fredag 8 januari 2010

Bara "Duracellkaniner" som duger?

Hanne Kjöller på DN har gjort det igen. Skrivit en mycket briljant signerat ledare "Att glänta på dörren". Hon skriver: "I nästan tio år har DN:s ledarsida skrivit om sjukförsäkringen och om hur det gick till när ett av världens friskaste folk blev ett av världens mest sjukskrivna." Under samma tid har DN:s ledarredaktion fått en ström av brev från arga och upprörda läsare.

Hanne Kjöller berättar: "Vissa som skriver till mig avslutar med att önska mig en allvarlig sjukdom. I deras värld tycks det självklart att jag aldrig varit där. Det är kanske mediernas och politikernas fel att bilden blivit så polariserad. Att det i den offentliga debatten aldrig ryms mer än två kategorier: svart/vitt, frisk/sjuk, den som har respektive den som inte har erfarenhet av allvarlig sjukdom, den som tror på de sjukskrivna respektive den som inte gör det."

Intressant det hon tar upp. En polariserad värld. Är det där vi är? Ser vi allt i svart eller vitt? Finns det inga nyanser, spännvidder eller utvidgade perspektiv kvar? Hos vissa finns det uppenbarligen inte det. Vissa har behov av att dela in världen i gott och ont; svart och vitt. När argumenten tryter gäller det att hitta andra sätt, t ex att tala i "vi och de" termer och genom det skapa klyftor och barriärer mellan människor.

Det finns flera studier som visar att individer som hamnar i långtidssjukskrivning lider mycket, får en usel livskvalitet och dör i förtid. Kjöller konstaterar: "För rätten till detta bevisligen erbarmliga liv slåss en rad vänsterdebattörer, däribland Lotta Gröning i Expressen och Johan Ehrenberg. Samt talespersonerna för det röd-gröna blocket. Jag hade kunnat förstå åsikterna bättre om avsändaren kommer från arbetsgivarsidan. Om det var näringslivet som argumenterat för att avpollettera människor som på grund av värk och ångest inte presterade till hundra procent längre. Men det är samma läger som i politiska högtidstal talar om att ”alla ska med” som nu vill skyffla undan en stor del av befolkningen. Vi behöver en arbetsmarknad som är öppen också för dem som under en period i livet inte producerar som en Duracellkanin. Att klistra på människor som faktiskt har arbetsförmåga en sjukdomsalstrande diagnos är att kamouflera det behovet."

Alla skall med, var det en socialdemokrat som en gång sa. En sak att säga, en annan sak att stå för det. Kjöller undrar vem som är cynisk? Vem som saknar helhetssyn och vem som inte tror på människan? Ja, det är bra frågor och funderingar.

2 kommentarer:

Mats Werner sa...

Mycket tänkvärt och väl tänkt!

Margit Urtegård sa...

Hej Mats.

Tack. Alla blommor skall få blomma och inte bara "duracellkaninerna".

Klem