Finns det änglar mamma?

Finns det änglar?

”Finns det änglar mamma?”, frågade min son Emil när han var tio år. Denna fråga har alla mina tre barn ställt till mig under sin uppväxt. Självklart finns det änglar, har jag svarat då. Det finns änglalika människor på jorden och det finns änglar i himlen. Jag frågade Emil för 4 år sedan hur han tror att riktiga änglar ser ut. Han sa att de säkert ser ut som alla tror att de ska göra. De har vita kläder, stora vita vingar och ser snälla ut, förklarade han. Emils morfar var en änglalik person, som dog för snart 30 år sedan. Min mamma dog när jag föddes. Jag kommer fortfarande ihåg när min pappa skulle berätta om detta för mig. Jag var ungefär 4 år och minns det, som om det var igår. Pappa grät och höll hårt om mig. Det måste ha varit en av hans svåraste uppgifter här i livet, att tala om detta för sin egen dotter. Han sa, att min mamma hade åkt till himlen och blivit en ängel. Du kan be till henne och hon vill höra dig, fortsatte han. När jag bad den kvällen, bad jag inte till Gud, jag bad till min mamma. Hon blev min ängel, min helt egna ängel, som jag kunde berätta absolut allt till. Det bästa var att hon alltid fanns till hands, fast jag skulle helst ha haft mamma hos mig, som alla mina kompisar hade. Därför blev jag förvånad när en mycket god vän till mig sa att han gärna skulle ha bytt med mig. Han berättade, att han gärna kunde ha varit utan sin mamma. Det hade varit bättre så, tillade han. Jag blev mycket konfunderad. Jag hade aldrig tänkt på det så. Att de som har växt upp med sina föräldrar kanske inte är helt nöjda ändå. Min goda vän berättade vidare för mig, att han ofta hade avundats mig mina oerhört goda och starka känslor för mina föräldrar. Själv hade han alltid hatat sin mamma, då han tyckte hon var elak, dum och dessutom ofta berusad av alkohol. Nu vill inte jag glorifiera situationen att växa upp utan en mamma. Det har varit mycket svårt. Jag vill däremot belysa behovet av änglar här på jorden. Änglalika personer, som ser och bekräftar de många barn och ungdomar som inte får kärlek hemma. I mitt arbete, som kriminalvårdare, möter jag många intagna som aldrig har blivit sedda och bejakade varken i skolan eller i hemmet. Inte sällan kan vi också läsa i tidningarna om hur illa vuxna beter sig mot varandra på vissa arbetsplatser. Vuxna som mobbar andra vuxna. Var tog alla änglar vägen? Vi behöver de tydligen mera nu än någonsin tidigare. Så var ni än befinner er: Kom fram! Änglalika människor behövs!