Kommer ni ihåg?
80-talet, visst är det ofattbart att:
Vi på fullt allvar trodde att George Michael var hetero.
Vi köade utanför telefonautomater varje gång vi ville ringa hem.
Hockeyfrillan fanns på var mans huvud - gärna i kombination med en synthtofs.
Seglarskon betraktades som "klassisk" och "tidlös".
En krusig permanent ansågs vara en trendig frisyr - både på tjejer och killar.
Dirty Dancing stjärnan Patrick Swayze betraktades som supersexig.
Ett Lycra-plagg vid namn "Body" (som knäpptes i skrevet med en konstruktion som var fullkomligt ohanterlig, särskilt i kombination med alkohol) hade en naturlig plats i tjejernas garderober.
Axelvaddar, ju större desto bättre, gav oss en naturlig siluett.
Mascaran inte skulle vara svart utan ha samma färg som ögonen - blå, grön eller brun.
En bit kassler med ananasskiva betraktades som exotisk och att alla maträtter som innehöll ananas hette någonting med Hawaii.
Den lyxigaste förrätten var räkcocktail och den flottaste efterrätten glace au four.
Vi fick inte hoppa på golvet när vi lyssnade på musik - då blev det hack i skivan.
Det fanns en särskild möbel att förvara skivspelaren på, den kallades stereobänken.
Vi gick med i bokklubbar, skivklubbar och samlade på receptkort som vi förvarade i speciella boxar.
Det gick rykten om att Michael och Janet Jackson var samma person.
Det vita mirakelmedlet Tippex var det enda sättet att åtgärda stavfel.
Vi trodde att vi skulle få HIV vid blotta anblicken av Jacob Dahlin och Sighsten Herrgård.
Tights och storskjorta var en naturlig kombination.
Våra finaste tavlor förställde kyssande par i solnedgång, gråtande clowner och galopperande enhörningar.
Vi gick och tränade med stringtrosor utanpå gympadräkten.
"Jag skriver en check" var en vanlig replik i shoppingsammanhang.
Snabbmat var detsamma som "en grillad med mos".
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Och skolan hade investerat i två stycken ABC 80, dessa under av teknologi som efter en halv dags programerande kunde printa ens namn på en pappersremsa. Vi var mållösa.
Hälsn. Claes
=)
Ja mycke har förändrats ... var å kollade i klädaffärer förut idag å konstaterade att denna vår är det en väldig mix av årtal som kommer igen ...mycke färger vilket jag tycker är kul det gör iaf mig glad ...sedan även typen av kläder gör att man minns mycke roliga stunder.
Hoppas allt är bra med dig Margit ...du vet hur seg jag är på å ringa men kollar ofta in på din blogg iaf =)
kramar erica
Hej Erica.
Jag var också inne och tittade på kläder här om dagen tillsammans med min norska väninna. Jag sa att det var synd att jag inte sparade mina 80-tals kläder; axelklaffar och allt har ju kommit tillbaka:-).
Hoppas allt är bra med dig. Nu är våren här, snart kommer jag och besöker dig. Allt är bra med mig. Jag är lycklig över att jag har min familj och mina vänner, vad mera kan man önska sig?!
Kram Margit
Hej Margit!
På 80-talet var jag som mest mamma, 3 barn födda 71,74 och 78. När den äldsta flyttade från Lännaskolan till Vasa ringde Bernt Lindbergh (tror jag att han hette) och frågade om jag kunde tänka mig att vara med i skolans föräldraförening. Åde kunde jag ju. Kunde jag tänka mig bli ordförande för dom hade ingen. OK det ska väl inte va så svårt, tyckte jag som aldrig lärt mig hålla käften. Där är vi lika du och jag. :-). Så 80-talet för mig är mest skola, barn som ska hämtas efter spelning, fotboll, ishockey, ridning, balett, scouter eller skoldiscon.
Jag var nog hönsmamma, men inte curlingmamma.
Kerstin
Hej Claes.
Jag blev mållös när mina barn diggade samma musik som jag hade lyssnat på då när jag var ung. Musiken finns fortfarande, kläderna kommer tillbaka, även räkcocktailen har blivit populär igen:-). Tänk vad bra det är med 80-tal!
MVH Margit
Hej Kerstin.
Du skriver: "OK det ska väl inte va så svårt, tyckte jag som aldrig lärt mig hålla käften. Där är vi lika du och jag. :-)".
Jag har förstått att vi är rätt lika du och jag. Och det bästa av allt, jag har förstått att sådana tuffa kvinnor som vi behövs.
Kram Margit
Hu, så avlägset det kändes!
Rolig exposé, Margit! Mycket nostalgisk. Jag får lätta rysningar när jag tänker på mina jätteglasögon och polisongerna och min fantastiska PET-Commodore med sina Floppy-discs.....arrrgggggghhhhh
PS: Apropås Den vite Artisten så sänder jag Dig ett mail om honom....DS
Hej Mats.
Tack, i dessa tragiska och dystra ekonomiska tider behöver vi ha lite kul också, tänkte jag. Nostalgi är inte så dumt. Polisonger! Min storebror, som är nio år äldre än mig, hade polisonger och han såg inte klok ut!
MVH Margit
Det gjorde inte jag heller när jag tittar på gamla foton, men ack vilket självbedrägeri man förmådde uppbåda (då också?)! Jag var ju "hot"!
Hej Mats.
Och jag som har lite självlockigt hår såg ut som en pudel när jag permanentade håret på 80-talet:-).
Klem Margit
Skicka en kommentar