måndag 7 december 2009

Vuxensamhället måste ta ansvaret först och främst.

Denna 2:a advent 2009 har jag haft mycket att klura ut eller över. Jag blev mycket förvånad när jag vaknade till nyheterna på P1 i morse och hörde att kristdemokraterna vill att barn under femton år som begår brott skall ställas inför en domstolsliknande nämnd. Jag blev nästan chockerad när jag hörde att det var kristdemokraternas kloka man Peter Althin som låg bakom förslaget. Det förvånar mig mycket att KD nu väljer att driva en politik på brottsområdet där de kräver tuffare tag emot barn som begår brott. Jag trodde faktiskt inte att det var deras melodi.

DN skriver: "Nämnden ska samtidigt hitta konstruktiva sanktioner som inte ska vara straff. Sanktionen ska vara individuellt anpassad, säger Peter Althin, ordförande i partiets rättspolitiska arbetsgrupp, till Svenska Dagbladet."

Jag trodde det var moderaterna och folkpartiet som höll i batongpolitiken. Nu vill tydligen kristdemokraterna också hålla i batongen. Folkpartiets Johan Pehrsson har länge velat införa en ungdomsdomstol, så nu är nog batongpappa Pehrsson glad när han får draghjälp från KD. Jag undrar vad centerpartiet vill?

Kriminologen Jerzy Sarnecki sågar förslaget som han anser vara populistiskt och han säger så här i SvD: "Det är märkligt att så fort ett parti närmar sig fyraprocentsspärren i riksdagen så börjar det ta itu med ungdomsbrottsligheten. Förslaget håller inte, och det gör mig sorgsen att en så klok man som Peter Althin lånar sig till något som det här, säger han till TT."

SvD skriver: "Barn som begår brott, men som inte är straffmyndiga, blir idag ett ärende hos kommunernas socialtjänst. Men det är ett trubbigt verktyg som inte hindrar alla från att fortsätta den kriminella karriären, menar Kristdemokraternas rättspolitiska arbetsgrupp. Därför bör man skapa en nämnd som behandlar brott som begås av barn under 15 år." Att kommunernas socialtjänster ofta misslyckas i sitt arbete när det gäller att ta hand om unga människor som har hamnat snett i samhället kan vi nog alla vara överens om. Att lösa det med att ställa dessa vilsna barn och unga inför en domstolsliknande nämnd (eller en ungdomsdomstol som FP föredrar att kalla det) det tror jag inte på.

Totalt har den rättspolitiska KD-gruppen tagit fram 38 punkter, som jag skall läsa med stort intresse. Peter Althin säger något, som inger ett litet hopp i alla fall: "Vi har haft ambitionen att täcka hela fältet, med den kristdemokratiska inriktningen att vi mycket hårt markerar de förebyggande åtgärderna. Det finns tillräckligt med partier som intresserar sig för hårdare straff." Vi får verkligen hoppas att kristdemokraterna inte tänker att kopiera folkpartiets rättspolitik. När jag har läst alla 38 punkter skall jag återkomma med en analys.

7 kommentarer:

Ebbe Ollman sa...

Bättre att ge socialtjänsten med vidhängade socialnämnd verktygen att fånga upp unga lagöverträdare och förmåga samt resurser att agera kreativt och snabbt när något väl har hänt. En 13-årig grabb som klottrat, stulit eller vandaliserat behöver en reaktion på en gång, inte efter x antal veckors utredning och snack med soctanterna. Direkt konfrontation med dem han begått brottet emot och handgripligt arbete med att ställa till rätta / kompensera det han förstört: sen kan man utreda, ha samtal och mobilisera nätverk whatever.
För många unga lagöverträdare kommer 15-årsdagen och straffmyndighetsåldern som en chock. Innan dess kunde de göra i princip vadsomhelst utan någon reaktion, utifrån deras perspektiv, bara några samtal tillsammas med päronen på soc, kanske en mer eller mindre påtvingad "vuxenkompis" i form av en kontaktperson som pröjsar för bio och fika etc.
Sen blir de plötsligt anhållna av åklagare och ivägsläpade till §12-hem och inlåsta!
- Varför gjorde ni inget tidigare, undrar de då.

Observera att denna vuxenvärldens snabba reaktion, som jag efterlyser, inte ska sammanblandas med straff- och sanktionstänkandet som batonghögern förfäktar.

Mats Werner sa...

Det Ebbe talar om med den snabba reaktionen och konfrontationen med offer och gärning tycker jag man har talat om som något uppenbarligen verksamt och positivt i hur många år som helst. Varför har inget reellt hänt?

"Päronen på soc." - Du tar då i, Ebbe. Är det så illa?

Unknown sa...
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
Dag Bremberg sa...

Mats,
"päronen" brukar kunna uttydas som föräldrarna.
(Det är svengelska, från parents.)
F ö är Ebbe inne på rätt spår, men det räcker inte med resurser till soc, de måste få tydliga direktiv om att de följa en handlingsplan tillsammans med polis och skola. Det blir lätt för långsamt, mesigt och luddigt. Det måste vara tydligt att man punktmarkerar och stöttar ungdomar på glid tills man är säker på att de är på rätt spår igen.

Håller med Margit, Jerzy m fl om att det är ren o skär populism att ropa på straff och/eller rättegångsprocesser. Har det hjälpt förr? Har det hjälpt i USA?

Margit Urtegård sa...

Hej Dag.

Tusen, tusen tack för att du tillhör denna lilla grupp människor som begriper vad det här handlar om. Jag hoppas att flera kommer att få upp ögonen och förstå att hårdare tag inte hjälper dessa utsatta barn och unga, för det är just det det handlar om.

Vi kan skrika hårdare tag med mera, men det vi gör med det är att vi sviker de barn och unga som är vana att bli svikna av just vuxna åter igen. Är det rätt?! Nej!

Klem på dig

erik berg sa...

Just det Dag, Mats och Ebbe, nu talar vi igen om den så kallade "Noden", som Strängnäspartiet ofta tar upp under "parollen" tidig insats trygga barn.

Dvs samverkan mellan föräldrar, skola, sociala, föreningar (tex idrotts) och polis.

Detta funkade bra i Strängnäs under en period på 90-talet, men togs bort av ekonomiska orsaker helt felaktigt anser jag.

Återinför är min uppmaning.

Erik

Anonym sa...

Jag hörde en så bra, gullig historia igår:

Två små barn hade gjort något dumt, och deras föräldrar blev arga på dem. De skickades in på sina rum med mycket åthävor och det skulle inte bli något tv-tittande den kvällen. Den äldre grabben kom ut efter ett tag och sa: NI ÄR DUMMA! Efter ett tag kom lillgrabben ut och sa: JAG ÄLSKAR ER! Föräldrarna smälte och de hade allihop en mysig kväll tillsammans.

Historien var ett exempel på vad approachen betyder, och vi vuxna måste agera som lillgrabben! Genom att stötta barnen/ungdomarna, agera,och SE dem TIDIGT, talar vi om för dem att vi älskar dem. Går vi istället fram med batongen säger vi tvärtom (jag slår dig för att jag älskar dig fungerar liksom inte!).

Jag förundrar mig alltid över att det får gå så långt, utan att vuxenvärlden reagerar. Satsar vi inte på barnen i början, genom att bry oss och skapa resurser, eskalerar kostnaderna. Självklart, eller hur?

Birgitta E