askungarna

Jag blev inte omhändertagen fick bo hemma med mina biologiska föräldrar men hade det inte bra där

Lagar
Vi håller på att jobba fram lagförslag till Regeringen då Socialtjänsten gör många fel med Omhändertandet av barnen

www.domglomdabarnen.dinstudio.se