I helgen var jag på kristdemokraternas Kommun- och landstingsdagar i Jönköping tillsammans med landstingsrådet Marie-Louise Forslund Mustaniemi (KD). Det var mycket intressant och spännande. Mer än 1100 kristdemokrater från hela Sverige var där. Jag hann samtala med bra många av dem.
Poeten och författaren Marcus Birro kom dit på lördagen och hade ett gripande framförande. Tårarna rann ner på mina kinder när han berättade om delar av sin eget liv. Sorg, smärta, glädje, aggression och alla andra känslor beskriver han så starkt att man känner de där och då; allihopa på en och samma gång. Marcus Birro talar om känslor och därmed bryter han männens största tabu. Han visar att han är svag och mänsklig. Något som räknas som omanligt av de som inte fattar bättre.
Jag log igenkännande när han beskrev hur mediafolk och andra kallar honom för inkonsekvent för att han inte tycker likadant i dag som han gjorde tex 1995. Tänk om vi aldrig skulle tillåta oss att utvecklas. Då skulle människan fortfarande bott i grottor. Men, det tänker inte alla dessa trångsynta personer på, de som helst vill placera folk i fack en gång för alla. Det är mest praktiskt så:-).
"Av födsel och ohejdad vana" är ett bra begrepp i sammanhanget Vi som väljer förändring och utveckling törs dock att utmana våra egna tankar och funderingar. Det gör ont när knoppar brister. Marcus Birro törs att utmana etablissemanget och vara allt annat än politisk korrekt. På newsmill skriver han tvärtemot vad många andra förståsigpåare säger om Göran Hägglund.
I morgon skall jag gå till min chef på bokhandeln i Strängnäs och beställa några av de 11 böcker som Marcus Birro har skrivit. En av de skall jag ge till min son Benjamin. Marcus Birro rekommenderade den.
5 kommentarer:
Hej Margit!
Det var värt hela resan till Jönköping att få lyssna på Marcus Birro!
Känns skönt med personer som inte är politiskt korrekta och som kan sätta ord på hur det är att vara människa!
Kram, Marie-louise
Birros sorgliga erfarenheter är gripande, och han är intressant at lyssna på.
Men jag förstår inte vad han menar med artikeln på Newsmill, där han mest skriver om sin kluvna kärlek till vänstern och sen i inskjuten mening hävdar att Göran Hägglund är rebell och "punk" i ett Sverige med alltför mycket schlager.
Göran ville ju vara folklig och, så kommer Birro och ställer honom i motsättning till schlager, som ju verkligen gillas av vanliga svenskar.
Och var står egentligen Birro? Om han delar upp svenskarna i kulturvänstern och verklighetens folk: har inte han hört till kulturvänstern i många år?
Eller hör han bara till kultureliten nu? Eller är han bar en helt vanlig författare som brukar sitta i TV och skriva krönikor och debattera kulturpolitik...
Eller är det bara valår?
Hej Dag.
Marcus Birro är inte politiker och någon kulturelit tillhör han knappast. Han berättade själv att han hade skrivit 11 böcker och att de fina kultursidorna inte hade recenserat honom en enda gång.
Marcus Birro är mannen som kan prata om känslor och utlämna sig själv fast han är just en man. Jag tror att framtidens män måste lära sig just det för att klara sig bra. Nu när kvinnor arbetar lika mycket som männen så kan det inte vara bara vi kvinnor som tar hand om allt känslosamt, om du förstår vad jag menar.
Hej Margit!
Kul att se att du är i farten och träffar så många olika personer, du ligger inte och latar dig som politiker...
Alltid mycket spännande att läsa på din blogg, man vet aldrig vad som väntar när din blogg kommer upp på skärmen här hemma.
Kom ihåg Tor-Peder!
Ha en skön arbetsvecka
Kram Cattis
Margit, jo jag förstår hur du menar.
Men jag förstår inte riktigt Birro. Känns som att han drar åt olika håll.
I och för sig bör man ju inte placera in folk i fack, men det är ju det han själv försökte göra i den artikeln.
Skicka en kommentar