När jag var liten följde jag med min pappa på kommunstyrelsesammanträden, han var ordförande i kommunstyrelsen och satt för centerpartiet. Jag har många gånger funderat på om några av mina tre barn kommer att bli politiker; om de kommer att gå i mina och sin morfars fotspår. Ett av mina barn har varit medlem i muf och ett i ssu, men de har gått ur. Min yngsta son Emil på 14 år, som ni ser på bilden, har inte tagit ställning till vilket parti han kan tänka sig. Han är familjens ivrigaste tidningsläsare och har varit det i flera år redan. Han är väl insatt i både utrikes- och inrikespolitiska frågor. Just nu är han mest upptagen av att läsa om den planerade nya idrottsanläggningen på Larslunda. Han är en duktig och hängiven innebandyspelare och fotbollspelare. Han jublade när kommunfullmäktige 18 juni 2007 klubbade investeringen på 90 miljoner kronor för en ny idrottsanläggning.
När jag kom hem från mitt nattpass på Hallanstalten i morse och åt frukost med min familj var Emil inte lika glad. Han hade läst att bygdens stora son, Jan Persson, drar sig ur finansieringen av idrottsprojektet. Kilenkryssets VD Jan Persson säger: "Det finns ingen styrka i den politiska majoriteten och risken för badwill är för stor". Emil frågade mig helt plötsligt: "Hur sparkar man en kommunchef, mamma?" Det kan nog bara kommunstyrelsen göra, svarade jag. "Hur gör de då, replikerade han, räcker de upp handen?" De pratar nog om det och sen informerar de kommunchefen om sitt beslut, berättade jag.
Kommunalrådet säger i tidningen att hon beklagar Jan Perssons beslut, men att det inte påverkar hennes framtid. Ett besynnerligt uttalande. Jag känner mig inte lika trygg på att det här inte påverkar min eller de andra politikerna i alliansens framtid när jag tittar in i min sons upprörda ögon. Min son, alla hans idrottande kompisar, alla deras föräldrar och alla andra idrottsintresserade människor i den här kommunen kommer nog att se till att det visst påverkar vår framtid, i alla fall som politiker, om nu idrottsplatsen inte finansieras av företag eller skattepengar innan nästa val. Emils eventuella bana som politiker vet vi ännu inget om, men att han kommer att vara en vass opinionsbildare i den här frågan, det är ett som är säkert!
4 kommentarer:
Mycket fint och klokt skrivet, Margit! Det är vist att utgå ifrån vad barnen säger.
Det som nu sker, när företagarna tar avstånd, när man skrattar åt vår kommun, när personalen demonstrerar och medborgarna samlar in namn för folkomröstning -det är en kritikstorm som visserligen riktas mot kommunalrådet och hennes vapendragare, men det drabbar hela kommunen och alla politiskt engagerade.
Hej Dag.
Ja, det drabbar alla oss som är politiker, den storm av kritik som riktas mot kommunens ledning, det är inte kul. Något drastiskt måste hända för att vi skall få arbetsro. Jag vill arbeta med att utveckla kommunen, inte som nu att vi får stå och titta på att den ena katastrofen efter den andra kommer upp till ytan. Det måste städas ordentligt så vi åter igen kan fokusera på det vi är folkvalda till, att fatta beslut för kommunens invånares bästa. Min son är klok, jag lyssnar ofta på honom.
MVH Margit
Hej Dag o Margit
Klokt skrivet av båda. Jag är helt övertygad att den politiska krisen som vi ser i S-näs drabbar ALLA politiker. Och de som nu kommer att få "cred" av väljarna är de som säger ifrån så det fortsätter vi att göra! Inte för att få "cred utan faktiskt för att värna politikens legitimitet som nu urholkas i rask takt. kram L
Du är så modig Margit! Det börjar bli för mycket för oss alla. Precis som du och Lotta skriver så spiller det över, både på alliansen i Strängnäs i synnerhet och politiker i allmänhet.
Det suger :/
Kram Marie-Louise
Skicka en kommentar